Åh, en sån natt...

Inatt har lilla b sovit gott hela natten. Jag har inte hört ett skrik från hennes säng på hela natten, några snarkningar, ja, men inga skrik.

Lilleman däremot har varit uppe i två omgångar (JA, jag räknar halv sju när alla andra sover som en omgång på natten, må det då vara hur mycket morgon som helst).

Lilla b har suttit i sin säckstol heeela morgonen och tittat på Nalle Puh på DVD. Med sin lilla fleecefilt på benen och en Nalle Puh under armen har hoin förnöjt smuttat på apelsinjuice och knaprat i sig flingor (utan mjölk). Ibland får man ha sådana dagar konstaterade jag och tryckte bara på play gång efter gång efter gång. "Baaaah, baaaah, baaah!" ropar hon och håller hårt i Nalle Puh nallen och pekar på TV:n.

Lilleman och jag däremot gör en uppgift i kvalitativa metoder.... hmm.

Idag ska vi norrut igen. B har sprungit till jobbet idag så vi ska hämta honom ca klockan tre, före det ska vi till loppis och till Prisma (vi måste ha ersättning, jag bävar för folkmängden i Prisma dagen före dubbelsöndag, iiiiiik!!).

Nu vill lilleman inte leka med den blåörade kaninen och crazygojan längre, det börjar dessutom bli dags för lunch... Trevlig helg!!

Fy på mig!

Ingen ny vinterjacka men några tröjor och en simdräkt.. hemska jag! Har alltid dåligt samvete när jag spenderar pengar på mig själv.

Fast en simdräkt behöver jag verkligen, man börjar se vad som finns under min gamla när jag har den på mig... hemskt!

"Baaaah" och en bra natt

Här har vi sovit bra nu två nätter i rad. Eller, sett från lilla b:s sida bra, men lilleman har varit gnällig hela natten efter gårdagens vaccinationssprutor. Så det var rumba hela natten ändå, klockan 4 tyckte han att det var morgon och började morra och jollra i sängen efter mjölkflaskan. NEHEPP, tänkte jag och lyfte honom bredvid mig och höll honom nära och smånynnade en påhittad melodi, och han somnade, men sov inte längre än till 6 nånting... blä!

Lilla b älskar Nalle Puh, eller "Baaah" som hon kallar honom. Både morgon och kväll ska hon sitta i sin säckstol och titta på samma DVD med Nalle Puh. Med sig i säcken ska hon då ha alla sina Nalle Puh nallar och Ior. Har börjat begränsa hennes barnprogramstittande till typ Rorri Racerbil och Nalle Puh, ifall hon skulle få mardrömmar av de andra, trots att de är BARNprogram. Nu sitter hon i vardagsrummet och gapskrattar åt Nalle Puh DVD:n, om jag inte misstar mig så spelar nu avsnittet var Nalle Puh ska hjälpa sina vänner att få sina önskningar uppfyllda och just precis nu så hjälper han kanin med att få bort småkryp som äter hans grönsaker. Det är härligt att höra henne skratta.

I Vasabladet idag fanns det en insändare från en mamma som upplever att folk är negativa gentemot föräldrar som bara har ett barn, att man aldrig frågar en 5 barnsmor varför hon har fem barn? Att man upplevs om onormal för att man inte vill ha fler barn. Jag blir igen förvånad över hur lite folk har att reta upp sig på. Vill man bara ha ett barn så skaffar man bara ett barn, varför ska det vara onormalare än att ha 3 barn? Det är väl inte allmänhetens sak att kritisera ett sådant beslut. Huh!

Idag lyser solen i Vasa. Vår vagn har punktering så vi kan inte gå ut, skit! Hoppas det är bra väder i helgen då vi är i Öja och kan vara ute...

Nu ska jag beställa en ny vinterjacka åt mig och försöka skriva lite på ett skolarbete.

Spenderade många euron på mig själv

och nu har jag dåligt samvete...

Beställde några ekologiska hudvårdsprodukter från Am naturprodukter för att jag är nyfiken på att testa crémer och tvålar och sånt som inte innehåller en massa tillsatsämnen och annat skit. Svärmor har haft Am:s solcréme hemma och jag har testat ett par gånger och tyckt att den är bra men nu ville jag se hur bra ekologiska produkter är i längden. Dyrt blev det men det unnar jag mig den här gången.

När det gäller min viktminskningsresa så har jag strandat som en enorm val. Har varit väldigt trött nu i snart två veckor (höstdeppis?) och helt enkelt inte orkat träna, det känns som om min kropp försöker säga åt mig att låta den vila en tid, men jag tror att jag skulle må bra av lite träning nu igen. Det är bara att kliva upp i sadeln igen.

Har återgått till mina "frosserianfall" (= 2-4 kakbitar istället för EN, godis mitt i veckan osv.) också och det känns verkligen inte bra. Jag som klarat mig så bra i ett par månader. Måste försöka skärpa mig nu!! Verkligen. Annars kommer jag aldrig att gå ner 5 kilo till julen...

Kan ni tro det, lilla b sov hela förra natten utan att vakna!! Utan något alls. Hela natten! YEY! MEN, vi var ju dumma och var uppe sent och såg på film = kort natt och trötta föräldrar. lilleman var även han uppe en gång på natten och jag tog första skiftet, och även det andra (grr!) då B stack iväg tidigt till jobbet. Men huvudsaken var ju att lilla b hade en bra natt! Hoppas på flera.

Rådgivningsdag idag, för båda barnen. Lilleman fick två vaccinationssprutor och är nu gnällig dom få. Lilla b fick inga sprutor men ett klistermärke. Tanten tyckte att vi skulle kontakta läkare för att undersöka lilla b:s gomtoncill är för stor då hon snarkar som en karl om nätterna. Den kan också vara boven bakom hennes nattliga skrikanfall.

Förra helgen började min psykologikurs. Den var faktiskt ganska intressant. Boken som vi ska läsa är ca en miljon sidor lång och väger ett ton, ser inte fram emot att läsa till tenten i december.

Nu ska jag se på House och efter det ska jag dra mig tillbaka till mitt sovgemak.

Gonatt all ni fina!

P.S. J&J, dags för en kaffe snart?

&%¤#/ unge!!!

Fan vilken natt!

Lilla b vaknade 00:01 och började skrika. Försöker med att inte ta upp henne ur sängen, men B ger upp efter en 5 minuter och tar henne i famnen = dubbelt mera skrik. Tillbaka med ungen i sängen. Hon fortsätter skrika och sparka på allt. Sen stiger hon upp och börjar dra i rullgardinen. B försöker dra upp den, men den ska inte upp, skrik, ej heller ska den ner, skrik! Skriiik, skriiik, skriiik.

Lilleman vaknar. Skrik. Jag går ut i vardagsrummet med honom. Nynnar svagt på en melodi och han somnar om på mitt bröst.

Tyst i sovrummet. Klockan är 00:16.

Jag tassar tyst in i sovrummet med lilleman och lägger ner honom i hans säng. Märker att lilla b är vaken. Hon ligger bredvid sin far som snarkar i vår säng. Jag lägger mig ner. Lilla b ligger och snurrar sitt hår runt pekfingret = hon är trött. B snarkar. Jag smeker henne över håret och sjunger tyst trollmors vaggvisa. Hon är fem före att somna hela tiden men spärrar upp ögonen just när hon ska somna. Efter en stund ska hon i sin egen säng. Jag väcker B och han bäddar om henne. Klockan är nu 00:56.

Jag vaknar 01:50 av att lilla b pratar och klättrar i vår säng. SUCK! B snarkar. Jag är irriterad. Lilla b lägger sig ner tvärs över sängen och sparkar mig i ansiktet. Hon klättrar över till sin egen säng. Pratar mera. Jag säger till på skarpen att det är natt och nu ska vi sova. Lilla b börjar gråta.

B vaknar. Frågar om lilla b vill sova bredvid pappa? Lyfter henne i vår säng igen. Börjar snarka. Lilla b är vaken. Jag är gråtfärdig och samlar fräsande och spottande mitt täcke och min kudde och stormar ut till vardagsrummet och försöker hitta en bekväm ställning på vår usla soffa. Somnar och vaknar när klockan är 03:nånting.

Smyger tillbaka i vårt sovrum. Lilla b har brett ut sig på min sida. Väcker B och han flyttar henne i egen säng. Vi somnar om. Jag vaknar av att B säger att han åker till arbetet, han har matat lilleman och han sover på soffan i vardagsrummet. Somnar om.

Lilla b väcker mig lite före 8. GÄSP!

En torsdag i mitt liv

Har varit lite tunnsått med blogginlägg den sista tiden. Orsak? Jag (vi) är dödströtta!!

Lilla b har börjat vakna på morgonsidan av natten (ca. 03.00 - 05.00) och gallskrika, springa runt i lägenheten och gråta. En natt den här veckan var hon uppe TVÅ (2) gånger!! HJÄLP! Vi dör snart av sömnbrist. Värts är att hon inte alltid somnar om efter en episod, nej, hon kan ligga en stund i sängen och sen börjar hon "hooa" och säga "pappa, pappa, giga giga kikikiii", sen klättrar hon upp i vår säng och börjar mangla på sin far. Efter en stund blir hon irriterad när ingen rör en fena och då är det bara att ge sig, ingen skillnad om klockan är halv fem på morgonen och ögonlocken väger ett ton.

Det känns så hopplöst. Ser inget ljus i änden av tunneln. Vi vet inte vad vi ska ta oss till. Inget hjälper på natten då hon får sina "skov"... Hon ropar efter tutten "ukku", "ukku" men lugnar sig inte när vi bjuder den åt henne, hon vill inte ens ha den i munnen, hon ska ha den i handen. "Pappa", "pappa" ropar hon också men inte verkar hon ha någon skillnad på oss. Hon väcker lilleman som också ställer till med skrikkalas. KAOS! Ingen av oss orkar mera känns det som, ändå måste man orka. Jag ville bara gråta en natt då jag satt i vardagsrummet i soffan och höll i en gallskrikande, sparkande tjej så hårt jag bara vågade.

Jag hoppas innerligt att hon inte minns något av hennes nattliga episoder på morgonen. För de är hemska. Hon skriker och skriker och skriker, gråter otröstligt och verkar ha total panik. Jag hoppas att hon inte minns dem på morgonen. Stackars liten i så fall.

Jag vet att barn kan få något som kallas nattskräck och då får de sådana "skov" nattetid. Men nattskräck passar bara delvis in på det lilla b har för sig. Kan det vara det ändå?

Det har gått så långt att jag inte ser fram emot varken en ny dag eller en ny natt. Det känns så tungt att veta att man inte kommer att få ordentligt med sömn för att orka med följande dag när man går och lägger sig. Hur ska man orka hitta på en massa roligt med sina ungar när man är utsliten och dödstrött?? Svar: Man orkar inte. Eller JAG orkar inte.

Jag försöker ge lilla b mycket uppmärksamhet och beröm på dagen. Ger henne kramar och pussar och berättar för henne hur mycket jag älskar henne. Försöker låta henne vara delaktig i så många hushållssysslor som möjligt. Låter henne hjälpa till att sköta lillebror. Försöker vara tydlig med gränssättningar och försöker ha en stabil rutin hela dagen igenom. Men kanske det bara inte går att göra något åt hennes "skov". Kanske växer de bort? Lite skrämmande är det nog att vänta på att det ska växa bort då jag läste i en artikel att om barn fortfarande lider av nattskräck efter 12 års ålder ska man kontakta läkare.... 12 ÅR!!!!!

Hon har blivit en jätteduktig liten tjej med en vilja av stål. Hennes temperament liknar mitt eget och ibland har jag svårt att handskas med henne just för att vi är så lika. MEN, hon har börjat lyda mig när jag säger ifrån. En dag denna vecka sa jag åt henne (jag stod och diskade) att hon inte får flytta stolen i köket för att komma åt "mjölskåpet" och strö salt överallt. Hon lydde mig och kom ner, men, hon såg på mig med arga ögon och en rynka i pannan, marscherade fram till mig, drog i mina byxor (som var lösa i midjan så de de föll ner till knäna) och slog mig på rumpan! Hah! Varifrån får hon allt??

I måndags var vi alla i Prisma för lilla b behövde nya skor och en mellansäsongsdräkt/overall. Hon ställde till med ett sånt skrikkalas så jag fick gå ut med henne och lilleman så länge B handlade. Han glömde ge nycklarna till bilen åt mig så där stod vi på parkeringen med en gallskrikande lilla b i huvudrollen, lilleman öppnade försiktigt ena ögat och iakttog storasyster där hon stod på kundvagnens barnsits och skrek i högan sky.

Härligt med ungar hörni!

Lite om lilleman då. Den söta tjockisen som blir 5 månader idag. Han har börjat backa. Han försöker komma framåt men det lyckas inte så bra ännu, så han far bakåt istället. Han ligger på mage och lyfter upp rumpan i luften, sen lyfter han upp överkroppen på raka armar, men aldrig de två samtidigt, han ser ut som en gungbräda. Sen "pausar" han med att ligga på mage, sträcka ut armarna åt sidorna och vifta febrilt med armarna samtidigt som han sprakar hårt med benen och "morrar". Han är söt vår tjockis. Och lilla b är helt tagen av honom, hon ska lyfta och sköta och ropar "heeej" åt honom hela tiden. Några pussar brukar lillebror också få, om han är snäll.

Förutom att öva på att krypa/åla sig fram tycker han om leken "Äta strumpa" som går ut på att se hur våt strumpan blir om man suger på den i fem minuter. Ser bra ut då han tar tag i fötterna och försöker få foten i munnen (och lyckas!). Tänk om man vore så vig...

Nu blev det ett superlångt inlägg igen... Men nu, till viktigare saker, som att FUNDERA på skolarbeten....

Födelsedag

GRATTiS TiLL LiLLA B SOM BLiR TVÅ ÅR iDAG!!!!!! :)

Tillbaka på min tron

Här är jag igen. På Niklasvägen 1 i Smedsby. Tillbaka på min tron, eller tillbaka på en nyare, obekvämare tron. Varför har de bytt ut den gamla stolen mot en sånhär ergonomisk skitstol som bara skaver i de nedre regionerna? Kung Emma är tillbaka men med såran röv!

Trodde inte att jag skulle komma tillbaka hit i våras när jag tackade för mig. Men nöjd är jag över att få tjäna lite extra pengar, även om det bara är 2 timmar i veckan. En liten paus hemifrån får man ju också och det är ju aldrig fel.

Jag tror att min kropp håller på att ställa till med lingonveckan så småningom (jag vet, intresseklubben antecknar så pennorna ryker). Är grinig, sugen på godis och trött. Har inte haft mens ännu sen förlossningen och Olli är 4,5 månader. Visserligen hade jag efterblödning i nästan en månad så... Men för att vara ärlig, det är najs att inte behöva fundera över en massa bindor och dagar i månaden och ha humör som svingar som en apa i lian (alltså värre än vanligt) men det är också najs när det rullar på och man vet att allt är som det ska, man blir van either way så att säga.

Denna vecka har inte varit en bra träningsvecka. Inte alls. Jag har varit lat och trött och slö. Min kropp har helt enkelt inte varit med på noterna för mina 4 träningspass i veckan. Jag är konstant hungrig trots att jag äter ordentligt. Jag erkänner, men bara för att du vrider min arm bakom ryggen så det gör ont, att jag ätit godis den här veckan. En dag var ungarna så omöjliga att jag tullade på lilla b:s överblivna lördagsgodis som jag gömt i ett av köksskåpen. Mina bnerver var så hårt spända att jag skulle ha kunnat räkna till 100 på balkongen utan att det gett någonsomhelst effekt. Lösningen var: godis och att slå dövörat till. Det fungerade jättebra, tills jag fick dåligt samvete för att ha ätit godis. Och vad gör idioten då? Jo, hon äter lite till godis. PUCKO!

I övriga nyheter: Lilla b fyller år på söndag. Min lilla racerbilfantast blir 2 år gammal. Tänk hon blir två år, det känns både mycket och lite. Ifjol var hon fortfarande en liten bebis och hennes humör var fortfarande mer likt ett lamms än ett lejons. Nu är hon envis och envis och envis, väldigt påhittig och amper. Hon sover dåligt på nätterna (tänk, ifjol sov vi alla hela långa nätter), tycker att pappa är bäst i världen, springer runt som en galning ibland men kan också sitta stilla och lyssna på när man läser en bok. Favoritboken just nu är "Visst kan Lotta cykla" av Astrid Lindgren, Vi läser den två gånger om dagen. På TV tittar hon helst på Rorri Racerbil, Hannas Hjälplinje och Nicke Nyfiken. Pratar gör hon icke, säger enstaka ord, men jag hoppas att hon ska börja prata mer och mer nu inom kort. Hon blir ju som en helt annan person då... hon förstår jättebra men det skulle vara mysigt om hon skulle prata lite med en också.

Imorgon fyller min pappa år, han blir 52 år gammal. Vi är alltså spegelvänt lika gamla, jag är 25 och han är 52. Herregud, jag är redan 25, men jag känner mig inte som en 25-åring...snarare som en, ja, hur gammal känner jag mig egentligen? Jag känner mig ung, punkt. Så om jag känner mig ung så varför skulle inte t.ex. min mamma som fyller 50 år i år kunna känna sig ung, eller yngre än hon är?

Jag och min mammas nya man Mauri diskuterade detta med ålder för ett tag sedan. Han sa att han minns när hans pappa fylde 50 år. Då pratades det om att man var gammal vid 50 och till presenterna hörde ofta en gungstol och ett par tofflor. Min farmor var ca 50 år när jag föddes. Men jag minns henne bara som en gammal tant (på ett bra sätt förstås) och inte alls som en kvinna som fortfarande var relativt ung och livskraftig med många år framför sig.

Min mamma blir 50 år nu och jag tvivlar på att lilla b och Olli kommer att minnas henne som en gammal tant... Inte ens sin farfar som just fyllt 62 kommer de att minnas som en gammal gubbe, så tror jag i alla fall. Tiderna förändras, förut var det tofflor och gungstol som gäklde vid 50, nuförtiden blir man ung på nytt. Ungarna börjar flytta hemifrån och man får tillbaka friheten man hade före barn och ansvar. Inte ens vid 70 är det passande med gungstol (om man inte vill ha det), istället sätter sig många 70-åringar på skolbänken igen och lär sig ett nytt språk eller går en datakurs. Trevligt tycker jag, vi blir alla gamla någon dag, synen blir säme och fötterna bär en kanske inte, men VARFÖR göra sig gammal i förtid genom att sätta sig ned och vänta på ålderdomen bara för att man nått en viss ålder? "Tss tss tss Störtlöjligt!"

Den första snön

Idag kom den första snön. När jag höll på ställa undan "lötkö-pötkönä" som jag haft i simskolan såg jag genom fönstret (läs glasväggen) att det snöade ute!! *yey* Jag må vara 25 år men det är fortfarande något magiskt över den första snön! Att det är grått och regnigt och att snön fort blev till slask spelar ingen roll, den första snön är härlig!!

Grattis B!

Vi gratulerar vår pappa Björn idag på hans 25 års dag! :)

En hel natt

Lilleman sov en hel natt. EN HEL NATT! Utan att vakna, alltså flera timmar i sträck! Otroligt. Han vaknade lite efter sju glad och nöjd. Jag är helt tagen. Om inte storasyster skulle lida av mardrömmar/nattskräck eller vad det nu är skulle vi ha fått sova en hel natt helt ostörda. Men att springa upp med storasyster några gånger per natt hör till, suck. Hoppas det går om snart.

Jag vet faktiskt inte vad lilla b:s nattliga skrikanfall beror på. Har försökt läsa om det skulle kunna vara nattskräck men enligt vad jag läst så inträffar sådana anfall sällan och typ en gång per natt. Lilla b vaknar VARENDA natt och flera gånger till gallskrik. Hon somnar oftast om bara man ger tutten åt henne och bäddar om henne men nu har det blivit så att hon ibland är svårare att lugna. Det är jobbigt när hon vaknar så man måste stiga upp och försöka så tyst som möjligt försöka få henne att lugna ner sig eftersom lilleman sover i sängen bredvid. Ibland väcker hon honom med sina skrik och då är det full kaos i sovrummet. Mamma och pappa är frustrerade för att de inte får sova, lilla b gnäller över något som mamma och pappa inte har någon aning om, lilleman skriker och gnäller och vill ha mat samtidigt som han inte vill ha mat. SUCK.

Ibland är det så svårt att vara förälder. Jag vill att lilla b ska ha bra nätter och sova gott utan att behöva vakna till mardrömmar eller vad det nu är. Men jag vet inte hur jag ska hjälpa henne. JAG vill också sova gott för att orka vara en bra mamma på dagarna. Hoppas bara att lilleman fortsätter sova hela nätter i fortsättningen, det skulle underlätta lite i alla fall.