And out we went...

Det blåser skönt där ute. Inget som märks i vår lägenhet, här är det fortfarande så varmt att man klibbar ihop. Usch! Men vi kom oss ut...

Det var varmt, jättevarmt med en bebis på magen, svetten bara rann ner längs med ryggen och ansiktet. Lilleman hade också varmt men han sov snällt. Men som sagt, skönt med en ljum blåst.

Allt gick bra i Tritonia, lilla b rev böcker ur hyllorna och lilleman sov. Det var svalt därinne. Nu har jag förnyat mina lån, betalat böter och lånat nya böcker.

På väg hem blev vi attackerade av ett gäng tärnor som möjligtvis byggt bo på universitetstaket. Obehagligt med fåglar som störtar ner mot en med sylvassa näbbar och rövarna fulla med äcklig fågelskit. Jag fick sällskap med en dam som babblade på hela den korta sträcka som verkade vara tärnornas revir. Hon pratade och pratade och jag visste inte när jag skulle säga något eller vad jag ens skulle svara på hennes babblerier.

Nu väntar vi alla på pappa B. Lilleman åt just och spydde sedan upp hälften på sig själv och mitt bröst. Lilla b ligger i sängen och segar, hon är svårväckt, beror säkert på denna hemska värme. Jag vill ha en radhuslägenhet med liten skuggig gårdsplan (med staket runt).

Hett hett hett

Gud, jag dör. Det är kokhett i lägenheten. Spjälgardinerna är nerfällda, fläkten går i vardagsrummet, vädringsluckorna är öppna.... men det är ändå kokhett. Svetten rinner både dag och natt, alla är griniga och vi söker febrilt efter en ny lägenhet, utan framgång....

Helgen spenderade vi i Mjosund, vad skönt och svalt det var där jämfört med här, skuggigt och svalt inne i huset. På villan blåste det rakt på så det var behagligt att sitta på berget och lapa lite sol medan vinden svalkade. Lilla b simmade så läpparna blev blå och babyn åt lunch al fresco på en madrass på berget. Hemskt var det att behöva återvända hit igår och sakta kokas till vansinne i denna bastu vi kallar hem.

Morfar har fått komma hem, efter 10 veckor på sjukhus sitter han igen i sin svarta fåtölj och ser på västernfilmer. Men han har blivit så gammal bara under våren, så tunn och trött. Han var glad att se oss, "teitä mä oon odottanu!" utbrast han i dörren då jag och babyn klampade in. Han verkade nöjd med att få vara hemma igen.

Idag ska jag försöka mig på att gå ut med kidsen. Jag måste till Tritonia med ett antal böcker och för att betala en stor summa böter (igen). Suck. Babyn tänker jag ha i babybjörnen (han kommer att kokas) och lilla b i sittvagnen... få se hur det går. Tritonia öppnar först 11... 45 minuter kvar alltså.

Jag hoppas på sämre och kallare väder... varmt kan det vara i slutet av juli då B har semester.

En månad

Dagen började dåligt. Natten innebar matningar med två timmars mellanrum och jag var trött trött trött klockan 8 då jag igen matade en gnällig bebis med luft i magen, lilla b vaknade såklart av oljudet. Jag som ville sova.

Det kändes som om allt gled mig ur händerna. Jag kände mig slö och klumpig. När jag slog ner ett glas när jag hastigt skulle torka av diskbänken med ungarna skrikande i bakgrunden ville jag bara skrika. När jag skulle kasta ifrågavarande glas i glasroskisen skar jag mig ordentligt och djupt, blodet bara strömmade och menade inte sluta. Nu VÄRKER det så in i helvete!

Idag fyller babyn en månad. Tänk vad tiden går fort. Nu gallskriker han också så.... hej då.

Trött mamma

Herregud, jag vill sovaaa!!! Idag är jag så trött så trött, somnar så fort jag lägger mig ner, får bara sitta och amma idag.. ;)

Idag tajmade jag ungarnas matning perfekt, när lilla b somnade tänkte jag sova en stund på soffan med babyn på soffan bredvid. Men det blir inte alltid som man tänkt sig, babyn vaknade och skulle ha mat, IGEN! När han var klar och jag lugnat ner honom efter lite magknip somnade han på min mage och lilla b vaknade!!! Hon sov en timme, om ens det. Vanligtvis brukar man vara tvungen att väcka henne, annars sover hon hela eftermiddagen. Idag av alla dagar ska hon ju såklart ta en powernap... gäääsp!

Och B som har något möte på jobbet idag... jag ska vara länge ensam med kidsen... Sjuk nacke har jag också och känner av en annalkande huvudvärk.... sömn tack!!!

Orkar inte skriva mer, är så trött... måste skala potatis nu när jag ännu orkar...

Parentes: jag skulle vilja ladda upp foton på bloggen men det tar sååå länge då fotona är så stora, irriterande.... ska fråga B om det går att fixa på något sätt... Slut på parentes.

Tisdagsskriverier

Dag 2 ensam med ungarna snart avklarad. Jag är döslut. Lilleman verkar vilja umgås och äta tätt på kvällarna och halva natten... vilket betyder lite sömn för mig... GÄSP! Idag hade jag tänkt att vi alla tre skulle sova på dagen, men se nej, det tyckte inte kidsen. Lilla b somnade och lagom till det vaknade babyn och började gallskrika, han hade spytt och dett blev tvätt och klädbyte, mycket luft hade han i magen och några pruppar senare lugnade han sig vid bröstet. När han ätit och somnat smög jag in i sovrummet med babyn på armen för att sova en stund. När vi lagt oss började han smågnälla, vrida på sig och hicka, bara att hastigt stiga upp före lilla b vaknade av allt oljud. vi satte oss i soffan och han slutade hicka efter en stund, vi somnade.

Men att ha ett litet svettigt batteri tryckt mot bröstkorgen bjuder inte direkt in till någon lång sömn och när jag försiiiiiiktigt försökte lägga honom på "hans ställe" på den mindre soffan vaknade han ju såklart. Mera mat mamma och det med det samma! Lilla b vaknade kort därefter och nu sitter vi i köket och äter mellanmål. Lilla b tar turvist en tugga av 6 äppelklyftor, fräscht, det här med en i gången har hon tydligen missat.

Jag är hungrig. Skulle kunna äta en häst, eller ett sånt helstekt vildsvin som Obelix alltid äter i Asterix och Obelix. På menyn står det makaroner och maletkött idag, inte alls lika avancerat som ett vildsvin stekt över öppen eld, å andra sidan, är det gott måntro? Jag vill baka något, men vi har typ inga ingredienser, jag vill ha nötter och choklad i och det finns det ju förstås inte i vårt skåp. Har visserligen en sats supergoda bullar i frysen, med wienernougatfyllning, men de kan jag ju inte vräka i mig. Inte heller vill jag ha en semla med ost på (IGEN!).

Nu flyger det äppelklyftor i köket. Suck.

Idag har det varit regnväder igen. Inte mig emot. 7-8 grader visar termometern, lagom anser jag. Svettas ändå så det räcker. Men till midsommaren skulle det nog kunna bli lite bättre väder, kanske skulle vi våga oss ut till villan med vår flock då... Förra sommaren var det vackert väder och vi stack till villan på midsommardagen (om jag minns rätt) vi hann sitta och njuta av värmen en halvtimme max före det började hagla, stora iskulor föll ner från himlen. När det slutat var det bara att skynda hem med båten för efter det började det regna.

Har svårt att ställa om till normalt liv igen. Ibland blir jag så deppad då jag tänker på att mitt liv är just ddet här, att bara få dagarna att gå. Inget program, ingenstans att gå, inget. Om jag har tur får jag umgås med B på kvällen men annars går mina dagar ut på att vara ensam hemma med en unge som skriker och sover och nöter på mina bröst (man får säga så ibland!) och en som skriker och härjar och trotsar och inte talar ett vettigt ord ännu... OH joy! Hur härliga de än är så känner jag mig lite ensam ibland, ensam och leid.

Samtidigt tycker jag att det känns jobbigt att inte vara hemmaa med dem då den dagen kommer. Att bara se dem på kvällen och helgen. Kanske är jag lite rädd och nervös för att faktiskt ha ett liv utanför den här lägenheten, hur mycket jag än klagar på att jag vill ha något annat förutom det här. Studierna smakar trä igen och jag hamnade igen på efterkälken och missade en massa deadlines då babyn bestämde sig för att komma lite för tidigt. Jag vill studera något annat men samtidigt vill jag bara jobba så vi kan få allt som vi önskar, just nu en tvillingvagn och en större lägenhet.

Hmm.. jag är en kärring, aldrig nöjd verkar det som.... (lite smågodis skulle göra mig glad just nu)

Vardag igen...

Första dagen tillbaka på jobbet för B. Dags för vanliga vardagar för mig och ungarna. Hittills har det gått bra att vara ensam med dem. Babyn vaknade först i morse och jag hann byta blöja på honom och göra morgontvätten före lilla b vaknade och jag fick göra samma sak med henne. Tänk om det skulle flyta på lika bra varje dag? Knappast. Ännu har de inte begärt uppmärksamhet samtidigt men det kommer, var så säker på det. Babyn har ätit och sovit, lilla b har ätit, lekt och skrikit.

Jag hade babybad debut i lördags, när jag höll på ställa till badet undrade jag varför jag inte badat lilla b när hon var liten bebis? När jag lade lilleman i badkaret kom jag på varför, jag är för kort. Vi har badkaret på lavoaren (som har en bordsskiva runt sig) i badrummet och då blir hela hoito för högt för att jag ska känna att jag har bra tag om babyn, synd. Så i fortsättningen får B bada babyn, jag badar lilla b som ska ha badkaret i dushskåpet på golvet, inga problem med längden då. ;)

Idag regnar det och är mulet i Vasa, temperaturen är sådär 15-16 grader och såklart blåser det. Känns skönt med lite mulet väder ibland, vi har haft sååååå hett i lägenheten de senaste dagarna. En dag var det så fuktigt ute att jag menade bli galen här hemma, svettades och klibbade hela tiden, dushade två gånger och önskade att det skulle börja snöa.

Konstaterade för två veckor sedan då jag vägde mig i Mjosund att jag redan är nere på samma vikt som före graviditeten, jag är alltså som värsta Hollywoodskådisen. :P Men en vecka i Mjosund resulterade i en viktuppgång på 1 kg, bra mat? Kroppen ser förstås absolut inte ut som före graviditeten. Nu ska jag inte få kroppsnoja, än. Ska amma några månader och motionera lite lagom (har hört att för hård träning kan inverka negativt på mjölkproduktionen, ska fråga läkaren om det under efterundersökningen) och försöka att inte stressa. B säger ju att jag duger som jag är men... tycker jag det?

Babyn äter tätt på kvällarna, brösten blir riktigt sjuka och jag stressar att mjölken inte räcker till. Men det borde den jju nog göra, kanske är den bara tunnare på kvällen... hmm. Stackars liten har mycket luft i magen och har svårt att sova ibland pga det, vi ger honom Cuplaton före varje måltid men jag tycker inte riktigt om att ge honom "medicin" så ofta, men så sa de på rådgivningen och det har hjälpt honom lite.

Jag känner mig rastlös, det känns som om det borde hända något hela tiden, jag vill ha något att se fram emot hela tiden. Vill ha besök eller besöka någon, men Vasa är så långt borta från alla bekanta. :(

Snart får vi reda på hur det blir med B:s jobb... hoppas han får vara kvar, annars vet jag inte vad vi ska göra, hur vi ska klara oss...

Nu kallar plikten...

Hemma igen

I söndags styrde vi Fården mot Vasa igen, med ett stopp i Kokkola och ett i Jakobstad. Vi hälsade på min morfar på Libeckska och på min (gammel)moster Märta i Jakobstad.

Nu är vi hemma i vår lilla lägenhet igen och det känns ganska bra faktiskt, borta bra men hemma bäst. Lite synd bara att Vasa är så långt borta från Öja.

Igår hade vi hembesök från barnrådgivningen. Lilleman (som B kallar honom) hade gått upp bra i vikt, 300 gram på en vecka. Och jag som redan oroade mig för att mjölken inte räcker till. Just nu håller han på "gör mera mjölk" åt sig så han ska ha mat hela tiden, det är lite jobbigt. Men det brukar inte ta många dagar...

Det börjar flyta på med två barn. Ibland blir jag lite paff då jag märker att vi faktiskt har TVÅ barn, det är underbart hemskt. Ingen tvillingvagn har vi hittat ännu så jag vet inte vad vi ska hitta på här på dagarna då B börjar jobba igen. Just nu har vi dem i två vagnar när vi går ut, babyn liggande i sittvagnen och lilla b i paraplyvagnen.

Undrar hur jag ska klara av dem ensam, ibland blir det nämligen ordentligt kaos när båda två behöver och vill ha uppmärksamhet, samtidigt. Lilla b är ännu så liten så det går inte att be henne vänta, det är bara så att en av dem får vänta en stund om man är ensam med dem. Jag är lite nervös får jag väl erkänna...

Nu gnyr lilleman i sängen och lilla b härjar vilt i köket. Dags att fiti åv.

Minisemester

Vi blev less på vår lilla, trånga, stekheta lägenhet och packade ihop en hel del tavara och stack norrut igår. Så nu är vi här i Mjosund och har en minisemester och försöker få lite somarfeelis. Lilla b njuter i fulla drag av att få vara utomhus och leka.

Natten var hemsk. Babyn kan inte sova mellan oss i vår 120 cm breda säng så han sov i vagnen i fotänden. Först kunde jag inte somna då han var så långt borta, jag steg hela tiden upp och kollade så han säkert andades, sen somnade jag och sov ett par timmar, därefter började B:s snarkmaraton... När lilla b stämde in i serenaden fick jag nog och parkerade med babyn i famnen på soffan i spisrummet. OBEKVÄMT! Jag slumrade till kanske 5 minuter i gången och bara väntade på att det skulle bli morgon. När B och lilla b steg upp lite före sju gav jag B en ilsken blick och meddelade att NU ska jag sova. Jag bäddade ner mig och babyn i sängen och sov 1½ timme.

Nu ska jag ta ledigt från ständigt ammande en stund och sticka med lilla b och svärmor till stan (=Kokkola) för att välja nya gardiner till svärmors köksfönster. Babyn lämnar med pappa B och en flaska bröstmjölk i Mjosund.