Irriterad husmor

Jag, den största idioten på Brändö, fick för mig att laga egen pepparkaksdeg i år. Hmm. Visst, det låter som en utmärkt idé och visst blir man lite småmysig och får många "mora"-stämplar om man tar sig an ett sådant projekt. MEN. Ja visst kunde man gissa att ett MEN var på väg. Jag önskar att jag bara låtit bli och köpt lite mer deg istället, jag menar who cares?

Idag skulle vi baka pepparkakor bestämde jag, den glada husmodern i lägenhet 22. Fram med deg och mjöl och kavel och formar. Ja den satans degen alltså, den smulade sig heeeeela tiden. Hela tiden. Konstant. Jag kavlade ut den lite, den sprack. Jag lappade ihop den och kavlade vidare, den sprack. Jag lappade och mjölade, fortsatte kavla. Och kan ni gissa vad som hände? Den sprack! Och det var små smulor av deg överallt... grr. Ungarna var omöjliga, pepparkakskatternas svansar brändes... Husmor var svettig, irriterad och förbannad...

Juletid... stilla ro och frid.... yeah right!!!

Sen måste ju grannen ovanför dra igång en borrmaskin. Lilla b blev livrädd och skulle sitta i famnen. När jag äntligen fått lugnat ner henne kröp hon ner på golvet och ställde sig bredvid lileman som satt i stolen och övervakade bakningen. Hon började i halvt viskande ton berätta något med allra största allvar åt honom, och så pekade hon upp mot taket och fortsatte förklara. Hon var så söt, jag hade förklarat för henne att det bara är grannen som bor ovanför oss som borrar något, kanske sätter han upp en hylla och nu förklarade hon det för lilleman som såg enormt road ut över att han fick lite uppmärksamhet en stund. Gulligt!

Jag jobbar igen denna eftermiddag. Ingen har varit här sedan klockan 12, på fönstret till receptionen stod det att receptionen är stängd idag mellan 12 och 16... VARFÖR var det nödvändigt att jag skulle vara här från klockan 16 då? Jag gör ju INGENTING! Eller vänta, idag har jag överräckt 3 st A4 papper åt en kursdragare som behövde papper och igår, igår fick jag vattna julstjärnorna i biblioteket. Spännande!

Efter jobbet har jag tänkt inhandla de allra sista julklapparna. Sen är jag klar och ska börja slå in dem. Efter det FÅR JAG INTE KÖPA NÅGOT MERA!!

Nu ska jag läsa lite på tent tror jag, eeefter att jag kollat mejlen, skolmejlen och läst lite bloggar....

Om att frysa röven av sig

Igår yttrade sambon följande ord: "He er int na bra fö biln att böv kaldstartas, far du pedand elder gaand ti skolan?" Först blev jag förnärmad, cykla? Jag? Gå? JAG? Never mind att det är typ 1,5 km till skolan från vårt palats på Brändö, skulle jag bli tvungen att gå alternativt cykla?

Det var bara att underkasta sig och börja ruva på en lämplig hämnd. Nere i förrådet hittade jag en gammal vinterjacka köpt typ år 2000 på en basar i Turkiet, en fluffig, puffig pirat-adidasjacka som blivit sydd av en blind råtta tror jag. Ärmarna på denna mörkblåa skapelse är alltför stora, i en ärm ryms två stycken emma-armar och då ni, då vet ni att ärmen är breeeed. Väl iklädd denna jacka såg jag ut som en mörkblå melon med vita ränder. Hittade en ful bajsbrun stickad mössa att komplettera outfiten med och iväg bar det, på isiga trottoarer. På brändö bro visade termometern -10 och mina öron skrek på hjälp.

Vad hände med mössan jag hittade undrar ni, det undrade jag också på brändö bro, för mina öron höll på frysa rakt igenom så att minsta vindpust skulle ha kunnat pulvrisera dem.

Väl framme vid kunskapens hallar vred jag mig av cykelfanskapet, hade glömt att ta på mig långkalsonger så jag fick hjälpa benen lite på traven när jag skulle börja gå in i byggnaden. Försökte gömma mig bakom en pelare och lirka av mig min underbara adidasjacka, glömde jag nämna att dragkedjan är sönder och att man inte kan dra ner dragkedjan helt. Man måste alltså dra hela härligheten över huvudet.

Nåväl, jag brukar vara bra på att försvinna i mängden i PF och ingen brukar prata med mig, tills igår. Plötsligt kommer någon farande bakom en annan pelare och halvt skriker åt mig "Ja, så du beundrar mina lappar, är de inte fina?" Jag funderade vilka jävla lappar och visste inte ens att filuren pratade med mig till att börja med, frågade försiktigt om det var mig han pratade med och fick ett ja till svar, då märkte jag lapparna som någon rafsat ner något om gratis kaffe i havtornen eller vad det nu var och tejpat upp på pelarna. Han började gå runt pelaren som jag försökte gömma mig bakom och fortsatte "Nååh, ja har int fått nå svar, e di fina?" "Jå, jå, di er fina" kastade jag ur mig och ålade mig ur jackan och styrde stegen mot föreläsningen.

När jag grävde i min ryggsäck efter penna och papper hittade jag min mössa. Vilken tur att jag lagt penalen i den så att mina stackars pennor inte behövde frysa på väg till skolan.

Efter en lyckad föreläsning (som tog slut alltför snabbt) avslutades kursen och jag styrde stegen mot cykeln. Cyklade uppför en backe på väg hem och var nära att dö när jag blev anfådd och andades in iskall luft i häftiga stötar. Kurerade mig med glögg och pepparkakor när jag kom hem. Och på hemvägen mindes jag att man ska ha mössan på huvudet, inte som penalfodral.

Trots den fula formen, de överdimensionerade puffärmarna och den icke-fungerande dragkedjan så får min turkjacka betyget godkänt. Jag frös endast om öronen, benen (brist på kalsingar), fingrarna och näsan. Var den en räddare i nöden? Ja. Kommer jag att använda den igen? Tveksamt.

Och om det där med röven, ja, den är fortfarande aningen kall. :P

en fredag

Jag och ungarna har varit ute 1,5 timme idag, kom just in. Det hettar om kinderna och de är blossande röda, humöret är på topp och ungarna snälla och gulliga. Det är i sånahär stunder mitt i vardagen som jag förstår vad det innebär att vara lycklig. Dessa stunder av obeskrivlig lycka händer nog oftare men jag tenderar att bara skriva om jobbiga saker har jag märkt. Nåja inte idag.

Lilleman leker med en boll i vardagsrummet, lilla b försöker underhålla honom med att låtsasnysa, och lyckas, lilleman skrattar hjärtligt åt henne. "Å-ii!" säger hon med sin bestämdaste röst och tar av honom en leksak som hon anser att han inte får ha. Denna stund är en bra stund så han börjar inte gallskrika utan vänder sig mot en annan leksak istället.

NU gallskriker han däremot, för nu ramlade han mitt på trynet i ett försök att manövrera sin kropp från sittande läge till magläge...

Bastun håller på att bli varm och pappa B kom just hem... This is Emma, signing out.

även jag

Jag hann inte mera än konstatera att jag tydligen slapp bli förkyld under denna influensaepidemi och då högg den sina klor i mig. Igår kväll visade "kvicksilvret" 38 graders feber.... hmm, trevligt. Känner mig inte värst sjuk faktiskt, var förvånad över ovannämnda temperatur eftersom jag brukar vara dösjuk redan då tempen är 37,1.

Nåja, ungarna verkar fortfarande friska, även om lilleman har blivit världens gnälligaste bebis. Suck. Han har föresten gett upp alla planer på att lära sig krypa verkar det som, han har istället lärt sig att sitta upp själv. Så nu gör han det stup i ett, för säkerhets skull får han ha en kryphjälm på sig för om han tappar balansen så är det bara hej betonggolv!

Lilla b har börjat kissa på pottan. Varje gång vi byter blöja tar vi en tur på pottan och det kommer för det mesta en skvätt som hon sedan stolt häller ut i toalettstolen (och på sidan om om man inte är med och styr lite). Duktiga lilla barn, kanske är vi blöjfria till sommaren??

Nu ska jag gå och ta hand om den skrikande bebisen. Gud alltså, vad är det för fel, jag menar, måste man skrika hela tiden?? Lär dig krypa så får du leksaken du försöker komma åt....

Förbannad

Jag blir så arg när lilla b vägrar somna på kvällen och på dagen. Hon är tydligt trött men nej, hon ska inte sova. Om hon inte sover på dagen blir hon övertrött och gnällig där en fem-sex tiden och inte somnar hon lättare på kvällen för det.

FAN vad jag kan bli irriterad!!

Idag är jag också irriterad på henne då hon inte kan prata så man förstår vad hon säger! Irriterad för att hon stör lilleman när han ska sova. Irriterad för... grrr!