Fortfarande illamående, men ingen spya har passerat mina läppar. Jag har nog stundvis önskat att jag skulle få spy så det kanske skulle lätta lite, men nej. Lilla b verkar må bra, lite gnällig förstås och hon vill inte äta någonting. Inga spyor ur hennes lilla mun heller men vi har båda lite stegring, sådär en 37,5 grader. B har varit hemma idag, älskade B som ställer upp. Jag har sovit och sovit och sovit, jämrat mig och ojat mig. Funderar allvarligt på att köra ner ett par fingrar i halsen... ÖRK!
Bebisen manglar på som vanligt. Känns inte trevligt med en karatekid i magen när man mår dåligt kan jag meddela. Men i alla fall vet jag ju att han mår bra då han orkar härja på som vanligt. Då jag ringde till rådgivningen idag sa de också att allt nog är OK med bebisen, han borde inte påverkas av att jag är sjuk, det är bara att vänta ut illamåendet. Det är ju trevligt.
Hoppas vi mår bättre imorgon, det är ju inte så trevligt för B att missa så mycket jobb heller, dessutom gäller inte "hemma med sjukt barn" för honom då jag är hemma, hur oförmögen att ta hand om lilla b jag än är...
Jag älskar B. Tänk att han bara utan att tveka var hemma idag med oss, han frågade inte ens om jag inte skulle kunna ta hand om lilla b ändå idag. Kärlek. Jag har en bra karl.
tisdag 24 februari 2009
måndag 23 februari 2009
Magafari
Usch. Jag och lilla b har fått en släng av någonsorts magsjuka. Lilla b var uppe inatt och spydde slem, stackars liten, hon blev riktigt skraj varje gång det begav sig. Själv mådde jag lite dåligt redan på kvällen men jag trodde bara att det var babyn som låg lite konstigt och tryckte på diverse inre organ. På förmiddagen idag fick jag konstatera att jag nog också är lite pipi i magen, har mått pyton hela dagen. Fick sms:a chefen och säga att jag inte kan jobba ikväll. Imorgon har jag pianotent men att sätta mig ner och öva mina låtar har jag inte ens en tanke på, usch. Jag vill helst sova och glömma bort att jag mår dåligt, jag vill ABSOLUT inte spy!!
Lill a b verkar må lite bättre nu i alla fall, hon har inte spytt på flera timmar och ibland är hon sitt vanliga jag och leker och "plåttrar". Men lite sjukgnällig och hängig är hon nog. Stackars liten. Hon trivs bäst i pappas famn, vilket gör denna mamma lite avundsjuk. Det duger tydligen hur bra som helst med mamma, så länge ingen annan finns till hands. Snyft och snörvel.
Nu blev det läskigt tyst i lägenheten, måste kolla vad hon har för sig. Tysta barn brukar vara lika med fanstyg. :P
Lill a b verkar må lite bättre nu i alla fall, hon har inte spytt på flera timmar och ibland är hon sitt vanliga jag och leker och "plåttrar". Men lite sjukgnällig och hängig är hon nog. Stackars liten. Hon trivs bäst i pappas famn, vilket gör denna mamma lite avundsjuk. Det duger tydligen hur bra som helst med mamma, så länge ingen annan finns till hands. Snyft och snörvel.
Nu blev det läskigt tyst i lägenheten, måste kolla vad hon har för sig. Tysta barn brukar vara lika med fanstyg. :P
torsdag 19 februari 2009
Lakrits
Åh vad jag vill ha lakrits och salmiak, i alla former och smaker (dock ej något med banansmak, blä!), stora högar i mitt skåp, bara att frossa i... mmmm... men man får ju inte, bara max 30 gram per gång (vad det nu betyder?) . Deprimerande...
När jag väntade lilla b åt jag kanske en eller två bitar lakrits under hela graviditeten. Den här gången har jag slarvat och ätit ganska många bitar, he he, säg inget till rådgivningstanten bara...
I Vasa börjar det bli lite varmare... nu har vi "bara" -12 grader ungefär, till skillnad från -20 som vi hade i början av veckan. Då fick t.o.m. jag gräva fram långkalsongerna och pressa in magen i dem för att hållas varm utomhus. Men det är ganska najs med en ordentlig köldknäpp, det känns som en riktig vinter då.
För övrigt sker det inte värst mycket här hemma hos familjen Sömnbrist. Igår fick jag faktiskt gudomlig inspiration eller något liknande och skrev ett par sidor till en av uppgifterna i multikulturell pedagogik. Kände mig väldigt duktig på kvällskvisten och livet kändes lättare igen då lilla b somnade kvart före nio istället för klockan elva. Jag hann prata en stund med B och vi satt t.o.m. i soffan och höll varandra i handen, pensionärsvarning!! He he! Så går det när trepersoners soffan har en recliner i var ände och både herrn och frun är för trötta för att orka flytta på sig för att kramas, då håller man varandra i hand (så det SÄKERT inte blir några fler barn!).
Lilla b har börjat säga något som låter som "va-bppa". Men bara när hon känner för det förstås. Jag hoppas hon börjar säga "pappa" snart, till B:s stora förtjusning. Magen säger ingenting men personen inne i magen sparkar och har sig så jag nästan är rädd att jag plötsligt ska se en fot sticka ut ur naveln... När B ska känna på supersparkarna är det (såklart) tyst och stilla i masun. Typiskt. Precis så var det med lilla b också.
Vi är i behov av en större lägenhet. Jag blir galen på dessa få kvadratmetrar då inget hålls där jag lägger det (= lilla b leker med sina leksaker och sprider dem runtomkring i lägenheten, VAD är det för en unge? LEKER med sina leksaker!?). Att städa finns inte med på någon lista eftersom det inte finns tid, vilket jag blir mera stressad över, det är hemskt att trampa i brödsmulor i vardagsrummet eller hitta en torkad morot i bokhyllan. USCH!
Så här står det på www.niomanader.se om vecka 24:
Vecka 24
Du: Det kan vara skönt att veta att om ditt barn skulle födas nu så har det en liten chans att klara sig. Barnet är klart men omoget och kommer isåfall behöva mycket hjälp. Kanske mår du nu bra och orkar leva vidare som vanligt, kanske känner du ett större behov av att ta det lugnt och att vila. Lyssna på din kropp och instinkt och gör vad som känns bäst för dig.
Bebisen: Barnet lägger nu på ungefär 85 g i veckan, och väger nu omkring 550 gram och mäter cirka 30 cm. Barnets balansorgan har utvecklats och det kan känna vad som är upp och ned i livmodern. Nu påbörjas en viktig utvecklingsfas i hjärnan. Hjärnbarkens celler, som sysslar med det medvetna tänkandet, börjar nu att mogna.
måndag 16 februari 2009
planeringar
Idag har jag lite flyt.. det känns som om et nog ordnar sig med allt till våren. IDAG (måndag) känns det så. Ganska najs.
Kursen i textilslöjd blev godkänd! Tackar tackar för studiepoängen fröken Rynkhuvud. Kursen i Pedagogisk filosofi är inprickad i almanackan och böckerna för uppgifterna i Multikulturell pedagogik är upplockade på skrivbordet. Fältpraktik 2 blir av i april och jag borde precis hinna med på det sista praktikseminariet som är den 28 april (som även råkar vara min 25-årsdag). Här går det undan förstår ni. ;) Jag vet, inget blir ju egentligen gjort, framför allt inte kand.arbetet, MEN, hittills har jag haft sån anti-skoluppgifthumör så de ovanstående "bragderna" verkligen är hjältedåd i min bok. Ja, ni förstår vad jag menar...
Ett stort MEN svävar emellertid över mitt huvud. Vi har fortfarande inte fått höra om lilla b verkligen får en dagisplats i april och maj... TÄNK om hon inte får någon plats, vad gör vi då??? Iiik!
Eller, tänk om baby nummer två, som går under arbetsnamnet "kooni", föds för tidigt och pluppar ut redan i maj? Då går mycket av mina planer åt skogen. Men det är som det är med det då... Babyns vilja kan jag inte ännu bestämma över, vill han ut i maj så lär han väl komma ut i maj.
Magen känns STOOR! Hur i all världen ska jag kunna röra på mig de följande 3-4 månaderna? Herregud, jag känner mig som en elefant. Känner mig inte alls strålande vacker. Jag tycker bara jag är ful och tjock och inga kläder sitter bra på min elefantkropp. Att vara tvungen att visa mig i simdräkt varje lördagmorgon höjer inte humöret alls, snarare tvärtom, drar ner det ännu mera. Usch. VEM var det som sa att gravida kvinnor är vackra och ljuvliga med strålande hud och hår? HUR blir man en sån kvinna??
"Kooni" sparkar och bökar för full hals. Han störs inte av att jag ser ut som en babianrumpa i ansiktet eller att mitt hår ser ut som en brösthårstupé. Inte heller har han några komplex med min klädstil och han svettas bomsäkert inte lika kraftiga floder som jag.
Inatt drömde jag att "kooni" var född. Han såg nästan ut som lilla b när hon föddes, hade likadant hår och liknande ansiktsdrag. Han var lite tjockare och kunde krypa med det samma. Jag lämnade honom och lilla b med min mamma en dag för att jag skulle kunna göra några ärenden på stan, när jag kom tillbaka frågade jag var de lagt babyn (då var plötsligt en massa människor hemma hos oss) och då svarade min mamma: "Jag vet int, men han brukar nog dyk upp efter en stund". Jag vaknade med ett ryck och tänkte att jag tappat bort min bebis.
Idag hade jag en lektion i användandet av vita och svarta tangenter för att åstadkomma musik. Det gick sådär, jag har börjat spela jättefel ibland nu, det blir bara värre desto mera jag övar. Suck. Jag har bara en lektion kvar före tenten, jaiks! Hoppas tenten blir godkänd, jag ska öva flitigt hela denhär veckan. I alla fall nästa måndag (tenten är på tisdag).
På väg hem efter pianolektionen satte jag mig i bilen och smällde igen bildörren, med ena foten fortfarande utanför, samma jävla fot som jag fortfarande har nageltrång på, samma fot vars stortå är knallröd och sjuk som faaa-aan. Samma stackars sjuka fot klämdes så det gjorde ONT! Jag börjar bli för luddig i huvudet. Jag påpekade detta åt pianoläraren redan förra veckan, sa att jag är så trög i huvudet och att jag bara spelar fel eller stannar av mitt i en låt utan att veta vad jag gör eller minns om jag skulle pausa här eller inte. Luddhuvudet Emma.
Nu ska jag väcka lilla b, hon har sovit monsterlänge. Om hon inte vaknar nu så är hon vaken halva natten.
Kursen i textilslöjd blev godkänd! Tackar tackar för studiepoängen fröken Rynkhuvud. Kursen i Pedagogisk filosofi är inprickad i almanackan och böckerna för uppgifterna i Multikulturell pedagogik är upplockade på skrivbordet. Fältpraktik 2 blir av i april och jag borde precis hinna med på det sista praktikseminariet som är den 28 april (som även råkar vara min 25-årsdag). Här går det undan förstår ni. ;) Jag vet, inget blir ju egentligen gjort, framför allt inte kand.arbetet, MEN, hittills har jag haft sån anti-skoluppgifthumör så de ovanstående "bragderna" verkligen är hjältedåd i min bok. Ja, ni förstår vad jag menar...
Ett stort MEN svävar emellertid över mitt huvud. Vi har fortfarande inte fått höra om lilla b verkligen får en dagisplats i april och maj... TÄNK om hon inte får någon plats, vad gör vi då??? Iiik!
Eller, tänk om baby nummer två, som går under arbetsnamnet "kooni", föds för tidigt och pluppar ut redan i maj? Då går mycket av mina planer åt skogen. Men det är som det är med det då... Babyns vilja kan jag inte ännu bestämma över, vill han ut i maj så lär han väl komma ut i maj.
Magen känns STOOR! Hur i all världen ska jag kunna röra på mig de följande 3-4 månaderna? Herregud, jag känner mig som en elefant. Känner mig inte alls strålande vacker. Jag tycker bara jag är ful och tjock och inga kläder sitter bra på min elefantkropp. Att vara tvungen att visa mig i simdräkt varje lördagmorgon höjer inte humöret alls, snarare tvärtom, drar ner det ännu mera. Usch. VEM var det som sa att gravida kvinnor är vackra och ljuvliga med strålande hud och hår? HUR blir man en sån kvinna??
"Kooni" sparkar och bökar för full hals. Han störs inte av att jag ser ut som en babianrumpa i ansiktet eller att mitt hår ser ut som en brösthårstupé. Inte heller har han några komplex med min klädstil och han svettas bomsäkert inte lika kraftiga floder som jag.
Inatt drömde jag att "kooni" var född. Han såg nästan ut som lilla b när hon föddes, hade likadant hår och liknande ansiktsdrag. Han var lite tjockare och kunde krypa med det samma. Jag lämnade honom och lilla b med min mamma en dag för att jag skulle kunna göra några ärenden på stan, när jag kom tillbaka frågade jag var de lagt babyn (då var plötsligt en massa människor hemma hos oss) och då svarade min mamma: "Jag vet int, men han brukar nog dyk upp efter en stund". Jag vaknade med ett ryck och tänkte att jag tappat bort min bebis.
Idag hade jag en lektion i användandet av vita och svarta tangenter för att åstadkomma musik. Det gick sådär, jag har börjat spela jättefel ibland nu, det blir bara värre desto mera jag övar. Suck. Jag har bara en lektion kvar före tenten, jaiks! Hoppas tenten blir godkänd, jag ska öva flitigt hela denhär veckan. I alla fall nästa måndag (tenten är på tisdag).
På väg hem efter pianolektionen satte jag mig i bilen och smällde igen bildörren, med ena foten fortfarande utanför, samma jävla fot som jag fortfarande har nageltrång på, samma fot vars stortå är knallröd och sjuk som faaa-aan. Samma stackars sjuka fot klämdes så det gjorde ONT! Jag börjar bli för luddig i huvudet. Jag påpekade detta åt pianoläraren redan förra veckan, sa att jag är så trög i huvudet och att jag bara spelar fel eller stannar av mitt i en låt utan att veta vad jag gör eller minns om jag skulle pausa här eller inte. Luddhuvudet Emma.
Nu ska jag väcka lilla b, hon har sovit monsterlänge. Om hon inte vaknar nu så är hon vaken halva natten.
onsdag 11 februari 2009
Hemsk frisyr
Jag vill till frissan... jag vill färga mitt hår och klippa det snyggt. Kan man färga håret när man är gravid? Just nu ser mitt hår ut som ett råttbo, eller ett skatnäste. Usch.
Idag har jag klinkat lite på ett stort svart piano och fått höra "slappna av i vänster hand" och "lyft nu, ett två tre" och annat liknande. Men jag överlevde ännu en pianolektion, nu har jag två kvar (båda nästa vecka) och sen är det tent som gäller. Och hur mycket får jag för besväret? Ja-a, var det typ 1 sp igen eller? 1 sp ska jag få för textilslöjdsarbetet som jag lämnade in idag, wooow.
Lilla b sover som bäst, efter många om och men. Det har blivit en pina utan like att få henne att somna på dagen och på kvällen. Funderar hårt på att ta in spjälsängen igen, för jag tror hon klättrar ur sängen bara för att hon kan. Suck. Ingen tid tillsammans får jag och B heller, jag börjar känna mig som en ensam mamma med en hyresgäst. Jag saknar B, trots att jag ser honom varje dag, det går inte att förklara hur jag menar, jag bara saknar honom.
Idag har jag väntat och väntat och väntat på min lillebror, har vispat grädde och grävt fram brownies ur frysen. Men ingen lillebror... han har säkert glömt... :(
Borde läsa lite till något skolarbete, men jag orkar inte, vill äta brownies med vispgrädde och bada skumbad i badkar (som vi inte har, men man kan ju drömma). Frassen har släppt en dödligt aromatisk urinbomb i badrummet och jag har typ alla fönster på vid gavel för att vädra ut stanken. Jag vill ha lingonsaft eller grapefruktjuice, vill ha, men det finns inte i detta hus, eller inte i denna lägenhet i alla fall...
Eftersom det är min blogg får jag skriva saker som tangerar ämnet graviditet, här kommer en textsnutt från www.niomanader.se:
Vecka 23
Du: Kanske börjar du känna av sammandragningar, även kallade förvärkar, då livmodern drar sig samman och blir hård? Det är din livmoder som arbetar och förbereder sig inför förlossningen. Normalt varar sammandragningarna bara i en eller ett par minuter och kan kännas obehagliga. Om dom gör ont eller smärtar så ska du prata med din barnmorska. Om du inte har upplevt sammandragningar ännu så ska du inte oroa dig. För de flesta kommer dom inte förrän senare i graviditeten, runt vecka 30 och för en del kommer dom aldrig. Igen, inget är rätt eller fel.
Bebisen: Barnet mäter cirka 27 cm och väger upp emot 500 gram. Barnet kan nu få hicka i livmodern och med lite tur kan mamman känna igen detta som ett rytmiskt dunk, som kan hålla på en god stund. Ett nyfött barn hickar också ofta.
Idag har jag klinkat lite på ett stort svart piano och fått höra "slappna av i vänster hand" och "lyft nu, ett två tre" och annat liknande. Men jag överlevde ännu en pianolektion, nu har jag två kvar (båda nästa vecka) och sen är det tent som gäller. Och hur mycket får jag för besväret? Ja-a, var det typ 1 sp igen eller? 1 sp ska jag få för textilslöjdsarbetet som jag lämnade in idag, wooow.
Lilla b sover som bäst, efter många om och men. Det har blivit en pina utan like att få henne att somna på dagen och på kvällen. Funderar hårt på att ta in spjälsängen igen, för jag tror hon klättrar ur sängen bara för att hon kan. Suck. Ingen tid tillsammans får jag och B heller, jag börjar känna mig som en ensam mamma med en hyresgäst. Jag saknar B, trots att jag ser honom varje dag, det går inte att förklara hur jag menar, jag bara saknar honom.
Idag har jag väntat och väntat och väntat på min lillebror, har vispat grädde och grävt fram brownies ur frysen. Men ingen lillebror... han har säkert glömt... :(
Borde läsa lite till något skolarbete, men jag orkar inte, vill äta brownies med vispgrädde och bada skumbad i badkar (som vi inte har, men man kan ju drömma). Frassen har släppt en dödligt aromatisk urinbomb i badrummet och jag har typ alla fönster på vid gavel för att vädra ut stanken. Jag vill ha lingonsaft eller grapefruktjuice, vill ha, men det finns inte i detta hus, eller inte i denna lägenhet i alla fall...
Eftersom det är min blogg får jag skriva saker som tangerar ämnet graviditet, här kommer en textsnutt från www.niomanader.se:
Vecka 23
Du: Kanske börjar du känna av sammandragningar, även kallade förvärkar, då livmodern drar sig samman och blir hård? Det är din livmoder som arbetar och förbereder sig inför förlossningen. Normalt varar sammandragningarna bara i en eller ett par minuter och kan kännas obehagliga. Om dom gör ont eller smärtar så ska du prata med din barnmorska. Om du inte har upplevt sammandragningar ännu så ska du inte oroa dig. För de flesta kommer dom inte förrän senare i graviditeten, runt vecka 30 och för en del kommer dom aldrig. Igen, inget är rätt eller fel.
Bebisen: Barnet mäter cirka 27 cm och väger upp emot 500 gram. Barnet kan nu få hicka i livmodern och med lite tur kan mamman känna igen detta som ett rytmiskt dunk, som kan hålla på en god stund. Ett nyfött barn hickar också ofta.
tisdag 10 februari 2009
aktiv
Kan ni tänka er att jag fick gjort en uppgift igår på jobbet, i 2 timmar satt jag och knåpade med inlämningsuppgiften i textilslöjd och nu är den färdig, nu ska jag bara kasta in den till fröken Rynkhuvud och hoppeligen insamla 1 stycken studiepoäng. Yey! Att uppgiften i fråga skulle inlämnas på våren 2004 är en bisak, 2009 går nog lika bra.... hehe! Jag har aldrig varit bra på matte så...
Nu har jag alltså ett bekymmer mindre i världen, trevligt. Saken är ju bara den att textilslöjdsuppgiften var den lättaste av alla som jag har ogjorda, inte roligt. Nu ska jag gräva fram tiotals böcker ur en ryggväska och börja läsa om skolsystem i u-länder och i EU, det blir väl att ringa till församlingen för att få veta hur skolsystemet är uppbyggt i något u-land.
Så måste jag till Kela någon dag den här veckan också. Ska fylla i pappren för moderskapspenning och behöver hjälp med att fylla i punkterna som omfattar mina inkomster under det senaste året eller så, när man som jag jobbar några timmar i veckan utan att egentligen vara anställd blir det krångligt med blanketterna, jag avskyr kelas blanketter. Grrr!
Vad ska jag börja med idag då? Nu när jag hittat inspiration borde jag ju rida vågen ut och se hur mycket jag får gjort före jag krashar i sanden. Men idag måste jag öva lite piano, fy skäms på mig, jag bad om en vecka ledigt för att jag skulle kunna öva ordentligt men det gjorde jag ju inte, skäms! Dessutom måste vi städa idag, för imorgon kommer det någon hit för att kolla badrummet, inte trevligt med en stinkande blöjroskis och dammråttor under wc-stolen. Jag tycker inte om vårt badrum, det är så ofräscht. Hur jag än skrubbar med klorin och torkar och har mig så blir det aldrig rent tycker jag, det kan bero på de beigeaktiga kaklen som finns på golvet och de gamla rosarandiga tapeterna och de grådaskiga kaklen på väggen runt handfatet.
Bara att rulla upp ärmarna ikväll nu då.... uss!
Nu har jag alltså ett bekymmer mindre i världen, trevligt. Saken är ju bara den att textilslöjdsuppgiften var den lättaste av alla som jag har ogjorda, inte roligt. Nu ska jag gräva fram tiotals böcker ur en ryggväska och börja läsa om skolsystem i u-länder och i EU, det blir väl att ringa till församlingen för att få veta hur skolsystemet är uppbyggt i något u-land.
Så måste jag till Kela någon dag den här veckan också. Ska fylla i pappren för moderskapspenning och behöver hjälp med att fylla i punkterna som omfattar mina inkomster under det senaste året eller så, när man som jag jobbar några timmar i veckan utan att egentligen vara anställd blir det krångligt med blanketterna, jag avskyr kelas blanketter. Grrr!
Vad ska jag börja med idag då? Nu när jag hittat inspiration borde jag ju rida vågen ut och se hur mycket jag får gjort före jag krashar i sanden. Men idag måste jag öva lite piano, fy skäms på mig, jag bad om en vecka ledigt för att jag skulle kunna öva ordentligt men det gjorde jag ju inte, skäms! Dessutom måste vi städa idag, för imorgon kommer det någon hit för att kolla badrummet, inte trevligt med en stinkande blöjroskis och dammråttor under wc-stolen. Jag tycker inte om vårt badrum, det är så ofräscht. Hur jag än skrubbar med klorin och torkar och har mig så blir det aldrig rent tycker jag, det kan bero på de beigeaktiga kaklen som finns på golvet och de gamla rosarandiga tapeterna och de grådaskiga kaklen på väggen runt handfatet.
Bara att rulla upp ärmarna ikväll nu då.... uss!
måndag 9 februari 2009
Nygammal dator
Nämen hej på er igen! Nu har vi äntligen fått en dator till vår lilla lägenhet igen. Det är vår gamla usliga högljudda stationära dator som B fixat och trixat lite med och köpt en ny skärm till. Meningen är att vi ska skaffa en helt ny dator så småningom när ekonomin tillåter det, hoppas bara att gamla Bettan håller ihop så länge. Tangentbordet är typ från förra laman och någon har spillt choklad mellan tangenterna, fräscht. När man skriver knackar det något förfärligt, jag är säker på att grannen får migrän av detta oljud. Men, vi har en dator, hurray!
Att hinna skriva något är en annan femma, lilla b ska vara med överallt och datorlådan är superintressant, datorn surrar och farbror S har installerat ett antal knappar och små blå lampor som lyser så trevligt och bara skriker "fingra på mig!". Strömknappen är storfavorit och att tafsa på skärmen är också ett gemytligt tidsfördriv. HUH! Tänkte ändå att jag nu skulle få skrivit några rader för att fira den nygamla datorn som surrar så irriterande här bredvid mig.
Ni som vill höra, nej, lilla b pratar inte ännu. Eller, hon säger inget vettigt i alla fall. Det enda "riktiga" ordet som hon får ur sig är "heikkaa" (= hej då, heippa). Mamma och pappa kommer hon inte ens i närheten av att säga. "Kicka" betyder att hoppa och "akka" att hon ska upp i famnen. Hon kan ha långa utläggningar och plottra på sitt eget språk som låter ungefär så här: "jaa-jaa-jaa, gogli-gogli-gogli, giga-giga-giga, eee-eee-ee, baa-baa-baa" osv. Med den här farten pratar babyn före hon gör det. :P
Just nu har hon ett vredesutbrott för att jag satte min fot i vägen för strömknappen som hon med ett brett leende på läpparna sträckte ut fingret mot.
Att hon inte pratar annat än rappakalja kompenserar hon med att klättra upp överallt, köksstolarna har jag ställt på bordet för annars flyttar hon dem runt i lägenheten och klättrar upp på bänkar, hyllor, bord och annat trevligt. I fredags kom hon på att hon kan öppna ugnsluckan och på så sätt kunna klättra upp på diskbänken, huh! Som tur verkar hon ha glömt den konsten idag. Hon klättrar i soffor och sängar och hoppar i dem och skriker "kicka-kicka-kicka", hon springer runt i lägenheten (ja, jag sa att hon springer!), med ett band i handen med katten i hälarna. När hon inte får som hon vill kastar hon sig på golvet och skriker tills hon är röd i ansiktet. Ja, ni förstår, någon som vill byta?
Mina studier står stilla, har börjat öva till piano tenten men, ja, jag är ju en lat människa så det går inte så bra, jag glömmer hela tiden hur ackorden ska spelas och trots att jag fått en lapp av min pianolärare var det står vilka toner det ska vara får jag det ändå inte att lyckas. SUCK! Någon som läser detta och gått på PF och tentat piano, berätta för mig hur det går till, hur noga är de egentligen? Jag kommer ingenstans med något av mina hundratals arbeten som ligger ogjorda och kandidatarbetet har jag inte ens dammat av, och det ska inlämnas i maj. Hehe. Nu är det något strul med fältpraktik 2 också, satan i helvetet! Stress på hög nivå alltså... Idag ska jag till PF och prata med en studiehandledare eller vad hon nu har för titel, jag ska hur som helst dit och försöka reda ut mina studier och försöka få någon rätsida på det här nya systemet som de tagit i bruk som jag fattar noll av.
Magen växer med en enorma fart, minns inte att jag skulle ha haft en så här stor mage när jag väntade lilla b redan i det här skedet. Babyn sparkar och sparkar som en vilding och tumlar runt och verkar trivas i magen, min blåsa har däremot ett antal klagomål att framföra men den envisa babyn vägrar lyssna och använder blåsan som studsmatta (känns det som i alla fall). Hela magen hoppar till ibland när babyn är på riktigt bushumör. Det är mysigt, bara man skulle ha tillräckligt med tid att bara sätta sig ner och känna på magen och prata lite med bebisen, men det är en lyx som jag sällan förunnas. Jag väntar ivrigt på att få se den lilla krabaten, undrar om han har lika mycket hår som lilla b eller om han är flintis?
Nej nu ska jag nog ta och avrunda, lilla b vänder upp och ner på vardagsrummet som bäst och kanske det är dags för lite ledd lek. Oj vad det där lät snofsigt, ledd lek... hmm, hos oss betyder det att jag bygger något av hennes legoklossar och hon förstör det. Eller att jag försöker öva någon trudelutt på keyboarden och hon klättrar upp i famnen och vi försöker spela något tillsammans. Nothing fancy here...
Ha det så bra hör ni!
Att hinna skriva något är en annan femma, lilla b ska vara med överallt och datorlådan är superintressant, datorn surrar och farbror S har installerat ett antal knappar och små blå lampor som lyser så trevligt och bara skriker "fingra på mig!". Strömknappen är storfavorit och att tafsa på skärmen är också ett gemytligt tidsfördriv. HUH! Tänkte ändå att jag nu skulle få skrivit några rader för att fira den nygamla datorn som surrar så irriterande här bredvid mig.
Ni som vill höra, nej, lilla b pratar inte ännu. Eller, hon säger inget vettigt i alla fall. Det enda "riktiga" ordet som hon får ur sig är "heikkaa" (= hej då, heippa). Mamma och pappa kommer hon inte ens i närheten av att säga. "Kicka" betyder att hoppa och "akka" att hon ska upp i famnen. Hon kan ha långa utläggningar och plottra på sitt eget språk som låter ungefär så här: "jaa-jaa-jaa, gogli-gogli-gogli, giga-giga-giga, eee-eee-ee, baa-baa-baa" osv. Med den här farten pratar babyn före hon gör det. :P
Just nu har hon ett vredesutbrott för att jag satte min fot i vägen för strömknappen som hon med ett brett leende på läpparna sträckte ut fingret mot.
Att hon inte pratar annat än rappakalja kompenserar hon med att klättra upp överallt, köksstolarna har jag ställt på bordet för annars flyttar hon dem runt i lägenheten och klättrar upp på bänkar, hyllor, bord och annat trevligt. I fredags kom hon på att hon kan öppna ugnsluckan och på så sätt kunna klättra upp på diskbänken, huh! Som tur verkar hon ha glömt den konsten idag. Hon klättrar i soffor och sängar och hoppar i dem och skriker "kicka-kicka-kicka", hon springer runt i lägenheten (ja, jag sa att hon springer!), med ett band i handen med katten i hälarna. När hon inte får som hon vill kastar hon sig på golvet och skriker tills hon är röd i ansiktet. Ja, ni förstår, någon som vill byta?
Mina studier står stilla, har börjat öva till piano tenten men, ja, jag är ju en lat människa så det går inte så bra, jag glömmer hela tiden hur ackorden ska spelas och trots att jag fått en lapp av min pianolärare var det står vilka toner det ska vara får jag det ändå inte att lyckas. SUCK! Någon som läser detta och gått på PF och tentat piano, berätta för mig hur det går till, hur noga är de egentligen? Jag kommer ingenstans med något av mina hundratals arbeten som ligger ogjorda och kandidatarbetet har jag inte ens dammat av, och det ska inlämnas i maj. Hehe. Nu är det något strul med fältpraktik 2 också, satan i helvetet! Stress på hög nivå alltså... Idag ska jag till PF och prata med en studiehandledare eller vad hon nu har för titel, jag ska hur som helst dit och försöka reda ut mina studier och försöka få någon rätsida på det här nya systemet som de tagit i bruk som jag fattar noll av.
Magen växer med en enorma fart, minns inte att jag skulle ha haft en så här stor mage när jag väntade lilla b redan i det här skedet. Babyn sparkar och sparkar som en vilding och tumlar runt och verkar trivas i magen, min blåsa har däremot ett antal klagomål att framföra men den envisa babyn vägrar lyssna och använder blåsan som studsmatta (känns det som i alla fall). Hela magen hoppar till ibland när babyn är på riktigt bushumör. Det är mysigt, bara man skulle ha tillräckligt med tid att bara sätta sig ner och känna på magen och prata lite med bebisen, men det är en lyx som jag sällan förunnas. Jag väntar ivrigt på att få se den lilla krabaten, undrar om han har lika mycket hår som lilla b eller om han är flintis?
Nej nu ska jag nog ta och avrunda, lilla b vänder upp och ner på vardagsrummet som bäst och kanske det är dags för lite ledd lek. Oj vad det där lät snofsigt, ledd lek... hmm, hos oss betyder det att jag bygger något av hennes legoklossar och hon förstör det. Eller att jag försöker öva någon trudelutt på keyboarden och hon klättrar upp i famnen och vi försöker spela något tillsammans. Nothing fancy here...
Ha det så bra hör ni!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)