Så jag är hemmamamma denna sommar. Ganska skönt faktiskt, inga stressiga mornar, inget lämnande och hämtande från dagis... bara jag, en kaffekopp och VBL... och två ungar som är osams, en hund som jagar myggor och ett hus i total oordning.
Vi har flyttat. Lämnat Brändö för att bli Gerbybor. Än så länge är det bra, förutom den totala oordningen som råder inne, ute och överallt. Vi har en granne som redan har blivit min livslånga fiende. Det allra första han sa till mig var "ni ska hald hande hundn er tyst!", inget hej eller nåt. Jag blev helt ställd. Såklart hunden skäller när den är ensam ute med barnen och det kommer en främmande människa nära dem och han dessutom har med sig en katt i koppel.Och jo, jag vet, det är störande med en skällande hund men lite skällande måste man ju räkna med... Daisy vaktar dessutom barnen så noga när vi är ute (och inne) och vill hela tiden ha koll på var alla familjemedlemmar är.
Förutom denna surgubbe så är det riktit najs här. På vår veranda är det som på någon playa i "Södern" och barnen badar i sina badkar och jag lapar sol så fort tillfälle ges. Jag har sått blomfrön och lite örter i krukor och det känns riktit trevligt att ha en egen gräsplätt att vara på. Men nästa sommar ska jag ha ett staket runt gården så jag slipper se surnisse när jag är ute.
Jag försöker dedikera förmiddagarna till gradujobb. Det går varierande bra. Ibland bråkar ungarna så jag inte får något gjort och ibland orkar jag inte sitta och plöja genom intervjuer eller klassrumsobservationer en enda minut till... och ibland flyter det på riktigt bra.
Sååå... nog blir det en ped.mag. av mig ännu.
Vakthunden Daisy a.k.a. D-dog
