bad day

Usch. Jag har en riktigt riktigt riktigt riktigt RIKTIGT dålig dag idag! Skulle bara vilja skrika och kasta saker runt mig. Sova 25 timmar och inte behöva ta ansvar för någon eller något.

Överväger att köpa nötchoklad efter kursen ikväll och sitta och proppa i mig det tills jag blir illamående.

De senaste dagarna har jag ringt runt och meddelat byte av efternamn till en massa olika ställen. Ändå säger jag Sundfors hälften av gångerna då jag presenterar mig.... hmm.

Igår ringde de från hälsovårdsstationen och meddelade att odlingen visat att jag har angina och att jag måste äta en annan sorts antibiotika eftersom den jag ätit inte biter på den bakterie som orsakar angina, jag hade en enda tablett kvar av förra kuren så jag blev minst sagt "kurro". Idag började jag äta en ny kur, vid sidan om äter jag nu även Rela tabletter (mjölksyrebakterier) för kroppens välmående. Önskar jag kommit på att göra det redan förra veckan, då skulle jag ha besparats en del besvär med kroppen.... suck!

Nu måste jag tillbaka till föreläsningen. Önskar jag hade en stor kopp kaffe, automatkaffet här suger, jag vägrar köpa en kopp sådant slisk.

På bättringsvägen

Nu är barnen sjuka. Väldigt trevligt. Snoriga, gnälliga ungar och en minikaktus som fortfarande huserar i min hals. Annars börjar jag känna mig som en nötkärna igen, men bara lite.... ;)

Idag börjar kursen Mellankrigstiden. Ska bli roligt. :) Kan ni dessutom tänka er att JAG lånade tre böcker från Tritonia igår och började läsa en av dem, IGÅR! Jag gapar själv av förvåning....

Jag vill ha ett gymmedlemskap. Jag vill. Tänk om pengar växte på träd...

googlad

Googlade just mig själv. Det finns en massa Emma Sundkvist. Men hittar bara en enda Emma Sundfors. Fan! Visste ju att jag inte borde ha bytt namn!!

Jag vet, det finns värre saker....

suuk!

Fy fan va jag är färdi! Jag har inte varit såhär sjuk på år och dar. Min hals är svullen och det är närmast omöjligt att svälja. Mitt huvud håller på explodera och varje jävla muskel i min kropp värker så utav helvete.

Det är nu dag 3 av min helvetesplåga. Dag 4 om man räknar med onsdagen då jag hade en mördande huvudvärk hela jävla dagen som ingenting bet på, jag intog burana, panadol och treo samt baddade pannan med en varm vetepåse, men nix, inget hjälpte.

På torsdagmorgon vaknade jag med en kaktus i halsen. Och feber, visserligen bara 37,4 men ändå. Jag åkte in till huvudhälsostationen och var först i kön. Fick träffa en läkare som meddelade att jag har både bihåleinflammation och möjligtvis angina (eller något liknande). Fick antibiotika som skulle bita på bihåleinflammationen. Hon sa att jag skulle återkomma om jag fick hög feber och om halsen inte blivit bättre på måndag. Febern steg på torsdagseftermiddagen och när B kom hem från jobbet visade termometern 39 grader. Som jag frös!

Och vi som skulle iväg på en liten smekmånadshelg till Eden den här helgen!

På fredag stack jag in till hälsostationen igen för att ta svalgprov för att kolla om det var angina. På labben sade de att antibiotikan jag fått nog borde bita på angina också och att testet kan ge negativt resultat eftersom jag redan börjat äta antibiotika. Svaret skulle jag få senare samma dag, men jag sov hela eftermiddagen och glömde bort att ringa före kl.16.

Vi avbokade vår resa och jag var förbannad. Som vi väntat på dethär. B tog ledigt från jobbet och tog hand om mig och barnen. Hatten av för honom.

Febern hölls under 38 grader hela fredagen men halsen var besvärlig. Ur bihålorna rann det hela tiden tjockt gult slem i halsen som jag var tvungen att springa och spotta ut i handfatet på toaletten, att svälja var ju en plåga.

Idag har jag inte tagit tempen alls, men jag anar att den är densamma igår, någonstans mellan 37 och 38 grader. Halsen är ännu fittit sjuk och jag vill helst inte svälja om jag bara kan undvika det. Slem rinner det fortfarande ur bihålorna och jag springer hela tiden och spottar ut det i lavoaren.

Jag har sovit mycket och hoppas varje gång jag vaknar att halsen ska vara bättre, men det är den inte. Snart blir jag arg! Orkar inte vara sjuk. Är dessutom orolig för att barnen eller B ska bli sjuka. Lilleman har hostat lite inatt och varit täppt i näsan, lilla b har haft lite stegring. Jag försöker att inte pussa dem och att tvätta händerna hela tiden men, bobborna finns ju överallt ändå. Som tur nyser jag åtminstone inte. Vilket lilla b har gjort idag, två gånger i ansiktet på lilleman. Yey!

Nu har B kokat köttsoppa, ska försöka sörpla i mig lite spad åtminstone.

Married

Gött folk, idag har jag blivit fru Sundkvist (med k). Allt skedde i smyg, våra familjer visste inget före vi ringde åt dem ikväll. Fyra vittnen hade vi med oss och det blev jättetrevligt, tack snälla ni viktiga personer i vårt liv som var med på vår stora dag!! Tycker om er jättemassor!

Nu sover ungarna, en flaska bubbelvin är öppnad och mjukisbyxorna är på, nu ska här firas.


P.S. Mitt Mycket Viktiga Ärende var att hämta min turkosa bröllopsklänning från Mitta Mekko.

Jag överlevde

Bilresan igår gick faktiskt bra, utom en smärre incident i Karleby, ja och var det inte en i Kvevlax också?

Hur som helst, det varken snöade, regnade aska eller radioaktivt regn och vägarna var så gott som "bara" (möjlig svartis räknas inte). Efter att ha passerat Oravais på ditvägen blev mina ögonlock vääääldigt tunga, en liten stund kan man väl blunda tänkte jag, tills jag kom på att det är JAG som kör bilen. Hm, skärpning. Jag kom fram till K:by var kvicksilvret var nere på minus 26. Jag uträttade mitt Viktiga Ärende och styrde bilen mot Prisma. I Prisma handlade jag bl.a. bananer och godis att ha som färdkost i bilen, B säger alltid att man hålls vaken om man har något att tugga på. En och annan falsksång brast jag också ut i på vägen hem men det pratar vi om med små bokstäver.

Incidenterna då? Jo, på ditvägen öppnades plötsligt ena bildörren så jag fick stanna och stänga den. Blev ordentligt skraj när lampan började lysa inne i bilen och det började höras ett förfärligt schåsande. I Karleby på Prismas parkering visade lampan på instrumentbrädan att en dörr igen var öppen. Jag steg ur för att kolla vilken dörr och när jag stängt förardörren gick alla dörrarna i lås! (Den gör så ibland, vår bil, låser alla dörrarna utan anledning). Jag trodde jag skulle börja gråta. Bilen var igång, inne i bilen var telefonen och börsen och ja, allt! Jag var ensam i Karleby, reservnyckeln hemma hos B och barnen i Vasa. Jag kunde inte ens ringa åt någon familjemedlem i Karleby för a) telefonen var inne i bilen, b) jag kunde inte lämna bilen eftersom den var igång (och så öppnar bilen dörrarna om en stund, IBLAND!) och c) jag var ju i Karleby på ett Hemligt Viktigt Ärende. Suck. Sen kom jag på att en av dörrarna var öppen, det visade sig vara bakluckan och efter lite milt våld fick jag upp den frusna bakluckan och kunde klättra in och öppna dörrarna. Efter det stannade jag inte bilen före hemma på parkeringen.

Slutet gott, allting gott. Nu pockar två förkylda ungar på min uppmärksamhet.

En lång biltur

Usch. Idag ska jag ensam till Karleby med bil en sväng, jag har ett (som M skulle uttrycka det) Mycket Viktigt Ärende där.

Jag tycker inte om att köra bil ensam så långt när det är halt och mörkt och snöfall och vulkanutbrott och what not. Men att ta med ungarna på en biltur fram och tillbaka till Karleby är dömt att misslyckas, jag menar 2 x 120 km på en eftermiddag med två barn som ääälskar att sova i bilen = två barn som är vakna heeela natten. Nej tack.

Lilleman har blivit så duktig sen jag senast uppdaterade bloggen. Han har blev 7 månader två dagar före jul och sen dess har han fått två tänder till ( saldot ligger nu på 4 stycken och en till på väg ser jag) och han har lärt sig att dra sig upp och stå, han har även börjat "prata" mera och säger saker som "Hä-Gä", "Gi-Gi", "Hee-hee" och "Mm-A". Det sistnämnda särskilt då han gråter och försöker krypa upp i min famn, vågar man tro att han kallar mig mamma? Njah, jag tror inte det, 7 månader verkar vara lite för ungt för sådant... men man kan ju skita i vad som är sannolikt och bara tolka det till vad man vill. Det tänker jag göra, för det tog lilla b 2 år och 2 månader att börja kalla mig för mamma, istället för "Eeee" som hon kallat mig tills förra veckan.

Igår hade vi storstädning, ni vet, sånt som vanligt folk gör FÖRE jul, men vi, vi är lata som få och orkade inte ta itu med det före julen (vi skulle ju ändå vara i Öja under jul så why bother??) men nu började det blåsa så stora dammtussar över golven att det blev storstädning med stort S i lägenhet 22. Nu är det skinande rent och trevligt med blå gardiner och dukar.

Nej nu, nu ska jag fiti åv och börja plocka med mig sådant jag behöver för min biltur... synd att jag inte äger en termos, annars skulle KAFFE stå överst på listan.

Vi hörs, om jag klarar mig helskinnad hem. (Litar jag på min körförmåga? Eeh, nej!)