Gråter en skvätt!

Det har varit tyst här en tid nu. Orsak? Kanden.

Och för några minuter sen lade jag sista kommatecknet på plats och härmed förklarar jag min kandidatavhandling i pedagogik redo för granskning!

Jag trodde aldrig att jag skulle yttra de orden... aldrig aldrig aldrig. Detta, gott folk, är one for the historybooks! ;)

Vill inte! Eller vill jag?

Jag vill inte fira påsk i Öja. Jag vill fira påsk i Öja!

Suck! Igen samma dilemma! Landet och hembyn samt familjen lockar men 4 dagars helg i friden i det egna hushållet låter som en bra idé...

Imorgon ska vi och titta på en radhuslägenhet i Smedsby. Har höga förväntningar...

Kanden har framskridit lite. Imorgon gäller det att sätta i turboväxeln, jag har ju påsken som en egen deadline, tvivlar starkt på att jag hinner få allt gjort imorgon men man får väl hoppas!

Nu ska jag krama min man och planera inför valpens hemkomst. På måndag ska vi hämta hem henne, alla är fulla av förväntan!

H*A*T*A

Just nu vill jag göra som Garfield här nedan, kasta ut datorhelvetet och bränna upp kanden.

GUD vilket jävla jobb med en massa finlir! Jag hatar word, jag hatar alla jävla källor och föteckningar och hänvisningar. Jag hatar elektroniska källor och en bristande APA guide för dessa!!!

NU ska jag sova en stund före det är morgon igen och ungarna skriker och gråter om vartannat... Mera word, mera dator, mera källor, mera text imorgon.

Så lite tid!

Jag har alltför mycket att göra just nu och alltför lite tid. Vet inte hur jag ska ställa det så att den lilla tid jag har utnyttjas så effektivt som möjligt. Varför ska allt vara gjort före den 29.4?

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg har jag gjort bort mig med källhänvisningarna i teorikapitlet till kanden. Nu har jag försökt spåra upp de böcker som jag av någon anledning, trots att flera av dem INTE var nattlån, har lämnat tillbaka till Trittis. En jävla bok som spelar en yyyyyytterst viktig roll i min avhandling får jag inte tag på för något i världen. Den är utlånad på Tritonia och på stadsbibban så nu tänker jag vara lite "utnyttjande av mig" och ställa följande fråga:

Mamma eller bästa M, kan ni kolla om följande bok finns på stadsbibban i Kåkkelby?
Simmons, Rachel. (2002) Flickors vrede

Ibland undrar jag vad jag riktigt har mellan öronen, jag börjar luta mot att det faktiskt är sågspån, eller bara en tråd som håller öronen på plats... hur kan man vara så dum att man lämnar tillbaka en viktig bok?? Jag säger bara: I-D-I-O-T!!!

Nu måste jag dessutom låna en massa böcker om kvalitativa forskningsmetoder också, för sådant ska man tydligen skriva om i metodkapitlet.... fan också! Så lite tid, så lite tid!!!!

Ja, jag glömde rapportera: nu spyr lillebror och är stekhet. Jag hoppas verkligen att jag och min man inte får någon smitta, för jag har ingen tid att vara sjuk nu. Ingen tid. Jag har bråttom bråttom, bråttom, jag är som den vita kaninen i Alice i Underlandet.

Om att vela

Jag har länge övervägt att skita i kursen i arbets- och organisationspsykologi. Har bestämt mig för att gå den för att i nästa stund bestämma mig för att nej, den kursen är nog inget för mig.

I onsdags stressade jag något fruktansvärt med 4 inlämningsuppgifter till just den kursen som skulle vara inlämnade på, ja ni gissade rätt, onsdag. Jag bestämde mig för att gå kursfanskapet i alla fall, man vet ju aldrig när man kan ha behov av en kurs som man inte fattar nånting av.

Idag skyndade vi hem till Öja för att jag skulle hinna på kursen i Jakobstad. I Kronoby började jag igen fundera att ska jag nog gå kursen, jag fattar ju noll av innehållet, dessutom borde man nog befinna sig i arbetslivet för att ha nytta av kursen.

I Öja frågade jag om vi inte kunde hälsa på mormor (min mamma) istället. Nej, blev makens savr, han hade ju kört så "hårt" och haft så "bråttom" för att vi skulle hinna i tid till Öja. Jag skulle närmast påstå att hastigheten var densamma som vanligt men hans rytande, gormande och bannande av andra bilister däremot kanske låg på 150 % jämfört med det normala 75 %.

Ännu på gården i Mjosund velade jag fram och tillbaka, att gå kursen eller ej. Till sist bestämde jag mig för att åka, trots att jag redan var försenad. Jag körde kanske 2 kilometer och bestämde mig för att nixpix, den här bruden ska visst inte gå någon kurs i arbets- och organisationspsykologi.

Ganska skönt är det nog nu när jag bestämt mig. Men varför ska det alltid vara sådan "show"* när jag ska bestämma mig för något?


* Min pappa brukade använda uttrycket "show" i alla sammanhang när man hade mycket väsen om sig eller bara för att fråga vad man höll på med:
"Va showar ni åpå me tå?" eller "Vaför ska e alltjämt va toko show?"

Men hur gick det då?

Träffen med handledaren gick bra. Han tyckte jag hade bra teori och en bra undersökning och goda resultat. Jag blev ganska paff av att det gick vägen. Nu ska jag bara ändra lite rubriker, flytta om lite text, fixa de förbannade källhänvisningarna och skriva avslutande diskussion och då, då är jag klar.

Just nu går inget dessvärre framåt... försöker skriva ett par labbrapporter men det går dåligt, storasyster är nämligen sjuk och har spytt två gånger och har hög feber, hon bara sover på soffan och gnyr emellanåt. Lillebror passar på att leka herre på täppan när chefen är utslagen.

Stackars lilla gullungen min. Till och med vattnet imorse kom upp...

Nu ska jag och lillebror ha lunch, kanske storasyster vill pröva på att dricka något?

D-day.

Idag gäller det.

Idag kommer domen.

Idag ska jag träffa handledaren.

Jag är alldeles kallsvettig och överreagerar som vanligt med 200 %.

En söndag

Dagens njutning:

Förmiddagskaffe i solskenet på trappan i Mjosund.

Dagens bästa:

Snart får vi hem henne. Några veckor till.

Det tar sig.

Har skrivit på kanden som en galning. Gubben har skött barnen och jag har suttit som klistrad framför datorn och skrivit, raderat, flyttat, funderat, printat, läst igenom, kastat bort, ändrat, printat igen etc. Och nu kan jag överdrivet stolt meddela att jag "bara" har den avslutande diskussionen kvar att skriva. På tisdag ska jag på handledning och hoppas att det inte blir alltför mycket att ändra på. Nu börjar jag tro att det kan gå vägen... måste bara orka lite till.

Idag borde jag skriva lite på arbetet i elevhälsa och fixa några uppgifter i arbets- och organisationspsykologi... men, jag funderar på att göra något roligt som omväxling, och inte bara sitta framför datorn och skriva frenetiskt. Men jag vet inte, när man en gång har flyt ska man väl passa på eller???

NEJ!!

Åh, jag är en idiot!

IDIOT!

Jag märkte just att man ska nämna sidnumret i källhänvisningarna.... SHIIIIIIT! Fan också, hur kunde jag missa det?

Nu måste jag alltså gå igenom ca 20 böcker och 16 sidor teori och söka rätt sida och skriva in sidonumret... FAN OCKSÅ!

Gissa om jag är arg.

En torsdag:

Semesterdag 4 har spenderats på Touhutalo i Kokkola. Barnen trivdes ypperligt och eftersom stället var så gott som folktomt passade även vi vuxna på att vara barn på nytt. Jag och gubben byggde t.ex. ett hus med tillhörande garage av jättelegobitar och farmor hoppade i en pomppulinna.

Kanden framskrider saaaaaakta. Förra helgen var jag aktiv och läste genom undersökningsmaterialet och gjorde upp kategorier, beskrev dem och skrev lite på metodkapitlet och en preliminär inledning. Men, jag hade inte tillgång till dator så allt detta blev gjort för hand, nu borde jag renskriva det på datorn, skriva lite till på teorin och börja på en avslutande diskussion men då jag inte riktigt vill och orkar... före tisdagen borde det vara klart så jag kan få feedback på hela arbetet och ha tid att ändra lite ännu före det ska inlämnas men... motivationen saknas mig.

Det är väl bara att skärpa sig.