tisdag 26 maj 2009

2 dagar gammal:


Här är tjockisen vår 2 dagar gammal på BB. Kolla in hamsterkinderna.

måndag 25 maj 2009

Och nu är vi 4...

Den 22 maj klockan 6.11 på morgonen föddes vår lillkille efter vad som kändes som en evighetslång natt.

Han hade samlat på sig 4170 gram och 51 cm på längden.

Nu är vi alla hemma och försöker få någonsorts rutin på vardagen... bild kommer senare när nätet fungerar som det ska.

torsdag 21 maj 2009

Huhuuu?!

Bebis, var är du? Vill du inte födas snart? Typ idag?

Känner av både dittan och dattan, mest en hemsk trötthet. Har haft ont i ryggen och lite mensvärk nu i några dagar, men det betyder säkert ingenting. Bebisen simmar lungt i magen och stannar säkert där på övertid. Jag däremot börjar ha leidon av att gå med stor mage och känna mig stor och slö. Det värker i bäckenbenet, blygdbenet och allt vad fan man nu har där nere och att byta ställning på natten är ett närmast oöverkomligt projekt som innefattar många pust och stön och en rad aaaaaaaaaaj och en hel massa helvetis helvetis vittu och fan. Jag är en bildad mänska så därför har jag ett så digert ordförråd. :P

Nu ska jag inte klaga alltför mycket, jag vet ju att det sist och slutligen är värt allt besvär sen när bebisen ligger röd och skrynklig på min mage och antingen skriker, eller som lilla b, bara ser sig omkring och somnar sedan. Men just NU känns allt bara usch och blä och tungt. 19 dagar kvar till beräknat datum, sen kan det ju gå 2 veckor över ännu, suck och pust.

Borde skriva lite praktikrapport och annat mumsigt i PF-väg idag men jag ooorkar helt enkelt inte iklä mig flumhatten och sitta och skriva en massa högtravande trams. Men jag borde, jag kommer att ångra mig sen. Jag tror jag ska kasta ihop en chokladpaj om vi har ingredienser. Är lite sugen... lite...

Är fortfarande på jakt efter en syskon/tvillingvagn, så om någon vet om nån som säljer så.... tips emottages.

tisdag 19 maj 2009

Namnsdag, Min

Grattis till mig och alla andra Emmor och Emilior som firar denna vackra vårdag.

Idag är jag (igen) trött. Har känt av lite mensvärk och haft ont i ryggen. Hann redan tänka, jippii, idag sker det! Men knappsaft. Inbillar mig hela tiden att det rinner något och springer på toaletten och kollar, men nej. Babyn bökar stundvis och tryyyycker neråt. Förvärkar känner jag av men för fan, de gör inte ont, magen blir bara hård och jag känner ett tryck neråt men ingen smärta. :(

Lilla b vägrade somna idag. Mitt tålamod tog slut, jag satt nästan och grät på sängkanten, så jag lyfte upp henne ur sängen och meddelade att vi sover inget alls idag då, klockan var redan ett då. Nu sitter hon och tittar på Bolibompa i vardagsrummet, hon har även spridit ut legoklossar och vanliga klossar i hela vardagsrummet, suck, det är så tungt att krypa runt och plocka upp legoklossarna som slunkit in under soffan.

Funderar på att ta en liten promenix till Siwa idag med vagnen, det är inte så värst långt men kanske det bidrar till att något sker i babyfödanväg. Är jättesugen på äpplen, undrar om de har några hyfsade äpplen? B kommer hem sent idag så NÅGONTING måste vi ju fylla vår dag med. Tror inte jag orkar gå till parken, lilla b har nämligen börjat springa ut ur parken mot gatan för det är så roligt när man jagar henne, och det orkar jag inte med idag.

Usch hur mitt hår ser ut. Det hålls knappt rent en dag mera. bläh! Det börjar bli långt igen... men jag kan inte bestämma mig för om jag vill spara långt hår eller om jag ska klippa det kort igen...

Vi borde städa, usch hur här ser ut... dammigt och äckligt. Kanske jag tar itu med det idag, men då tar krafterna antagligen slut mitt i och då blir jag ledsen och frustrerad för att jag inte orkar, lika bra att låta bli...

måndag 18 maj 2009

Skriverier en måndagkväll

En tung helg är igen avklarad. Tiden räckte igen inte till för sådant som jag ville göra. Jag och B grälade, igen. Jag var ledsen och kände mig oförstådd, igen.

Hälsade på morfar igen på lördagen, han var piggare då. Han hade hostat upp en massa slem på morgonen och mådde bättre. Vi satt ganska länge och diskuterade allt möjligt. En av hans rumskamrater satt i ett hörn och skrek saker som "No mitä mua vaivaa sitte?!" "Ei ne ees osaa keittää kahvia!" för sig själv. Morfar gav oss några namnförslag åt babyn: Vidar, Oswald, Bo och Bo-Erik. Vidar tog han tillbaka sen, han tyckte det var för långt att skriva. Han var trött, han hade vaknat redan klockan 6 på morgonen och klockan var två när vi åkte hem för att se till lilla b som hade spenderat dagen med farmor.

Vad pratar man om med någon då man vet att det kanske är sista gången man ser dem? Hur ska man få allt sagt som man vill säga? Min gulliga morfar. Undrar hur det blir?

Jag är trött. Konstant. Trött och ledsen och förbannad och uppgiven. Allt känns bara tungt. Det känns som om jag inte får vila tillräckligt, tusen saker snurrar runt i mitt huvud. Tolvtusen femhundranittiotvå olika saker som borde göras. Men ingen ork. Idag tänkte jag göra en massa saker här hemma men jag kom aldrig längre än att hänga upp byken, mina krafter tog plötsligt slut så jag fick sitta och hänga upp tvätten. Börjar tvivla på att det blir bättre efter förlossningen...

Jag blir så arg då jag inte orkar. Hela helgen var det full fart med en massa aktiviteter. På söndag var jag helt slut, mina armar kändes som kokt spaghetti. Rätt åt mig då jag var uppe och såg på Eurovisionen. Förmiddagen hade jag "ledig" men inget att göra. B skulle tvätta bilen och sen skulle han fiska och sen skulle han ut och gå längs vandringsleden och sen skulle han och han skulle och han ville... jag satt patetisk bredvid honom och hörde på, ville skrika åt honom att hålla käft och att här skulle han minsann inte få göra någonting som han ville igen. JAG VILLE OCKSÅ GÖRA EN MASSA! Jag ville också ut och gå i skogen. Jag ville träffa en vän som jag inte sett på länge, jag ville att NÅGON ANNAN skulle se efter lilla b så jag fick göra något roligt för en gångs skull. Men NEJ! Jag var döslut, hade värk överallt, kunde knappt gå och var bara ledsen över något gruff mellan mig och B. Det var vackert väder och varmt. Jag ville äta lösglass eller sitta på berget vid villan och höra på vattnets kluckande, jag ville ut och cykla, jag ville .... Äsch.. what´s the point...

INGEN FÖRSTÅR ÄNDÅ! För det låter bara som vanligt gnäll. SUCK FÖR FAN I HELVETE! Ibland vill jag bara gå ut genom dörren och inte komma tillbaka.

Kan inte babyn födas snart? Jag anar att det är på gång sådär smått men det kan vara frågan om veckor ännu. Är orolig för att vattnet ska ha gått men att jag inte märker det och att värkarna inte kommer igång och att det blir någonsorts infektion så babyn skadas. Försöker få babyn att sparka genom att buffa på den nu som då men den är ganska lat, några sparkar och lite vrid och vänd bjuder den på men inget mera, inte lika mycket som förr, förståeligt visserligen, det är ju trångt därinne men ändå, sparka gullet! Ska sätta in en bild snart så får ni/du/jag se hur stor magen är nu... ENORM!

Just nu längtar jag efter en helg hemma i Vasa. Så jag får vila. Men man borde kanske åka hem ändå, med tanke på morfar på sjukhuset. Man vet ju aldrig....

fredag 15 maj 2009

Leid


"Det var en gång ett litet knytt som bodde

alldeles ensam i ett ensamt hus.
Han var nog långt mer ensam än han trodde
på kvällen när han tände alla ljus
och kröp inunder täcket i sin bädd
och gnällde för sig själv, för han var rädd.
Därute gick hemulerna med stora tunga steg
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann.
Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär:
på natten blir det hemska mycket värre än det är."

Jag ska inte gnälla eller klaga högt nu. Har lärt mig att det leder ingen vart, ingen hör hur jag än skriker, hur mycket jag än försöker förklara. Döva öron och tomma blickar, nickar som inte ens betyder att man förstått. Jag vill prata med någon, snart når jag botten. Det blir nog bättre sen, säger de. Men tänk om det inte blir det då? Tänk om det blir värre, jag är redan lite rädd för vad jag tänker. Jag drunknar.

*************

Idag var jag till mödrapolikliniken och fick det bekräftat, bebisen är en bjässe. Motsvarar redan 38 veckor (idag 36+3) och väger ca 3800 gram, jaiks. Ska dit på nytt om nästan 2 veckor, om babyn fortfarande växer lika mycket sätts förlossningen antagligen igång. Det är inte roligt när bebisen börjar väga 5 kilo, sa läkaren... NO SHIT gubbstrutt. Vill du skita ut något som väger 5 kilo? En liten michelingubbe..

Jag längtar efter förlossningen, nej jag tycker inte om smärta, men jag vill få ut bebisen och se honom. Jag vill ha tillbaka min kropp och inte behöva gunga som en ankka när jag går, jag vill slippa alla krämpor och smärtor och humörsvängningar. Jag vill bara ha tillbaka mig själv.

*************

Wärtsilä ska sparka 80 stycken. B:s jobb är i fara, trevligt. En till sak att lägga till på mitt stora berg av saker som tynger ner mig. Hur ska vi klara oss? Finns det jobb att få? Suck.

*************

Hälsade på morfar idag. Han var i dåligt skick. Men jag hann i alla fall se honom och prata en stund med honom. Min röst försvann helt efter en halv timmes small talk och jag hostade nästan lungorna ur mig. Min morfar hör dåligt och jag har ingen röst att tala om nu när jaag är förkyld så jag fick anstränga mig att tala högt och tydligt trots mitt kraxande. Ska dit igen imorgon, hoppas min röst håller bättre då. Det är tungt, och svårt...


torsdag 14 maj 2009

Torsdag

Idag mår jag faktiskt lite bättre. Skönt. Kaktusen i halsen har vissnat en aning. Men inatt hade jag värsta hostattackerna.. var tvungen att stiga upp och gå runt en stund, obehagligt, så idag är jag TRÖTT, så otroligt TRÖTT... vill bara sova, sova och sova. Lilla b vill bara leka och busa och härja. En utmärkt kombination alltså.

Igår låg vi i sängen och tittade i hennes pekböcker en stund och då var hon riktigt snäll och varken sparkade, klättrade, gnällde eller knep. Hon satt eller låg bredvid mig och vi tittade tillsammans i böckerna och jag förklarade vad som fanns på bilderna när hon pekade. Ibland pajade hon mig på huvudet eller gav mig en puss på kinden med tutten i mun. Jag försökte förklara att jag är förkyld och inte mår bra och hon tittade på mig med en underlig min och kastade sig sedan om halsen på mig. Gulligt. Hon är en skatt, vår lilla b.

Imorgon ska jag till mödrapolikliniken. Då får vi "domen" om hur stor babyn är. Hoppas att han inte är en 5 kilos bjässe. Och hoppas han mår bra. Jag har så ont i magen varje gång jag ska hosta, magmusklerna strejkar. Och naveln ploppar ut när jag hostar, det känns konstigt... Trots att han sparkar och böukar som bara den är jag ändå orolig för att något ska vara på tok i magen...

Oj, snart är det lunchdags och efter det dags för dagens tupplur, skönt. Jag är verkligen helt döslut. Känner mig som en urvriden trasa...

I helgen ska vi antagligen hemåt igen...

onsdag 13 maj 2009

Medicinmedetsamma

Idag släpade jag mig iväg till fabbo lääkarn i arla morgonstund. Fick domen bihåleinflammation på vänster sida. Fick meducin och nässpray. Alla andra krämpor beror på någon virusinfektion och det tar ca 2-3 veckor att läka ut helt. Lagom till förlossningen alltså... Inte svininfluensa i alla fall..

På tal om den nya influensan (som INGEN kallar det för) så läste jag i dagens Vasabladet att vi nu fått två fall av inflluensan i södra Finland samt ett misstänkt fall i Karleby, det är ju nära det. Jag slängde alla kläder jag hade på mig till läkaren i tvätten och hoppade i duschen då jag kom hem, bara för säkerhets skull. Jag vet, onödigt och löjligt men, men... jag är väl det då.

För övrigt så är morfar ännu på sjukhus. Och hans tillstånd blir bara sämre och sämre. Jag borde åka hem och hälsa på honom men jag har varit så dösjuk här de senaste dagarna. Hostan river i halsen och magen är allt sjuk av allt hostande, babyn protesterar mot hostattackerna genom att sparka som besatt stundvis, skönt ändå att veta att babyn har det bra trots att jag mår pyton. Rösten har jag tappat igen, öronen värker, halsen är skitsjuk och det är hemskt att svälja. Det är tungt att vara hemma och ta hand om lilla b när man själv är helt poissa. Som om det inte skulle vara tillräckligt tungt att vara gravid med jättebaby...

Idag blir det inte heller någon tripp norrut. B måste jobba länge då han var hemma så länge jag var till läkaren. Jag ska ringa morfar och se hur han mår idag. Varför är det så långt mellan Karleby och Vasa? Tänk om jag inte hinner träffa honom?

Jag har funderat, om jag borde avsluta min blogg här och fortsätta blogga nu som då på x3m eller lunar... jag menar, det är ju bara jag som läser min blogg... ibland har min mamma sagt att hon läser den men... ja.. hmm.. vi får se...

Nu ringer det.. vem kan det vara??

söndag 10 maj 2009

Morsdag

Vaknade med huvudet fullt av snor till en välbekant trall och ljudet av en prasslande plastpåse och en plottrande lilla b. Morgonmål på säng vankades det, tomaterna på smörgåsen hade en extrakrydda, lilla b:s saliv, fräscht. Kort och paket fick jag också, och en chokladplatta med 85 % choklad, mums. Tack älsklingar!

Sedan bar det av ut i parken, vädret är visserligen vackert men det blåser jävligt hårt. Jag börjar känna av en ordentlig förkylning nu, usch. Var ute en stund och tog en runda via Brändö torg för att se om glasskiosken var öppen men se nej, det var den inte. Kanske öppnar den först klockan 12.

Nu ska lilla b sova en stund, och jag hoppas på några minuter med min stora älskling.

Igår firades det i Öja. Jag besökte min mormors och farmors gravar, i ösregn. Min mamma var hemma på grund av det hemska regnvädret så jag satt där en liten stund också. Hade bara tänkt lämna presenten (en ros i kruka och annat som tålde det häftiga regnet) på gården under tak men när jag kom dit såg jag att en lampa lyste så jag ringde på och där var de alla tre, inte så roligt att åka på husvagnssemester i ösregn. Jag var genomvåt och började frysa, det straffar sig idag, jag känner att jag kommer att få hosta som ett körsbär på toppen av min förkylningssundae.

Jag saknar min farmor och mormor. Den här tiden för 8 år sedan hamnade min mormor in på sjukhus och på min namnsdag den 19:e dog hon. Senare samma sommar dog min farmor. Hon hann aldrig lära mig väva eller virka ordentligt. De hann inte träffa B och inte heller lilla b. Min mormor hann inte träffa T-man, han var i mammas mage ännu när mormor dog.

Morfar är fortfarande på sjukhus. Har varit där sen påskhelgen, på Libeckska. Det känns som om de inte anstränger sig särskilt hårt för att ta reda på vad som är fel på honom. Han är visserligen 85 år gammal men ändå, det är ju inget stort fel på honom. Igår lät han så trött när jag pratade med honom i telefon. Jag bad min mormor att inte ännu ta honom till sig, vi behöver honom ännu här hos oss en stund. Hoppas han får åka hem snart, han är annars så pigg och klar i knoppen.

Nä, nu ska jag skaka av mig dessa ledsamma tankar och gå och smaka på kladdmuffinsen jag bakade just, hoppas de är goda.

fredag 8 maj 2009

For ever sick...

Alltså, vi kommer att vara evigt sjuka i den här familjen. Lilla b har igen feber och snuva. Jag var uppe halva natten inatt med en killer huvudvärk som berodde på snor i bihålorna, i alla fall kom jag fram till det själv. När jag låg ner bultade det något förfärligt under ögonen och i pannan, jag baddade med kallt och med varmt men inget hjälpte, vanligtvis hjälper det med endera, jag kastade in 2 Panadol och konstaterade att huvudvärken nästan försvann då jag var uppe ur sängen, nåja, försökte ändå på att sova.

Vaknade halv 3 av den hemska huvudvärken som inte alls gett med sig. Försökte snyta mig, nix, inget behagade komma ut. Baddade hela aniktet med Carmolis, ni vet sådana örtdroppar som är bra till lite vad som helst, huvudvärk, magbesvär, förkylning... Jag masserade in dropparna i pannan på kinderna och strax under näsan, fy fan vad det sved! Men det kändes som om det hjälpte lite i alla fall. Jag bestämde mig för att sova sittandes i soffan resten av natten så jag bänkade mig där, efter en stund började jag ångra att jag inte tagit med mig en kudde och mitt täcke och öppnade ögonen och fy fan vad det sved i ögonen, vetinte om det runnit Carmolisdroppar i ögonen eller om ångorna från kinderna helt enkelt var för mycket men det sved så in i helvete och jag kunde knappt öppna ögonen, rusade in på wc för att tvätta mitt mentholosande ansikte och försöka rädda mina ögon. Det hjälpte, som tur.

Nu bestämde jag mig för att koka vatten för att ha att badda kinderna med, vetepåsen hade inte fungerat. Stod ovanför vattenkokaren och andades in ångorna med förhoppningar om att det skulle öppna snorkanalerna. Baddade lite Carmolis under näsan och kände att det började lossna lite, jag kunde snyta mig, najs. När min varmvattenflaska var klar kravlade jag ner i sängen bredvid en sambo som sov som en stock, därifrån fick man inga sympatier. Huvudet började bulta så fort jag satte huvudet på kudden men jag var så trött så jag orkade inte bry mig, baddade kinderna och pannan med varmvattenflaskan en stund och sen har jag nog somnat.

Vaknade efter vad som kändes som 15 minuter av att sambon meddelade att han åker till jobbet, lilla b gurglade och väsnades i sin säng och jag ville bara sova, huvudvärken var inte lika påtaglig men fortfarande närvarande i mitt stackars huvud...... Det fanns inget att göra, bara att stiga upp... under dagens lopp har det lossnat mer och mer, har snutit mig ganska många gånger, men jag känner fortfarande av en svag huvudvärk, suck.

I eftermiddag ska vi till Öja, igen, denna gång för att fira mor. Men inte min mor, nej, jag ska fira min svärmor. Min egen mor är inte hemma, det börjar kännas lite som om hon inte vill träffa oss... Nåja, vi ska i alla fall hemåt igen med allt vårt pick och pack, vi ska sova i en 120 cm bred bäddsoffa som är ganska obekväm att ligga i med gravidmage. Men jag har önskat att vi far hem igen imorgon på eftermiddagen, svärmor jobbar nämligen på söndag så vi ska fira henne imorgon på förmiddagen före hon åker till jobbet. Inte för att jag väntar mig att bli firad, men det skulle vara skönt att få vara hemma en dag, bara vi tre i lugn och ro. Okej, stryk detdär med lugn och ro... heh.

Babyn sparkar och busar, bra det för jag såg ett lite onehagligt program igår som fick mig att oroa mig för sånt som jag hittills (tack gode gud) inte oroat mig för... Programmet handlade om dödfödslar, usch... Nu sitter jag och nästan räknar alla sparkar per dag, bara för att försäkra mig om att allt är OK med guldklimpen.

Nu kom lillebror hit på en kaffekopp, dags att signa uut.

tisdag 5 maj 2009

35

Idag är det 35 dagar kvar till beräknad förlossning. Idag har graviditeten även nått 35 fulla veckor, det känns som 45...

Idag har jag släpat mig till kunskapens hallar för en sista session i pedagogisk filosofi, ped.fil. Vi skulle ha förberett ett diskussionsinlägg om vad som enligt oss själva är det värdefullaste med lärararbetet men jag har fortfarande inte ens skänkt frågan en tanke... Jag har en timme på mig ungefär, något ska jag väl få skrapat ihop. Ärligt talat, har jag ens en åsikt?

Jag sitter i den tysta datasalen och bredvid mig sitter en brud som badat i all världens parfym. Usch. Visst är det najs när folk inte luktar tre dagar gammal svett men lite måtta ändå... jag håller på få huvudvärk.

Livet fortsätter i samma gamla hjulspår på kaptensgatan 38, inget nytt under solen här inte. Jag har tråkigt och graviditeten tär på krafterna, tålamodet och orken. Förvärkarna kan göra riktigt ont och babyn gymnastiserar ordentlit stundvis. Har skitont i bäckenbenet, blygdbenet, ligamenten och allt vad fan det nu finns där nere som kan göra ont. På morgonen kommer jag knappt upp ur sängen, jobbigt.

Idag är sista dagen på min 6 dagars pickmaraton. Sista gången ska det pickas i fingret före och efter middagen ikväll... Skönt, jag hatar att picka mig själv, de gör ont juh! Min mamma har redan stämplat mig som diabetiker, vilket gör mig ledsen. Ibland känns det som om hon skulle bli lite skadeglad om jag skulle få graviditetsdiabetes, och såklart skulle hon meddela ALLA hon känner att jag har fått det, trots att man ber henne låta bli. Mammor.

Fick tid till mödrapolikliniken den 15 maj. Alltså om 2 veckor, så tydligen anser de inte att det är någon större panik med varken mig eller bebisen, då är vi redan nästan i vecka 37 och det är så gott som förlossningsdags... Herregud, hur stor är inte magen då! Jesus!!

Men tänk om jag har en 5 kilos bjässe i magen? Herregud, hur ska jag få ut den dunderklumpen? Vill inte ha kejsarsnitt.

Nej, nu ska jag återgå till frågan: "Vad är det värdefullaste med lärararbetet?"(Ja, hu fan sku ja veta he!)

fredag 1 maj 2009

Krapula, solsken och depp

B firade valborg med att vara ute och festa med sina gamla kompisar igår... Jag och lilla b stannade hemma, som vanligt... suck.

Jag är nere i en ordentlig svacka just nu. Vill inte göra annat än ligga i sängen och gråta. Hela mitt liv känns så obetydligt. Hela jag känns oviktig. Jag orkar inte skriva om allt som gör att det känns så men det gör nu bara det.

Jag känner mig inte som en kvinna längre. Känner mig inte som en bra mamma åt lilla b eller åt bebisen som tumlar i magen. Känns inte som om B skulle orka bry sig längre... Jag skulle kunna säga att det känns som om allt håller på att gå åt helvete... allt, precis allt!

Jag vill bara gråta.

Ingen lyssnar när jag vill prata, jag blir avbruten eller så märker jag att de är ointresserade... suck. Lilla b vill bara till pappa hela tiden...

På rådgivningen misstänker de graviditetsdiabetes eftersom babyn fortfarande växer ordentligt över kurvan. Det kändes som ett slag i ansiktet, vad är det jag gjort fel. Kan jag skada min bebis redan i magen? Nu ska jag picka mig igen och till min förskräckelse är värdena högre än förra gången... jag grät igårmorse när jag såg att mitt blodsockervärde före frukost var 6.1. Jag vill bara försvinna.

Jag är trött och känner mig utsliten och så otroligt ensam. Så ensam med allt. Så ensam....... Och så bitter och arg, jag är stundvis så arg, så arg på mig själv, på B på alla. Jag mår skit.

Igår var lilla b sjuk. Riktigt ordentligt sjuk, hon var inte alls sig själv, hon grät otröstligt, ville inte ha någon mat, ville bara sitta i famnen (de som känner vår lilla b vet att hon inte är någon sylikissa) och sov hela dagen. Jag var jätteorolig. På kvällssidan kvicknade hon till och var sitt gamla jag igen, hon åt till och med lite. B stack ändå iväg och festade. Frågade inte ens om jag nog orkjar vara ensam med lilla b hela kvällen också, inget "hur mår du"... nixpix. Visst, jag förstår, han vill träffa sina kompisar men NÄR ÄR DET MIN TUR? Jag hinner aldrig träffa Maja, jag måste alltid "offra" mig för något annat. Ibland tror jag att han bara har mig som kock, städerska och barnvakt. För jag känner mig verkligen inte som en uppsakattad partner... inte ens önskvärd eller delaktig i mitt eget liv.

Såklart drack han alltför mycket och spydde floder när han kom hem. Och idag har han krabbis, han ligger i sängen och ojar sig, ute skiner solen, lilla b gråter för att pappa inte stiger upp och leker, jag är ledsen och oroar mig för eventuell diabetes och skulle bara villa ta en paus... Måstee väl gå ut med lilla b så stora B får sova. Jag som ville fira första maj idag, gå till torget, äta en glass eller ta en kopp kaffe. Men nej, det är ju vad JAG vill, hur i helvete skulle det kunna slå in?!!

Bitterfittan signar ut och återgår till den glamourösa vardagen.