JAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!

Mina damer och herrar..... klockan är 03.34 och jag har just lämnat in min 126 sidor långa gradu för en sista granskning! 

JAG HAR LÄMNAT IN HELA GRADUN!

FATTA!!!

Jag är så trött... men ack så glad!!! 

Jag kan inte tro det....

Felixen

Nu finns inte min lilla goa frasselasse längre. Han blev 9 år gammal. Trots att han bott i Öja de senaste 3 åren är han och kommer alltid att vara min mjuka gulliga Felix.

Han hade varit sjuk i ungefär en vecka då svärmor tog honom till veterinären. Han fick medicin men när testresultaten kom tillbaka på fredag förra veckan såg det inte bra ut. Hans njurvärden var alltför höga. Han fick helgen på sig att repa sig, om han inte blivit bättre på måndag fanns det inget annat de kunde göra än låta honom somna in.

Han blev sämre redan på söndag men svärföräldrarna fick inte tag på en veterinär. Så på måndag åkte de iväg med honom till veterinären men Felix somnade in redan under bilfärden. Han fanns inte längre när de kom fram till veterinären.

De tog hem Felix och han fick sin sista viloplats bredvid Goldie på bakgården.

Hej då Felix! Du var en väldigt speciell katt. En vän under många år, med ett tröstande spinn och en värmande päls. Jag kommer att sakna dig!

"Niin vaikeni ääni tassujen, 

vaikeni liekki suuren sydämmen, 

jätti surun suuren, valtavan, 

sisintämme kalvaten.
On poissa katse tummiensilmien, 

ja kehräys - sitä kuule en.
Vaan jokainen kaunis muisto, 

hetko täynnä elämää, 

kun näitä muistelen en koskaan ilman sua jää."

Stress

Alltså jag är en mästare på att inte få "tumin ur röven" före det nästan är för sent. Jag tror att jag har läget under kontroll och har maaaaaaassor av tid kvar men så en dag går det upp ett ljus. Jag hade visst inte så mycket tid kvar och jag hade inte allt under kontroll. He he he...

Så är läget nu. Jag ska lämna in min gradu till opponent och handledare och en handfull andra graduskribenter på tisdag 20.11 och denna veckas måndag kom jag  på att jag kaaaanske borde skriva den färdig också före det. He he he. Så nu är det stress big time. För ju mera jag skriver desto mera kommer jag på som jag behöver ta upp eller jämföra det jag har med.

Läget var alltså inte under kontroll och jag hade inte oändligt med tid att slutföra gradun.

Hipp hipp hurra för mig.

Bryter tystnaden

Länge sen sist igen. Kan ju meddela att jobbet jag sökte i inlägget här nedanför inte blev mitt, ej heller de två lärartjänsterna som jag sökte i vår... och ingen av de 13 sommarjobbplatserna som jag sökte.

Så jag är hemmamamma denna sommar. Ganska skönt faktiskt, inga stressiga mornar, inget lämnande och hämtande från dagis... bara jag, en kaffekopp och VBL... och två ungar som är osams, en hund som jagar myggor och ett hus i total oordning.

Vi har flyttat. Lämnat Brändö för att bli Gerbybor. Än så länge är det bra, förutom den totala oordningen som råder inne, ute och överallt. Vi har en granne som redan har blivit min livslånga fiende. Det allra första han sa till mig var "ni ska hald hande hundn er tyst!", inget hej eller nåt. Jag blev helt ställd. Såklart hunden skäller när den är ensam ute med barnen och det kommer en främmande människa  nära dem och han dessutom har med sig en katt i koppel.Och jo, jag vet, det är störande med en skällande hund men lite skällande måste man ju räkna med... Daisy vaktar dessutom barnen så noga när vi är ute (och inne) och vill hela tiden ha koll på var alla familjemedlemmar är.

Förutom denna surgubbe så är det riktit najs här. På vår veranda är det som på någon playa i "Södern" och barnen badar i sina badkar och jag lapar sol så fort tillfälle ges. Jag har sått blomfrön och lite örter i krukor och det känns riktit trevligt att ha en egen gräsplätt att vara på. Men nästa sommar ska jag ha ett staket runt gården så jag slipper se surnisse när jag är ute.

Jag försöker dedikera förmiddagarna till gradujobb. Det går varierande bra. Ibland bråkar ungarna så jag inte får något gjort och ibland orkar jag inte sitta och plöja genom intervjuer eller klassrumsobservationer en enda minut till... och ibland flyter det på riktigt bra.

Sååå... nog blir det en ped.mag. av mig ännu.

Vakthunden Daisy a.k.a. D-dog

Velare...

Efter att ha listat många för- och nackdelar och velat fram och tillbaka mellan ja och nej, bestämde jag mig för att söka ett "nytt" jobb till hösten. Jobbet är som föreståndare på mitt nuvarande jobb.

Jag känner mig osäker och okunnig, kan jag verkligen vara "chef" åt 5 andra?? Man lär sig väl vartefter eller? Det finns ju andra sökande också, jag är kanske inte den lämpligaste kandidaten för jobbet, men, man kan ju alltid söka.

Grrratttulerar till mejjj!!!

Så var man ett år äldre igen.

Storayster, lillebror och gubben kom med kaffe på säng i lördags. Storasyster räckte mig ett paket som hon paketerat själv och klistrat ett tiotal klistermärken på och sa:

"Grattis mamma, he er sjoklaa i den här."

Gubben erkände att han nästan retat gallfeber på en stackars expedit i en guldsmedsaffär när han försökte välja en klocka åt mig. Till slut tog han ett presentkort.

Vilken vecka!

Huhuh! Påsken avslutades tvärt i och med att gubben på måndagen fick åka in till akuten med ett stort sår på smalbenet som blödde och blödde och blödde. Han hade springit i skogen på skaren och försökt hoppa över ett gammalt träd som låg på marken när han snavade och föll rakt på en kvist som gjorde ett stort hål (ja, det såg ut som ett hål) i hans smalben. Han fick 5 stygn och haltar fortfarande.

Jag påbörjade min avslutande praktik på allvar och hade mina första lektioner på tisdagen. Tyckte själv att de första lektionerna inte alls gick bra och blev modfälld när jag på onsdagen fick svidande kritik efter min handarbetslektion, som jag föresten genomförde med en helvetisk migrän med tillhörande illamående från underjorden. Tydligen var inledningen för tam, jag hade inte tillräckligt med egna arbeten att visa upp och det jag lärde ut var inte en utmaning för eleverna, ja och så höll jag i virknålen på fel sätt. INTE ett enda positivt ord om min undervisning!

För fan, visst kan jag ta kritik, men den ska vara konstruktiv och ger man kritik ska man ha NÅGOT positivt att säga också!! För eleverna gjorde sina smycken med stort intresse och jag tyckte jag var lugn och behaglig trots min dundrande huvudvärk. Nåja, jag märkte ju nog själv att det kanske var för lätt men med tanke på att jag själv ALDRIG förr hade gjort smycken av järntråd och pärlor och lärt mig allt under PÅSKLOVET tyckte jag att det gick riktigt bra.

Under min tredje modersmålslektion kom PF-handledaren för att auskultera min lektion. Efteråt hade vi handledning och hon gav positiv respons åt mig om mig som lärare men även kontruktiv kritik om hur jag kunde ändra mitt upplägg då jag själv kommenterade att jag haft svårt att hitta rätt nivå på mitt undervisningsstoff.

Sen blev det dags för handledning med handledaren på skolan. Och trots att jag själv visste att jag inte klarat av de första lektionerna särskilt bra var jag inte beredd på att hon skulle hoppa på min personlighet och ha långa predikningar om mig som person. Jag var så nära till tårarna då för jag visste inte riktigt vart hon ville komma med sina påhopp, på vilket sätt skulle detta hjälpa mig? Är jag så värdelös att allt jag gör är fel?

Jag läste högt på fel sätt, jag skulle inte ha fått sitta ner när jag läste, jag borde ha spatserat runt med boken som stöd och agerat ut historien åt eleverna, men jag ville inte göra så!!!!! Jag skulle inte ha fått göra en färdig ordlista åt eleverna, de borde ha gjort den själv etc etc. HUR ska man kunna pröva på sitt eget sätt att undervisa om handledaren prompt vill att man ska göra på hennes sätt??? Igen fick jag inte ett enda positivt ord trots att jag vet att SÅ uslig var jag inte!!

På matematiklektionen la hon sig i när jag delade ut läxorna. Jag sa att de inte behöver göra uppgift 13. Då ropar hon från bakre delen av klassen att jo, man får nog göra den om man vill. För faaan! Det ska låtsas vara min lektion, då ska väl JAG bestämma om läxorna också?! Eller?

Min handledare i engelska däremot gav mig ris och rosor i lika mängd, hon behöll ett professionellt uttryck och gav mig konkreta tips utan att dra ner mig som person i det hela, jag lämnade handeldningen efter engelskalektionen med gott humör trots att lektionen var en katastrof och jag gjorde mer fel än rätt.

I studeranderummet hörde jag dessutom att en som hade haft musik hade fått svidande kritik av musikläraren efteråt. Du kan inte sjunga och Du tar inte en enda ton rätt! Dessutom vet jag att nästan alla som har musik under denna avslutande praktik absolut inte ville ha det och har jobbat stenhårt i studeranderummet för att få till stånds en bra lektion.

Såna här personliga påhopp får mig att bli så arg, så får det inte vara!! Jag har börjat undra om jag ens vill bli lärare längre. För tydligen gör jag INGET rätt och har en sövande personlighet. Det känns ju bra att fortsätta med praktiken nu då nästa vecka. Är det ens någon vits att jag försöker??

Nu är jag dessutom förkyld och borde skriva på gradun och planera lektioner, har varit krasslig hela veckan och igår fick jag ge mig och stanna hemma. Få se nu då vilken sorts utskällning jag får på måndag. Jag är väl en svag människa som inte kan bita ihop och hålla några lektioner trots feber och täppt näsa.

(Det här blev väldigt negativt nu märker jag men hej, jag är så arg och ledsen och måste skriva av mig!)

GÄSP!

Klockan nere i högra hörnet av dataskrämen visar 05.34 och jag sitter och knapprar på gradun. Det är lördag och jag har varit uppe sedan 03.33. Hundjäveln väckte mig då och när jag märkte att vi var tre stycken på 120 cm istället för 2 flyttade jag över till soffan i spisrummet för att få lite mera sömn.

Frasselasse Felix sov på soffan och jag skulle just somna till ljudet av ett fridfullt kattspinn när hundjäveln märkte att någon hade stigit upp. Att matte låg på soffan med KATTEN gick ju inte alls an ochh plötsligt var vi 3 stycken på soffan också. Katten, hunden och jag. Hunden slickade katten, var svartsjuk som få och försökte hela tiden komma högre upp i soffan. *slick, slick, slick* *gny gny gny*

När jag en halv timme senare låg på rygg på soffan med en icke-spinnande katt i fotänden och en icke-stilla hund på magen gav jag upp. Jag steg upp och släppte ut hundjäveln och slog på datorn. Katten välte vattenskålen och jag upptäckte att hunden krafsat en stor grop i svärmors blomkruka (en stor en som står på golvet och innehåller ett rosmarinträd) i hjälpköket, det var ett spår av jord från hjälpköket via köket in i spisrummet. SUCK!

Hunden började skälla utomhus åt en bil och efter att ha fått in henne somnade hon på köksgolvet. Katten slumrade på en av stolarna i köket och det enda som hördes var enstaka musklick och snarkningar. Typiskt.

Snart börjar säkert resten av huset vakna. Om ca 5 timmar ska jag och gubben vara i Nykarleby på begravning. Hur jag ska hållas vaken idag vete gudarna men åtminstone har jag fått skrivit lite lite lite på gradun.

Och nu vaknade både hunden och katten och brottas på köksgolvet. Fan!

Min rygg värker.... :(

Illamående

Gubben var sjuk förra veckan och på fredagen blev storasyster sjuk, hon fick aldrig någon magsjuka, bara en vanlig förkylning men mamsen, mamsen fick magsjuka big time!

Började känna av illamåendet på fredag förmiddag och sedan dess har det hållit i sig. Usch. Jag spyr inte, även om det ibland känns som om det skulle gå över bara jag skulle spy en gång. Magen är orolig och jag känner mig som en urvriden trasa. Orkar inte göra något annat än ligga och bläddra lite halvintresserat i någon tidning, om ens det. Har sovit nästan hela helgen och idag vill jag inte ligga mer, har ont i kroppen av både feber och allt liggandet, men jag orkar inte vara uppe. Fy fa-an!

Jag har inte tid att vara sjuk!!!

Wohohohooo!!

Jag har skrivit fem sidor teori till gradun denna helg!
Är så förbaskat glad att jag äntligen kommit i gång att jag nästan spricker!
Yey!

Söka jobb

Så har man då sökt ett riktigt lärarjobb. Hade egentligen andra planer för hösten men, de får vänta. Ska bli spännande att se om jag får gå på intervju.



Gradun framskrider med stormsteg känns det som. Igår skrev jag 4 hela sidor trots att målet var 2. Ska fortsätta skriva nu, åtminstone två sidor ska jag ha fått ihop före jag slutar för denna dag.

Sjukskriva (haha!)

Trots förkylning och allmänt grötigt tillstånd måste jag åstadkomma något till gradun idag... Bara att ladda med några koppar kaffe och sätta igång...

Soliga drömmar

Igår masade vi oss iväg med hela vår eftisgrupp till fiskarstranden för att åka pulka. Det var vackert väder, solen sken och det blåste knappt alls. Perfekt väder för lite pulkning.

L hade på sig sina Ray Ban solglasögon och lät mig prova dem och jag säger bara WOW! Jag förstår varför hon just beställt sitt tredje par. Men nu vill ju jag också ha! Undrar om man kan få dem med styrka i? Enda negativa är att de är skitdyra, över 100 euro. Hur dyrt det blir med eventuell styrka i vågar jag inte ens tänka på.

MEN, om jag vinner på lotto ska jag också ha ett par!

Tillökning.

Felix da Cätt har flyttat hem till Vasa igen. Han fick komma hem med oss från Öja idag och än så länge går det bra. Daisy är så svartsjuk.... Vi får se vad det blir till...

Felix njuter av sommarbrisen på balkongen sommaren 2006

Sjukstuga

Så blev storasyster sjuk också. Så nu är jag hemma med henne idag. Inte mig emot om jag ska vara ärlig, jag är nämligen allt annat än frisk... Dessutom var det MINUS TJUGOFEM grader där ute i morse så, ja... att inte behöva GÅ till jobbet idag är bara en bonus.

Läste om ett fantasifullt frieri i Vasabladet idag, nästan på hemmaplan dessutom, i Jakobstad. Om ni inte läst och sett och hört så kolla här, visst kan vi i Österbotten också... ;)

Nytt år

Ja-a. Det var länge sedan jag skrev en rad eller två här på bloggen. 2011 har blivit 2012 och glädjen över kandidatexamen har blivit till stress och vånda över gradun för ped.mag. examen.

Är hemma idag. Ett förkylt eftisbarn nös mig rakt i ansiktet i fredags så här är jag nu. Hemma. Förkyld. Det är bra att barnen lär sig att svänga bort huvudet från andra om de hostar eller nyser... bara de skulle lära sig att kolla om någon står nära på andra sidan om dem också. Hmm-m.

Har inte så mycket att komma med. Ska sova en stund och hoppas att jag slipper lätt undan denna gång och att jag är frisk imorgon... Jag har ju ett jobb att sköta (nej föresten, två, jag är ju mamma också...) och en gradu att skriva.

Ibland borde man vara en stålkvinna, som klarar allt utan minsta tecken på utmattning eller stress.