Men alltså, jag veeet...

... jag är dålig på att uppdatera.

Hänt sen sist:

Jag har fått mitt kandidatexamensbetyg - yey! Nu är jag alltså väldigt officiellt pedagogie kandidat.

Jag har fått en till fast anställd till min grupp på jobbet - yey! Nu behöver jag inte ha en ny vikarie med mig varje dag.

Forskningsplanen till gradun blev totalsågad - blä! Nu måste jag skriva om och tänka om och allt möjligt annat som involverar orden "på nytt"... INTE motiverad.

Jag är konstant trött och orkeslös - blä! Skyller på årstiden, ingen sol och ingen snö. Mörkt mörkt mörkt.

Vi har fått vara friska en längre tid nu - yey! Men snart får vi väl vattenkoppor, Storasysters bästis var borta från dagis hela förra veckan på grund av kopporna.

Är ensam - blä! Gubben har stuckit till Singapore på affärsresa. Den andra den här månaden, för ett par veckor sen var han i Kina.

Nu ska jag värma en mugg glögg och slötitta på TV en stund, kanske ta en av pepparkakorna som jag och storasyster bakade igår, ikväll känner jag för en pingvin-pepparkaka.

Dagens:

Kaffe, havrekex, litteratursökning.

Snart på jobb. Vi ska ha farsdagskaffe i eftermiddag på eftis. :)

Gradu

Här är hon i full gång. Lämnade just in forskningsplanen och observationsschemat för opponering nästa vecka. Äntligen är vi på G så att säga! :)

För övrigt så är vi sjuka, igen, eller ännu kanske vore mera passande för vi har ju tammefan inte varit ordentligt friska på hela hösten!

Storasyster blev sjuk i helgen, hon fick feber och halsont. Idag ville hon gå till dagis och fick göra det men istället blev lillebror sjuk och började spy så nu är jag hemma med honom för gubben kunde inte vara hemma fler dagar.

Suck och suck och suck!! Ska vi aldrig bli friska???

Förkylda.

Hela hösten har gått oss så gott som förbi. All lövprakt i strålande höstsol och den friska höstluften, långa promenader i småkyligt höstväder i vackert ruskalandskap får vänta till nästa år. Vi har varit förkylda sen augusti, turvist, en och en eller två och två eller ibland tre åt gången.

Den här förkylningen ger inte med sig. I tisdags satt jag en förmiddag på hälsostationen och väntade på att få visa upp lillebror åt egenläkaren. CRP:n var normal men tydligen går det en bakterie nu som gör att CRP:n inte stiger (Myko-nånting heter den) så han fick antibiotika i alla fall. Nu hoppas jag verkligen att han blir frisk.

När jag förra veckan var till läkaren med samma symptom som lillebror fick jag inte ens gå in till läkaren, en sköterska kollade CRP:n och eftersom den var normal sa hon att jag skulle gå hem och dricka mycket. Det var min tredje förkylning sedan augusti och jag är fortfarande inte frisk. Snart går jag privat.

Det är så tungt att hela tiden vara småkrasslig. Man orkar ingenting förutom det nödvändigaste, hjärnan känns luddig och tankarna är suddiga. Jag har sovit ett par timmar efter jobbet varje kväll och har varit hemma från jobbet i några omgångar. Jag (vi) är trött(a) och hängig(a) och trots att jag trycker i mig omega-3, vitamintillskott, vitlökskapslar och diverse frukt och bärjuicer så känns det inte bättre. J-O-B-B-I-G-T!!

Simon's Cat

Jag har en ny favorit! Simon´s Cat! Helt huippu!



P.S. Gissa vem som ÄNTLIGEN fått sin pedagogie kandidatexamen? Nååh, jag såklart! Jag finns med i dagens Vasabladet, najs! Nu väntar vi bara på betyget då...

En onsdag.

Känner av en envis hosta och är trött, så trött. Dricker kaffe och slösurfar. Funderar på att ta en tupplur före jobbet. Jag kan verkligen inte bli sjuk nu.

WOW.

Så här gick det inte till när min man friade till mig. ;) Tänk att någon kommer på något sånt här?! Lyckans ost är hon, tjejen i klippet! :)



Hittade klippet på Charlotte Perellis blogg.

Regn.

Det regnar.

Jag ska cykla till jobbet.

Gummistövlarna är i Öja.

Som tur har jag en regnjacka och ordentliga galonbyxor (eller som vi säger här hemma "kurajacko" å "kurabyxona")

Jag måste hämta hem gummistövlarna samt köpa nya rejäla höstskor (hunden har bitit sönder mina gamla - jävla hundskrälle!) och en dräkt som tål lite väta och vind.

Igår såg jag ut som en dränkt katt tre gånger. Fösta gången efter morgonpromenaden med hunden, andra gången efter att ha cyklat till jobbet och tredje gången efter att jag cyklat hem från jobbet.

Enda gången det höll upp igår var när vi bestämde oss för att inte gå ut före mellanmålet på eftis. Typiskt!

Nu, dags att suit up (som Barney skulle säga) och bege sig iväg.

Lycka är:

ett par stövlar som sitter perfekt på foten och som dessutom är snygga och inte alltför dyra!

Ett sådant par hittade jag på Prisma idag. Utan klack och med ett ganska långt skaft som mitt ben rymdes i, i min egen storlek dessutom! Fatta lyckan! Vilken egoboost. Jag som känt mig som ett så stort fetto den sista tiden.

Väntar ivrigt på lönedagen nästa vecka, då ska jag handla ett par stövlar!! :)

Byxor.

Jag hatar att köpa byxor.

Jag har för korta ben och för stor bakdel och för stor mage för att byxshopping ska vara en angenäm upplevelse.

Men nu är det byxkris. Har ett enda par byxor med långa ben som jag kan ha på jobbet.

Jag har således beställt hem några par byxor från Ellos och hoppas att jag ska vara lika nöjd som jag brukar med deras byxor och jeans. Håller tummarna!

---- * ---- * ----

Hört på jobbet:

En förskoleelev: Hur många år är du?

Jag: 27

Förskoleeleven: Har du vari 40??

Haha... underbart det här med åldersuppfattning. :)

Länge sen sist

Jessus, har ju inte skrivit något på en månad... Hur sammanfatta det som hänt här under de senaste fyra veckorna? Hmm?

Semestern tog slut och jag började jobba. Det var spännande och pirrigt men jag fick så bra kolleger så det kändes snabbt mindre nervöst. För att inte tala om alla de underbara barnen, ah, de små liven, de är så härliga allihopa (närmare 80 stycken) på sitt eget speciella (och unika) sätt.

I min grupp (ca 25 stycken barn) har vi två klasser från årskurs ett och en förskoleklass så våra eftermiddagar går för det mesta åt till att leka butik, bygga lego, leka med bratz (barbiedockor är ju sååå out!), pyssla med hama-pärlor och vara ute.

Bild på hama-pärlor lånad härifrån.

Ungarna började på dagis en vecka före semestern tog slut och inskolningen gick riktigt bra för storasysters del. Sämre var det för lillebror som grät hjärtskärande varje gång vi lämnade honom hos dagmamman. När sedan den "riktiga" dagisstarten kom började det gå bättre för lillebror och han sa bara "hej då mamma" på morgonen och så gick han in i lekrummet och började leka. Storasyster däremot började gråta hemma vid frukostbordet och grät hela vägen till dagis (som är i grannhuset) och ännu när jag lämnade henne på dagiset. Det var hemskt.

Men nu har det börjat gå bättre igen. Ibland kan hon gråta lite men hon tycker ändå att det är roligt på dagis och hon har t.o.m. några kompisar, vilket jag var orolig att hon inte skulle få eftersom acceptabelt socialt beteende inte är en av vår prinsessas starka sidor. De har haft lite problem med att hon tar saker av andra och visar missnöje med att "spotta" (snarare fräsa) åt de andra barnen.

Lillebror har också han fått reprimander av dagmamman för att inte dra jämnt med en annan jämngammal pojke hos dagmamman. Han tar saker av honom (undrar VAR han har lärt sig det??) och i parken spiller han sand på en liten flicka i sandlådan. För det har han fått timeout på parkbänken.

Som förälder skäms man ju för att ens barn inte kan uppföra sig, det är ju en återspegling på oss föräldrar. Vi har inte lärt dem rätt.... :( Men vi försöker, ojoj vad vi försöker, men de är som katt och hund här hemma, bråkar och slåss och tar saker av varandra för att några sekunder senare snällt leka sida vid sida med sitt, för att sen slåss, bråka, ta saker.... ja ni fattar. Hoppas vi tillsammans med respektive vårdställe ska lära dem hur man beter sig...

Storasyster har äntligen fått tid till talterapin. På tisdag ska vi dit första gången och så ska vi se vart det tar oss. Hoppas på hjälp till storasyster då man märker att hon blir frustrerad när hon inte blir förstådd. Dessutom härmar lillebror henne så hans tal blir mer och mer likt hennes.... suck!

Bilden lånad härifrån.

Typiskt.

När man äntligen får lite lugn och ro samt tid att göra sådant som man faktiskt själv vill göra, går man och drar på sig en förkylning.

Jag blir helt däckad när jag blir förkyld, inte sådär lite "host host jag är så förkyld men jag jobbar ändå 173 timmar i veckan och tränar 63 ½ timme på gym", utan helt död, stiger temperaturen över 37,0 grader blir jag riktigt ynklig och vill bara sova sova sova. Så det ska jag göra nu en stund så länge barnen, svärmor och gubben står och metar på bryggan.

Ungarna vill till djurparken i Kälviä men jag vet inte om jag orkar... dessuom skulle jag ha en kilometerlång lista över sådant som JAG vill göra (helst utan gubbe och ungar!), men sådant får alltid vänta... av någon anledning... SUCK!

Vackert

Det är något vackert med ett stilla sommarregn. När man knappt hör regnet som strilar ner men ändå vet att det regnar utan att man ser det. Luften blir så härligt frisk av ett regn och man riktigt känner hur naturen vaknar till liv efter en skur.

Förra helgen när vi kom hem från villan med båten hade vi just lämnat en häftig åskstorm bakom oss och långt borta vid horisonten blixtrade det fortfarande ibland med ståtliga ljusgula blixtar, med eller utan förgreningar, som försvann lika fort som de uppenbarat sig, efter sig lämnade de bara ett svagt muller.

Himlen var mörkgrå och mot land syntes några solstrålar som envist letade sig fram genom det tjocka molntäcket. Det duggregnade och havet låg spegelblankt. Trädens, vassens och de olika buskarnas gröna nyanser lyste intensivt och deras färgprakt verkade bara förstärkas av den mörkgrå himlen och solstrålarna.

Det var så vackert.

Jag är rädd för åskan och båtresan hem tog en halv timme men just då, när vi fortfarande var en bit ut på havet, var naturen i all sin farlighet så otroligt vacker.

Och jag, jag var så liten mitt i det hela, så färglös och intetsägande. Men så full av liv.

Lilla måsis...

"Vann e fågelungen ida mammaa?" frågade storasyster när vi var ute igår och syftade på måsungen som vi haft på vår gård i några veckor nu. "Ja veit int, no er he säkert naastans jer..." svarade jag och såg mig omkring.

Den har börjat röra på sig mera och utvidgat sitt territorium förbi vår och grannhusets gårdsplan. Har även sett den flyga kortare sträckor. I förrgår satt den på ett av grannhusens tak och pep. Jag pekade på den och förklarade för barnen att det är samma måsungen som gått omkring på vår gård och att den nu sitter där uppe (tvåvånings radhus) och piper efter sin mamma. "Vann e mammafågeln tå?" frågade storasyster bekymrat. "Hon e säkert å söker mat" svarade jag och försökte gå vidare. "Vann?" envisades storasyster. "Ja veit int, naastans..." svarade jag smått irriterad.

Vi gick ut och gå en bit med Daisy och storasyster gick och ropade "Mammaaafåågeeeel, var eeee duuu?" och tittade upp i himlen. För varje mås hon såg började hon ropa "Ja hitta, ja hitta, tii e mammafågeln!"

När v kom tillbaka till vår egen gård satt måsungen fortfarande på grannhusets tak och pep. Storasyster stod på andra sidan av vägen och formade händerna till en strut framför munnen och ropade "He blir no bra måken, mamma å pappamåken komber snart, ti hämtar mat!" Vi började gå mot dörren och storasyster tittade på måsungen över axeln och frågade av mig "Komber int mammamåken snart?" Jag tittade bakåt på den pipande ungen på taket och svarade "Jå, snart" varpå storasyster igen ropade "He blir no bra måken!!" allt vad hon orkade.

Nu tillbaka till igår då vi inte såg av måsungen någonstans. Storasyster tittade noga på taket men ingen måsunge där inte. "He er säkert på na äventyr na aderstans ida" svarade jag när hon frågade en gång till och så fortsatte hon med att hoppa från "muren" till parkeringsplatsen. Tänkte inte mer på saken utan njöt av att inte ha ett par måsföräldrar skränande ovanför mitt huvud för en gång skull.

När gubben kom hem på eftermiddagen sa han "Såg du att hede måsungen had blivi överkörd?" Vi hade varit ute en gång till bara en kort stund innan han kom hem och jag hade inte sett någon överkörd måsunge på vägen. "Nää-ä, vann tå?" frågade jag, på vilket gubben svarade "riktit tedee i backan". "He va imoris" fortsatte han efter några tuggor mat.

Jag var inte måsfamiljens största fan men ändå, stackars lilla måsungen. Jag är säker på att någon med vett och vilja har kört över den. För just där var gubben sa att den låg så finns det inget som förhindrar någon från att se framåt, ingen kan köra alltför fort just där och så var ju inte ungen så värst liten mera och inte så jätteslö heller.

Stackars måsis. Men jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte njuter av den välkomna tystnaden som frånvaron av måsskärn ger... aaaaah!

Öja-/Kokkolamåsar

På jakt

Vi är på jakt efter en större lägenhet (radhus) eller ett egnahemshus, har varit det hela våren men hittar inget som faler oss i smaken.

Jag håller på bli galen av vår lilla tvåa och vill bara ha något eget, något större. Vill ha ett eget sovrum var jag kan ligga och läsa en bok på kvällen före jag somnar, inte ett rum som man måste smyga in i när man ska lägga sig och vars luft är så tjock och äcklig att man nästan kan skära i den...

Jag vill att barnen (helst) ska få varsitt rum var de får ha sina egna leksaker och var de får leka i lugn och ro utan att konstant bråka om utrymmet eller leksaken.

Jag vill ha ett hjälpkök med plats för tvättmaskin, strykkorg och tvättkorg. Vill inte ha bastun som uppsamlingsplats för kläder som ska strykas samt smutstvätt och diverse baljor och hinkar.

Framför allt vill jag ha en egen gård var ungarna och hunden kan leka och busa utan att någon skitgubbe kommer och jagar bort oss.

Men en radhuslägenhet eller ett eget hus kostar många euroslantar....

Nu har jag hittat en radhuslägenhet som jag är helt såld på. Se den HÄR. Men den är inte värd priset som de vill ha. För samma pris, nästan 200.000 eurosar kan vi köpa en liten tomt i Kvevlax och köpa ett splitternytt, inflyttningsklart hus (minus garage).

Bara att lämna in lottokupongen på lördag nu då...

Tomt...

Igår åkte Kultu hem. Det blev tomt i lägenheten. Daisy deppade hela dagen och sökte sin vän när vi var ute på gården. Jag saknade godnattslicken från Kultu igår när vi gick till sängs. Hon hade för vana att komma inlunkande i sovrummet, sätta sig bredvid min sida av sängen och buffa till mig med nosen och slicka försiktigt på ena handen varpå hon blev skrapad bakom örat och kramad. Därefter lade hon sig tillrätta på golvet i fotändan av sängen med huvudet mot dörren.

Daisy är på bättre humör idag. Hon springer som en galning i hela lägenheten och har redan hunnit riva en papperslapp i tusen bitar.


På tal om galningar så har vi för tillfället en måsfamilj på vår gård och de angränsande grannhusens gårdar. En liten brunspricklig måsunge har länge spatserat längs gräsmattorna med två skränande föräldrar cirklande ovanför. Nu ser den ut som på bilden nedan (från google).


Det går inte att vistas på gården utan att få en eller två måsar på sig. Måsungen kan inte flyga så hundarna har två gånger jagat den lilla stackaren över grannhusets parkering med mig hack i häl (jag försökte fånga hundarna, inte jaga måsungen). Måsföräldrarna har skitit ner gungorna och igår när vi försökte vara ute vid sandlådan en stund satt en av dem på toppen av flaggstången och sket nu som då, det bara "klatschade och klitschade" när måsskiten slog ner i stenläggningen runt flaggstången. Mysigt. NOT.

Igår på dagen befann sig måsungen nedanför vår balkong och FEM fullvuxna måsar cirklade skränande runt den i höjd med vår balkong (femte våningen). Jag blir galen. NÄR börjar måsungar flyga?? Måste googla: "De [måsungarna] brukar kläckas i mitten av juni och sedan dröjer det ungefär fem veckor innan de är flygfärdiga." (FUCK!)

Ei hengen hätää!

Kultu i farten i april.

Ingen fara med Kultu. Det var "bara"* inflammerade tåmellanrum som vi fick schampoo och salva för. Som tur var det inget allvarligare som en bruten tå eller något ryggrelaterat. *pustar ut*

Redan idag går hon mycket bättre och lägger vikt på alla fyra tassarna. Maten smakar också betydligt bättre idag. Daisy och hon tar igen allt bus som de gått miste om och de höll på långt in på natten (Kultus värkmedicin började väl verka så hon kunde busa en stund). Jag vet för jag var vaken. Det var så varmt och äckligt i vår lägenhet och jag låg och vred och vände mig i en evighet.

När jag äntligen hittat en sval sovställning hade hundarna busat färdigt och kom in i vårt sovrum. Kultu lade sig bredvid min sida av sängen och flåsade något otroligt. Daisy låg på golvet i fotändan och flåsade hon med, ett mycket irriterande ljud om man försöker sova då man redan är irriterad pga. hettan. Hon började dessutom gnaga på vår säng. SUCK! När jag äntligen tyckte det var tillräckligt svalt för att sova ordentligt var det morgon. Blä!


* inflammerad hud under tassarna pga. bakterier och jästsvamp är dock inget att ta lätt på, det är smärtsamt för hunden.

Såklart!

Såklart händer det något när jag är hundvakt. Typiskt.

Vår håriga houseguest började halta igår. Nu efter en natts vila har det bara blivit värre och hon stöder inte längre på höger framtass. Hon hoppar framåt på tre ben.

Har ringt runt till olika veterinärkliniker och fick till sist en tid till mitt förstahandsval, Västkustens djurklinik, idag klockan 15.15. Hoppas hon inte brutit något.

Daisy kan inte för allt i världen förstå varför hennes vän inte vill busa med henne. Hon gnäller och nafsar Kultu i örat och kommer med leksaker och försöker få till en dragkamp men Kultu vill bara ligga.

Nyss när vi var ute hoppade Kultu dock glatt efter Daisy på tre ben och vaktade barnen med stor entusiasm, skönt att se att tassen inte är olidligt sjuk i alla fall.

Något annat som hände nyss när vi var ute (och som nästan fick mig att börja gråta av ilska) var att en man kom och sa att barnen inte får leka på grannhusets lekplats. Gårdarna är så gott som en enda stor gård och att hålla ungarna borta från den roliga klätterställningen och rutschbanan på granngården är så gott som omöjligt. "Tuolla on tarha, menkää sinne leikkimään!" sa han när jag svarade att vi bor i grannhuset och ungarna tycker om att leka här. "Ja mitä nuo (pekade på hundarna) täällä tekee? Tämä ei ole mikään koirien ulkoiluttamisalue!!"

Jag ble helt paff. INGEN har någonsin jagat bort oss från granngården. Och INGEN har någonsin påpekat att jag inte skulle få ha lös vår hund. Hon är ju en familjemedlem och om vi går ut ska ju hon få följa med. Jag är dessutom väldigt mån om att ta fast henne alltid när jag ser andra männsikor, man kan ju aldrig veta om de tycker om hundar eller inte. Och jag ser till att hon inte gräver och förstör något och jag plockar ALLTID upp all skit som hon klämmer ur sig!

"Siitä huolimatta!" svarade gubben när jag påpekade ovanstående.

Jag blev så arg att jag inte fann ord. Sa så spydigt jag kunde att förlåt då, vi kommer inte hit igen. Kopplade fast hundarna och sa åt ungarna att nu går vi hem. Spottade giftigt ur mig åt den rökande gubben att plöocka du då upp dina tobaksfimpar så inte ungarna eller hunden äter dem. "Minä korjaan kyllä jälkeni!" sa han och började gå därifrån. "Niin varmaan!" svarade jag spydigt och gick min väg.

Så klart kom jag på en massa som jag skulle ha kunnat säga åt honom när jag kom hem. Jag skulle ha kunnat fråga honom exakt vad det är som stör (vituttar) honom:
- är det att mina barn leker på deras gård?
- är det att hundarna är lösa?
- är det båda ovanstående plus att han hörde att jag talar svenska? (Han hade nog inte räknat med att jag skulle kunna så bra finska att jag kunde ge svar på tal den jäveln.)

Nu är jag sur och tvär.

Hundar och ungar...

Är hundvakt åt mammas goldenretriever Kultu denna vecka.

Ungarna och Daisy är förtjusta.

Mamma och pappa inte lika mycket.

Missförstå mig rätt nu. Kultu är världens underbaraste hund, så snäll och lugn. Hon låter barnen ligga med huvudet på hennes mage och se på TV, låter dem påta på hennes öron, titta i hennes mun, ja till och med sitta på hennes huvud (det får de inte för oss vuxna men hunden säger ingenting om de ändå parkerar rumpan där).

Saken är den att hon är stor och fäller en massa hår. Både hon och Daisy är ännu valpar så de busar och leker och håller på dagarna i ända. Och framför allt är vår lägenhet alltför liten för två vilda ungar och två vilda hundar.

Kultu och Daisy har dragkamp med diverse leksaker, jagar varandra runt i lägenheten för att få just den leksaken som den andra har och får en en tuggis så ska den andra också ha en. Det är underbart att se hur bra de trivs ihop, de springer i kapp utomhus och vill Daisy inte komma in säger jag bara "Kultu, hae Daisy!" så springer Kultu ut tillbaka och "hämtar" Daisy, det fungerar varje gång.

Kultu vaktar även barnen utomhus, särskilt lillebror, hon springer efter honom om han går för långt bort och håller hela tiden koll på var de är (hon stannar upp mitt i buset och ser sig omkring).

Men hon saknar sin egen matte, det vet jag. Hon tittar på mig med sina bruna ögon och ser frågande ut. Ska jag bo här nu? Hon ska med mig överallt, är jag borta ur ett rum mer än en minut kommer hon efter mig och lägger sig ner nära mig, det gäller även när jag helst skulle vilja vara ensam på toaletten, ska Kultu in så ska hon...

Hon är underbar. Hon är stor och har mycket muskelstyrka (hon skulle kunna dra omkull mig om hon ville när vi är ute och går), men är ändå så snäll, lugn och mild. Ibland känns det som om hon är en gammal själ i en "ny" hunds kropp, hennes ögon utstrålar visdom och förståelse. Jag minns att jag hade samma känsla angående vår goldenretriever Dino som vi hade när jag var liten och svärföräldrarnas goldenretriever Goldie, kanske är det något med rasen?

Daisydäremot, sänder inte ut några sådana vibbar. Men hon är underbar hon också, min lilla svarta hårboll. Hon ska också med på toaletten och skuttar av glädje när jag kommer ut ur duschen, som om jag varit borta flera timmar. Men hon är väldigt vild ännu och ska bita på allt och alla (!).

Gammal bild från april i år av radarparet.
Storleksskillnaden är dock fortfarande nästan lika stor som då.

"Pippi Junkjunk"

Denna serie snurrar nonstop här hos oss för tillfället.

[plats för rubrik]

Länge sen jag skrivit något på bloggen. Har inte haft så mycket att komma med. Magsjukan var en seg jävel och när vi äntligen kunde konstatera att även mor var kvitt den så slog en präktig sommarförkylning klorna i storasyster och sedan lillebror. Att hoppas att mor och far skulle få stå över denna gång var ju allt för mycket begärt. Så nu är vi alla krassliga och ynkliga, ungarna hostar något förskräckligt, lillebror hostar ibland så våldsamt att han spyr upp slem. Trevligt.

Beach 2011 har också blivit lidande denna vår. Får skylla mig själv och min bristande viljestyrka för att vågen visar några kilo mera än i januari, men sånt är livet antar jag. Har länge funderat på vad jag ska ta mig till för att få lite egentid och paus från krävande ungar och hemmets "fyra" väggar och nu har jag bestämt mig för att börja gå på gym (det billigaste i Vasa) för att så att säga slå flera flugor med en smäll.

Så är det midsommar snart igen. Här i Vasa har vi mindre somrigt väder och just idag blåser det något otroligt. Att åka norrut för att frysa och bli myggmat lockar föga så jag funderar allvarligt på att skita i allt vad "traditionellt-så-här-ska-man-fira-midsommar-på-rätt-sätt" heter och bara stanna hemma i Vasa och slappna av och ta det lugnt. MEN havet och villan lockar något otroligt så, vi får se.

Bryggan vid villan -06, före vi fixat till den efter vintern.

JAH!

Kursen blev godkänd. Vitsit va bra! Nu tar jag sommarlov!

I höst väntar gradun och jobb.

Nu ska vi ut och kissa med hunden och sen bär det av på besök till lillemans familjedgvårdare.

Sommaren kom

Sommaren kom till Vasa. Och jag hatar det. Man kan inte njuta av sommaren i vår lägenhet, det bara går inte. Det år så varmt så alla går omkring med shorts och bar mage eller i bara blöja eller i topp och trosor. Det är hemskt!! Vi måste flytta snart, jag står inte ut!

Annat nytt då? Kanden är inlämnad och godkänd av handledaren och kollad och OK:ad av urkund, nu ska den bara språkgranskas och det kan ta länge. Men den är färdig i alla fall. Och igår lämnade jag in min allra sista inlämningsuppgift till PF, om den blir godkänd betyder det att jag bara och endast har kvar gradun och den avslutande praktiken för en magistersexamen. Känner mig nöjd.

Jo, och så har jag sökt jobb och fått jobb!! De ringde idag och meddelade att jag fått jobb från och med den 15:e augusti på ett eftis i stan. Och jag som tyckte den intervjun gick så dåligt, för att inte tala om min 15 minuters samling med barnen (min "audition"), som enligt mig var en total katastrof, jag glömde allt som jag hade planerat och hela allting blev en salig röra men, ja, tydligen såg de något värt att satsa på hos mig ändå, eller så hade de inte tillräckligt många sökanden så alla som sökte fick jobbet. Hur som helst, nu har jag jobb, ett riktit jobb, mitt första riktiga-vuxen-jobb...

Avslutar med en bild av vår växande Daisy.

Fel?

Jag har sökt jobb på två olika eftisar. Ska möjligtvis på en intervju imorgon och på en annan på måndag.

Men det känns på något sätt fel, som om jag skulle vara oärlig...

Är det fel??

Done and done!

Idag har jag skrivit mognadsprov. Det gick som det gick. Nu är det avklarat. Nu ska jag ännu orka jaga några stav- och syftningsfel och sen sända in hela alltihopa via urkund till handledaren, gå och "binda in" två exemplar, skicka in dem och vänta på att språktjänst ska ha tid att granska avhandlingen.

Snart tar jag sommarlov... snart.

Uss!

Det negativa med att ha barn är att (om det vill sig riktigt illa) man får ta del av diverse sjukdomar som de har. Vi har haft en förbannat seg magsjuka på G här hos oss i säkert en månad orsakad av en kampylobakterie. Barnen har turvist spytt och haft vääääldigt lös mage samt feber. De fick antibiotika och är nu friska. Men ve och fasa, denna morgon började jag må jättedåligt. Fick inte ens ner morgonmålet och kunde bara ligga ner. Ni ska få se att nu börjar mor i huset också skvira!! (Fa-an!)

Annars då? Ja-a, i onsdags hade jag presentation av min kandidatavhandling samt opponerade en annans avhandling, så nu är det avklarat. Nu ska jag bara göra några små justeringar och söka stavfel, skicka in den till handledaren via urkund (plagiatkontroll) och vänta på domen från språktjänst och språkgranskningen. På tisdag ska jag skriva mognadsprov och sen börjar det vara klart.

Har en endaste kurs kvar att lämna in inlämningsuppgifter i, och det borde ske idag. Örk.

Buzzador kampanj: Nivea 100 år

Gå ni också in på www.nivea.fi/mosaiikki och dela med er av ert Nivea-minne. Mitt hittar ni här.

Vill du också bli en buzzador? Besök deras hemsida här.

På väg att bli vuxen

Jag ska söka mitt livs första "riktiga" jobb. Inget sommarjobb eller kvällsjobb eller helgjobb eller något annat liknande snuttjobb. Ett riktigt jobb som börjar på morgonen och slutar på eftermiddagen och som man ska gå till varje vardag.

På riktigt.

Vuxenpoängen klirrar...

Låt mig presentera Daisy!

I snart en vecka har vi varit hundägare. I måndags flyttade en liten blandras hem till oss, hon heter Daisy. Hennes mamma är en blandning av cockerspaniel och bordercollie medan hennes pappa är renrasig finsk lapphund.

Daisy är hemma från Markby och bodde på en bondgård med kor, höns och tupp. Hon har 9 syskon som alla fått nya hem runtom i Österbotten. Trots att hon bara varit hos oss en knapp vecka har hon anpassat sig bra till ett liv i lägenhet.

Hon har redan tre vänner. Den sex månader gamla taxen Alma som bor på första våningen i vårt hus, min mammas 7 månader gamla golden retriever Kultu som bor i Kokkola samt pappas 10-åriga dvärgschnautsern Riku från Öja. Igår såg det ut så här när de två sistnämnda och Daisy möttes för första gången:

Först busade valparna i över en timme.

Sen blev de trötta och vilade en stund...


Med senioren Riku gick det lugnare till. Även om Daisy försökte få igång en lek...

Gråter en skvätt!

Det har varit tyst här en tid nu. Orsak? Kanden.

Och för några minuter sen lade jag sista kommatecknet på plats och härmed förklarar jag min kandidatavhandling i pedagogik redo för granskning!

Jag trodde aldrig att jag skulle yttra de orden... aldrig aldrig aldrig. Detta, gott folk, är one for the historybooks! ;)

Vill inte! Eller vill jag?

Jag vill inte fira påsk i Öja. Jag vill fira påsk i Öja!

Suck! Igen samma dilemma! Landet och hembyn samt familjen lockar men 4 dagars helg i friden i det egna hushållet låter som en bra idé...

Imorgon ska vi och titta på en radhuslägenhet i Smedsby. Har höga förväntningar...

Kanden har framskridit lite. Imorgon gäller det att sätta i turboväxeln, jag har ju påsken som en egen deadline, tvivlar starkt på att jag hinner få allt gjort imorgon men man får väl hoppas!

Nu ska jag krama min man och planera inför valpens hemkomst. På måndag ska vi hämta hem henne, alla är fulla av förväntan!

H*A*T*A

Just nu vill jag göra som Garfield här nedan, kasta ut datorhelvetet och bränna upp kanden.

GUD vilket jävla jobb med en massa finlir! Jag hatar word, jag hatar alla jävla källor och föteckningar och hänvisningar. Jag hatar elektroniska källor och en bristande APA guide för dessa!!!

NU ska jag sova en stund före det är morgon igen och ungarna skriker och gråter om vartannat... Mera word, mera dator, mera källor, mera text imorgon.

Så lite tid!

Jag har alltför mycket att göra just nu och alltför lite tid. Vet inte hur jag ska ställa det så att den lilla tid jag har utnyttjas så effektivt som möjligt. Varför ska allt vara gjort före den 29.4?

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg har jag gjort bort mig med källhänvisningarna i teorikapitlet till kanden. Nu har jag försökt spåra upp de böcker som jag av någon anledning, trots att flera av dem INTE var nattlån, har lämnat tillbaka till Trittis. En jävla bok som spelar en yyyyyytterst viktig roll i min avhandling får jag inte tag på för något i världen. Den är utlånad på Tritonia och på stadsbibban så nu tänker jag vara lite "utnyttjande av mig" och ställa följande fråga:

Mamma eller bästa M, kan ni kolla om följande bok finns på stadsbibban i Kåkkelby?
Simmons, Rachel. (2002) Flickors vrede

Ibland undrar jag vad jag riktigt har mellan öronen, jag börjar luta mot att det faktiskt är sågspån, eller bara en tråd som håller öronen på plats... hur kan man vara så dum att man lämnar tillbaka en viktig bok?? Jag säger bara: I-D-I-O-T!!!

Nu måste jag dessutom låna en massa böcker om kvalitativa forskningsmetoder också, för sådant ska man tydligen skriva om i metodkapitlet.... fan också! Så lite tid, så lite tid!!!!

Ja, jag glömde rapportera: nu spyr lillebror och är stekhet. Jag hoppas verkligen att jag och min man inte får någon smitta, för jag har ingen tid att vara sjuk nu. Ingen tid. Jag har bråttom bråttom, bråttom, jag är som den vita kaninen i Alice i Underlandet.

Om att vela

Jag har länge övervägt att skita i kursen i arbets- och organisationspsykologi. Har bestämt mig för att gå den för att i nästa stund bestämma mig för att nej, den kursen är nog inget för mig.

I onsdags stressade jag något fruktansvärt med 4 inlämningsuppgifter till just den kursen som skulle vara inlämnade på, ja ni gissade rätt, onsdag. Jag bestämde mig för att gå kursfanskapet i alla fall, man vet ju aldrig när man kan ha behov av en kurs som man inte fattar nånting av.

Idag skyndade vi hem till Öja för att jag skulle hinna på kursen i Jakobstad. I Kronoby började jag igen fundera att ska jag nog gå kursen, jag fattar ju noll av innehållet, dessutom borde man nog befinna sig i arbetslivet för att ha nytta av kursen.

I Öja frågade jag om vi inte kunde hälsa på mormor (min mamma) istället. Nej, blev makens savr, han hade ju kört så "hårt" och haft så "bråttom" för att vi skulle hinna i tid till Öja. Jag skulle närmast påstå att hastigheten var densamma som vanligt men hans rytande, gormande och bannande av andra bilister däremot kanske låg på 150 % jämfört med det normala 75 %.

Ännu på gården i Mjosund velade jag fram och tillbaka, att gå kursen eller ej. Till sist bestämde jag mig för att åka, trots att jag redan var försenad. Jag körde kanske 2 kilometer och bestämde mig för att nixpix, den här bruden ska visst inte gå någon kurs i arbets- och organisationspsykologi.

Ganska skönt är det nog nu när jag bestämt mig. Men varför ska det alltid vara sådan "show"* när jag ska bestämma mig för något?


* Min pappa brukade använda uttrycket "show" i alla sammanhang när man hade mycket väsen om sig eller bara för att fråga vad man höll på med:
"Va showar ni åpå me tå?" eller "Vaför ska e alltjämt va toko show?"

Men hur gick det då?

Träffen med handledaren gick bra. Han tyckte jag hade bra teori och en bra undersökning och goda resultat. Jag blev ganska paff av att det gick vägen. Nu ska jag bara ändra lite rubriker, flytta om lite text, fixa de förbannade källhänvisningarna och skriva avslutande diskussion och då, då är jag klar.

Just nu går inget dessvärre framåt... försöker skriva ett par labbrapporter men det går dåligt, storasyster är nämligen sjuk och har spytt två gånger och har hög feber, hon bara sover på soffan och gnyr emellanåt. Lillebror passar på att leka herre på täppan när chefen är utslagen.

Stackars lilla gullungen min. Till och med vattnet imorse kom upp...

Nu ska jag och lillebror ha lunch, kanske storasyster vill pröva på att dricka något?

D-day.

Idag gäller det.

Idag kommer domen.

Idag ska jag träffa handledaren.

Jag är alldeles kallsvettig och överreagerar som vanligt med 200 %.

En söndag

Dagens njutning:

Förmiddagskaffe i solskenet på trappan i Mjosund.

Dagens bästa:

Snart får vi hem henne. Några veckor till.

Det tar sig.

Har skrivit på kanden som en galning. Gubben har skött barnen och jag har suttit som klistrad framför datorn och skrivit, raderat, flyttat, funderat, printat, läst igenom, kastat bort, ändrat, printat igen etc. Och nu kan jag överdrivet stolt meddela att jag "bara" har den avslutande diskussionen kvar att skriva. På tisdag ska jag på handledning och hoppas att det inte blir alltför mycket att ändra på. Nu börjar jag tro att det kan gå vägen... måste bara orka lite till.

Idag borde jag skriva lite på arbetet i elevhälsa och fixa några uppgifter i arbets- och organisationspsykologi... men, jag funderar på att göra något roligt som omväxling, och inte bara sitta framför datorn och skriva frenetiskt. Men jag vet inte, när man en gång har flyt ska man väl passa på eller???

NEJ!!

Åh, jag är en idiot!

IDIOT!

Jag märkte just att man ska nämna sidnumret i källhänvisningarna.... SHIIIIIIT! Fan också, hur kunde jag missa det?

Nu måste jag alltså gå igenom ca 20 böcker och 16 sidor teori och söka rätt sida och skriva in sidonumret... FAN OCKSÅ!

Gissa om jag är arg.

En torsdag:

Semesterdag 4 har spenderats på Touhutalo i Kokkola. Barnen trivdes ypperligt och eftersom stället var så gott som folktomt passade även vi vuxna på att vara barn på nytt. Jag och gubben byggde t.ex. ett hus med tillhörande garage av jättelegobitar och farmor hoppade i en pomppulinna.

Kanden framskrider saaaaaakta. Förra helgen var jag aktiv och läste genom undersökningsmaterialet och gjorde upp kategorier, beskrev dem och skrev lite på metodkapitlet och en preliminär inledning. Men, jag hade inte tillgång till dator så allt detta blev gjort för hand, nu borde jag renskriva det på datorn, skriva lite till på teorin och börja på en avslutande diskussion men då jag inte riktigt vill och orkar... före tisdagen borde det vara klart så jag kan få feedback på hela arbetet och ha tid att ändra lite ännu före det ska inlämnas men... motivationen saknas mig.

Det är väl bara att skärpa sig.

Bad feeling...

Efter att ha kollat abo-mejlen en gång i timmen de senaste dagarna så fick jag svar idag angående kandidatavhandlingen. Och jag har en dålig känsla i magen, handledaren svarade bara och endast: "Tisdag 12.4 klockan 11 kan vi träffas och tala om din avhandling, alternativt klockan 15 samma dag." Shit alltså, jag svarade att klockan 15 passar bra och frågade rakt ut om det var något problem med avhandlingen...

Nu ska jag alltså gå och bita på naglarna i över en vecka samtidigt som jag måste färdigställa resten av avhandlingen för att hinna få in den före slutet av april. Jaiks.

Jag kanske överreagerar....

Smörris

Lycka är en ostsmörgås med gurka på. Så jävla gott just nu. Och en kopp kaffe till.

Undersökningen är gjord. Nu ska här analyseras och sånt. Hoppas det går smärtfritt.

Just nu försöker jag bemästra ett verktyg som ska hjälpa mig att göra begreppskartor på datorn. Än så länge har jag skrivit en bubbla, nu ska jag bara försöka lista ut hur man drar pilar från en bubbla till en annan (samt hur man gör en till bubbla)... hmm... borde man kanske göra den för hand ändå???

Nu ska jag bre en ost- och gurksmörgås till. Bara fö snååltanden, som min man skulle säga.

Edit senare:

Nu har jag gjort en fin begreppskarta över näringsämnena kolhydrater, fetter och proteiner med hjälp av verktyget som jag laddade ner från internet här. Nu är bara problemet att jag a) inte kan skicka den år min man så han kan printa ut den, b) inte kan printa ut den själv då vi saknar printer och c) inte vet hur jag ska spara den på ett USB-minne så jag kan printa ut den i skolan. (Nu är jag inte helt handikappad när det gäller datorer utan verktyget sparar kartorna på ett konstigt, för mig okänt, sätt som gör att JAG inte vet hur jag ska komma åt dem utanför programmet.)

Såååå... det lönade ju sig att sitta i timmar och knåpa med kartan på datorn om jag inte kan få ut den därifrån... Hoppas gubben kan och vet hur när han kommer hem.

Tears of joy!

Fatta alltså!!! Jag har just skickat in min teoridel för granskning till handledaren på PF! Jag är alltså (enligt egen åsikt) klar med teoridelen nu... SHIT! Shit shit shit shit!

Jag gråter nästan, så skönt känns det!!

Nu hoppas vi att handledaren inte sågar den totalt...

Undvikande beteende...

Har kollat mejlen, läst några bloggar och kollat om det finns nya lägenheter på etuovi.com. VAD ska jag nu hitta på för att undvika att skriva det sista på kanden?

Jag har en egen deadline för teoridelen idag och jag har 1,5 böcker kvar att gå igenom. Men nu börjar det vara så färdigt att det börjar bli svårt att klämma in något mera i texten utan att det blir klumpigt och konstigt.

Imorgon ska jag göra undersökningen. Hoppas det går bra och att jag får bra svar (= svar som jag kan använda).

Nästa vecka har guuben semester. Undrar vad vi ska hitta på... B själv vill åka till Kaustby och åka snowboard en dag men jag är inte så hågad. Har ingen större lust att stå i pulkabacken med två små monster en hel dag. Med storasyster skulle det kanske gå ganska bra men lillebror skulle gnälla efter en halvtimme.

Nu, tillbaka till saltgruvorna.

Spurt?

Ja-a, hur blev det nu med den där spurten? Inte så spurtigt kan jag meddela, men jag har tvingat mig att jobba lite med teorin i alla fall. Har flyttat några stycken, formulerat om några meningar, läst lite text, skrivit pyttelite nytt... men för det mesta har jag nog bara försökt undvika allt. Not good, not good.

Fick nästan panik när jag insåg att handledaren kan totalsåga allt jag skrivit och säga att det här inte alls duger. Fuck. Är inne på min sextonde sida nu, 10-15 var det rekomenderade antalet, har på känn att jag (igen) har en massa onödigt med.

Men, nu ska vi inte vara negativa i förväg, det kan ju gå bra också, det kan gå riktigt bra... vi hoppas på det!

Nu ska här badas bastu! Ha en trevlig lördagkväll!!

Den här bilden är så missvisande, för så här städat är det för det mesta inte i vårt badrum.

P.S. Ni har ingen aning om hur underbart det var att ha en snarkande klump bredvid sig igen i sängen i natt... obeskrivligt!

Två dagar...

... utan far försmäktar vi i denna lägenhet.

Men idag kommer han hem. På grund av dåligt väder och en idiotisk hängflygare så blev flyget till Oslo försenat igår, vilket betydde att de missade flyget till Helsingfors och var tvugna att sova en natt till i Oslo.

Barnen har varit totalt omöjliga! De har jävlats, trotsat, härjat, stökat till, klottat och gråtit. Mamma är dum och pappa ska komma hem nu har varit jarongen här hemma nu i dagarna två. Jag har varit så trött och arg och haft dåligt samvete för att jag varit arg och.. ja... det ska bli skönt att få hem den andra föräldern och äkta hälften. Jag säger det igen, hatten av för alla ensamstående föräldrar!!

Har inte fått något gjort på kanden, men i helgen ska jag spurta. Nästa vecka är det ju undersökning som gäller. (Förtränger väldigt effektivt alla andra studierelaterade uppgifter som borde lämnas in, jag ska tammefa-an få kanden färdig före slutet av april!)

"Ekkar"

Som min dotter skulle säga så "ekkar" (älskar) jag en viss skola här i vasatrakten denna vackra men blåsiga torsdag. Jag hittade äntligen en lärare som gick med på att låta mig göra min undersökning i sin klass. YES! Och nästa vecka dessutom... En kandidatexamen före hösten kanske går ändå...

Skärpning!

Nu måste jag skärpa mig. Nu måste jag skriva lite på kanden. Men jag orkar inte, de sista fyra böckerna är på engelska och jag får huvudvärk av att försöka processera texten i dem. Men jag måste...

NU! Före ungarna vaknar ska jag ha åstadkommit 2 textstycken. Bara att sätta igång.

Edit fem minuter senare.... JAG SA NU!


Edit mycket senare:

I did it! Tre hela stycken fick jag ihop före lillebror vaknade. Najs. Nu sitter de i köket och tittar på påskgodis i Lidls reklamblad. "Kii Åå-i, kåkken!" ropar storasyster och pekar på alla chokladägg (kåkken = påsken). "Googii" (godis) svarar lillebror och pekar på en påse med jelly beans.

Jaahapp.

Jag visste ju att den där slutuppgiften i sociologikursen inte blev till något, men jag tror jag blev godkänd i alla fall, betyg 2 av 5. Haha. I lärarens slutkommentarer reflekterades precis det som jag kände när jag skrev den. Han skrev att det var osammanhängande, dåligt förklarat och de olika tankegångarna bands inte ihop av någon röd tråd. Jag hade lust att skriva tillbaka att jag hade över 38 graders feber och kände mig lite osammanhängande, yr och ville bara få ihop de 3-4 sidor som krävdes, men what the fuck, godkänd är alltid godkänd.

Jag har haft väldigt dålig tur när det gäller att få tag på en skola att göra min undersökning för kanden i. Antingen så svarar de inte eller så blir det nej. SHIT! Borde kanske försöka med någon skola ute på landsbygden en bit från Vasa, kan tänka mig att skolorna här i trakten blir frågade hela tiden av klasslärarstuderanden. Ska ännu prova med en skola här i trakten, jag gjorde min fältpraktik i den skolan och läraren som jag hade som handledare då borde ha en årskurs sexa i år... vi ska se.

Gubben åker iväg till Norge på en arbetsresa imorgon kväll. Han blir bara borta en dag men jag är som vanligt skitnervös för att något ska hända honom, de ska ju ändå flyga. Jag hade tänkt att jag och ungarna skulle göra något roligt på torsdag men jag vet inte vad, det är för långt att köra till Kokkola för att besöka Touhutalo ensam med barnen och att åka till Tropiclandia ensam med dem är dömt att misslyckas.

"Åå-i kekka koone!"*

(*Olli tvättar telefonen)

Jag har alltid tyckt det varit humoristiskt att läsa om folk vars ungar på ett eller annat sätt lyckas göra allehanda lustiga saker med sina föräldrars mobiltelefoner. Trycka ner dem i kakkablöjan, spola ner dem i toaletten etc. Samtidigt som jag suttit och skrattat har jag konstaterat att vi sluppit undan liknande terrordåd.

Tills nu. När jag höll på städa undan efter mellanmålet i köket hade lillebror klättrat upp på skrivbordet var vi har datorn och satt i allsköns ro och rörde om i muggen med kallt kaffe (som NÅGON lämnat kvar bredvid datorn) med min telefon. Storasyster var förtjust. Hela telefonen var våt och pep lite misstänksamt. Nu har jag tagit isär den så mycket som det går och har den på ett hushållspapper så den ska torka och hoppeligen fungera igen. Nu med mockadoft.

Snart ska jag ta itu med de 5 sista böckerna som jag tänkt använda till kanden, jag hoppas på att kunna lämna in teoridelen nästa vecka för en granskning. Ja och så hoppas jag verkligen att skolorna som jag frågat om jag får göra undersökningen i ska svara idag helst! (det där blev en konstig mening men jag orkar inte ändra den)

Rapport:

Det som inte fick hända hände. Jag blev sjuk. Och GUD vad jag blev sjuk!

Redan på fredagen kände jag mig småkrasslig men jag trodde det berodde på träningsvärk från premiärturen på romaskinen. På lördag ville jag absolut inte åka på kurs till Jakobstad och mådde småilla hela dagen. På lunchen hos tant M orkade jag knappt hänga med i hennes utläggningar om någon ny granne som är uppe hela nätterna och spelar dunka dunka musik (jag visste inte att någon fortfarande använder det uttrycket) och stör henne.

Efter lunchen styrde jag bilen mot Karleby, hade redan bestämt mig på morgonen att jag ska åka och hälsa på den finaste vännen på jorden och jag tänkte inte låta lite krasslighet stå i vägen för det inte. Bästa vännen hade bakat jättegoda kex och var precis så underbar och gemytlig som bara hon kan vara. Vi pratade bort en massa minuter och sen åkte jag för att hälsa på min morfar på sjukhuset.

Min morfar såg ut att må bra (nu har han magsjuka meddelade mamma igår) och hans ansikte var rosafärgat och han satt upp i sängen. Sist jag såg honom orkade han inte prata så mycket och hans ansikte var grått . Denna vårvinter har vi flera gånger trott att slutet varit nära men han har kämparglöd min morfar. Min mamma och hennes man var där så vi pratade bort en 45 minuter före det var dags att bege sig vidare. Jag hostade och kände mig väldigt ynklig men skulle ännu och köpa blommor till Prisma.

Köpte ett jättefång med gula tulpaner till mammas man M för att beklaga sorgen efter hans mamma som dog förra veckan. Gula tulpaner är kanske inte rätt enligt någon etikettbok men jag tyckte det passade dem och det passade mig också, jag är inte så regelrätt. Jag stannade lite längre än jag hade tänkt hemma hos mor och vi pratade en lång stund om både svåra och lättsamma saker med goldenretrievern Kultu troget vid mammas fötter.

När jag äntligen kom tillbaka till Mjosund möttes jag av en pyjamasklädd storasyster som hoppade i min famn och sa " ja ha gyyyk et dejj" (jag har had dryft et de). Resten av kvällen spenderades på soffan med lite godis och en varm famn.

På söndag hade jag feber. Visserligen bara 37 grader men jag är som klubbad redan vid så låga temperaturer. Vi skulle till tant M så hon skulle få träffa barnen och jag hade inte alls lust, men vi klarade av besöket och efter det styrde vi mot Markby to see a woman about a dog*.

På kvällen mådde jag usligt. Det värkte överallt. Febertermometern visade 38,8 och jag trodde jag skulle dö. Hela natten plågades jag dessutom av en mördande huvudvärk som inte ville släppa trots att jag tog till alla möjliga konster.

Som tur stannade maken hemma på måndag. jag hade en deadline att passa och skrev den sista inlämningsuppgiften i sociologikursen i feberyra, undrar vad det blev till.... På tisdag var jag inte i skick men var tvungen att masa mig till PF för att gå en kurs. Näsan var så täppt så jag måste andas genom munnen så jag satt längst fram och gapade hela lektionen och kunde inte bry mig mindre om det som togs upp.

Är fortfarande inte frisk. Vill bara sova... och så undrar jag, hur mycket jävla snor ryms det egentligen i en näsa?? Har en miljon skolrelaterade uppgifter att få färdigt, för att inte nämna kanden, herregud, får jag nog den färdig i tid??? Nu måste jag bli frisk!!!!!

* Och en sån här liten sötnos flyttar hem till oss senare i vår...

Icke-produktiv

Igår blev det inte mycket skrivet på teoridelen. Jag fick läst lite litteratur men när jag sen skulle sätta mig ner och försöka få in det jag läst i min redan befintliga text om samma sak så blev det tvärstopp.

Potträningen gick nog inte så bra igår... Storasyster tyckte att det var roligt att kissa på golvet för att sedan hoppa i pölen. Inte en enda gång lyckades vi tajma kissandet så det kom i pottan eller i wc-stolen (när jag försökte säga att nu går vi på pottan så blev fröken rosenrasande och totalvägrade). Suck. Men jag ger mig inte. Nu ska blöjan bort!

Utan tidning

Fick ingen tidning i morse. Det känns bara fel att dricka morgonkaffe utan Vasabladet framför sig.

Vi har påbörjat potträningen idag. "Ja vill icke vaja tooj!!" ropade storasyster när jag sa att hon nu är så stor så vi kan sluta ha blöja. Men efter ett missöde ska hon inte ha blöja utan väljer glatt ut ett nytt par "koosona" (trosor) åt sig. Vi får se, vi får se.

Gubben stack till jobbet idag trots lite feber. Han ansåg sig få vila mera på jobbet än hemma. Hur mycket jag än älskar min man så måste jag säga att det är skönt med en "normal" dag igen. Ungarna är betydligt lugnare och ingen ropar och gnäller och skriker. Stackars far vår som alltid får se det värsta av ungarna.

Jag ämnar fortsätta med min teoridel. Denna vecka måste jag även göra klart slutuppgiften till sociologi-kursen. Nästa vecka börjar vad jag hoppas kommer att bli min sista kurs på PF. Kemi i vardagen heter kursen och hör till valbara studier inom kandidatexamen.

Morgonens konstiga upplevelse: Jag snöt mig, det slog lock för ena örat, jag blev vinglig och illamående. var tvungen att lägga mig ner på köksgolvet och vänta tills det gick om. Storasyster kom och satte sig bredvid mig och sa "Åh mamma, du hööver icke vaja eissi, he bli no bja ije." (du behöver inte vara lessen, det blir nog bra igen) Sen hämtade hon en kudde och en filt och bäddade om mig. Vilken härlig liten tjej jag har! Lillebror däremot kastade sig med fart rakt på min mage och manglade runt på mig så jag hade hans fötter i ansiktet. Som tur "öppnades" örat snart och illamåendet och yrseln gick om.

Skriva skriva skriva...

Och så var vi uppe i tolv sidor. Shit! Snart måste jag ju börja begränsa mig...

Edit två minuter senare:

Nu låter det som om jag skulle vara jävligt aktiv, trots att jag själv inte anser det. Idag har jag skrivit kort om tre olika anti-mobbningsprogram (Vi mobbar int´, KiVa Skola och StegVis) och den infon har jag tagit från nätet från deras resp. hemsidor så det känns inte så väldigt aktivt tycker jag.

Ny vecka, samma flunssa.

Kommer vi aldrig bli bättre? Kommer vi att vara sjuka resten av våra liv? ÖRK. Gubben är hemma idag och lillebror blir helt galen om pappa inte tillbringar varje sekund med honom. Storasyster är arg för att hon inte får se Wall-E för hundrade gången utan måste låta lillebror välja film ibland.

Jag skulle absolut absolut absolut inte orka skriva något på teoridelen idag, men jag måste för nattlånen ska in om ca 3 timmar. Nu gäller det att få huvudet att fungera optimalt (med ett ton snor i sig).

Slö söndag.

Gubben har 38 graders feber, mitt huvud är fullt av snor som vägrar flytta ut trots upprepade uppmaningar och snytningar och ungarna är småkrassliga och gnälliga.

Jag har två nattlån från Tritonia som jag måste avverka och skriva något ur före imorgon klockan 12 och jag vill inte. All tankeverksamhet går så långsamt...

Vi släpade våra förkylda arslen ur lägenheten till Smedsby på en lägenhetsvisning. Hade pappa Byggmästaren med oss för en närmare granskning (funderar nämligen på att bjuda på just den lägenheten) men han dissade både det ena och andra och talade dessutom öjadialekt med den stackars (finskspråkiga) mäklaren som knappt fick ur sig "ja de har fjärrvärme" på svenska.

Nu har han dessutom fått med sig gubben min på dissandet så jag får nog inte min soliga bakgård på just den adressen. Hmm.. the search continues.

Nu... en kaffekopp, en näsduk och ett nattlån före det är dags för nattning av de små.

Oh my god!

Hurraaa! Min favorit gick till final! :) Man blir så glad av denna låt.

Statusrapport

Rapport från Tritonia: kom hit just. Har efter mycken möda lyckats logga in på en dator. Har hittat en bok. Ska söka flera via nätet. Har feber. Kommer att gå hem efter att ha lyckats med uppdrag litteraturhämtning.

Teroidelen är nu uppe i 8 sidor, vilket betyder 1 sida helt ny text.

Agent glassmaskin loggar ut

Wau!

Eftersom jag skriver OM mitt prosemi så får jag använda den teori jag har skrivit i prosemit i kandidatarbetet, därför har jag nu denna morgon suttit och gått igenom mitt prosemi och valt ut de stycken som jag kan använda på nytt i kanden. Resultatet blev 7 sidor text.

Förutom detta har jag denna morgon skrivit ett helt nytt stycke till kanden.

Och en lampa tänds...

Jag börjar förstå varför ingen annan än jag tror på mitt kandidatarbetsskrivande i vår.

Även om jag skulle klara av att få allt inlämnat och klart så är det ju en massa jycklande med rätt formulering på rubriker, disposition etseetera etseetera. Oh crap!

Jag hade som bara tänkt skriva som en dåre, göra en (ny!) undersökning, analysera och diskutera och kasta in allt och sätta mig på min feta röv och invänta studiepoängen.

Någon presentation och opponering och sånt hade jag inte tänkt göra för det har jag redan gjort när jag skrev mitt prosemi.

Men, inget hindrar mig från att försöka ändå. Idag har jag jagat litteratur via olika bibliotek på nätet och gjort upp en preliminär innehållsförteckning. På lördag ska jag spendera många timmar på Trittis i hopp om att få något gjort.

Sånt sysslar jag med...

En torsdag

Dagens lärdom: Kalla köttbullar smakar bäst med senap på! Typiskt är det ju att man kommer fram till sådana viktiga slutsatser en dag då det inte finns en endaste liten senapstub i kylskåpet...

Ute är det vår! Solen skiner, snön smälter och fåglarna sjunger. Men här inne är vi, krassliga. Mitt huvud är fullt med snor, och det kommer inte ut!! :(

Jag har fått för mig att skriva mitt kandidatarbete på 2 ½ månad. På peffan har de inte många uppmuntrande ord att ge mig men, man kan ju försöka. Har man en gång fått en övermänsklig inspiration ska man väl rida vågen ut, eller hur? Håll tummarna. Själv tror jag nog att det går.

Grrrr!

Jag var ju tvungen att hojta hej före vi var över bäcken! Barnen är förvisso på bättringsvägen men annat är det med mor och far. Jag får inte övertygat gubben om att han är sjuk och att han borde stanna hemma och vila. Själv är jag småkrasslig och har en kaktus i halsen och önskar att jag hade ett jobb att stanna hemma från och bara sova, sova och sova. Det är jobbigt med sånt här som inte riktigt vill slå ut men heller inte vill gå om....

Idag har jag varit väldigt trött... och ungarna, ja ungarna har varit fulla av - ja ni vet, den där snubben i rött med eldgaffel och spetsig svans. När de för miljonte gången (kändes det som, i verkligheten var det väl femte) kastat alla sängkläder på golvet skrek jag (okej, höjde på rösten, men det blir som mer effekt om man skriver att man skrek) att jag inte orkar mer, varför kan de inte lyda, varför måste de härja, att nu blir jag arg och ledsen.

Jag bäddade sängen och gick till köket för att fortsätta diska.

Efter en stund kommer storasyster smygande in i köket och slår armarna om mitt ben och säger: "Åh mamma, du hööver icke vaja aij" (du behöver inte vara arg). Åh, min lilla plutt.

Fem minuter senare hade de vänt alla sängkläder på golvet igen plus dragit ut alla byxor ur klädskåpet... Som en extra bonus hade de dessutom lyckats ha isär storasysters säng.

NU hööver mamma sova!

På bättringsvägen

Vi körde lite vilse och tog några avstickare men nu är vi på rätt väg igen: på bättringsvägen.

Bilden är från det vackra Öja.

A first.

I nästan 3,5 år slapp vi undan den, men nu är den här: spysjukan!

ÖRK!

Lillebror spydde två präktiga spyor igår på kvällen, stackars liten! Idag har han inte spytt något (ännu) men gnällt och hållit sig för magen. Han är brännhet men orkar ändå dansa lite till sångerna i Nasses stora film.

Antagligen inbillar jag mig men jag tycker att min mage också är i olag. Sitter här och undrar om jag borde stanna hemma från jobbet ikväll...

Har täckt sofforna men lakan, rullat ihop alla mattor och ställt undan dem, klippt upp plastpåsar och lindat dem runt lillebrors madrass med handukar som bäddmadrass, den riktiga bäddmadrassen hänger på tork, liksom nallen, apan, täcket, lakanen och kudden. Tänk att man aldrig har ordentliga sopsäckar hemma när man behöver dem. Och handdesin tog slut förra veckan... typiskt.

Alltså, jag klarar av vilken skit som helst som de lyckas vrida ur sig, lortar i badkaret eller diareér som går högt upp på ryggen, men spyor har jag svårt för. Usch den stanken! Jag spyr nästan själv av den! Och det är svårt att få bort spyor från textilier, spyan är lite sådär seg och klibbig (och nämnde jag illaluktande?). Det krävs en massa viljestyrka att inte grimasera och äcklas när en liten filur har spytt ett monsterlass i ditt knä.

Mat man kan äta sig halvt fördärvad av:

fiskbullar, gräddfilssås, kokta morötter, kokt broccoli och sallad.


Jag säger bara, MUMS!

Och här sitter jag...

... och skriver hemtent. Febervirrig och med en dundrande huvudvärk. Jag måste vara galen.

Sjuka

Usch! Vi är alla krassliga. Alla är på dåligt humör. Våren, varför dröjer du?

Jag strular med skolan. Jag strular med allt. Ska gå en kurs nu i vår, hur ska det gå? MÅSTE skriva klart kandidatarbetet också. Måste göra klart hemtenten i Unga med risk för marginalisering. Måste göra klart slutuppgiften i Introduktion till sociologin. Måste gå slutseminarier i elevhälsa. VILL gå arbets- och organisationspsykologikursen.

Måste börja träna. Måste sluta deppa och sluta äta äta äta en massa!

Skärp dig!!

Heeeeerrriguuud!!

Jag gjorde det. Jag kan inte förstå att jag just gjorde vad jag gjorde. Men jag gjorde det. Och nu hoppas vi på det bästa....

Kanske har jag ett jobb i höst....

Host och rossel

Vilken natt!

Storasyster har varit jätterosslig och hostat som en dåre. Hennes andning har varit tung och jag har legat vaken och lyssnat på henne för att föräkra mig om att hon inte drunknar i vad som låter som hundra liter slem i halsen.

På morgonen hade hon 38 graders feber och jag bestämde att hon ska till doktorn. Men där tyckte de att vi var idioter som släpar ett barn som bara har hosta och feber till doktorn. Gubben var också irriterad eftersom han blev sen till jobbet.

Ursäkta då, men hellre safe than sorry!! Som hon höll på inatt kunde man tro att det var något allvarligt på gång...

Lillebror och jag trotsade kylan (-20 grader) och gick till Sale på hörnet för att inhandla en massa "vara sjuk godsaker", bl.a. vindruvor, äppeljuice och ingredienser till jordgubbskräm. För att inte glömma presidentti tumma paahto åt mamma! ;)



Tillägg lite senare:

Så länge mamma bloggar har storasyster bestämt sig för att vindruvorna ska stuvas ner i en stövel. När jag frågar var vindruvorna är skyller storasyster på lillebror och pekar sedan på stöveln och springer och gömmer sig under bäddmadrassen i den stora sängen. I skrivande stund är de båda under bäddmadrassen och håller på välter hela lasset med sängkläder i golvet... Man kan lugnt säga att det är en helt annan unge som busar i sängen än den som gnydde och hostade i natt.

Ja eller nej?

Sitter här och funderar på huruvida jag ska skicka in en anmälan till Vasa stad om att jag finns tillgänglig som vikarie från och med i höst...

Om någon vet om något eftis i Vasatrakten som behöver en "tant" från och med i höst så hör av er!

Painar på...

Inget nytt här inte. Jag painar åpå och försöker orka med en massa skolarbeten, fick lite extraenergi tack vare ett par goda vänner som var hit på en kaffe igår. Tack till er "kaa-O Jeek" och "tante Jaiko"! Ni är guld värda.

I ugnen står en banankaka som vi ska ha till mellanmål idag (det doftar underbart) och jag har ca en timme på mig att skriva färdigt kursdagbok 4 i sociologikursen.

I vardagsrummet snurrar Ett småkryps liv, storasyster och lillebror däremot leker att de är myror i den stora sängen i ett annat rum. "Ja heika myyyjo" hör jag storasyster säga till lillebror.

NU ska jag skrida till verket.


Uppdatering från eftermiddagen:

Två stycken febriga, gnälliga barn. En trött mamma. "Vi ka kåka myyjona!" hörs det ur vardagsrummet.

Banankakan var god och veckodagbok 4 är inlämnad. Nu lite surfande på nätet medan ungarna tittar på film.

Smakar trä

Usch. Att studera suger.... Skulle inte ooorka idag men jag måååste... B-L-Ä!!

Helg Schmelg

Gubben går och väntar på helgen hela veckan, jag... not so much. För mig är helg inget annat än två helt vanliga dagar. Jag jobbar på som vanligt: diskar, bakar, tvättar, lagar mat, stryker, plockar undan, torkar bord och bäddar. Gubben sitter antingen framför datorn och gör något totalt onödigt eller så sitter han och läser en bok eller en tidning.

Och så undrar han varför jag är sur och tvär och trött. MÄN!

Men, inget negativt utan något positivt. Han är ju hemma och ungarna stortrivs! :) Länge leve pappa!

Nytt

Började dagen med att klippa till en pannlugg åt mig. Nu ser jag lite mindre konstig ut. Men det kommer att ta lång tid för håret att växa ut.... tålamod är en dygd, eller hur var det nu igen?

Annars då? Tja... jag är lite nere och leid.

Aj...

Vaknade med en fingertoppsstor knuta i nacken som var sjuk... Har två andra i bakhuvudet som är lika sjuka. *ynklig* Fick i alla fall en extra lång kram av gubben före han åkte till jobbet.

Symaskin-skin-skin...

Jag hjärta min symaskin. Det gör jag. Jag må vara en tantig mora då men I don´t give a tiny rat´s ass! I love it!

Fick min vackra (röda) Bernina till julklapp av gubben och svärföräldrarna och hittills har jag sytt gardiner till vardagsrum och kök samt fyra stycken överdrag till våra myskuddar som vi har på sängen.

Nu behöver jag inte längre sy gardiner och dockkläder för hand, det tar lång tid att sy gardiner för hand och fult blir det, för att inte tala om dockkläder... ;)

Men, trots att processen numera går snabbare så syr jag fortfarande hellre än bra.

En sån (pekar uppåt) symaskin har min gammelmoster i sitt kök. Min är dock av en senare årsmodell.

Smaskens!

Det blev fattiga riddare till kvällsbit hos oss denna afton. Säger bara mums!

Kärt besök

Storasyster har frågat efter morbror "Kokke" i flera veckor och igår kom han äntligen på besök. Storasyster blev helt till sig när jag buzzade in honom men när han ringde på dörren sprang hon och gömde sig i vår säng. :D

Morbror "Kokke" gick in i rummet och mutade ungarna med varsin ask med mumingodis och efter det var det smooth sailing resten av kvällen. Storasyster ville att morbror skulle vara doktor och gipsa benet på hennes nallebjörn men morbror som inte är så van vid att spontanleka svarade sakligt att han skriver en remiss till mamma-doktorn och således fick jag äran att "gipsa" nallens ben.

Lillebror skulle visa alla sina leksaksbilar åt morbror och när det blev dags för kvällssagan valde lillebror Toy Story 3 -boken och kröp upp i soffan bredvid morbror. Men då fick morbror bråttom och sa att han nog måste gå hem, pappa fick läsa om leksakerna åt lillebror istället, som han gör vaaaaarje kväll (vi har faktiskt funderat på att gömma boken i några veckor).

Det är alltid superroligt när morbror är på besök. Jag tycker om att ha en så nära relation med min bror och jag tycker vi kan sitta och prata i timmar om allt möjligt. Det är skönt att veta att man har en familjemedlem i samma stad. Stundom blir jag väl för överbeskyddande men det hör väl till, han är ju min LILLEbror. Och han är bäst!

"Aldrig mer!"

Jag och ungarna har firat alla hjärtans dag med lite extra speciellt mellanmål: mjölk, bondkakor (från i fredags) och kanelsnurror (homemade). Jag som egentligen inte äter sött till vardags åt kanske lite för många bondkakor och nu sitter jag här och tänker aldrig mer!!! Hehe, som om jag tror det själv, de är för goda för att aldrig bakas igen.

För bra för att vara sant

Drömde inatt att jag satt och skrev på min kandidatavhandling. Texten bara sprutade ur mig och jag kände mig så lätt om hjärtat, äntligen går det vägen tänkte jag. Så vaknade jag och tvingades inse att det var en dröm. Bummer! Är något för bra för att vara sant så är det oftast det...

Igår stack vi till simhallen med kidsen. Var ute i god tid, en kvart efter att de öppnat, och tänkte att INGEN skulle tänka sig att gå till simhallen 10.15 på en söndag. HAH! Parkeringen var proppfull och barnbassängerna svämmade över av kids med spralliga föräldrar. Hmm...

Det var riktigt roligt att simma med ungarna men varför måste det vara så fasikens kallt i simhallen? Ungarna skakade tänder (men skulle ändå inte upp), mamma och pappa skakade tänder och önskade att de ägde en torrdräkt (heter det så?? Med våtdräkt är man väl ändå våt under??) Anyway, Tropiclandia är hundra gånger bättre när det gäller temperaturen både i luften och i vattnet, men priset är ju också rejält högre där.

Storasyster gillade att simma, imorse när pappa skulle till jobbet sa hon att hon ska och simma och tog några simtag på tambursgolvet. Men jag fryser lite ännu när jag tänker på hur kallt det blev mot slutet, brr!

Havreflarn

Fredagen till ära bestämde jag mig för att baka småbröd åt ungarna. Bondkakor skulle det bli, och det blev det också, men så började storasyster gnälla om havreflarn, så då blev det havreflarn också, eller havre- och nötflarn för att vara exakt. Sen gick det lite överstyr för jag bestämde mig för att experimentera med havre- och kokosflarn också, med mörk mintchoklad (70 %) ringlad över. Så nu luktar det underbart av nybakat och mintchoklad i lägenheten och vi har massor med småbröd.

Måste bjuda hit min lillebror.

Dagens höjdpunkt: Att ligga på soffan med en värmande februarisol i ansiktet och bara njuta! (En liten smakbit av mintchokladen gick inte av för hackor heller!!)

Nu väntar vi bara på att pappa ska komma hem sen blir det helg!

Det går sämre nu

Det har gått så bra. Livet har flutit på i en angenäm takt, jag har känt mig rofylld och tillfreds. Såklart ska det komma en svacka nu!

Allt känns väldigt tungt just nu. Orkar inte ta itu med träningen, skolan eller potträningen. Skolan är det tyngsta oket på mina axlar och jag känner en så stor avsky för allt vad studier heter just nu, eller, för att vara ärlig, allt som involverar peffan. Jag vill inte, jag orkar inte och känner bara bläääää när jag tänker på kandidatarbetet och gradun som borde påbörjats redan i höstas.

Noll % intresse -----> inget blir gjort.

Samtidigt börjar det kännas usligt att ha allt det där hängande över huvudet. Måste bli färdig så jag kan börja jobba för vi behöver en större lägenhet eller ett hus och vi skulle vilja äga nästa ställe vi bor på. Men jag vill egentligen inte jobba, vet inte om jag bara är rädd för att ge mig ut bland folk och erkänna min okunnighet och litenhet.... här hemma är jag ju herre på täppan. Jag "styr hushållet med järnhand" och har koll på allt. Här i min lilla bubbla är jag kung.