tisdag 30 september 2008

I need a house...


Å vad jag skulle vilja ha ett eget litet hus att bo i med min lilla familj. Eller ens en lite större lägenhet helst i ett radhus eller parhus. Nära naturen och tillgång till härliga stigar i skogen. Ingen störande tung trafik strax utanför dörren utan gröna granar och vackra gula lönnar. En sandlåda på gården och en gunga i ett träd.

Verkligheten är lite annorlunda, but I´m working on it.

Idag har jag avklarat det första av mina träningspass. Passade på när lilla b sov och blev riktigt slut. Körde en DVD som jag inte tränat till (?) på länge. Träningen var bra men mot slutet kom jag på varför den var så långt intryckt i "träningsskåpet", jag irriterar mig otroligt mycket på gubben som drar gympan. Han pratar och pratar och trycket fejset i kameralinsen så man inte ser vad de andra gör.Själv gör han inte ens hälften av vad de andra gör, han hoppar runt och petar på magmusklerna eller sliter i armar som inte lyfts tillräckligt högt.

Jag föredrar sådana dragare som själv gör allt som man ska göra, så man hör hur de också blir lite anfådda (inte ens närapå lika anfådd som jag, späckhuggare som jag är till kroppsbyggnaden) och trötta. Man motiveras bättre då det är tungt för den där perfekta hoppan i simdräkt och långkalsonger som kan peta sig i örat med tårna och som aldrig aldrig aldrig slutar le (en annan sak som irriterar mig). Anyway, dagens snubbe retar gallfeber på mig just för att han trycker trynet i kameran å skriker "I can´t hear you at home!" eller "Are you ready for some more?" osv. Jag brukar få min sambo att småfnittra vid datorn då jag skriker tillbaka spydiga kommentarer åt honom. Men träningen är bra, det är lite kampsportinsoirerat och bra tempo, men man måste lägga undan DVD:n ibland, för annars blir man galen.

Har en annan träningsvideo (eller DVD heter det ju nuförtiden) som är jättebra och som jag trivdes bra med från första början, bra instruktioner, LÄTTA rörelser (inga invecklade koreografiska underverk inte, sånt klarar jag INTE av) och en sympatisk dragare. MEN, efter en tid började hon också irritera mig, eftersom hon KONSTANT upprepar "Oh yeah babydoll". Grrr! Så nu har jag paus med den träningen ett tag.

IForms träningsvideor är bra MEN (det finns alltid ett men) där är det NÅGON ANNAN som säger vad man ska göra, och inte alltid i god tid heller. Två kvinnor hoppar runt och tränar och så strömmar det en "berättarröst" ur högtalarna som berättar vad man ska göra. Tänk er denna någon, sittandes i ett litet bås med en kaffekopp och ett wienerbröd och läsandes från ett papper "och så tar vi chassésteg, 4 stycken knälyft till höger, hoppa på stället, ta i med armarna.... "Jag stör mig på detta också stundvis, just av ovannämnda orsaker (någonstans där way ovanför). MEN, här slipper man irriterande upprepningar som "babydoll" och sånt.

ÅHÅ, det här blev en lång utläggning om träningsDVD:er. Ni som vill veta (eller inte) så laddar jag ner mina DVD:er från nätet via ett program, jag har inte köpt dem alla, bara några. :P

Nu låter det också som om jag vore något träningsfreak, vilket jag absolut inte är, jag låter min kroppshydda bevisa det. Min paradisdräkt som inte blev som den skulle, vänta bara tills jag får tag i skräddaren! ;) Men jag försöker och skulle gärna vilja vara en sån som är mycket fysiskt aktiv. Jag skulle vilja hålla på med en massa olika sporter, i vinter ska jag exempelsvis börja skida. Kanske någon gång i framtiden blir jag en aktiv, hälsosam Emma, vem vet. Just nu är jag sisådär aktiv och ca 50 % hälsosam.

söndag 28 september 2008

Working hard

Söndag idag. Jag har tagit på mig ett "skift" på Fölkhälsans Hus och jobbar således denna stormiga söndag. Kom hit lite över elva och tycker redan (klockan är 13.11) att jag suttit här i en evighet. Gruppen som skulle komma hit till klockan 12 kom inte så nu har jag alltså suttit här i onödan, nästa grupp kommer 14.45. TÄNK, jag kunde ha kommit hit först då. Nåja, jag får trösta mig med att jag får betalt för detta slösittande och att det dessutom är 100 % på söndagar, najs. Dessutom så kan jag inte sticka iväg till Siwa och köpa godis då jag måste sitta här ända till klockan 19.15. Så här sitter jag nu då, och känner mig lite som katten här ovan.



På tal om godis. Det svider att erkänna detta men, jag måste ju skärpa mig så det är lika bra att erkänna att jag misslyckats lite. Den här veckan har jag ätit jättemycket godis. Har inte motionerat en endaste gång och bara varit lat och onödig. Jag har varit på skitdåligt humör och jävligt trött. En hell-week alltså. Men nu måste jag ta mig i kragen igen, sånahär fasoner kan vi inte tolerera. På vågen har jag inte ens petat denna vecka, jag skulle väl bara bli ledsen och deprimerad och sånt. Jag börjar tro att det är med mig som med Gustav här ovan, det är samma gram hela tiden... Under veckan som följer ska jag träna minst 2 gånger. Jag skiter i om jag är trött och bara vill sova, minst 2 gånger, minst 30 minuter/gång. PUNKT SLUT, då var det bestämt, jag meddelar hur det gick.


Igår såg jag och B Sex and the City filmen, och jag trodde att den aldrig skulle ta slut. Det var definitivt för sent att se den klockan 11 på kvällen. Den gick att se men inte var den hutlöst bra, somliga scener var roliga men, hmm, bra tidsfördriv men ingen superhit tyckte jag. Kan som sagt bero på att klockan var typ halv två när den ÄNTLIGEN var slut.

Igår var vi också till J&J, nej, det är ingen ny klädbutik utan våra vänner som bor i Smedsby, inte långt från mitt "jobb". Det var roligt att ses igen, sist vi sågs hade lilla b just börjat sitta själv utan stöd, vi ses alltså inte så värst ofta, vilket är jättesynd men ack så typiskt oss. Lilla b tog tillfället i akt och försökte tömma alla lådor, skåp och hyllor under den tid vi var där. Till slut resulterade allt i ett stort raseriutbrott då hon för sjuhundratrettiosjätte gången INTE fick tömma ut innehållet ur korgarna i hallen eller dra ut DVD-skivorna ur skåpet eller vad det nu var som hon så gärna ville göra men inte fick. Knallröd i ansiktet skrek hon medan vi first-time parents försökte lista ut hur vi skulle lugna ner henne, mat- nej, leksak - nej, tutten - nej... inget var bra, vi bestämde oss för att hon säkert var trött och började ställa oss iväg hemåt, då hon kinkade då halaren skulle på fick hon B:s nyckelknippa och då hör ni, då blev hon tyst och nöjd. :) Så går det ibland...

Maja, vad jag önskar att du skulle bo här i Vasa, eller jag i Åbo... saknar dig och har mycket på hjärtat..

tisdag 23 september 2008

Läsa eller inte läsa?

Jag ringde till sambon idag och sa att han måste sluta precis då (lite före klockan 16) för annars skulle jag inte hinna laga mat OCH hinna till Tritonia före jobbet klockan 18. Han kom snällt hem och jag stack iväg som en oljad blixt. Fick hem boken och sa att jag skulle läsa snällt på jobbet. Jag kan meddela att jag läst 2 sidor. Jag får värk i irisarna och klåda i hårtopparna när jag ska läsa sån där text. På engelska, om utbildning = svåra ord och formuleringar som får det att växa hår på tånaglarna. Jag klarar inte av sådant, jag förstår inte, vet inte, kan inte. VAD STÅR DET I TEXTEN? Suck... Jag har ca 20 minuter kvar på jobbet, ska jag läsa igenom allt en gång bara för att hans ilfärd hem inte ska ha varit förgäves eller ska jag skita i det och fortsätta surfa runt på nätet och läsa intressanta bloggar och irra runt på semiintressanta sidor som handlar om något som är sådär smått intressant just nu? Hmm... jag har ju nog med mig tredje Harry Potter boken också. What is a girl to do?


Mornarna har börjat komma alltför fort. Jag har många gånger fräst i mitt huvud åt sambon på morgonen och undrat vad i helvete han NU håller på med, vi gick ju just till sängs för helvete. Men nej, klockan är redan sådär sjuisch... SUCK! Varför har brödrosten så mycket ljud och vem har sagt att han får tappa vatten så här tidigt på morgonen, skita kan du göra på jobbet! Trots att jag och lilla b fortsätter att dra stockar efter att sambon åkt i ca 2 timmar tilll är jag dödsslut när det börjar höras små ooooo-ljud ur spjälsängen bredvid mig. VARFÖR är det morgon redan, jag vill sova!


Kanske det beror på hösten och de allt mörkare kvällarna? Kanske beror det på bristen på motion? Kanske beror det på den här jävliga förkylningen som aldrig släpper taget!? Who knows?



Jag är snål på ost, Polar ost. Det är gott, vi äter inte ost mera hemma hos oss för det är så dyrt och jag saknar faktiskt inte den där smaklösa skivan av stelnad mjölk (hrm, ursäkta förenklingen) på smörgåsen men idag vill jag ha Polar ost. Kanske beror det på att jag sett mycket reklam med Polar ost idag, shit, de fick mig! Jag är påverkad...

Och nu är jag redan på övertid.. så det blev inte mycket läst idag...

söndag 21 september 2008

0 kommentarer

Så är det.. så var det nödvändigt att fixa så alla kan kommentera? Hmm-mm... Antagligen har jag bara ointressanta och icke-kommenterbara bloggar.

Här sitter jag och är ganska tillfreds faktiskt. Efter en våldsamt stressig helg hemma i Öja är det jävligt skitskönt (och andra passande svärord som understryker hur bra det är) att vara hemma på Kaptensgatan igen. Lilla b är glad och nöjd, maten hamnar ner i hennes lilla mage och inte i håret eller på mina kläder eller över köksbordet eller på golvet (till hundens stora förtjusning), hon skrattar istället för att gnälla och skrika och mamma och pappa är relaxade, ja-a, tillvaron är najs helt enkelt.

En annan orsak till mitt goda humör just nu är att jag råkat på en schysst peffanit. Jag har haft problem med en kurs och kursdragaren. Har missat två övningar pga förkylning men får inget svar när jag mejlar och frågar vad jag ska göra till nästa gång (alla andra ska läsa x antal kapitel ur en bok). Har varit stressad och funderat på att skita i allt men så mejlade jag en halvbekant som råkar gå samma kurs, och vad svarar hon? Jo, hon svarar att läraren är konstig och att jag kan läsa samma kapitel som hon och att läraren får skylla sig själv om han öppnar sig och klagar. (Många andra får läsa samma men hon är ensam om sina kapitel.) Fixat och klart, så gör vi. Jävla skönt och fa-an så schysst. Sådär bara. Skönt att inte behöva vara ensam. Najs!

Tilläggas bör, för er som tycker detta är lika självklart som en solnedgång eller en fis efter ärtsoppa, att min erfarenhet av medstuderande på PF är att de som har något på klart ofta sitter i ett hörn och småmyser då hälften av "sjakki" inte fattar något. Men så kan det hända att jag är extra elak och inte förtjänar någon hjälp eller förståelse, hur som haver, solen skiner i min lilla mörka vrå nu.

Min bror var här förra veckan och han delade med sig av en lärares åsikter om PF. (Jag vet, det här tar aldrig slut, men snälla låt mig säga det här, jag tyckte det var roligt.) Han sa att på PF sitter man och funderar på en massa flummiga saker, t.ex. (sagt med lugn röst) Det regnar. Om man går ut, blir man våt? (ropar) Det är ju jävla klart att man blir våt! Haha! OK, det här är inte lika roligt när jag skriver det som det var när broder T berättade detta, men anyway, whatever.


lördag 20 september 2008

Föresten...

... nu har jag gjort så att alla kan kommentera min blogg. Man behöver inte vara inloggad eller något sånt, välj bara anonym. Men skriv nu ändå vem det är som skriver, så jag vet... :)

Lördag


Fortfarande förkyld. Usch. Jag orkar inte göra någonting. Vill inte, orkar inte. Min stubin är inte ens en millimeter lång. Lilla b bara "fittas" och B irriterar mig. Jag skulle bara vilja SKRIKA högt om allt som stör mig. Skulle desperat behöva släppa ut lite tryck, men icke, vi är i Mjosund. Och här får man dagarna i ända lyssna på hur snäll lilla b är och höra hur de skrattar när hon dansar en tarantella på den allra allra sista nerven man har kvar. GRRRR!



Idag fick jag också väga mig på den digitala vågen som jag följer min viktminskning på. Och trots en veckas sjukdom och en veckas latmans fasoner har jag ändå lyckats gå ner 1 kg. jag är nöjd, nu har jag 400 gram kvar till mitt mål och 3 veckor kvar.

onsdag 17 september 2008

Still alive...

Ny morgon och jag är fortfarande vid liv. Vet fortfarande inte vad det är för fel på mitt ben. Det är fortfarande sjukt.

Jag är så oinspirerad att ta itu med skolarbeten. Vill inte och orkar inte, kan jag inte bara få vara ifred och mysa i min lilla värld där tillvaron just nu överskuggas av ett värkande ben. För jag har skäl att mysa, ibland. Nåja, jag måste antagligen cykla iväg till PF för att föröka få någon rätsida på vad jag ska göra för att få den här kursen godkänd, är lite sur för jag har redan gått motsvarande kurs men "glömde" att tenta, nu måste jag gå hela kursen på nytt... morrr... Den är så ointressant! I don´t care!!

Kan det inte sluta värka för helvete?!

tisdag 16 september 2008

Värker!


Jag har haft värk i mitt högra ben denna vecka. Det kommer och går och befinner sig främst runt knät och lite på övre vaden och nedre delen av baksidan på låret. Det känns lite som en minikramp men ändå inte, en konstig värk. Lite varmt känns det ibland också. Nu ikväll har det varit ganska besvärligt. Det gör inte direkt ont men det är obehagligt. Lite som när man suttit länge med en fot under sig och sedan sträcker ut den, just före "myrorna" börjar springa längs benet, den obehagliga värken men inte lika stark. Men mitt ben har inte somnat. Jävla värk!

Jag som är en inbiten hypokondriker har redan suttit i flera minuter och inbillat mig att nu är det blodpropp på G och jag kommer att dö inatt. Ibland tycker jag verkligen inte om mig själv. Antagligen har jag överansträngt mig när jag tränade i lördags men det kan jag ju inte övertyga mig själv om. Monstersuck!

Kan det inte bara sluta nu....

Nu är det dessutom PMS på gång, mitt humör åker berg och dalbana all over the place. Jag är nervös och otålig och kan inte varva ner, och nu denna värk! Jävlar!!!

måndag 15 september 2008

Aaatschi!


Febern har gått ner och det går bättre att andas idag. Men jag har börjat nysa något förfärligt! Nästan hela tiden och åtminstone två nysningar efter varandra. Det känns lite jobbigt, visserligen lossnar slemmet ur näsan men det är inte så trevligt att gå omkring och spruta baciller på omgivningen. Lilla b är dessutom rädd när jag snyter mig, trevligt.

söndag 14 september 2008

Just så!

Nu har jag feber och när jag har feber då är jag ynklig. Har legat på soffan och frusit under två filtar med en varm vetepåse växelvis på huvudet, bröstkorgen och runt nacken. Glaset visade "bara" 37,4 men jag mår pyton! Usch! hur ska jag orka vara hemma med lilla b imorgon? (Jag vet, gnäll gnäll gnäll gnäll...)

De goda nyheterna är att lilla b än så länge inte visat några tecken på feber eller något mer än än rinnig näsa. Hoppas att mina förkylningssymptom är s.k. one night wonders och att feelisen är bättre imorgon.

God natt världen!

Host, harkel, snyt och fräs


Usch, här är vi nu förkylda allihopa. Det började med B förra veckan men nu har jag och lilla b också fått vår del av kakan. Lilla b är bara lite snorig och jag hoppas att det inte blir mera. Hoppas att mina besvär också går över IDAG. Mitt huvud är fullt av slemmigt slem. Näsan är röd efter allt snytande och snörvlande och huvudet är sjukt. Feber har jag inte (ännu) men temperaturen stiger för varje gång jag tar tempen. B börjar redan vara lite frisk, det är tur, för annars vore det ett (ursäkta ordvalet) helvete här hemma.

Kände av det redan igår, men jag måste ändå träna som en galning, var ute och cyklade 30 minuter och sedan tränade jag mina magmuskler (som faktiskt finns någonstans där under allt fläsk) i 20 minuter. Sedan blev det bastu. Och roliga svenska serier på TV, eller en serie och en revy, av vilken jag inte såg slutet, för lilla b vaknade och grät otröstligt, somnade först i min famn i sängen. Lilla b snörvlade hela natten och hon och B snarkade ikapp, min näsa var så täppt så jag knappt fick någon sömn alls... usligt. Dessutom vakade jag över lilla b också, så hon inte slutade andas helt plötsligt. Hon vaknade pigg som en mört på morgonen och jag fräste åt B att det är bäst att han sovit bra för jag har knappt sovit alls. God morgon älskling alltså.

Dagen fortsatte i dåliga banor, lilla b välte B:s kaffekopp på sig, dock utan att skada sig men ändå, köksgolvet täcktes av kaffe alltför tidigt på morgonen. Min vetepåse gick sönder och vetekornen spreds på vardagsrumsgolvet just som jag tänkt sätta mig ner och badda näsan och huvudet. Som tur tog B hand om lilla b, matade henne, böt blöja och så vidare, jag har verkligen varit krasslig idag.

Hoppas morgondagen blir bättre, mycket bättre.

fredag 12 september 2008

ZZzzzZZZzzzzz...


Gissa om jag har sovit bra nu två nätter! Som ett barn. Det var t.o.m. skönt att knuffa till B mitt i natten och fräsa "Sväng de på sidon, tu snarkar!". Det är så skönt att ha honom hemma igen.

Han var så överraskad över att lilla b nu kan gå ordentligt utan stöd, satt hela kvällen och bara tittade på henne. :) Lilla b var så till sig i onsdags så vi menade inte få henne att somna alls, hon bara grät när hon blev lagd i sängen fast hon var jättetrött. Hon skulle vara vaken och leka med pappa. Till slut somnade hon i min famn i vår säng, lyfte henne sedan i spjälsängen och så sov hon hela natten, kvart över åtta var det väckning på torsdagsmorgonen, inte i min smak. ;)

B är förkyld, så går det när det bara regnar och man sover i tält och inte har torra kläder, försökte övertyga honom att stanna hemma idag och vila upp sig, han hade lite stegring, men icke, han skulle prompt till jobbet. Själv ska jag också jobba några timmar ikväll, undrar om jag har någon bra bok att läsa under tiden, inte vill man ju sitta och stirra på pensionärer som simmar i 3 timmar heller.

Jag har, hör och häpna, studerat lite den här veckan. Läst en skitartikel på engelska om något lärarrelaterat. Jag förstod inte ett piss. T.o.m. punkterna och kommatecknen var ju på engelska.. :P Jag skulle dessutom på något sätt översätta denna fittartikeln och presentera den på en övning denna vecka (alltså IGÅR!)... Hmm... että sillä lailla.... de få sidor jag skrapade ihop blev färdiga igår på kvällen och nu ska de mejlas in till läraren, hoppas att han inte skrattar ihjäl sig. SUCK! Hatar PF, har jag nångång nämnt det? Dessutom ringde pianoläraren denna vecka och undrade när jag ska börja spela piano igen? Har inte rört ett piano på flera månader och jag som lovade att öva öva öva... jåååååå, he er nu som he er me he...

Nu har lilla b organiserat någonsorts aktivitet åt mig så jag inte möglar fast på stolen. Hon har bajsat, eller "skiti" som vi säger i Öja.

onsdag 10 september 2008

3 timmar kvar


Snart är han hemma igen. Ca klockan sju sa han att de är framme i Vasa. Nice, det är alltså 3 timmar tills dess, inte för att jag räknar eller något sånt. Och jag har absolut inte storstädat idag och jag tänker absolut inte ha bastun varm åt honom när han kommer hem. Jag har inte heller köpt en bastuöl åt honom och har inga planer på att laga pizza ikväll. ICKE!

Gammelmoster Märta ringde idag för att kolla hur det är med "lilla prinsessan". Känner mig lite skyldig då vi inte varit och hälsat på henne på länge. Hon är vår extrafarmor, hon är alltså min farmors ogifta syster. Hon är en riktig krutgumma på 79 år. Hon bor på tredje våningen i ett hus som inte har någon hiss och hon går eller cyklar in till stan för att handla (ibland far hon ÄNDA till CM). Hon bär hem matkassar och kånkar upp dem till tredje våningen. Hon har aldrig varit mer än förkyld och hon hatar sin granne. Hennes bästa kompis Tyra har nu flyttat till ett pensionärshem och Märta tycker hon är lat för att hon inte ens behöver laga mat själv, likaså tycker hon att Tyra ska skämmas för att hon drar nytta av olika förmåner som Kela ger åt gamla. Hon är cool vår Märta, jag vill också vara så strong när jag är 79. En gång för några år sen ropade några pojkar "Visa pattarna" åt henne när hon cyklade hemåt, hon var rosenrasande.

tisdag 9 september 2008

Sista kvällen ensam...

Vilken dag. Full fräs och så ännu lite till. Jag och lilla b har varit och shoppat. När vi kom hem var det bara lilla b som hade fått något. Kläder, en matta och leksaker. Och mitt konto lät höra en stor suck när pengarna bara raaasade bort till diverse ändamål, passade på att betala telefonräkningen och kåravgiften också när jag nu ändå höll på. Märkte att jag fått studiestöd fast jag inte ville ha något i år. Ska ringa dit och klaga, måste få betala tillbaka det NU före jag glömmer att pengarna inte är mina att spendera. Jag skulle så vilja uppdatera min garderob, vill ha nya, aningen mindre tält och potatissäckar att klä mig i.

Lilla b var jättetrött ikväll och somnade lite före nio, alltså för ca en halvtimme sedan. Jag diskade och plockade undan leksakerna och nu ska jag träna lite bara jag orkar.

När jag diskade började jag tänka på när jag var liten och skulle sova. Då ville jag alltid att min dörr skulle vara öppen och att mamma och pappa skulle vara uppe ännu. Jag tyckte det var tryggt att somna då dörren var öppen lite och ljuset strilade in genom dörrspringan och man hörde TV:n och mamma och pappa som pratade med varandra eller när de gick omkring i huset och plockade undan saker. Om vi någon gång alla gick och sova samtidigt, som t.ex. på jul eller liknande, hade jag alltid svårt att somna då det var mörkt och knäpptyst i huset.


Kom samtidigt att tänka på en av mina (dåtida) kompisars morfar. Han brukade alltid fråga oss (om vi var på samma ställe någongång när det var kväll/natt, typ nyår etc.) om vi ville ha "Natipiiskaa"? Jaaa, vad det nu då var? De bodde i Kronoby (säkert bor de där ännu) och jag tyckte alltid att det var såå långt borta. För att inte tala om de gångerna vi var till Ytterjeppo och hälsade på min pappas moster och morbror, det var så långt bort så vi nästan var tvugna och ta flyget dit. :P Konstigt hur man uppfattar saker annorlunda när man är liten.

Imorgon kommer B hem. ÄNTLIGEN! Ska bli så skönt att inte behöva vara ensam. Ännu en hel dag + kväll ensam, men sen, sen är han hemma igen!




Nu har jag igen suttit här och filosoferat en mindre evighet. NU ska jag träna.

måndag 8 september 2008

Kväll


Okej, har lugnat ner mig avsevärt sedan i morse. Trött och trött och trött är jag fortfarande, hoppas det är onsdag snart. Saknar B så mycket!

Han ringde faktiskt ikväll, det var så skönt att få höra hans röst. Hans brummande röst. Så skönt att höra att han faktiskt saknar oss.

Min bror var här ikväll. Det var skitkul att sitta och prata med honom. Jag hade bakat en äppelpaj och han hade vaniljsås med sig. Jag tycker om att bara sitta med honom och fundera på livet. Vi tänker så lika och samtidigt så olika. Det skiljer 2 år mellan oss och jag har inget minne av ett liv var han inte skulle ha funnits med på ett hörn. Det är så roligt att han bor här i Vasa, men han har bara 2 år kvar av sin utbildning och då flyttar han väl bort. :(

Lilla b och jag har haft en buskväll, hon somnade för ca 20 minuter sen. Vi har lekt på vardagsrumsgolvet och jag har tittat på Poirot från Sveriges TV4 med ett öga. Hoppas hon sover länge imorgon.

Var till Tritonia idag. Kopierade några artiklar ur en bok och lämnade tillbaka den så andra också ska få läsa den artikel de ska läsa. Såklart strulade kopieringsmaskinen och jag svettades floder. Fick fixat det utan hjälp som tur. Lilla b var ganska snäll faktiskt, lite gnällde hon nog men inte så mycket så någon bibbatant med håret uppsatt i en stram knut skulle ha tittat fram bakom hörnet och argt utbrustit "Sch!". Efter Tritonia utfärden lekte vi en stund på gården, jag bakade sandkakor och lilla b skrattade då jag skyfflade sand i ämbaret. Husets äckelfinngubbe var ute och rökte och kom och frågade hur gammal lilla b är. Usch, jag tycker inte om honom. Han är en alkoholiserad gammal finngubbe som luktar illa och spatserar runt på gården och i huset som om han ägde stället.

Måndag morgon


Herre gud vad jag blev rädd i morse. Kl. 5.40 började det plötsligt pipa och piipa och piiipa någonstans i lägenheten. Var var var? Jag steg upp, halvvaken och yr som ett troll och vimsade runt i lägenheten och sökte efter piiipet. Så vad var det då? Vi måste backa några timmar...

När kvällen led mot natt blev jag mer och mer irriterad på B. Lilla b var gnällig och trött. Mamma ringde och när jag svarade var det plötsligt något fel på min telefon, jag hörde mamma men hon hörde inte mig. FRUSTRERANDE! Många samtal fram och tillbaka och telefonen bara strejkade. Jag satt tårögd i soffan och försökte ge ersättning åt lilla b, som grät, och tänkte "Nej nu för helvete spricker jag". Först krånglar nätet och sen krånglar B:s telefon som jag inte alls förstår mig på. Jag är dessutom trött och känner mig ensam och har en gnällig bebis att ta hand om. Jag grävde fram min gamla telefon och laddade den, stängde av B:s telefon och tryckte in den i "skräpskåpet" i köket (ett skåp var det finns allt möjligt, mappar med räkningar, skolpapper, pennor, tejp, stansare telefonladdare, telefonkatalog, papper, sinitarra, plastfickor, receptböcker osv osv.). Jag ringde åt mamma för att testa om min gamla telefon också har samma fel men den här gången hörde hon mig och jag kunde lugna ner henne och förklara att allt är OK här. Lilla b var ännu uppe en liten stund och lekte. Sen la jag henne i säng och hon somnade så gott som genast. Jag städade upp i lägenheten och drack en kopp te framför TV:n. Det enda som kom var Big Brother, suck! Jag sneglade på telefonen hela tiden och väntade svar från B. Men telefonen var tyst. Tolv gick jag också till sängs, men vilken dålig natt jag har haft. Har vaknat hela tiden och kollat telefonen, men inget svar. Klockan 5.40 vaknar jag av att det piipar någonstans.

Jag söker febrilt överallt efter det jäävla piiipandets ursprung och hittar det till slut. Det är B:s telefon, som är avstängd i "skräpskåpet". Det är väckarklockan som har börjat pipa. Han har tydligen ställt in den så att den pipar varje vardagsmorgon. Men jag vet inte hur man får av den funktionen så nu får jag lyssna på piipandet ännu två mornar, fast telefonen är avstängd! *grrr* När B kommer hem tänker jag boka en semester till Söderhavet, var i helvete det nu då må vara. Då ska jag åka bort och inte svara på meddelanden och bara skita i allt!

söndag 7 september 2008

Liten blir större hela tiden.


Har haft datakrångel idag, eller problem med internet för att vara mer specifik. Som tur fixade det sig nu till kvällen, vad skulle jag gjort här i 3 dagar utan internäät? Jag skulle väl ha varit tvungen att, som min gode vän och vapendragare Maja så bra uttryckte det, skaffa mig ett liv.

Hur som haver, snart är ännu en dag slut och en ny börjar. Imorgon MÅSTE jag minnas att vara på Tritonia senast halv ett. Måste. Måste.

Här nästan springer lilla b längs golven (dah, det är väl självklart, inte klarar hon ju av att kuta längs väggarna heller...) och småler hela tiden, då hon inte gnäller förstås. Hon har blivit en hejare på det här att gå nu på bara några dagar, pappa kommer att vara så förvånad när han kommer hem på onsdag. Jag märkte igår dessutom att den fjärde tanden nu också är synlig. :)

På tal om B. Han är väldigt dålig på att höra av sig. Och när han gör det kommer det ett sånt där "universalmeddelande" var han bara tryckt in jag saknar er på slutet. "Universalmeddelande" är ett sånt där meddelande som är opersonligt och innehåller lite info om vad som sker, man vet att det många som fått samma meddelande. Vet ni vad jag menar? Han har inte svarat på mina frågor, som om han vet när han kommer hem osv. Ibland blir jag så arg på honom. Hallåå har du glömt oss! Åh, jag vet, jag är oresonlig och onödig men man blir så där ibland. Arg och frustrerad då det känns som om han är borta med "grabbarna" och leker i skogen medan jag är här hemma och gör allt jobb, och så kan han inte ens höra av sig ordentligt. *morr*



Nu blir det kvällsgröt...

lördag 6 september 2008

Lördag


Idag borde jag ju egentligen väga mig för att få domen men jag befinner mig i Vasa med en urusel våg så jag tänker inte gå in på några exakta mängder den här veckan. Men vågen visar hur som helst minus, så det är ju alltid bra. Det känns som om jag skulle gått upp hundratusentals kilo. Men mina byxor förtäljer något annat, mina favoritjeans har blivit ganska lösa i midjan, vilket resulterar i ett inte så attraktivt utseende när jag har dem på mig. Men som tur har jag ett par gamla jeans som jag nu äntligen ryms i, men saknar mina gamla myspysjeans, de får bli hemmabyxor. Om 2 veckor får jag kanske se exakt hur mycket jag gått ner so far, vi får se när vi åker hemåt Öja igen.

Jag har sovit dåligt inatt. Ville inte gå och sova och när jag väl gjorde det hade jag värk i högra armen, värmde vetepåsen och somnade efter en stund, men vaknade hela tiden och sökte efter B med handen. Ingen B. Nu är jag slö och trött. Lilla b är lite gnällig. Hon leker med katten.

Det är höstmarknad i Vasa den här helgen, läste det just i dagens Vasabladet. Kanske vi skulle dra fram den nya vagnen (som drar något otroligt till vänster så man får en ordentlig workout åt armarna när man är ute och går, som tur är garantin 2 år, de får nog lov att fixa detdär...) och släpa iväg oss mot stan en stund, hmm, måste konsultera min tå först.

Hittade en perfekt hyreslägenhet i dagens Vasabladet. Men såklart är B inte hemma så jag vet inte hur jag ska göra, vi har visserligen sökt efter en lägenhet utanför stan och den här skulle vara både större och en radhuslägenhet, i Karperö dessutom, det är vackert där, påminner lite om Öja. Kanske jag ringer ändå, om inte annat så för att kolla priset. Den skulle vara genast ledig så det skulle inte passa så jättebra med mina studier... hmm...

Nej nu ska jag slita mig från datorn en stund, kanske vi går ut en sväng.

fredag 5 september 2008

Ensam


Jaha, nu är man ensam då. Eller, jag har ju lilla b förstås men ingen man. Han stack iväg med tåget tjugo över tolv idag. Jag och lilla b var och handlade till Prisma och när jag kom hem förstod jag att jag ska vara ensam i 5 dagar, helt ensam. Satt och grät på sängen som en liten unge. JAG VET, men jag är sån. Han är min bästa vän, min älskling, min värld, jag är alltid rädd för att något ska hända då vi är ifrån varandra, var det sista gången jag kramade honom? JAG VET, men jag är sån!

Nacken är fortfarande sjuk, lite bättre idag men fortfarande sjuk. Min tå är också fortfarande sjuk och ser ut som näsan på en alkoholist men jag vågar påstå att den är på bättringsvägen.

Lilla b:s tredje tand syns mer och mer för varje dag och hennes gnisslande går mig på nerverna, det iilar i hela kroppen när hon gnisslar tänder. Hua! Men hon är så söt då hon ler.

Det här var i juni då hennes två första tänder kikade fram i underkäken.

torsdag 4 september 2008

Misslyckad pessimist


Denna vecka har varit en enda stort fiasko. Särskilt igår sket det sig totalt. Jag har tränat 1 endaste gång, på söndagen. Jag har ätit mycket bröd och slarvat med frukosten. Jag har ätit choklad i massor och även chips. Jag är nere på det djupaste bottnen av alla. Vill inte ens veta om jag gått upp och hur mycket. Denna vecka suger!

Igår vaknade jag med en jävligt sjuk nacke, hade tydligen spenderat halva natten i en mindre bekväm ställning, jag kunde inte svänga huvudet åt vänster. Kan fortfarande inte göra det helt och hållet. Jag hade tid till tant Doktorn på Studenthälsan och var tvungen att cykla dit med unge och sjuk tå och stel nacke och mitt i regnvädret. Som TUR höll det upp just då vi cyklade till stan och tillbaka. Tant Doktorn skrev ut antibiotika som kräm och tabletter. Jag ska dessutom stryka på massvis med ovannämnda kräm, sätta på ett plåster OCH linda in den med plastfolie till natten. Det ni! 10 dagar ska jag äta antibiotika och jag hoppas att det hjälper för jag är utled på att hela tiden ha ont någonstans. På tisdag ska jag tillbaka till studenthälsan för då ska en sköterska försöka pilla in något under nagelkanten så nageln växer rakt och inte sticker in i köttet. Nice, hoppas att antibiotikan hunnit lugna ner inflammationen tills dess, annars kommer det ta jääääävligt sjukt!!!

Såhär såg det ut i april då de hade klippt bort en bit av nageln.


Jag bakade bröd igår, hade köpt en sån där form för bröd så det är bara att hälla dit smeten och kasta in i ugnen, inget rullande eller kavlande eller något sånt. MEN, såklart hade jag alltför liten form, eller för mycket deg för den jäääste och det svämmade över, såg ut som en avlång svamp. :) Delen som svämmat över blev knaprig och god, jag åt jättemycket av det, och känner av det i magen idag, usch.

I måndags firade vi vår årsdag med Geisha, satt och mumsade i oss Geishakonfekter och såg på Poirot från Sveriges TV4. Jag vet, inte direkt glamouröst men det dög, vi fick lite tid för oss själva för lilla b somnade snällt. Jag kom fram till att Geisha egentligen inte är så gott som jag tidigare tyckt. Det smakar egentligen ingenting, eller visst smakar det men den har inte samma fylliga härliga smak som mörk choklad. Fazers Tunna Blå, 70 % är favoriten just nu, så gott så gott, hela munnen fylls av chokladsmak, mums! Nu ska ni inte tro att jag INTE åt Geisha, för det gjorde jag, någonstans mellan 10-20 stycken konfekter slank ner. Och följande dag var jag besviken på mig själv. :( Vilken viljestyrka jag har.

Bristen på gemensam tid är ibland påfrestande. Vi är trötta och lilla b somnar sent på kvällarna. Vi hinner inte ägna oss åt varandra, vi hinner inte prata, vi hinner inte bara ligga och mysa, vi hinner/orkar inte ha sex. Den här veckan har varit en sån vecka. Jag skulle vilja umgås med min bästa vän men antingen är klockan redan för mycket och vi är båda trötta eller så är han trött och vill bara sova. Ibland känns det så ensamt bara. Den här veckan har dessutom präglats av vetskapen att han snart ska vara borta fem dagar och en del andra saker som trycker på oss båda och som vi inte tycks kunna få rätsida på. Denna vecka har alltså varit ett stort fiasko.

Jag har dessutom igen krisat angående PF. JAG VILL INTE! Men ändå gör jag. Idiot... Suck. Nåja, jag ska inte igen gå in på det här. Låt oss bara säga att jag mår dåligt. Känner mig inte tillfreds och är väldigt stressad. Fick en till kurs på halsen som jag trodde jag skulle slippa. Multikulturell pedagogik, och till den ska man lämna in arbeten som kräver alltför mycket arbete, hur i helvete ska jag kunna jämföra Finlands skolsystem med ett europeiskt land och ett u-land? Jag orkar inte engagera mig, jag vill inte och jag bryr mig för fan inte! VARFÖR GÖR JAG SÅHÄR!?

Den här veckan suger appung!

EN SAK är bra med denna vecka, precis som alla andra veckor. Lilla b. Hon har börjat gå mer och mer utan stöd. I söndags gick hon ca 2 meter från TV:n till soffan var jag satt och tog emot henne. Och minen, den minen, obetalbar. Varje gång hon märker att hon går utan stöd lyser hon upp som en sol. Hon börjar bli så stor, snart är det ett år sedan vi fick se henne för första gången, så liten hon var då. Just nu leker hon något med katten. Hon drar en leksak fäst vid ett band längs golvet och katten jagar den, och hon skrattar för full hals. Jag borde fota det.


Nu har jag klagat tillräckligt. Nu ska här bli lunch. Jag ska försöka att inte äta ihjäl mig.

måndag 1 september 2008

En liten gåva

B kom hem från jobbet och vad hade han med sig.
Jo, en rosbukett och ett litet paket, och vad fanns i paketet? Ett armband från Kalevala, ett sådant (pekar åt höger) ->
Jag har redan fått ett halsband i samma serie samt ett par örhängen. Liljekonvalj är min lyckoblomma och jag tycker denhär serien är så vacker. (Men jag har den inte i silver utan i brons, hittade bara inte någon bild på den i brons.)
Vi hade kommit överens om att inte köpa något i år, men han hade gjort det ändå, tidigare år har det varit jag som ändå köpt något.

******************************************************

Jag jobbar igen denna måndag. Känns bra att ändå dra in lite pengar fast det inte är frågan om några stora summor. Men lite kläder har jag väl råd att köpa åt lilla b för dessa "hårt" förvärvade slantar. Som tur får jag fortfarande också hoppa in på helgerna om det behövs. Såklart skulle följande helg vara "ledig" men då är ju B borta i Dragsvik. Typiskt. Undrar om man kan få lyfta studiestöd för en endaste månad? Hmmm...

Jag har tappat all min lust att studera. Vill inte, orkar inte och ser ingen vits med det längre. Men jag måste i alla fall ta ut kandidatexamen. Eller måste och måste, det är väl ingen som håller en pistol mot mitt huvud, men jag vill nog själv ha NÅGOT i handen efter alla dessa år av imse vimse yrboll på Strandgatan 2.
Jag övervägde starkt att bara skita i allt och börja på ny kula någon annanstans men jag tror det är bra för mig själv att faktiskt avsluta något också. Hjälper mig att tro på mig själv.

Jag vet inte om jag ens vet vad jag vill. Har manglat runt detta ämne i mitt huvud och till pappers och i diverse bloggar till lust och leda. Jag känner mig lite vilsen. Vet inte riktigt var jag passar in här i världen. Måste passa på att be om ursäkt om någon tar illa upp då jag hela tiden mobbar allt som har med PF att göra. Det är bara jag som är en så liten förvirrad männsika som inte har något bättre att göra. Är egentligen bara lite avundsjuk på er som vet vad ni vill med ert liv, som har något som ni brinner för. Så ursäkta och ta mig med en nypa salt.

Har faktiskt "trakasserat" ett antal lärare på PF idag och försökt ta reda på hur mycket jag egentligen har kvar och hur jag på lättast möjliga sätt får allt avklarat, har t.o.m. försökt ta reda på vad man kan få för jobb med bara en PeK examen, men studiehandledartanten (eller vad hon nu är) säger bara nej, du får inte jobba som lärare för du är inte behörig. Men det var ju inte DET jag ville veta, jag ville veta om jag kan få NÅGOT arbete med den utbildningen? Det kan ju hända att jag ändå måste jobba med något före jag börjar studera det där ämnet som jag kommer att börja brinna för inom snar framtid, bäst att investera i en skumsläckare. Nåja, jag har ju detta höginkomstjobb att falla tillbaka på om allt annat skiter sig.

Jag ville väldigt gärna bli historialärare. Det brann jag verkligen för. Det var det jag ville bli om jag nu skulle studera till lärare. Men min lärare på PF tog mina förhoppningar och stampade på dem och kastade dem i papperskorgen. Jag frågade gång på gång hur jag kan studera vidare utan att lämna Vasa mer än jag absolut måste, han sa bara nej det går inte, nej nej nej... Senare fick jag reda på att han mer än villigt hjälpt en annan studerande som frågat samma sak, han hade tipsat om massor med kurser som man kan gå här i Vasa eller på nätet, detta samma vår som jag hade frågat. TACK så JÄVLIGT mycket! Förklarar det lite av min PF-avsky?

*****************************************************

Nu till annat då, inte kan vi ju bli bittra över den där vaggande gamla gubben heller. Idag har vi ju 6 års dag. Jag ler fortfarande då jag tänker tillbaka på den där septembermorgonen för 6 år sedan. Vi var så blyga och tafatta och ett litet misstag ledde till att vi fick reda på att vi gillade varandra. Jag tyckte B var den snyggaste jag någonsin sett och den absolut snällaste. Jag kunde inte tro att han tyckte om mig. Den morgonen fick jag krama honom första gången och jag hörde hans hjärta slå snabbtsnabbtsnabbtsnabbt. Jag kommer att sitta och mysa åt det minnet ännu när jag blir gammal och grå. Och läsa om den sommaren i min dagbok. Jag vet, jag är löjlig, men den sommaren var bäst. :)
Stranden, stjärnhimlen, kvällarna och nätterna, vännerna. Vad det var roligt att vara 18, hela världen låg för ens fötter och allt var möjligt.

*****************************************************

Lilla b har blivit stadigare på fötterna nu, visst vinglar hon ibland som en nyfödd kalv men det blir stadigare och stadigare, ibland tar hon ett steg eller två utan stöd och ser väldigt nöjd ut. T.o.m. med skorna på går det undan. Jag har investerat i en "kuradräkt" åt henne nu så hon kan krypa runt utomhus utan att bli våt eller alltför smutsig. Hon har t.o.m. små "kurahandskar" på händerna. "Kuradräkten" är jättebra att ha, vi har en tjock bomullshalare åt henne såhär till hösten och med den på kunde hon inte krypa utomhus i gräset, men med "kurabyxorna" kan hon krypa runt för fulla muggar. Det är bara att torka eller skölja av dem och så är det bara att smutsa ner dem igen, de håller också lite mot vinden om det blåser, helt perfekt för oss i detta skede.

Oj vad den här bloggen blev lång. Snart ska jag dessutom hem igen... vilket sätt att förtjäna pengar på, återigen sänder jag ett varmt tack till Maja!

6 år


Grattis till oss, vi har orkat med varandra i 6 år nu. Bilden är ca 3 år gammal tror jag, men hittade ingen nyare var vi inte ser ut som två troll på familjesemester, av någon konstig anledning är vi alltid 3 stycken på en bild nuförtiden. :P

Helgen gick ganska smärtfritt. Lördagen spenderade B med att vaxa och polera bilen, jag och lilla b gnällde mest hela tiden, ni vet kvinnfolk.. På kvällen var vi och hälsade på muffa och samtidigt på mamma, Mauri och T-man. De tre sistnämnda hade dragit husvagnen från Kokkola och på något sätt lyckats klämma in den på muffas lilla gårdsplan så det faktiskt såg ut som om den hörde hemma där. :) Mamma fixade fram lite mattor och utemöbler och ljus (såklart) så det blev riktigt hemtrevligt. När det blev kallare fick alla en egen fleecefilt att svepa in sig i eller ha under baken. Muffa krånglade något med facklorna nere vid stranden och det slutade med att han satt på baken i sanden (han är 80 + och går med käpp) och fortsatte krångla med facklorna, lilla b gjorde honom sällskap i sanden samtidigt som T-man demonstrerade en rykande "sprakansticko" på bryggan. :D Tyvärr kunde vi inte stanna länge, hade lovat svärmor att tända facklor och grilla tills hon kom hem från jobbet ca halv tio. Just när vi skulle sätta oss i bilen började det vräka ner vatten, undrar hur det gick med mammas mattor, filtar och ljus utanför husvagnen? De skulle stanna över natten men jag vet inte hur det sist och slutligen blev. Vi grillade i Mjosund, alltför mycket mat som vanligt, det blev massor över. Vi drack lite vin och sköt raketer, t.o.m. lilla b orkade vara vaken till 11. Efteråt spelade vi både Ubongo! och Alfapet, det sistnämnda var skitkul, B var lite på örat så allt blev skitroligt, jag skrattade så magen krampade. Han försökte helhjärtat övertyga oss om att det faktiskt finns något som heter "lussebugg".

Morgonen därpå (igår alltså) vaknade lilla b klockan 6.55. Inte populärt. Samtidigt hördes det misstänksamma ljud från WC:n. Det var svärmor som spydde. Hon hade fått "magafari" och bara spydde och gjorde nummer två (för att uttrycka det fint) samt låg i sängen och frös. Vi började packa ihop våra saker för att åka mot Vasa redan halv 12, vi ville inte bli smittade. Hur roligt var det inte för henne att ringa till jobbet och meddela att hon inte kan komma på sitt skift klockan 15 för att hon har "magafari", dagen efter villa avslutningen. Heh! Det kallas även krapula... Skämt åsido, på kvällen hade hon i alla fall fått ner en yoghurt och sjukledigt av en läkare. Och här i Vasa blev bara en av oss sjuk, Pysen the Pukemeister gav skäl för sitt namn och spydde ett jävla stort lass på soffan bara minuter efter att vi kommit hem. SUCK!