Shit happens

Jag och svärmor tog ett aftondopp ikväll. När vi simmat en bit märkte jag att jag hade glasögonen på mig.

- Ja har ju glasögona på me, å int sa du na. Ja måst för döm på bryggon så int ja tappar döm fö ja har int na reserv.

Vi simmade till bryggan och jag gav glasögonen till grannen J.

- Lägg dömhe i fickon diin.

Tänkte ju att de skulle vara i allra säkraste förvar i någons ficka.

Vi simmade en stund till och när vi kom upp möttes jag av en ynklig J med gråten i halsen.

- Emma, ja tappa bort glasögona diin. Ti er antingen tedee i gräsi elder så har di fulli i vattni.

Han hade hjulat på gräset lite högre upp på stranden så vi började söka där. Jag fick ge upp för jag såg ingenting, skickade ner B istället. Han t.o.m. dök ner i leran vid bryggan och sökte men inga glasögon fanns att finna. Sitter här inne med mina solglasögon på, inte så trevligt, men bättre än ingenting, jag ser inget annat än suddiga bilder utan glasögon.

Imorgon bär det av till instrumentarium i Kokkola. Undrar hur länge det tar före man får de nya glasögonen?

Vår Ikearesa som vi planerat så länge blir antagligen inte av nu när mina nya glasögon äter upp vår budget... Jag som väntat och väntat... en heeel dag utan ungarna.... suck.

Nu blir jag gråtfärdig...

Liten sjukling

Lilla b har varit sjuk hela veckan. 38 graders feber utan andra symptom, om man inte räknar extrem gnällighet som ett symptom. På onsdag åkte vi in till hälsovårdscentralen i Kokkola och fick meducin. Tant Läkare konstaterade att det var öroninflammation. Nu mår lilla b bättre men är inte riktigt sig själv ännu.

Det är hemskt när ens barn är sjukt. Man vet inte VAD man ska göra för att underlätta. Eftersom hon inte kan prata och berätta vad det är som besvärar henne är det bara svårare. Jag suckar många gånger då hon är så vild och företagsam men nu när hon varit lugn och famnsjuk känns det bara konstigt och jag kommer på mig själv med att önska att hon skulle riva ner lite tidningar eller försöka spola ner en plastpåse i toaletten...

Hoppas hon mår bättre snart.

dop i ösregn

I lördags var det en underbar dag med strålande sol och glada människor. Lilla b var glad och lydig och skötte sig exemplariskt. Icke.

Det regnade katter och hundar (som man säger västerut) och luftfuktigheten var säkert en miljon. Svetten rann i fina strilar längs pannan och kinderna, håret som jag fönat och stylat och grejat med låg platt på huvudet. Människorna var visserligen glada och lilleman sov och var nöjd men lilla b härjade för fulla muggar och sprang med morbror T och grannen J i regnet (vilket resulterade i feber dagen efter). Hon blötte ner 3 omgångar kläder och söndrade ett glas när hon skulle "hjälpa" farmor att diska.

Att det var varmt, hett och kvavt räcker inte till för att beskriva luften i vardagsrummet under dopet. Jag trodde jag skulle rinna bort, torkade svetten ur pannan säkert hundra gånger och bad till Gud att prästen skulle fatta sig kort, helst bara säga "jag döper dig..." och säga att det var klart.

När lilleman äntligen var döpt och fotona fotade rusade hälften av festfolket ut på trappan för att "svalka" sig och i vissa fall röka en avstressande tobak.

Trots det usliga vädret (så går det när man ställer till dop utomhus) var det roligt att så många kunde komma. Det var roligt att träffa så många människor som man inte träffat på länge, visserligen hann jag inte säga många ord till dem men några få i alla fall.

Idag ska vi till Kälviä djurpark med lilla b, hon är gnällig redan nu så vi får se hur det går... :)

Jag har den stora äran att få presentera: Oliver Max Ingvald

Juhlakalu i festdress

slut på spärri!

Idag ska jag till frissan. Mitt hår ser ut som en oansad enrisbuske. Egentligen skulle jag vilja låta det växa långt igen men det ser för jävligt ut så länge man väntar på att det ska växa så nu ska jag till frissan och låta henne klippa till med saxen. Pannlugg ska jag ha också, något jag antagligen ångrar sen när det är kokhett och svettigt värre, men jag tycker om pannlugg.

Ungarna sover. Lilleman har haft luft i magen och varit vaken med jämna mellanrum och gnällt så jag har inte kunnat sova idag, jag är jätteväldigt trött. Gäsp! Nätterna är igen korta och innehåller inte så mycket sömn... suck. Tänk så mycket bättre jag skulle orka om jag bara skulle få sova???

Sitter och lyssnar på musik och småplanerar ett bröllop som nog säkert ska äga rum inom några år. Har hittat en härlig låt som jag skulle vilja att någon sjöng på vårt bröllop, vet bara inte vem... Hur vi ska få sparat ihop tillräckligt med pengar är den stora frågan... kanske man bara skulle stövla in på pastorskansliet någon dag??

Snart börjar B:s semester. På fredag styr vi fårrden mot Öja och där ska vi då husera i åtminstone ett par veckor... Skönt att slippa den här varma lägenheten och få vara ute på "egen" gård men... jobbigt att vara ti främands så länge... hur orkade vi förr hela somrar?

Svärmors blomsterprakt...

Helgen i bilder

Vi åkte norrut i helgen för att planera dop, och tur var det för det var ju stekhett!! På fredagskvällen fick vi gå på dejt, svärmor skötte ungarna. Vi gick på bio och såg den nya Harry Potter filmen, den var OK. Skönt att få göra något på tumis.

På söndag fick vi riktigt sommarväder och jag tog sommarens första dopp i Mjosundsviken, kallt! Lilla b simmade med mig med flytvästen på. Hon skrattade och plaskade men var stundvis lite rädd, det hindrade henne inte från att protestera när det var dags att gå upp...


Lilla b har även sagt sitt första riktiga ord (något som vi väntat på i ett år ungefär) i helgen, nämligen pappa. :)

När det är varmt ska det badas i pool...

Blåläppad (men glad) badare

Lillebror får njuta av sommaren i skuggan, med mössa på.

Och vad gör lilla b idag när jag är upptagen på annat håll? Jo, "leker" lite i köket... Det var spaghetti överallt och fröken själv hade parkerat i diskhon och fyllde diverse byttor och glas med vatten. Behöver jag ens nämna att golvet var vått, väldigt vått och att fröken b gallskrek när det var dags att sluta leka...

Alla är vi trötta

Här råder det sömnbrist. Gud vad jag skulle ge många slantar för en 8 timmars natt. Lilleman har visserligen börjat sova ganska bra nu, inatt fick jag sova 5 timmar i sträck, men vad hjälper det när man har mååånga timmar att ta igen? Hur som helst, tack lilleman, för bättre nätter.

Så här somnade lilla b en dag när jag skulle lägga henne. Hon var trött men skulle ändå springa upp hundra gånger, till slut somnade hon mitt i ett försök att klättra ur sängen, gulliga b.

Idag ska vi igen norrut. Hade tänkt spendera helgen här i Vasa men det är nog så jävla varmt i lägenheten så vi sticker norrut. Måste dessutom gå igenom dopplanerna med svärmor också före nästa helg.

Prästen ringde idag och var förskräckt över att vi inte är gifta. "Nå då e de nog på tiden" sa han då han hörde att det är (bevare mig väl) vårt andra barn som ska döpas. Och vad gör jag då? Jo, jag börjar förklara varför vi inte är gifta... Jag blir så arg på mig själv... det är väl inte hans sak om vi är gifta eller inte. Grr! Tycker bättre om den andra prästen, han som döpte lilla b, men han är på semester nu. Hoppas han inte säger mera om det nästa lördag...

Lilleman har börjat le jättemycket. Visserligen ler han åt en nalle och en bild lika lätt som han ler åt mig men han är så söt! Skönt då hans magbesvär har lättat lite nu och han har börjat "umgås" lite mera med omgivningen istället för att hela tiden antingen gallskrika, sova eller äta.

Hur härliga de än är, mina ungar, så är det stundvis jättetungt att vara deras mamma. Sömnbrist och brist på egen tid gör det ibland till en mardröm att vakna på morgonen helt utan ork att ta itu med en ny dag. Inte får vi ha sängen för oss själva heller, lilleman ska sova mellan oss, annars ligger han och smågnäller i spjälsängen så man säkert ligger vaken. Lilla b började sova i spjälsängen när hon var ca 2 månader gammal och det var skönt, man fick breda ut sig på ett annat sätt då och om sanningen ska fram så sover man bättre när man inte har en liten ömtålig unge mellan sig i sängen, hur bred sängen än må vara.

Hela förra veckan gick jag och såg fram emot måndagen, för då skulle jag få ha lite egen tid. Jag hade bestämt mig för att åka till simhallen. Måndagen kom och jag packade simdräkten och handduken och stack iväg efter maten och lämnade med extremt gott samvete över ansvaret för två gnällspikar åt B. När jag kom till simhallen såg parkeringen väldigt tom ut, en enda bil stod där. Jag parkerade och hoppade ur och började fundera om simhallen nog har öppet?? Och nej, det hade de inte, hela juli skulle simhallen vara stängd stod det på en lapp på dörren. Det kändes som om jag ätit ett kilo småsten. Jag blev löjligt ledsen över att simhallen var stängd, jag skulle ju äntligen få ha lite ledigt från ungarna och bara få göra något som jag tycker om.

Jag åkte in till centrum och gick i affärer istället. Sökte efter ett par leggings till dopet, hittade lite kläder åt lilla b. Jag fick vara ensam men det var inte samma sak. Lite smådeppad återvände jag hem för att hjälpa B med nattningen. Mina batterier var fortfarande inte laddade.

På tisdag åkte vi till Malax och tittade på en syskonvagn som vi hittat via findit.fi, den var bra för det pris de skulle ha för den så vi slog till. Nu står en "ny" vagn i tamburen och luktar förråd. Har redan varit ut några gånger med ungarna i den, det känns skönt att veta att jag KAN gå ut med dem på dagarna nu.

Nu vaknar lilleman, jag hör hur han pruppar och gnäller i vardagsrummet. Lilla b borde väckas också. Dags att vara mamma igen.

Lite bilder:

Äntligen kan jag förminska bilderna så jag kan ladda upp dem på bloggen. Här kommer några, varsågoda.

Syskonkärlek? :)

Midsommarbild från Mjosund

Lilla b badar med kläderna på hemma hos gammelmorfar midsommaren -09

Lilleman sussar sött hemma på soffan (ca. 6 veckor gammal)

Inte den bästa bilden av oss men... den fångar oss ganska bra, eller?? ;)

Sömnbrist med stooort S!

Jag drömmer om en hel natts sömn....

Hur kändes det nu igen att vakna utvilad efter en hel natts sömn? Hur var det när man hade energi och ork och gott humör och inte bara väntade på att få lägga sig ner och sova 5 minuter så man orkar igen? Jag minns inte...

Igår sov lilleman en maratonnatt... det var 7 (SJU!) timmar mellan matningarna men då var han nog vaken också men ändå, han hoppade över första nattmatningen och sov till 3. Han somnade ca klockan 10. Det här är ju en sällsynt lyx som man borde dra nytta av men, såklart finns det ett men, jag kunde ju inte sova... TYPISKT! Orsak 1: Lilleman sov i sin vagn i tamburen och jag i sovrummet, visserligen inte ens 5 meter ifrån honom men ändå, jag låg och oroade mig för att han skulle sluta andas. Orsak 2: Lilla b vaknade och storgrät några gånger och B sov som en klubbad bäver bredvid mig och reagerade inte på något från denna värld. Orsak 3: Ovannämnda bäver snarkade som en brunstig gris med täppt tryne och gjorde det således omöjligt för mig att sova utan att konstant väsa "Läx på sidon!" och sparka honom på smalbenen.

En längre vila än vanligt har alltså undgått mig inatt. Och ja, jag är lite bitter.

Vi borde skaffa en större lägenhet. Lilla b borde få ett eget rum för så här kan det inte fortsätta länge till, ingen av oss (förutom den klubbade bävern) sover bra på nätterna. Samtidigt är jag lite tveksam över att ha lilla b i ett annat rum. Hon stiger nämligen upp på morgonen utan att meddela att hon vaknat och kan hitta på vad som helst så länge man sover. Som vi har det nu märker man i alla fall att hon stiger upp och kan rusa efter henne.

Det "dåliga" vädret fortsätter. Men jag klagar icke. Skönt med svalare dagar, det är ändå varmt här inne hos oss utan gassande sol och stillastående luft. Vi ska bege oss norrut idag, de har ju lovat bättre väder tills imorgon (hoppas det stämmer). Om det är fortsatt dåligt väder lär vi väl ångra att vi inte stannade i Vasa men men, i Öja får ju lilla b leka utomhus på gården i alla fall och vi får lite avlastning.

Nu, lite tvätt och packning.

Nyt on leikit leikitty, ja silleee....

(sa läkaren om B:s dataspelande...)

Igår var jag på efterkontroll till rådgivningen. Det var en manlig läkare som det var svårt att öppna sig för och faktiskt berätta hur jobbigt det ibland är här hemma. Han antog också en massa saker utan att fråga, t.ex. att B aldrig hjälper till här hemma och är lat och ovillig att sköta ungarna. Jag fick sitta och lyssna på en lång föreläsning om hur jag borde gå ner i vikt. JAG VET! Egentligen borde jag ta till mig av tips som man får av en läkare men jag blir alltid så ledsen och defensiv när någon pratar om min vikt. Jag vet att jag är fet och borde gå ner i vikt men på något sätt tror "lilla" dumma jag att ingen märker att jag är fet om ingen påpekar det.

Men många saker som han sa träffade nog mitt i prick också, trots att han var en nästan 60-årig man utan egna barn. Jag vet inte hur han visste hur jag känner mig ibland. Som om jag inte duger eller klarar av något. På sistone har jag blivit jätteledsen bara någon antyder något negativt om mig, ens på skämt. Jag känner mig så uslig och värdelös att det är jobbigt. Jag skulle bara vilja att någon skulle säga hur bra jag är ibland, och det gjorde läkaren igår. Visserligen känner han mig inte alls och säger säkert samma sak till alla mammor som är lite nedstämda men det kändes skönt att någon sa rakt ut att jag förtjänar lite fritid, att jag klarar av allt som jag vill och att jag förtjänar att få hjälp med barnskötandet ibland.

Som det är nu tycker jag att jag inte har rätt att klaga och om jag klagar får jag dåligt samvete....

När jag försökte ta upp mitt behov av fritid och tid bort från kidsen med B igår blev han ju såklart arg och ledsen eftersom han trodde att jag antydde att han är en dålig pappa, vilket han absolut inte är. Det slutade med att jag fick dåligt samvete för att jag börjat härja om egen tid och sånt. Vad är det för fel på mig? Jag har väl rätt att yttra mig och begära lite tid för mig själv på samma sätt som B går och fiskar eller spelar dataspel... tror jag att han lämnar mig om jag börjar kräva lite mera fritid åt mig själv? Dumma, dumma kvinna!

Men så är det när man har dåligt självförtroende. Och det är i botten just nu, helt förintat och borta. Kalla mig dörrmatta om ni så vill.

Nu ska det vankas lunch här i huset före lilla b sparkar sönder köksskåpen.... det är så härligt med kids... hmm.. ibland...

Som en mamma sa efter att hon fått vara borta från ungarna ett dygn: "Ne rupes tuntumaan ihan kivoilta taas..."

svaaalt och skööönt!

Aah! Imorse visade termometern 10 plusgrader... that´s the way I like it. Jag tror nästan att vi är de enda som strålar av lycka när väderleksrapporten lovar regn och rusk. Lägenheten känns faktiskt beboelig just nu.

Den nya Ellos katalogen kom förra veckan, med höst och vinterkläder. Jag har suttit och bläddrat i den och konstaterat att jag vill ha snyggare hemmakläder. Tassar som bäst runt i slitna mammabrallor och en gammal t-skjorta. Eftersom jag så gott som aldrig lämnar hemmets trygga vrå så skulle det vara najs att ändå se någotsånär hyfsad ut här hemma både för mitt eget välbefinnande och för sambons skull, han ser mig ju aldrig i något annat än gamla t-skjortor med veckans meny på och slarvigt uppsatt hår...

Men, vem har egentligen pengar att spendera på en massa hemmakläder? Inte jag... När jag köper ett plagg ska det ha så många användningsområden som möjligt och billigt ska det vara, vilket resulterar i inte så snygga kläder. Dessutom vill jag inte köpa kläder på plus size sidan, främst på grund av att de är så dyraaaaa (40 euro för en basic tröja, nej tack!) och för att de oftast är så fuuulaaaaa och inte sitter bra på mig. Därför köper jag de flesta kläder på Ellos basic sidor, de har storlekar ända upp till 60 och de tröjor jag beställt därifrån har passat bra.

Jag förstår inte vem som klipper till och syr de flesta plus size kläder. På mig är de alltid för stora på fel ställe, oftast runt axlarna så halsöppningen (gud, VAD heter det på riktigt? Har total blackout...) blir fladdrig och osmickrande. För att inte tala om byxorna... jag har alltid haft problemmed att hitta byxor som skulle vara lagom långa, men nu har jag problemet med midjemåttet också. Om de är passliga i midjan så hänger det i röven så att säga och om de sitter bra runt rumpan så hänger magfläsket över byxlinningeneller så går de inte att knäppa. SUCK.

Nåja, nog tjatat om kläder...

Lilleman är fortfarande sjuk. Han är snorig och hes. Stackaren. jag funderar och funderar om vi borde åka till läkaren med honom. På rådgivningen sa de att vi fortfarande skulle avvakta och se eftersom lilla b också är förkyld. Men om han börjar ha problem med andingen eller om det inte verkar bli bättre eller om han får feber ska vi åka in och visa upp honom. Det finns inte så mycket de kan göra för en liten bebis som är förkyld sa hon. Det låter hemskt när han försöker gråta när han är så hes, det blir mest ett väldigt högt skri som låter som en fågel. Stackars liten. Äta orkar han i alla fall...

Nu har vi spikat datum för dop. Det blir den 25 juli. Nästa vecka börjar inbjudningarna droppa ner i postlådorna. Trots att vi bara bjudigt de närmaste så har vi ändå 40 pers på listan. Men alla kommer säkert inte. Lilleman hinner just fylla 2 månader före dopet.

Jävla tangentbord! Ibland kommer det två bokstäver där det bara ska vara en och tre där det ska vara två, detta trots att jag bara trycker ner bokstaven en respektive två gånger. Grrr!

Det är skönt när det blåser. Skönt med låga temperaturer. Najs. Man blir som på bättre humör också.

Imorgon ska jag på efterkontroll till rådgivningen. Då ska jag fråga hur mycket jag kan träna utan att det påverkar mjölken negativt. Har tänkt mig att få konditionsträna ett par gånger i veckan i ca 30-60 minuter per gång. Jag tror det skulle göra susen för humöret och orken. Just nu känner jag mig så trött och nedstämd hela tiden. Lite mera sömn skulle nog också vara på sin plats men vi börjar med att försöka med lite motion.

Egentligen borde jag få komma bort hemifrån ibland också. Ta en paus från ungarna helt enkelt. Men jag har inget att göra utanför lägenheten om B stannar hemma. Har ingen att gå på kaffe med eller ta en promenad med. Jag har länge velat springa en ordentlig länk men det lär inte bli verklighet inom snar framtid. Visserligen var jag ute och sprang före jag blev gravid men inte klarade jag av några långa sträckor inte. Och nu har jag mera löst magfläsk som guppar av och an då jag springer (detta konstaterades när jag kutade efter lilla b i parken en kväll, kände mig som en elefant som dundrade efter en gasell). Men kanske någon gång i framtiden...

Nu sover ungarna och b spelar dataspel. Ska jag då a) se en film b) skura en matta c) fixa lite skolarbeten eller d) ta en tupplur

Jag vet inte.

Salvation, your name is cuplaton!

Idag blir lilleman 6 veckor gammal. :) Tänk vad fort tiden går och ändå inte, han är "bara" 6 veckor gammal men det känns ändå som om vi redan haft honom en evighet. Stackaren är fortfarande lite förkyld och hes efter onsdagens gråtmaraton.

Nu sussar han sött på den lilla grå soffan och storasyster sussar i sin säng i sovrummet, jag har alltså vad man kallar lite alone time. Den har jag tänkt spendera med att surfa lite och sen sova en stund. Om jag inte skulle få sova en stund på dagen skulle jag aldrig orka med nätterna. Inatt var jag uppe med lilleman i en timme (det känns som en evighet nattetid).

Idag är det äntligen lite svalare här i Vasa. "Bara" 19 grader och halvmulet. Fortfarande hett men inte stekhett. Jag längtar till vintern!

I tisdags, efter att vi varit och erkännt faderskap, stannade vi vid Brändö torg och jag småsprang in till apoteket för att köpa en flaska cuplaton (för säkerhets skull) och en flaska Rela-droppar. Vi hade bestämt oss för att sluta ge cuplaton ått pruppmonstret occh försöka ge bara Rela-droppar för att se om det blev värre utan cuplaton eller om effekten var densamma som med cuplaton, det är jobbigt att minnas att ge dedär dropparna före VARJE måltid.

Så här i efterskott kom jag fram till att det nog var det som var orsaken till lillemans oroliga mage. Så vi började ge cuplaton igen på onsdagskvällen och nu är han nöjd och glad igen och prupparna kommer på löpande band.

En annan orsak kan vara knäckebrödet som jag tryckte i mig. Det finns ju ett antal livsmedel som man inte ska äta eftersom det kan ge luft i magen åt babyn (de flesta no-no livsmedlen råkar vara sådant som jag älskar!). Till den svarta listan hör bl.a. rågbröd (mums!), kål, lök, choklad (nooo!!), lakrits, kaffe, socker överlag, starka kryddor. Jag hade köpt ett gott knäckebröd som jag knaprade i mig med gott samvete istället för rågbröd, tills jag läste innehållsföteckningen noggrannare. Ingredienser: Fullkornsrågmjöl, källvatten, salt.... Shit och sorry gubben! Hehe!

Snart (läs: om en månad) får jag och B gå på biodejt. Har väntat på det hela året. Yey! Och under B:s semester får vi kanske åka iväg till Ikea i Haparanda ENSAMMA, om vi bara får barnvakt. Kul!

Nu: tupplur.

Ou maj gadd!

Vilken dag vi hade igår!

Lilleman hade luft luft luft, ja en maaaassaaa luft i magen och gallskrek så gott som hela dagen. Inget jag gjorde var bra. Lilla b var sur för att hon inte fick uppmärksamhet. Jag var döslut och gnällig och hatade vår lägenhet och allt i den! Var led mig själv för att jag inte kunde göra något för lilleman så det skulle kännas bättre. Kunde bara ha honom i famnen och försöka massera magen lite... Nämnde jag redan att det var satans jävla hett i lägenheten?

När B kom hem fortsatte rumban. Lilla b ökade sin klagovisa eftersom pappa gick med babyn i famnen och hon ville också upp. Jag ville bara fly fältet. Ville flytta in i kylskåpet och bo i en härlig kall cocoon med en korsordstidning och en godispåse, untouchable för man och barn.

Lilleman hade ändå en bra natt, tack och lov. Men imorse började samma cirkus igen. Efter vad som kändes som en vecka av gråt somnade lilleman på soffan. Nu ligger han där och småpruttar och vilar sig. Jag försöker vara så tyst som möjligt, vill inte väcka den (baby)björn som sover...

Han är fortfarande lite snorig. Vi borde kanske åka till hvc och visa upp honom... men han är bara täppt ibland... suck. Det är så svårt att veta. Å andra sidan är han fortfarande så liten så man borde nog kolla upp det. Men att sitta i timtal och vänta med en gnällig bebis är inget jag ser fram emot. NU borde man känna någon läkare som man kunde fråga....

När jag var liten bodde det en läkare i samma by och mina föräldrar ringde alltid åt honom när vi var sjuka. Vi fick åka dit och så undersökte han oss och skrev recept. Ingen timlång väntan där inte.

Nu vaknar han... dags att börja gå runt runt runt i lägenheten och vyssja och smånynna och säga "det blir nog braaa"....