fredag 25 februari 2011

A first.

I nästan 3,5 år slapp vi undan den, men nu är den här: spysjukan!

ÖRK!

Lillebror spydde två präktiga spyor igår på kvällen, stackars liten! Idag har han inte spytt något (ännu) men gnällt och hållit sig för magen. Han är brännhet men orkar ändå dansa lite till sångerna i Nasses stora film.

Antagligen inbillar jag mig men jag tycker att min mage också är i olag. Sitter här och undrar om jag borde stanna hemma från jobbet ikväll...

Har täckt sofforna men lakan, rullat ihop alla mattor och ställt undan dem, klippt upp plastpåsar och lindat dem runt lillebrors madrass med handukar som bäddmadrass, den riktiga bäddmadrassen hänger på tork, liksom nallen, apan, täcket, lakanen och kudden. Tänk att man aldrig har ordentliga sopsäckar hemma när man behöver dem. Och handdesin tog slut förra veckan... typiskt.

Alltså, jag klarar av vilken skit som helst som de lyckas vrida ur sig, lortar i badkaret eller diareér som går högt upp på ryggen, men spyor har jag svårt för. Usch den stanken! Jag spyr nästan själv av den! Och det är svårt att få bort spyor från textilier, spyan är lite sådär seg och klibbig (och nämnde jag illaluktande?). Det krävs en massa viljestyrka att inte grimasera och äcklas när en liten filur har spytt ett monsterlass i ditt knä.


Inga kommentarer: