onsdag 16 december 2009

Irriterad husmor

Jag, den största idioten på Brändö, fick för mig att laga egen pepparkaksdeg i år. Hmm. Visst, det låter som en utmärkt idé och visst blir man lite småmysig och får många "mora"-stämplar om man tar sig an ett sådant projekt. MEN. Ja visst kunde man gissa att ett MEN var på väg. Jag önskar att jag bara låtit bli och köpt lite mer deg istället, jag menar who cares?

Idag skulle vi baka pepparkakor bestämde jag, den glada husmodern i lägenhet 22. Fram med deg och mjöl och kavel och formar. Ja den satans degen alltså, den smulade sig heeeeela tiden. Hela tiden. Konstant. Jag kavlade ut den lite, den sprack. Jag lappade ihop den och kavlade vidare, den sprack. Jag lappade och mjölade, fortsatte kavla. Och kan ni gissa vad som hände? Den sprack! Och det var små smulor av deg överallt... grr. Ungarna var omöjliga, pepparkakskatternas svansar brändes... Husmor var svettig, irriterad och förbannad...

Juletid... stilla ro och frid.... yeah right!!!

Sen måste ju grannen ovanför dra igång en borrmaskin. Lilla b blev livrädd och skulle sitta i famnen. När jag äntligen fått lugnat ner henne kröp hon ner på golvet och ställde sig bredvid lileman som satt i stolen och övervakade bakningen. Hon började i halvt viskande ton berätta något med allra största allvar åt honom, och så pekade hon upp mot taket och fortsatte förklara. Hon var så söt, jag hade förklarat för henne att det bara är grannen som bor ovanför oss som borrar något, kanske sätter han upp en hylla och nu förklarade hon det för lilleman som såg enormt road ut över att han fick lite uppmärksamhet en stund. Gulligt!

Jag jobbar igen denna eftermiddag. Ingen har varit här sedan klockan 12, på fönstret till receptionen stod det att receptionen är stängd idag mellan 12 och 16... VARFÖR var det nödvändigt att jag skulle vara här från klockan 16 då? Jag gör ju INGENTING! Eller vänta, idag har jag överräckt 3 st A4 papper åt en kursdragare som behövde papper och igår, igår fick jag vattna julstjärnorna i biblioteket. Spännande!

Efter jobbet har jag tänkt inhandla de allra sista julklapparna. Sen är jag klar och ska börja slå in dem. Efter det FÅR JAG INTE KÖPA NÅGOT MERA!!

Nu ska jag läsa lite på tent tror jag, eeefter att jag kollat mejlen, skolmejlen och läst lite bloggar....

tisdag 15 december 2009

Om att frysa röven av sig

Igår yttrade sambon följande ord: "He er int na bra fö biln att böv kaldstartas, far du pedand elder gaand ti skolan?" Först blev jag förnärmad, cykla? Jag? Gå? JAG? Never mind att det är typ 1,5 km till skolan från vårt palats på Brändö, skulle jag bli tvungen att gå alternativt cykla?

Det var bara att underkasta sig och börja ruva på en lämplig hämnd. Nere i förrådet hittade jag en gammal vinterjacka köpt typ år 2000 på en basar i Turkiet, en fluffig, puffig pirat-adidasjacka som blivit sydd av en blind råtta tror jag. Ärmarna på denna mörkblåa skapelse är alltför stora, i en ärm ryms två stycken emma-armar och då ni, då vet ni att ärmen är breeeed. Väl iklädd denna jacka såg jag ut som en mörkblå melon med vita ränder. Hittade en ful bajsbrun stickad mössa att komplettera outfiten med och iväg bar det, på isiga trottoarer. På brändö bro visade termometern -10 och mina öron skrek på hjälp.

Vad hände med mössan jag hittade undrar ni, det undrade jag också på brändö bro, för mina öron höll på frysa rakt igenom så att minsta vindpust skulle ha kunnat pulvrisera dem.

Väl framme vid kunskapens hallar vred jag mig av cykelfanskapet, hade glömt att ta på mig långkalsonger så jag fick hjälpa benen lite på traven när jag skulle börja gå in i byggnaden. Försökte gömma mig bakom en pelare och lirka av mig min underbara adidasjacka, glömde jag nämna att dragkedjan är sönder och att man inte kan dra ner dragkedjan helt. Man måste alltså dra hela härligheten över huvudet.

Nåväl, jag brukar vara bra på att försvinna i mängden i PF och ingen brukar prata med mig, tills igår. Plötsligt kommer någon farande bakom en annan pelare och halvt skriker åt mig "Ja, så du beundrar mina lappar, är de inte fina?" Jag funderade vilka jävla lappar och visste inte ens att filuren pratade med mig till att börja med, frågade försiktigt om det var mig han pratade med och fick ett ja till svar, då märkte jag lapparna som någon rafsat ner något om gratis kaffe i havtornen eller vad det nu var och tejpat upp på pelarna. Han började gå runt pelaren som jag försökte gömma mig bakom och fortsatte "Nååh, ja har int fått nå svar, e di fina?" "Jå, jå, di er fina" kastade jag ur mig och ålade mig ur jackan och styrde stegen mot föreläsningen.

När jag grävde i min ryggsäck efter penna och papper hittade jag min mössa. Vilken tur att jag lagt penalen i den så att mina stackars pennor inte behövde frysa på väg till skolan.

Efter en lyckad föreläsning (som tog slut alltför snabbt) avslutades kursen och jag styrde stegen mot cykeln. Cyklade uppför en backe på väg hem och var nära att dö när jag blev anfådd och andades in iskall luft i häftiga stötar. Kurerade mig med glögg och pepparkakor när jag kom hem. Och på hemvägen mindes jag att man ska ha mössan på huvudet, inte som penalfodral.

Trots den fula formen, de överdimensionerade puffärmarna och den icke-fungerande dragkedjan så får min turkjacka betyget godkänt. Jag frös endast om öronen, benen (brist på kalsingar), fingrarna och näsan. Var den en räddare i nöden? Ja. Kommer jag att använda den igen? Tveksamt.

Och om det där med röven, ja, den är fortfarande aningen kall. :P

fredag 11 december 2009

en fredag

Jag och ungarna har varit ute 1,5 timme idag, kom just in. Det hettar om kinderna och de är blossande röda, humöret är på topp och ungarna snälla och gulliga. Det är i sånahär stunder mitt i vardagen som jag förstår vad det innebär att vara lycklig. Dessa stunder av obeskrivlig lycka händer nog oftare men jag tenderar att bara skriva om jobbiga saker har jag märkt. Nåja inte idag.

Lilleman leker med en boll i vardagsrummet, lilla b försöker underhålla honom med att låtsasnysa, och lyckas, lilleman skrattar hjärtligt åt henne. "Å-ii!" säger hon med sin bestämdaste röst och tar av honom en leksak som hon anser att han inte får ha. Denna stund är en bra stund så han börjar inte gallskrika utan vänder sig mot en annan leksak istället.

NU gallskriker han däremot, för nu ramlade han mitt på trynet i ett försök att manövrera sin kropp från sittande läge till magläge...

Bastun håller på att bli varm och pappa B kom just hem... This is Emma, signing out.

tisdag 8 december 2009

även jag

Jag hann inte mera än konstatera att jag tydligen slapp bli förkyld under denna influensaepidemi och då högg den sina klor i mig. Igår kväll visade "kvicksilvret" 38 graders feber.... hmm, trevligt. Känner mig inte värst sjuk faktiskt, var förvånad över ovannämnda temperatur eftersom jag brukar vara dösjuk redan då tempen är 37,1.

Nåja, ungarna verkar fortfarande friska, även om lilleman har blivit världens gnälligaste bebis. Suck. Han har föresten gett upp alla planer på att lära sig krypa verkar det som, han har istället lärt sig att sitta upp själv. Så nu gör han det stup i ett, för säkerhets skull får han ha en kryphjälm på sig för om han tappar balansen så är det bara hej betonggolv!

Lilla b har börjat kissa på pottan. Varje gång vi byter blöja tar vi en tur på pottan och det kommer för det mesta en skvätt som hon sedan stolt häller ut i toalettstolen (och på sidan om om man inte är med och styr lite). Duktiga lilla barn, kanske är vi blöjfria till sommaren??

Nu ska jag gå och ta hand om den skrikande bebisen. Gud alltså, vad är det för fel, jag menar, måste man skrika hela tiden?? Lär dig krypa så får du leksaken du försöker komma åt....

tisdag 1 december 2009

Förbannad

Jag blir så arg när lilla b vägrar somna på kvällen och på dagen. Hon är tydligt trött men nej, hon ska inte sova. Om hon inte sover på dagen blir hon övertrött och gnällig där en fem-sex tiden och inte somnar hon lättare på kvällen för det.

FAN vad jag kan bli irriterad!!

Idag är jag också irriterad på henne då hon inte kan prata så man förstår vad hon säger! Irriterad för att hon stör lilleman när han ska sova. Irriterad för... grrr!

måndag 30 november 2009

Lillajul

Vad skönt det var att ÄNTLIGEN spendera en hel helg hemma i Vasa. Har "raittat" hem till Öja VARJE helg sen början av september då jag haft simskola i Kokkola på söndagsmornarna. Men nu var vi som sagt hemma i Vasa. På lördag styrde vi stegen mot stan och skulle se på julgubben, men lilla b sket blankt i gubben i rött med vitt skägg och ställde istället till en gnäll-scen mitt i Rewell Center... suck.

Före julgubben skulle uppträda intog en clown scenen, jag tycker personliogen inte att det är något speciellt med clowner, och inte lilla b heller (tydligen) så vi styrde stegen mot H&M före julgubbens entré. Clownen inledde sin show med att säga: "Nut te kaikkii ottaa askel taksepain, kello olla nut yksitoistaa ja nut minä viihdytan teita..." Jag tyckte det var roligt att han skulle ha alla flera steg bakåt före han började sin show... hehe...

När vi kom hem bakade vi pepparkakor och försökte lyssna på julmusik, vår julCD är spårlöst försvunnen så B sökte julsånger på YouTube, lilla b skulle prompt vara med på "kaako" (=datorn) så vi fick ge upp julmusiken.

Lilla b koncentrerar sig på pepparkakskatten. "Kikkii, kikkii, Eeee, kikkii"! (=Kissi, kissii, Mamma, kissi), ropade hon.

Lilleman nöjde sig med att gnaga lite på en pepparkaksform och se på när mästerverken skapades.

Så här vackra blev de, våra pepparkakskatter, -kaniner, -hjärtan och -"blommor".

Före pepparkaksbaket försökte vi fota en julig bild av våra tomtar att skicka till släkt och vänner, det lyckades sisådär.... Det är svårt att få en halvåring och en 2-åring att posera som man vill...
"Ååij, ååij" (= Olli, Olli)

torsdag 26 november 2009

Alltså...

... jag ska nog väcka henne.... typ NU.

SEG

Jag är en segis idag... är lat och loj och slö och ja, och så vidare....

Har tent idag, tänker inte dyka upp, hade glömt bort den igår så jag har inte läst allt jag borde, tar den på nytt i vår...

Föresten, jag klarade tenten som jag hade för nån vecka sen. Jag hade läst på helt fel saker och satt i en timme och försökte med våld baka in det jag faktiskt läst om och kunde i mina svar på frågor som absolut inte hade något att göra med det som jag faktiskt läst.... Jag är skicklig.

Tydligen har jag lovat att jobba alla tisdagar i december.... Nån ny chef ringde idag från jobbet och frågade om de dagar som jag skrivit på en lapp är OK ännu. VA? Jag har inte lovat att jobba varje tisdag! Jag hade skrivit upp de dagar jag KAN jobba ifall DET BEHÖVS! Och jag har ingen lust att jobba just nu, ingen alls, har fullt upp med en massa annat, men eftersom samtalet var live och inte t.ex. ett sms kunde jag inte säga annat än, "Ja-a, jag kan jobba", med min gällaste "glada" röst. Suck. Det här betyder att jag får glömma den present jag hade tänkt fixa till min mammas 50-års dag. BLÄ!

Nu borde jag väcka lilla b, men det är så sköööönt med tystnad och lite egentid.... men jag borde... jag måste... jag skaa-aa... örk!

tisdag 24 november 2009

en stycken gadd

Lilleman har varit gnällig i ca en vecka. Jag har sagt gång på gång att han kanske håller på få tänder och visst hade jag rätt, idag skymtar en liten tand i nedre käken. Lilleman är gnällig som få idag och testar mitt tålamod. Mitt huvud håller på att gå itu av en hemsk huvudvärk och jag skulle helst av allt bara sova. B kom hem för ca en halvtimme sedan från jobbet så jag har varit ensam hemma lääänge idag med ungarna.

Har en tent på torsdag som jag känner noll läslust inför. Fick (via många omvägar) idag reda på att vi visst ska läsa en bok om inte två till denna tent, något som herr föreläsare tydligen inte ansåg vara nödvändigt att nämna! Grr!

Snart är det lillajul. Här i vår lilla lägenhet försöker jag varje dag göra det lite juligare, har bytt gardiner och sängöverkast och kuddöverdrag samt strykt dukar och dammat av filtar. Nu återstår en stor julstädning, byte av mattor, inhandlande av ljus i olika former samt framgrävandet av julskräp (=pynt).

Jag tycker om jul. Orkar inte "försvara" den åsikten just nu... Jag tycker helt enkelt om jul. punkt.

fredag 20 november 2009

vaxinasjon

Igår fick lilla b sin spruta mot svininfluensa. Idag är hon febrig, trött och hängig. Hon har suttit i min famn eller i sin säckstol och tittad på Nalle Puh hela dagen. Nu sover hon. Efter lite strul och en väldigt icke samarbetsvillig unge fick jag in en suppo åt henne också före vi läste saga idag, hoppas den hjälper ens lite.

Lilleman fick ingen spruta. Man måste vara minst 6 månader gammal för att få bli vaccinerad. Han blir 6 månader på söndag men nej, det gick inte. Nåväl, det är så då, jag är ingen mamma som ställer till med rabalder för det.

Märkte idag att våra barns initialer är ord: IS och OS. Coolt va, det hade vi inte ens tänkt på när vi bestämde oss för vad de skulle heta.

Nu lunch, en kopp kaffe och två avsnitt Hem till gården. Ungarna sover. Ljuva tystnad (fast idag är det bara lilleman som stått för (o)ljudet).

Passar också på att sända en eloge till Pitska Rajan för att hon orkar knåpa med sin gradu, man blir grön av avund och inser hur jävla lat man själv är. :)

tisdag 17 november 2009

Bäck to örth...

Jag har återhämtat mig och anpassat mig till denna vardag som jag lever i. Har lämnat filmvärldens romantik bakom mig och koncentrerar mig på den otroliga romantik jag blir serverad här hemma av min B, som alltid vet vad man ska säga i en knivig situation, hör fast här:

Jag, igårkväll: Usch va jag e fuul!
B kramar om mig och säger med sin snällaste, varmaste röst: Int er du ful, tu har mens.

Jag höll på dö av skratt. Och så säger de att livet med småbarn tar kol (hur i hela friden ska man stava det? Med o med å??) på romantiken...

måndag 16 november 2009

Tänk om...

... kärlek på riktigt ibland kunde vara som på film...

Nu menar jag inte smöriga ballader under sovrumsfönstret eller andra liknande sliskiga Hollywood klichéer.

Jag menar... hur ska jag uttrycka mig så här i all hast före nattningsrumban börjar här?

Igår såg vi en film som heter "Enemy at the Gates" och jag blev helt tagen av huvudpersonernas kärlek. Jag vet, ganska tonårsaktigt och kanske beror det på noll kärleksliv mitt i småbarnslivet men jag har hela dagen gått omkring och filosoferat om just det där med kärlek på film.

Jag vet att det ibland är så långt från verkligheten som man bara kan komma, ingen orkar hålla på som de ibland håller på på film och om B skulle börja smörsjunga under sovrumsfönstret (ganska svårt eftersom vi bor på femte våningen men..) skulle jag antagligen fnysa och tycka att det känns löjligt och overkligt och inte alls som ett genuint uttryck för kärlek, och nu är det ju inte sån kärleksförklaring som jag önskar.

Men säg mig kvinnfolk, hur många skulle inte vilja höra följande från sin käraste: You were so beautiful that I didn´t dare look at you. I was thinking of all the men that would get to hold you and I envyed them, and look now who´s lying here next to you... lovar inte att det är ett exakt citat eller att det är korrekt engelska, men you get the point?

Scenen utspelar sig mitt i ruinerna av ett bombat Stalingrad under andra världskriget och den manliga huvudpersonen Vasilij hade sett henne (Tanja) på tåget på väg till fronten och berättar att han tittat på henne i tåget, de träffas senare i Stalingrad och blir bekanta och till sist älskande och den här scenen är ganska i slutet av filmen då de blivit ett par så att säga. Hela deras kärlek är så subtil och känns verklig (men med filminslag, så klart), jag som är aningen svältfödd just nu levde mig in i deras känslor och blev helt tagen helt enkelt.

Min B är ju inte den mest romantiske karl som ni kan hitta (och han skulle aldrig kläcka ur sig något i stil med ovan) och jag är absolut inte en vacker kvinna med de rätta attributen för en filmromans, ej heller är jag särskilt romantisk och övertydlig med mina känslor. Jag är helt enkelt inte en sån som män trånar efter, om de nu gör det i verkliga livet...

Men tänk om. TÄNK OM man skulle kunna få uppleva lite äkta filmromantik i det verkliga livet. Tänk om någon faktiskt skulle säga en massa underbara saker om en och hålla ansiktet i sian händer och ge en en mjuk känslofylld kyss... Tänk om...

Realitycheck:

B spottar och springer till diskhon: "Nä va la ja i mun just!! Hede va int en brösmulo!"

Romantiskt. ;) :P


Tillägg senare: Nu menar jag ju inte att en främmande karl ska falla ner från himlen och börja rabbla en massa "filmromantik" utan jag menar att ens egna gubbe (om man har en) ska vara filmhjälten och sweep you off your feet...

fredag 13 november 2009

Nä nu!

Jag blir så arg, så ledsen och så rådvill när vi har nätter som denna... Jag anstränger mig faktiskt för att ge lilla b uppmärksamhet och beröm och sätta gränser och krama henne och vara ut med henne (två gånger igår) och då allt ändå blir fel och hon vaknar klockan 03.30 och börjar skrika igen känns det så lönlöst.

Hon vrålade allt vad hon orkade inatt igen, var flyförbannad och sparkade på allt. B tog ut henne på balkongen för at väcka henne men det blev bara värre för hon la i en högre växel (tänk att de faktiskt fanns EN till!) och skrek ännu mera när de kom in igen. Jag sa åt honom att inte gå ut med henne för hon piggnar till i friska luften om hon vaknar och då somnar hon inte om, men han lyssnade inte, då blev jag arg på B och fräste att han får vara uppe med henne då om hon inte somnar om och gick och lade mig igen.

Och jag hade ju rätt, hon somnade inte om utan började efter en stund påstå att hon gjort nummer två trots at hon bara pruppat. Jag vägrade röra mig u fläcken, B fick fixa så hon somnade om, vilket hon som tur gjorde.

Jag blir så frustrerad när jag och B inte håller samma linje med lilla b. B tror att vi gör det men vi gör det absolut inte, hon vet precis hur hon ska spela ut oss mot varandra. När jag infört något nytt på dagarna för att exempelvis få henne att så småningom sluta med tuttflaskan så gör B tvärtemot för att han "inte orkar" när hon säger emot. Jag har flera gånger sagt att vi borde sätta oss ner och komma överens om några enkla förhållningsregler, men B tycker jag är löjlig.

Varför är det ibland (eller för det mesta hos oss) så svårt att tycka om sitt eget barn? Jag är mamma, jag vet, och det hör ju som till att jag ska finnas till som stöd och hjälp, jag ska älska villkorslöst och för evigt. Men det är tungt, särskilt då jag aldrig får något tillbaka, lilla b ropar aldrig mitt namn, hon vill aldrig vara enbart med mig, hon minns aldrig mina saker (åt B:s handduk säger hon "pappa, pappa" och åt hans iPod, åt hans rakmaskin osv., men aldrig att hon minns några av mina saker...). Det är barnsligt och löjligt, jag vet, men det känns bara som om jag bara gör allting fel då jag aldrig verkar göra lilla b nöjd. Ibland får jag också en överväldigande känsla av att hon är olycklig här hemma med mig, och jag vet inte vad jag ska göra åt det, jag kan inte vara någon annan än jag, jag får inte inpressat flera timmar på ett dygn och inte heller får jag på ett magiskt sätt min ork att fördubblas när jag inte får tillräckligt med sömn, jag gör mitt bästa men det känns inte som om det räcker.

torsdag 12 november 2009

Brist på... allt egentligen.

Det här med att studera samtidigt som man är hemma med två barn på dagarna var inte en så bra idé, får jag konstatera igen en gång, jag känner mig helt utmattad av allt som borde göras och som jag inte hinner få gjort.

Den här veckan har jag haft så mycket på min "to do"-lista att jag låst mig totalt, har inte fått uträttat något. Kursen i Rysk säkerhetspolitik har inte alls lockat, har varit för trött för att följa med lärarens monolog och försöka lista ut VAD jag ska anteckna av allt det han säger, jag har åkt hem när vi haft paus, efter 1,5 timme. Jag har en tent imorgon som jag läst ca 30 sidor till tror jag, av 3 hela böcker. Ingen av böckerna är på svenska utan en är på engelska, en på norska och en på finska. Jag ville verkligen satsa på den här tenten men det blev nu som det blev, NÄR skulle jag ha haft tid/ork att läsa? På natten?

Med ungarna har jag knappt hunnit göra något alls, igår bakade jag och lilla b visserligen bullar, eller vi gjorde degen, lilla b var en baddare på att vispa, ägg och mjölk flög överallt i köket, för att inte tala om hur mjöligt det blev när vi kom så långt. Jag spenderade mer tid med att städa undan än att röra ihop degen. Satte lilla b i badkaret så länge jag städade undan men hon skvätte vatten i hela badrummet så jag fick krypa på alla fyra och torka upp med trasa efter henne. De ungarna, de ungarna.

Imorgon är det tent klockan 14 i kvarnen, klockan 17 ska jag vara i jakobstad på psykologikurs. Hehe, ingen stress alltså, ingen alls. Ibland undrar jag om jag ens använder hjärnan när jag planerar saker.... tvivelaktigt. Att trycka in två kurser kvällstid (rsp slutar ikväll, på måndag börjar kalla kriget) plus en kurs som går tre helger i Jakobstad, försöka göra några skoluppgifter och läsa till tre tenter, allt före jul ter sig inte särskilt smart, inte när man ska vara mamma på heltid och tvätta, städa, underhålla, byta blöjor, laga mat och bara finnas till för diverse filurer. Huh! Som man bäddar får man ligga, jag borde lära mig att bädda fördelaktigare.

Min pappa har nu fått "sika" enligt egen utsago. Han meddelade igår att han har 38 graders feber och känner sig klubbad. Kan ju vara en helt vanlig förkylning också men tydligen har den (förkylningen) meddelat att den är av gristyp. Anyway, saken är den att han är helt ensam hemma (jag räknar inte hunden som någon som kan stå till tjänst med exempelvis varm saft och näsdukar). Han sa själv att om febern stiger till 39 grader börjar han yra, ännu trevligare att vara ensam alltså, min pappa blir också superynklig när han är förkyld, han jämför det med att föda barn (han skulle bara veta). Hans sambo kommer hem på lördagmorgon (hon jobbar i Vasa) och trots att min farfar bor mindre än en kilometer från honom (i princip är de grannar) så tror jag inte att min farfar ställer upp som sjukskötare åt sin 52-årige son. Jag lovade att komma hem om han blir yr, ifall min farfar inte ställer upp, fast egentligen borde min bror åka hem, för han är redan förkyld och jag har två små (än så länge) friska ungar att tänka på.

Min träning har det gått åt helvete med. Saknar inspiration, motivation och en massa andra -tioner. Suck. Jag hittar inte tid och ork helt enkelt, och det irriterar mig, för jag vill så gärna satsa på att gå ner och bli hälsosammare. I två veckor har jag nu sagt, "imorgon ska jag skärpa mig", men det har bara skitit sig.

Nu måste jag väcka lilla b, lilleman manglar redan i vagnen här bredvid, jag har fällt ner ryggstöden på båda sidorna i ungarnas syskonvagn så han har en extra bred vagn att mangla runt i, lyx för en bebis?

Föresten, pluspoäng för mig, vi var ute idag, nästan en timme, jag var genomblöt av svett före jag hade klätt på båda ungarna, släpat ner vagnen från 5 våningen och ända bort till parken, men, vi var ute i alla fall.

fredag 6 november 2009

Di swainfluu

Ringde min mamma igår, för att fråga hur min morfar tänker fira farsdagen i helgen, hon meddelade att de fortfarande är sjuka allihopa och att min lillebror T (snart 8 år) har haft svininfluensa. Så, jag tänker att vi kanske inte ska åka och hälsa på dem i helgen då, visserligen hör vi inte till någon riskgrupp men sjuka barn vill jag inte få på halsen (se vad jag uttrycker mig fint om min egna barn... "få på halsen"..). Lilleman är redan lite snorig och jag tyckte jag hörde lilla b hosta lite idag men ingen feber här ännu inte.

I Vasa har man nu börjat vaccinera folk för svininfluensan, eller som min pappa (årsmodell 1957) kallar det (så fjortisaktigt) "sika". "Har du fått sika naa än?" frågar han när han ringer. Om jag skulle gå i högstadiet skulle jag skämmas... eller, jag skäms lite trots min höga ålder på 25 år.

Så gott som alla bloggar om eller talar om VAD de ska göra, ska man vaccinera eller inte. Nu är det då min tur att skriva ett par rader om detta dilemma. *harkel* Jag vet inte vad vi ska göra. Ingen har nämnt något om det åt oss, ingen har frågat... så vi kör nu så här tills vidare. Om någon bjuder ut vaccin tror jag nog att vi vaccinerar barnen, men om VI vaccinerar oss vet jag inte. Låt nu alla i riskgrupperna få sitt vaccin nu till att börja med, jag tänker inte stå utanför rådgivningens glasdörr och gasta mig gul och blå och gredelin. Jag läste nämligen i VBL att man just vid vår rådgivning fått be folk gå hem den dag man inledde vaccineringen av riskgrupperna, folk hade dykt upp och hoppats att ingen skulle märka att de också fick sina friska barn vaccinerade, eller så uppfattade jag artikeln.

Lilleman är dessutom för ung för vaccinet ännu.


Här är ungarna en dag då de båda låg i lilla b:s säng så länge jag bäddade "den stora sängen".

Venska tagen

I Vasabladet idag har de frågat ett antal ministrar om svenskan i Finland. Jag blir alltid så förbannad när det är "debatt" om svenskan och jag känner mig så liten och utan makt att påverka. Samtidigt är jag lite kluven, min mamma är finskspråkig (och ibland onödigt stolt över det, om man får säga så om sina föräldrar) så jag skulle vilja överföra lite av det finska arvet till mina barn, så de inte blir helt insöade finlandsvenskar som sitter under sin stubbe och bara skriker en massa över hur orättvist det är att vi måste kunna finska men "De" (finnarna") inte måste kunna svenska.

För att få ett fungerande Finland och en fungerande tvåspråkighet måste båda språkgrupperna arbeta tillsammans, det är plus minus noll om finlandsvenskarna gnäller att det är så orättvist och om finnarna gnäller att det är orättvist, någon fungerande lösning kan ju inte nås då.

Ofta tycker jag dessutom att de som får mest uppmärksamhet i svenskan i Finland-debatten är (som Bitte en gång för en tid sedan skrev i sin blogg http://bloggen.fi/paradox/) sura gamla gubbar som tittat upp under sin sten var de legat i tiotals år och vrker ur sig (ibland) ogrundade anklagelser och "muckar gräl". Aldrig får man höra om positiva saker som sägs om tvåspråkigheten, och det sägs ju nog positiva saker också.

Jag förstår inte varför man inte kan se på tvåspråkigheten som en rikedom istället för något så arbetsamt och onödigt och... ja. Utrikesminister Alexander Stubb svarar på frågan om svenskaundervisningen i finska skolor borde börja redan i årskurs fem istället för som nu, i årskurs 7: "Jag tycker att språkundervisningen - i bland annat engelska och svenska - över huvud taget ska börja så tidigt som möjligt. Ju fler språk finländarna kan, desto bättre." Exakt min åsikt! Jag önskar att jag vore bättre på tyska eller att jag fortsatt läsa franska, jag önskar att jag hade mera tid så jag kunde gå en språkkurs eller två.

På samma fråga svarar miljöminister Paula Lehtomäki följande: "Nej. För finskspråkiga är svenska verkligen ett främmande språk. Det kräver mycket jobb att lära sig svenska. Obligatoriska studier från och med femman är för tuft." Jag tänkte bara VA i HELVETE! när jag läste den kommentaren! På vilket sätt är svenskan mera främmande för finskspråkiga än finskan för somliga elever i svenskfinland??? Engelska kan jag förstå att man kommer i kontakt med via TV och videospel redan tidigt men nog är det också ett helt främmande språk, lika svårt att lära sig! Dessutom vet jag att många finska elever läser tyska redan i lågstadiet, på vilket sätt är det lättare?? Och varför ska finlandssvenskarna läsa finska från trean och börja "leka på finska" redan i ettan om finnarna tammefan börjar läsa svenska först i sjuan!! (Ja, jag vet... majoritet, mionoritet, men ändå! Alla minsitrar som de intervjuat i Vasabladet ansåg att Finland ska fortsätta vara ett tvåspråkigt land, men gör något åt språkfrågan då!!)

Dessutom, att börja med svenska i sjuan är som att skjuta sig själv i benet före man ska springa undan en argsint björn. På sjuan, ungarna kommer i tonåren, allt är skit, skolan suger och vänner och eventuella förälskelser är viktigare än något skolan har att erbjuda. DÅ ska man introducera svenskan och börja babbla om hur trevligt det är med tvåspråkighet osv. Dömt att misslyckas! Dessutom borde undervisningen i båda språken möjligtvis kunna ha en mera praktiskt orienterad undervisning, dvs. man vill ju att eleverna/ungarna/de finländska medborgarna ska våga/vilja/kunna uttrycka sig på det andra inhemska språket utan att vara rädda för att låta som om de rabblade upp något ur ett uppslagsverk från 1800-talet.

Ska avsluta mitt "raseriinlägg" med ett citat av migrations- och Europaminister Astrid Thors: "Finland ska vara ett land med två nationalspråk. Det att landet har två språk är en viktig identitetsfaktor: det visar att Finland är en nordisk demokrati."

tisdag 3 november 2009

Jess!

Fick just mejl från läraren i kvalitativa metoder, hon sa att allt var OK och att hon skulle stura kursen!! Tjitjing, där ramlade det in 5 sp på STURE.

För att ännu återknyta till föregående inlägg, jag arbetar bra under press/stress. När jag plitade på det sista finliret till uppgifterna i kvalitativa metoder II hade jag lilla b hängandes i vänster arm skrikandes "Baaah, baaaah, baaaah" (= Nalle Puh på lilla b språket), jag hade nämligen stängt av DVD:n eftersom jag ansåg att det nu var färdigtittat på Nalle Puh för en stund i alla fall, något som dottern inte höll med om. Samtidigt bestämde sig lilleman för att skita och gallskrika på golvet bredvid mig, när mamma inte rörde en fena för att få bort lasset av avföring började ha skrika ännu högre. Alltsammans samtidigt som jag skrev så det nästa rök från tangentbordet och mumlade non-stop: "Mamma ska bara skriv färdigt, mamma ska bara skriv färdigt. Olliiiiii schhhh schhhh, Bella du kan leik na anat nu så läng. Mamma ska bara skriv färdigt, mamma ska bara skriv färdigt."

Äntligen får jag dra ett streck på listan över ogjorda arbeten, bara att hugga in på nästa nu då...

Kvaltiva metdr

ÄNTLIGEN! Nu var det klart... inlämningsuppgifterna i romanform inlämnade via mejlen... hoppas jag blir godkänd!!!!

Fan va ja e dukti... nu väntar en lillan filur me blöjon full åv skåni på service...

the skrikattack is bäck

Inatt var det dags för skrikkalas igen. En 3-tiden vaknade lilla b och började skrika. Jag blev bara argare och argare för varje sekund som gick... jag vet, hon är ett barn och hon vet antagligen inte om vad hon gör men ändå. Jag blev frustrerad och förbannad och ledsen. Lilleman vaknade och ville inte somna om, jag hörde hur lilla b låg vaken lääänge efter episoden.

Orsaken till att jag blir så arg på henne är att hon inte skriker ett "jag är rädd och olycklig" -skrik utan ett "jag är förbannad och ni är skit som inte låter mig få min vilja igenom" -skrik. Hon sparkar väggen, sängen, golvet och skriker och försöker styra och ställa enligt behag. Ärligt talat, jag skulle vilja lyfta upp henne och sätta henne i tamburen på en cooldown och stänga dörren när hon håller på sådär (tamburen/datarummet är i anslutning till vårt sovrum). Är jag inte en hemsk mamma? Jag brottas med mina känslor varje natt när hon håller på sådär, jag vet att man inte ska känna så för sina barn, eller i alla fall inte medge det men måste man verkligen tycka att de är de underbaraste hela jävla tiden?

Imorse kom hon utspringande ur sovrummet glad som ett hangökex och kastade sig i min famn, då tyckte jag att hon var gullig och jag tyckte om henne, men på natten då hon ställer till med kalabalik så tycker jag inte om henne. Nu är det inte så att jag bara tycker om henne när hon är snäll, nix, på dagen tål jag så gott som vad som helst som hon ställer till med, skrik och oreda, men på natten vill jag sova så jag orkar med allt som sker på dagen, då vill jag inte lyssna på en förbannad tvååring.

Jag (och B) behöver verkligen dendär helgen i Uleåborg i januari, desperat!

Här har hon just vält en blomvas hemma hos farmor...

fredag 30 oktober 2009

Åh, en sån natt...

Inatt har lilla b sovit gott hela natten. Jag har inte hört ett skrik från hennes säng på hela natten, några snarkningar, ja, men inga skrik.

Lilleman däremot har varit uppe i två omgångar (JA, jag räknar halv sju när alla andra sover som en omgång på natten, må det då vara hur mycket morgon som helst).

Lilla b har suttit i sin säckstol heeela morgonen och tittat på Nalle Puh på DVD. Med sin lilla fleecefilt på benen och en Nalle Puh under armen har hoin förnöjt smuttat på apelsinjuice och knaprat i sig flingor (utan mjölk). Ibland får man ha sådana dagar konstaterade jag och tryckte bara på play gång efter gång efter gång. "Baaaah, baaaah, baaah!" ropar hon och håller hårt i Nalle Puh nallen och pekar på TV:n.

Lilleman och jag däremot gör en uppgift i kvalitativa metoder.... hmm.

Idag ska vi norrut igen. B har sprungit till jobbet idag så vi ska hämta honom ca klockan tre, före det ska vi till loppis och till Prisma (vi måste ha ersättning, jag bävar för folkmängden i Prisma dagen före dubbelsöndag, iiiiiik!!).

Nu vill lilleman inte leka med den blåörade kaninen och crazygojan längre, det börjar dessutom bli dags för lunch... Trevlig helg!!

onsdag 28 oktober 2009

Fy på mig!

Ingen ny vinterjacka men några tröjor och en simdräkt.. hemska jag! Har alltid dåligt samvete när jag spenderar pengar på mig själv.

Fast en simdräkt behöver jag verkligen, man börjar se vad som finns under min gamla när jag har den på mig... hemskt!

"Baaaah" och en bra natt

Här har vi sovit bra nu två nätter i rad. Eller, sett från lilla b:s sida bra, men lilleman har varit gnällig hela natten efter gårdagens vaccinationssprutor. Så det var rumba hela natten ändå, klockan 4 tyckte han att det var morgon och började morra och jollra i sängen efter mjölkflaskan. NEHEPP, tänkte jag och lyfte honom bredvid mig och höll honom nära och smånynnade en påhittad melodi, och han somnade, men sov inte längre än till 6 nånting... blä!

Lilla b älskar Nalle Puh, eller "Baaah" som hon kallar honom. Både morgon och kväll ska hon sitta i sin säckstol och titta på samma DVD med Nalle Puh. Med sig i säcken ska hon då ha alla sina Nalle Puh nallar och Ior. Har börjat begränsa hennes barnprogramstittande till typ Rorri Racerbil och Nalle Puh, ifall hon skulle få mardrömmar av de andra, trots att de är BARNprogram. Nu sitter hon i vardagsrummet och gapskrattar åt Nalle Puh DVD:n, om jag inte misstar mig så spelar nu avsnittet var Nalle Puh ska hjälpa sina vänner att få sina önskningar uppfyllda och just precis nu så hjälper han kanin med att få bort småkryp som äter hans grönsaker. Det är härligt att höra henne skratta.

I Vasabladet idag fanns det en insändare från en mamma som upplever att folk är negativa gentemot föräldrar som bara har ett barn, att man aldrig frågar en 5 barnsmor varför hon har fem barn? Att man upplevs om onormal för att man inte vill ha fler barn. Jag blir igen förvånad över hur lite folk har att reta upp sig på. Vill man bara ha ett barn så skaffar man bara ett barn, varför ska det vara onormalare än att ha 3 barn? Det är väl inte allmänhetens sak att kritisera ett sådant beslut. Huh!

Idag lyser solen i Vasa. Vår vagn har punktering så vi kan inte gå ut, skit! Hoppas det är bra väder i helgen då vi är i Öja och kan vara ute...

Nu ska jag beställa en ny vinterjacka åt mig och försöka skriva lite på ett skolarbete.

tisdag 27 oktober 2009

Spenderade många euron på mig själv

och nu har jag dåligt samvete...

Beställde några ekologiska hudvårdsprodukter från Am naturprodukter för att jag är nyfiken på att testa crémer och tvålar och sånt som inte innehåller en massa tillsatsämnen och annat skit. Svärmor har haft Am:s solcréme hemma och jag har testat ett par gånger och tyckt att den är bra men nu ville jag se hur bra ekologiska produkter är i längden. Dyrt blev det men det unnar jag mig den här gången.

När det gäller min viktminskningsresa så har jag strandat som en enorm val. Har varit väldigt trött nu i snart två veckor (höstdeppis?) och helt enkelt inte orkat träna, det känns som om min kropp försöker säga åt mig att låta den vila en tid, men jag tror att jag skulle må bra av lite träning nu igen. Det är bara att kliva upp i sadeln igen.

Har återgått till mina "frosserianfall" (= 2-4 kakbitar istället för EN, godis mitt i veckan osv.) också och det känns verkligen inte bra. Jag som klarat mig så bra i ett par månader. Måste försöka skärpa mig nu!! Verkligen. Annars kommer jag aldrig att gå ner 5 kilo till julen...

Kan ni tro det, lilla b sov hela förra natten utan att vakna!! Utan något alls. Hela natten! YEY! MEN, vi var ju dumma och var uppe sent och såg på film = kort natt och trötta föräldrar. lilleman var även han uppe en gång på natten och jag tog första skiftet, och även det andra (grr!) då B stack iväg tidigt till jobbet. Men huvudsaken var ju att lilla b hade en bra natt! Hoppas på flera.

Rådgivningsdag idag, för båda barnen. Lilleman fick två vaccinationssprutor och är nu gnällig dom få. Lilla b fick inga sprutor men ett klistermärke. Tanten tyckte att vi skulle kontakta läkare för att undersöka lilla b:s gomtoncill är för stor då hon snarkar som en karl om nätterna. Den kan också vara boven bakom hennes nattliga skrikanfall.

Förra helgen började min psykologikurs. Den var faktiskt ganska intressant. Boken som vi ska läsa är ca en miljon sidor lång och väger ett ton, ser inte fram emot att läsa till tenten i december.

Nu ska jag se på House och efter det ska jag dra mig tillbaka till mitt sovgemak.

Gonatt all ni fina!

P.S. J&J, dags för en kaffe snart?

fredag 23 oktober 2009

&%¤#/ unge!!!

Fan vilken natt!

Lilla b vaknade 00:01 och började skrika. Försöker med att inte ta upp henne ur sängen, men B ger upp efter en 5 minuter och tar henne i famnen = dubbelt mera skrik. Tillbaka med ungen i sängen. Hon fortsätter skrika och sparka på allt. Sen stiger hon upp och börjar dra i rullgardinen. B försöker dra upp den, men den ska inte upp, skrik, ej heller ska den ner, skrik! Skriiik, skriiik, skriiik.

Lilleman vaknar. Skrik. Jag går ut i vardagsrummet med honom. Nynnar svagt på en melodi och han somnar om på mitt bröst.

Tyst i sovrummet. Klockan är 00:16.

Jag tassar tyst in i sovrummet med lilleman och lägger ner honom i hans säng. Märker att lilla b är vaken. Hon ligger bredvid sin far som snarkar i vår säng. Jag lägger mig ner. Lilla b ligger och snurrar sitt hår runt pekfingret = hon är trött. B snarkar. Jag smeker henne över håret och sjunger tyst trollmors vaggvisa. Hon är fem före att somna hela tiden men spärrar upp ögonen just när hon ska somna. Efter en stund ska hon i sin egen säng. Jag väcker B och han bäddar om henne. Klockan är nu 00:56.

Jag vaknar 01:50 av att lilla b pratar och klättrar i vår säng. SUCK! B snarkar. Jag är irriterad. Lilla b lägger sig ner tvärs över sängen och sparkar mig i ansiktet. Hon klättrar över till sin egen säng. Pratar mera. Jag säger till på skarpen att det är natt och nu ska vi sova. Lilla b börjar gråta.

B vaknar. Frågar om lilla b vill sova bredvid pappa? Lyfter henne i vår säng igen. Börjar snarka. Lilla b är vaken. Jag är gråtfärdig och samlar fräsande och spottande mitt täcke och min kudde och stormar ut till vardagsrummet och försöker hitta en bekväm ställning på vår usla soffa. Somnar och vaknar när klockan är 03:nånting.

Smyger tillbaka i vårt sovrum. Lilla b har brett ut sig på min sida. Väcker B och han flyttar henne i egen säng. Vi somnar om. Jag vaknar av att B säger att han åker till arbetet, han har matat lilleman och han sover på soffan i vardagsrummet. Somnar om.

Lilla b väcker mig lite före 8. GÄSP!

torsdag 22 oktober 2009

En torsdag i mitt liv

Har varit lite tunnsått med blogginlägg den sista tiden. Orsak? Jag (vi) är dödströtta!!

Lilla b har börjat vakna på morgonsidan av natten (ca. 03.00 - 05.00) och gallskrika, springa runt i lägenheten och gråta. En natt den här veckan var hon uppe TVÅ (2) gånger!! HJÄLP! Vi dör snart av sömnbrist. Värts är att hon inte alltid somnar om efter en episod, nej, hon kan ligga en stund i sängen och sen börjar hon "hooa" och säga "pappa, pappa, giga giga kikikiii", sen klättrar hon upp i vår säng och börjar mangla på sin far. Efter en stund blir hon irriterad när ingen rör en fena och då är det bara att ge sig, ingen skillnad om klockan är halv fem på morgonen och ögonlocken väger ett ton.

Det känns så hopplöst. Ser inget ljus i änden av tunneln. Vi vet inte vad vi ska ta oss till. Inget hjälper på natten då hon får sina "skov"... Hon ropar efter tutten "ukku", "ukku" men lugnar sig inte när vi bjuder den åt henne, hon vill inte ens ha den i munnen, hon ska ha den i handen. "Pappa", "pappa" ropar hon också men inte verkar hon ha någon skillnad på oss. Hon väcker lilleman som också ställer till med skrikkalas. KAOS! Ingen av oss orkar mera känns det som, ändå måste man orka. Jag ville bara gråta en natt då jag satt i vardagsrummet i soffan och höll i en gallskrikande, sparkande tjej så hårt jag bara vågade.

Jag hoppas innerligt att hon inte minns något av hennes nattliga episoder på morgonen. För de är hemska. Hon skriker och skriker och skriker, gråter otröstligt och verkar ha total panik. Jag hoppas att hon inte minns dem på morgonen. Stackars liten i så fall.

Jag vet att barn kan få något som kallas nattskräck och då får de sådana "skov" nattetid. Men nattskräck passar bara delvis in på det lilla b har för sig. Kan det vara det ändå?

Det har gått så långt att jag inte ser fram emot varken en ny dag eller en ny natt. Det känns så tungt att veta att man inte kommer att få ordentligt med sömn för att orka med följande dag när man går och lägger sig. Hur ska man orka hitta på en massa roligt med sina ungar när man är utsliten och dödstrött?? Svar: Man orkar inte. Eller JAG orkar inte.

Jag försöker ge lilla b mycket uppmärksamhet och beröm på dagen. Ger henne kramar och pussar och berättar för henne hur mycket jag älskar henne. Försöker låta henne vara delaktig i så många hushållssysslor som möjligt. Låter henne hjälpa till att sköta lillebror. Försöker vara tydlig med gränssättningar och försöker ha en stabil rutin hela dagen igenom. Men kanske det bara inte går att göra något åt hennes "skov". Kanske växer de bort? Lite skrämmande är det nog att vänta på att det ska växa bort då jag läste i en artikel att om barn fortfarande lider av nattskräck efter 12 års ålder ska man kontakta läkare.... 12 ÅR!!!!!

Hon har blivit en jätteduktig liten tjej med en vilja av stål. Hennes temperament liknar mitt eget och ibland har jag svårt att handskas med henne just för att vi är så lika. MEN, hon har börjat lyda mig när jag säger ifrån. En dag denna vecka sa jag åt henne (jag stod och diskade) att hon inte får flytta stolen i köket för att komma åt "mjölskåpet" och strö salt överallt. Hon lydde mig och kom ner, men, hon såg på mig med arga ögon och en rynka i pannan, marscherade fram till mig, drog i mina byxor (som var lösa i midjan så de de föll ner till knäna) och slog mig på rumpan! Hah! Varifrån får hon allt??

I måndags var vi alla i Prisma för lilla b behövde nya skor och en mellansäsongsdräkt/overall. Hon ställde till med ett sånt skrikkalas så jag fick gå ut med henne och lilleman så länge B handlade. Han glömde ge nycklarna till bilen åt mig så där stod vi på parkeringen med en gallskrikande lilla b i huvudrollen, lilleman öppnade försiktigt ena ögat och iakttog storasyster där hon stod på kundvagnens barnsits och skrek i högan sky.

Härligt med ungar hörni!

Lite om lilleman då. Den söta tjockisen som blir 5 månader idag. Han har börjat backa. Han försöker komma framåt men det lyckas inte så bra ännu, så han far bakåt istället. Han ligger på mage och lyfter upp rumpan i luften, sen lyfter han upp överkroppen på raka armar, men aldrig de två samtidigt, han ser ut som en gungbräda. Sen "pausar" han med att ligga på mage, sträcka ut armarna åt sidorna och vifta febrilt med armarna samtidigt som han sprakar hårt med benen och "morrar". Han är söt vår tjockis. Och lilla b är helt tagen av honom, hon ska lyfta och sköta och ropar "heeej" åt honom hela tiden. Några pussar brukar lillebror också få, om han är snäll.

Förutom att öva på att krypa/åla sig fram tycker han om leken "Äta strumpa" som går ut på att se hur våt strumpan blir om man suger på den i fem minuter. Ser bra ut då han tar tag i fötterna och försöker få foten i munnen (och lyckas!). Tänk om man vore så vig...

Nu blev det ett superlångt inlägg igen... Men nu, till viktigare saker, som att FUNDERA på skolarbeten....

söndag 11 oktober 2009

Födelsedag

GRATTiS TiLL LiLLA B SOM BLiR TVÅ ÅR iDAG!!!!!! :)

torsdag 8 oktober 2009

Tillbaka på min tron

Här är jag igen. På Niklasvägen 1 i Smedsby. Tillbaka på min tron, eller tillbaka på en nyare, obekvämare tron. Varför har de bytt ut den gamla stolen mot en sånhär ergonomisk skitstol som bara skaver i de nedre regionerna? Kung Emma är tillbaka men med såran röv!

Trodde inte att jag skulle komma tillbaka hit i våras när jag tackade för mig. Men nöjd är jag över att få tjäna lite extra pengar, även om det bara är 2 timmar i veckan. En liten paus hemifrån får man ju också och det är ju aldrig fel.

Jag tror att min kropp håller på att ställa till med lingonveckan så småningom (jag vet, intresseklubben antecknar så pennorna ryker). Är grinig, sugen på godis och trött. Har inte haft mens ännu sen förlossningen och Olli är 4,5 månader. Visserligen hade jag efterblödning i nästan en månad så... Men för att vara ärlig, det är najs att inte behöva fundera över en massa bindor och dagar i månaden och ha humör som svingar som en apa i lian (alltså värre än vanligt) men det är också najs när det rullar på och man vet att allt är som det ska, man blir van either way så att säga.

Denna vecka har inte varit en bra träningsvecka. Inte alls. Jag har varit lat och trött och slö. Min kropp har helt enkelt inte varit med på noterna för mina 4 träningspass i veckan. Jag är konstant hungrig trots att jag äter ordentligt. Jag erkänner, men bara för att du vrider min arm bakom ryggen så det gör ont, att jag ätit godis den här veckan. En dag var ungarna så omöjliga att jag tullade på lilla b:s överblivna lördagsgodis som jag gömt i ett av köksskåpen. Mina bnerver var så hårt spända att jag skulle ha kunnat räkna till 100 på balkongen utan att det gett någonsomhelst effekt. Lösningen var: godis och att slå dövörat till. Det fungerade jättebra, tills jag fick dåligt samvete för att ha ätit godis. Och vad gör idioten då? Jo, hon äter lite till godis. PUCKO!

I övriga nyheter: Lilla b fyller år på söndag. Min lilla racerbilfantast blir 2 år gammal. Tänk hon blir två år, det känns både mycket och lite. Ifjol var hon fortfarande en liten bebis och hennes humör var fortfarande mer likt ett lamms än ett lejons. Nu är hon envis och envis och envis, väldigt påhittig och amper. Hon sover dåligt på nätterna (tänk, ifjol sov vi alla hela långa nätter), tycker att pappa är bäst i världen, springer runt som en galning ibland men kan också sitta stilla och lyssna på när man läser en bok. Favoritboken just nu är "Visst kan Lotta cykla" av Astrid Lindgren, Vi läser den två gånger om dagen. På TV tittar hon helst på Rorri Racerbil, Hannas Hjälplinje och Nicke Nyfiken. Pratar gör hon icke, säger enstaka ord, men jag hoppas att hon ska börja prata mer och mer nu inom kort. Hon blir ju som en helt annan person då... hon förstår jättebra men det skulle vara mysigt om hon skulle prata lite med en också.

Imorgon fyller min pappa år, han blir 52 år gammal. Vi är alltså spegelvänt lika gamla, jag är 25 och han är 52. Herregud, jag är redan 25, men jag känner mig inte som en 25-åring...snarare som en, ja, hur gammal känner jag mig egentligen? Jag känner mig ung, punkt. Så om jag känner mig ung så varför skulle inte t.ex. min mamma som fyller 50 år i år kunna känna sig ung, eller yngre än hon är?

Jag och min mammas nya man Mauri diskuterade detta med ålder för ett tag sedan. Han sa att han minns när hans pappa fylde 50 år. Då pratades det om att man var gammal vid 50 och till presenterna hörde ofta en gungstol och ett par tofflor. Min farmor var ca 50 år när jag föddes. Men jag minns henne bara som en gammal tant (på ett bra sätt förstås) och inte alls som en kvinna som fortfarande var relativt ung och livskraftig med många år framför sig.

Min mamma blir 50 år nu och jag tvivlar på att lilla b och Olli kommer att minnas henne som en gammal tant... Inte ens sin farfar som just fyllt 62 kommer de att minnas som en gammal gubbe, så tror jag i alla fall. Tiderna förändras, förut var det tofflor och gungstol som gäklde vid 50, nuförtiden blir man ung på nytt. Ungarna börjar flytta hemifrån och man får tillbaka friheten man hade före barn och ansvar. Inte ens vid 70 är det passande med gungstol (om man inte vill ha det), istället sätter sig många 70-åringar på skolbänken igen och lär sig ett nytt språk eller går en datakurs. Trevligt tycker jag, vi blir alla gamla någon dag, synen blir säme och fötterna bär en kanske inte, men VARFÖR göra sig gammal i förtid genom att sätta sig ned och vänta på ålderdomen bara för att man nått en viss ålder? "Tss tss tss Störtlöjligt!"

söndag 4 oktober 2009

Den första snön

Idag kom den första snön. När jag höll på ställa undan "lötkö-pötkönä" som jag haft i simskolan såg jag genom fönstret (läs glasväggen) att det snöade ute!! *yey* Jag må vara 25 år men det är fortfarande något magiskt över den första snön! Att det är grått och regnigt och att snön fort blev till slask spelar ingen roll, den första snön är härlig!!

lördag 3 oktober 2009

Grattis B!


Vi gratulerar vår pappa Björn idag på hans 25 års dag! :)

torsdag 1 oktober 2009

En hel natt


Lilleman sov en hel natt. EN HEL NATT! Utan att vakna, alltså flera timmar i sträck! Otroligt. Han vaknade lite efter sju glad och nöjd. Jag är helt tagen. Om inte storasyster skulle lida av mardrömmar/nattskräck eller vad det nu är skulle vi ha fått sova en hel natt helt ostörda. Men att springa upp med storasyster några gånger per natt hör till, suck. Hoppas det går om snart.

Jag vet faktiskt inte vad lilla b:s nattliga skrikanfall beror på. Har försökt läsa om det skulle kunna vara nattskräck men enligt vad jag läst så inträffar sådana anfall sällan och typ en gång per natt. Lilla b vaknar VARENDA natt och flera gånger till gallskrik. Hon somnar oftast om bara man ger tutten åt henne och bäddar om henne men nu har det blivit så att hon ibland är svårare att lugna. Det är jobbigt när hon vaknar så man måste stiga upp och försöka så tyst som möjligt försöka få henne att lugna ner sig eftersom lilleman sover i sängen bredvid. Ibland väcker hon honom med sina skrik och då är det full kaos i sovrummet. Mamma och pappa är frustrerade för att de inte får sova, lilla b gnäller över något som mamma och pappa inte har någon aning om, lilleman skriker och gnäller och vill ha mat samtidigt som han inte vill ha mat. SUCK.

Ibland är det så svårt att vara förälder. Jag vill att lilla b ska ha bra nätter och sova gott utan att behöva vakna till mardrömmar eller vad det nu är. Men jag vet inte hur jag ska hjälpa henne. JAG vill också sova gott för att orka vara en bra mamma på dagarna. Hoppas bara att lilleman fortsätter sova hela nätter i fortsättningen, det skulle underlätta lite i alla fall.

onsdag 30 september 2009

En massa tanter

Igår var det rådgivningsbesök för lilleman. Vi är nu inne på vår fjärde rådgivningstant sen lilla b föddes, vår andra sen lilleman föddes. Lite av ett i-landsproblem är det men det är tungt att "hela tiden" byta tant. Varje gång får man börja om på nytt, de vet inte vem man är, hur familjesituationen är, de vet inte att vi helst kommer klockan 8 på morgonen, de vet inte hur amningen gått med någon av barnen, de vet knappt ens att vi har två barn. Suck.

Det känns tryggt att komma in och sätta sig i stolen och veta att den på andra sidan bordet känner mig, vet vem jag är. Vet att kolla efter dagar då klockan åtta tiden är ledig när vi ska boka nytt besök, vet att fråga lite om lilla b, frågar hur jag mår pga något vi diskuterade senast.

Jag berättade om lillemans nya sugteknik och om hur hopplöst det känns att fortsätta amma då det inte går att korrigera hans grepp, jag sa också att jag var lite orolig hur det påverkat hans viktuppgång. Då sa hon bara att det syns på hans kinder att han gått upp. MEN, han hade jättestora hamsterkinder redan då han föddes.... suck.

Nu är det väl bara att försöka "skola in" den här nya tanten då... Jag tyckte inte om henne, hon påminde mig om vår hälsosyster i högstadiet, usch.


Min morfar Paavali, snart 86 år, med barnbarnsbarnen Bella, 2 år och Olli, 4 månader. Bilden är tagen förra helgen då min bror Taneli, 8 år hade bestämt sig för att ha "Syyskutsut". Bella skulle absolut inte sitta i någons famn och bli fotograferad, hellre ville hon riva sönder Tanelis bionicles. Olli sov.

tisdag 29 september 2009

Sagostund

Vad vill du läsa? Hämta en bok så ska vi läsa lite.

Vad kommer lilla fröken b tillbaka med? Jo, Claes Ohlssons senaste katalog.

tisdag 22 september 2009

slött

Har inget och alltför mycket att skriva om... får inte någon början någonstans, kanske för att min hjärna är så full med en massa grejer som jag funderar på.

Lilleman sover fortfarande inte en hel natt utan vaknar ca 2 gånger. SUCK. Att lilla b är omöjlig om nätterna, hon drömmer antagligen mardrömmar, vaknar och skriker flera gånger per natt utan att riktigt vakna ordentligt och att B snarkar som en mindre fabrik gör inte saken bättre. Nu när lilleman har fått börja äta t.ex. potatispuré och majsvälling har vi försökt "tanka" honom inför natten, lite puré vid middagstid och så välling före läggdags, men det fungerar icke.

Skulle desperat behöva prata av mig men, ärligt talat, jag vet inte vem jag skulle prata med, det känns bara som om ingen orkar lyssna på mina problem. Har säkert varit hemma ALLTFÖR länge ensam med 2 under 2-åringar och utan vuxet sällskap, men jag känner mig bara som en störande liten fluga i mina vänners liv. Usch, hatar att känna så och ännu mer hatar jag att ha så mycket känslor och funderingar inne i mitt huvud som bara förvirrar mig och som jag inte kan prata med någon om... :(

Saknar en kram, en varm kram som sveper in hela mig undan alla andra krav. Finns ingenstans att fås.

fredag 18 september 2009

Mauri, taidemaalari

I förrgår, då jag skulle posta några brev utanför Prisma här i Vasa stötte jag ihop med två filurer på fem före skrottippen-cyklar. Den ena hette Tage och pratade väldigt fint och artikulerat sina trasiga och smutsiga kläder till trots, han bodde på Brändö och undrade "Min kära, har du möjligtvis 2 euro att ge oss?" Jag blev illamående av brännvinsstanken från hans mun och önskade att jag kunde traska in i Prisma och köpa tandborste och tandkräm, för att inte nämna munvatten åt honom.

Jag är en liten softis, jag visste att jag hade två euro så när jag var inträngd i ett hörn av skrotcyklar och illaluktande gubbar kunde jag inte säga nej. Jag visste att det inte var frågan om något mjölk och brödköp för att klara livhanken, de skulle bombis till Alko inne i Prisma men.. ja.

När jag gett dem 2 euro började välsignelserna hagla över mig. "Gud välsigne dig". "Jumalan siunausta" and what not...

Den andre gubben hette Mauri och var iklädd en mörkgrå blottarjacka, ni vet, en såndär trenchcoat eller vad de nu heter. Han försökte spela lite coolare än sin vän Tage, som genast efter utdelade välsignelser parkerade cykeln vid väggen och styrde stegen mot ingången. Han frågade vad klockan var och konstaterade att de nog hinner och köpa en flaska vin, sedan presenterade sig som "Mauri, taidemaalari. En mää aina näin köyhä oo". Sedan styrde de båda stegen in och antagligen så fort som deras halvnyktra ben bara bar dem, till Alko för att köpa "viiniä" (Yeah right, viinaa tror jag ligger närmare sanningen, men vem vet...).

tisdag 15 september 2009

En gång i veckan...

... blogg.

Igen är det tisdag. Ikväll fortsätter Sveriges Idol, det är alltid skoj att titta på. Jag vet, fjortisvarning men so be it, jag tittar på Idol så får ni andra göra vad ni vill.

Jag och sambon har inlett en "försöka-bli-hälsosammare-och-gå-ner-i-vikt" regim här hemma, vi bantar alltså, som svärmor skulle säga med hög röst. Själv vill jag inte använda ordet "banta" eftersom det låter så fel och ger fel bild av vad vi försöker åstadkomma. Det handlar inte bara om att gå ner i vikt, visst behöver jag gå ner i vikt, det ska jag inte förneka och det är en av orsakerna till att jag nu gör om (läs försöker göra om) mina matvanor. För mig handlar det även om att börja må bättre i min kropp, att ta hand om mig så jag finns kvar på denna jord längre, att bli piggare och bekvämare. Jag vill ge mina barn goda matvanor och lära dem att motion hör till vardagen, jag vill inte att de ska vara 25 år och bära på lika mycket övervikt som jag gör nu. Anyway, predikan åsido, vi har "slagit vad" (vääldigt diffust HUR vi slagit vad men...) om att gå ner 5 kilo på var på en månad, startskottet gick igår. Idag är jag väldigt sugen på lite choklad... hehe! Men kan gubben så då ska tammefan jag också göra det.

Nu varnar jag er för att det kan hända att min blogg blir vääldigt tränings- och matinriktad men någonstans ska jag väl få skriva av mig, ni behöver ju inte läsa om ni inte vill. Men misströsta icke, jag lovar att trycka in lite text om min glamourösa vardag hemma med 2 barn som ni alla ääälskar att läsa om.. nåjaaa, vem har höga tankar om sig själv???

Nu sover ungarna. Finally! Nu ska jag äta ett äpple och se på Hem till gården. (Ja, jag tycker om den serien...)

tisdag 8 september 2009

En helt vanlig tisdag

Lilla b var uppe före tuppen imorse. Vi försökte med allt för att få henne att somna om men icke. Det hjälpte inte att lilla o inte somnade vid bröstet efter morgonmatningen utan låg vaken och viftade och gurglade. Suck. Bara att ge sig, vi steg upp och rörde till pappa B:s morgonrutin, syntes solklart att han inte uppskattade att ha två ungar och en sambo med sig vid frukostbordet på en tisdag. :P

Igår var jag till simhallen. Simmade på (eller heter det i?) en 50 meters bana mitt emellan två banor var stora starka simföreningssimmare höll på öva fjärilsim, det guppade och strömmade sådär icke önskvärt när jag flåsande försökte väcka liv i bröstsimstekniken. Simmade 500 meter och deltog sedan i ett vattengymnastikpass. Ganska bra men hon som drog jumppan kunde ha varit lite mera entusiastisk och pådrivande. Snett framför mig jumppade tre tyskar som nu som då skrattade åt uttryck som "menee, menee" och "rummuta, rummuta" varefter de slängde ur sig en låång ramsa på tyska. Efter passet funderade jag läänge (läs 2 minuter) på om jag skulle simma lite till då folk börjat söka sig till duscharna. En gammal "fabbo" som stod och stretchade på en 50 meters bana sa "Tuu uimaan vaan!", som om jag stod och väntade på hans tillåtelse. Jag bestämde mig för att simma lite till, bara 200 meter, armarna var som spaghetti efter jumppan. Skönt med lite egentid.

Idag ska vi till Petsmo och kolla på en lägenhet, en fyrarummare i parhus. Hyran är ung. densamma som vi har här så vi får hoppas att lägenheten är bra. Jag skulle inte vilja flytta så långt bort från stan (typ 20 km) men vi har nog inget val. Vi har funderat på att köpa en lägenhet eller ett hus men jag vet inte om vi vågar i dessa osäkra tider. Trots utrymmesbristen och likheten med en bastu kommer jag att ha svårt att flytta härifrån, vi har bott här så länge nu och det här är våra barns första hem, vår hyresvärd är världens snällaste och läget är ganska bra. Visst lockar det med egen gård och mera utrymme men, ja ni vet, det här är hemma.

Nu ska jag börja ställa till lunch, snålsoppa ska det bli idag, undrar om det blir till något?? Lilla o vaknade just också så det blir väl lite mat åt honom också före jag och lilla b får äta.

onsdag 2 september 2009

bloggtorka

Vet inte vad jag ska skriva om. Allt och inget. Nå väl, här har vi det bra. Det regnar och är härligt höstväder... myser.

Igår firade vi vår 7 års dag. Inget stort, bara en hemlagad pizza och pepsi (får ju inte dricka annat då jag ammar, men det går bra med pepsi också...). Tänk, sju år tillsammans, vi satsar på sju till.

fredag 21 augusti 2009

And we survived

Första dagen ensam med barnen nästan avklarad, och det ser bra ut, vi lever alla tre.. ;) Lilla b har nog gett mig ett flertal ursäkter att gå bort och räkna till 10 men, looking good, några timmar kvar, då är B hemma och helgen kan börja.

Denna gulliga syn bjöd ungarna på imorse.


P.S. Saknar att ha folk runtomkring mig...

torsdag 20 augusti 2009

Sista semesterdagen

Imorgon blir det vanlig grå vardag igen, sambon börjar jobba igen efter att ha varit ledig i nästan en månad. Jag ska vara ensam hemma med ungarna, måste erkänna att jag är lite nervös, har ju blivit van med att ha ett extra par händer och ögon som hjälp. Det tar väl några dagar före man är inne i rutinerna igen.

De här sista dagarna har vi bara slöat och haft filmkvällar. Konstigt att vara hemma i vår lilla lägenhet, man blev van att ha naturen på tröskeln uppe i Öja. Saknar på ett sätt att vara där, trots att jag började sakna vårt eget hem. I Öja fanns alla så nära, och när vi bodde hos svärmor och svärfar så fanns det alltid folk runtomkring en, på gott och ont. Nu är det bara vi, bara jag, B, lilla b och lilla o.

Lilla b har börjat säga fler ord under de senaste veckorna. Nu säger hon tydligt "pappa" åt B (och ibland åt andra saker också), när hon ser en katt säger hon "kikki", fåglar är ibland "kaakaakaak" och tutten är "ukku". Hennes vanligaste ord är "kakka" eller "giga", och allt är antingen "kakka" eller "giga". När hon gjort nummer två kan hon peka på blöjan och säga "kakka". När hon ser en racerbil säger hon "ååghii" (= rorri racerbil, ett barnprogram). "Tii" (där) kan hon säga om man frågar henne var något är. "Kiikaa" betyder att gunga. "Mamma" säger hon icke, inte ens något ditåt. Men jag har börjat få hårda kramar av henne, det är mysigt.

Lilla b har också blivit duktig på att dricka ur mugg, tuttflaskan lämnar sakta men säkert bort för vår stora lilla dam. Jag som trodde det skulle bli svårt att få henne att sluta med tuttflaskan. Nu är bara problemet att hon dricker mindre när drycken serveras i mugg istället för flaska, men jag litar på att hon reglerar det själv som hon känner för det och att mängden ökar när hon blir vanare med muggen, för be om dricka det kan hon.

Vår lilleman har blivit ett riktigt charmtroll, han "pratar" mycket, mer än lilla b i motsvarande ålder. Hans magbesvär har blivit bättre och han är för det mesta en glad liten pilt som ler och umgås. Han trivs jättebra i sittern och i babygymmet (en matta med en båge över var det hänger en liten kyckling och en nyckelpiga), mycket bättre än lilla b någonsin gjorde. Han pratar med kycklingen och nyckelpigan i babygymmet och ler åt dem. Samma sak i sittern, Nalle Puh, Ior och Tiger (de hänger i en båge över sittern) tilldelas bländande leenden och långa utläggningar. Sparkar gör han också som besatt, ibland är det svårt att få blöjan på honom då han sparkar så mycket. Ännu har han inte svängt sig på sidan, men han gör försök hela tiden, han har bara inte kommit på att överkroppen också måste med åt sidan för att det ska lyckas... :) I skrivande stund lyfter han fötterna höööögt upp i luften och släpper ner dem igen med en duns, som sagt, bara överkroppen skulle hänga med också.

Lilla b tycker om att "sköta " lilleman. Ibland till min stora förskräckelse. Hon kommer springande med hans tutt jämt och ständigt, hon ger honom pussar och kramar. Klättrar upp i spjälsängen och sitter där med honom när han gråter (och annars också). "Pajar" honom för hårt eller kastar leksaker på honom. Just nu ligger hon bredvid honom i babygymmet (JA! Det är trångt då...) och pratar med honom, han ler tillbaka och följer noggrannt med när hon leker bredvid honom. De är så söta, mitt hjärta smälter för dessa två små gullungar.


Får man vara såhär lycklig som jag är ibland?

onsdag 12 augusti 2009

Harapanda

Vi kom iväg på vår lilla semesterresa mitt glasögonmissöde till trots. På lördag försov vi oss (såklart) och kom iväg 1½ timme senare än planerat. Väl framme i Haparanda visade det sig att det bara var bra att vi startade så sent, Ikea öppnade först 10 svensk tid och vi rullade in på parkeringen 10.55 finsk tid.

Vägen upp var tråkig, jag sov för att orka köra senare under dagen, vilket jag ändå inte fick trots att vi planerat att turas om. Så vår "umgås med varandra utan ungar"-dag började med att jag sov och B lyssnade på en ljudbok i podden.

Vi pausade lite förbi Uleåborg och drack skitäckligt kaffe, varför tar man inte bara kaffe med sig i en termos så man slipper dricka bensinstationernas pissblandning?

Efter pausen fortsatte B lyssna på sin bok och jag stirrade ut genom fönstret. Har vi faktiskt inget att säga varandra?? Efter en halvtimme eller så, när jag för tjugonde gången irriterat upprepade det jag just sagt åt B för att han inte hört, stängde han av podfanskapet och vi började skratta åt vägskyltarna, och jo, man kan ha roligt åt en å som heter "kuivajoki".

Vår trogna Asta (vår navigator) visade vägen (som visserligen gick RAKT upp) ända till gränsenn, då stängde vi av henne så hon inte skulle bli för patriotisk (hon är rikssvensk förstår ni...). Hon missade bara 3 kameror på vägen upp.

Ikea var stort och fullt med folk med irriterande stora kundvagnar. Krock och putt och skrammel hörde till varje minut. Vi gick länge i varuhuset och tittade och samlade på oss en hel del saker. När vi var klara med ikea-turen gick vi i diverse småbutiker och kom till slut fram till den butik jag väntat mest på (efter ikea alltså) nämligen Candy World, en butik full med godis!

Hemåt styrde vi när klockan nästan var sex, trötta och mätta. hemvägen var trööög och kändes lång. Särskilt då B började ha en enmans radioshow varvat med ett barnprogram med hans ena hand som en pratande dinosaurie. Han pratade nonstop i säkert 60 kilometer, jag höll på dö. När vi rullade upp på gården skrek jag bara "tyst tyst tyst"!!!

"Jaaaaa, och här på vänster sida ser vi sådanadär jättemarshmallows (= vita, runda höbalar) som man kan grilla"

När jag protesterade eller skrattade åt honom sade han:

"Jaaaa, och här till vänster ser vi en såndär paraplyfax och vi kan höra dess parningsläte..."

Det är länge tills nästa långresa med B, jag höll på bli galen av Bengt-Göran Björnssons radioshow.

fredag 31 juli 2009

Shit happens

Jag och svärmor tog ett aftondopp ikväll. När vi simmat en bit märkte jag att jag hade glasögonen på mig.

- Ja har ju glasögona på me, å int sa du na. Ja måst för döm på bryggon så int ja tappar döm fö ja har int na reserv.

Vi simmade till bryggan och jag gav glasögonen till grannen J.

- Lägg dömhe i fickon diin.

Tänkte ju att de skulle vara i allra säkraste förvar i någons ficka.

Vi simmade en stund till och när vi kom upp möttes jag av en ynklig J med gråten i halsen.

- Emma, ja tappa bort glasögona diin. Ti er antingen tedee i gräsi elder så har di fulli i vattni.

Han hade hjulat på gräset lite högre upp på stranden så vi började söka där. Jag fick ge upp för jag såg ingenting, skickade ner B istället. Han t.o.m. dök ner i leran vid bryggan och sökte men inga glasögon fanns att finna. Sitter här inne med mina solglasögon på, inte så trevligt, men bättre än ingenting, jag ser inget annat än suddiga bilder utan glasögon.

Imorgon bär det av till instrumentarium i Kokkola. Undrar hur länge det tar före man får de nya glasögonen?

Vår Ikearesa som vi planerat så länge blir antagligen inte av nu när mina nya glasögon äter upp vår budget... Jag som väntat och väntat... en heeel dag utan ungarna.... suck.

Nu blir jag gråtfärdig...

Liten sjukling

Lilla b har varit sjuk hela veckan. 38 graders feber utan andra symptom, om man inte räknar extrem gnällighet som ett symptom. På onsdag åkte vi in till hälsovårdscentralen i Kokkola och fick meducin. Tant Läkare konstaterade att det var öroninflammation. Nu mår lilla b bättre men är inte riktigt sig själv ännu.

Det är hemskt när ens barn är sjukt. Man vet inte VAD man ska göra för att underlätta. Eftersom hon inte kan prata och berätta vad det är som besvärar henne är det bara svårare. Jag suckar många gånger då hon är så vild och företagsam men nu när hon varit lugn och famnsjuk känns det bara konstigt och jag kommer på mig själv med att önska att hon skulle riva ner lite tidningar eller försöka spola ner en plastpåse i toaletten...

Hoppas hon mår bättre snart.

tisdag 28 juli 2009

dop i ösregn

I lördags var det en underbar dag med strålande sol och glada människor. Lilla b var glad och lydig och skötte sig exemplariskt. Icke.

Det regnade katter och hundar (som man säger västerut) och luftfuktigheten var säkert en miljon. Svetten rann i fina strilar längs pannan och kinderna, håret som jag fönat och stylat och grejat med låg platt på huvudet. Människorna var visserligen glada och lilleman sov och var nöjd men lilla b härjade för fulla muggar och sprang med morbror T och grannen J i regnet (vilket resulterade i feber dagen efter). Hon blötte ner 3 omgångar kläder och söndrade ett glas när hon skulle "hjälpa" farmor att diska.

Att det var varmt, hett och kvavt räcker inte till för att beskriva luften i vardagsrummet under dopet. Jag trodde jag skulle rinna bort, torkade svetten ur pannan säkert hundra gånger och bad till Gud att prästen skulle fatta sig kort, helst bara säga "jag döper dig..." och säga att det var klart.

När lilleman äntligen var döpt och fotona fotade rusade hälften av festfolket ut på trappan för att "svalka" sig och i vissa fall röka en avstressande tobak.

Trots det usliga vädret (så går det när man ställer till dop utomhus) var det roligt att så många kunde komma. Det var roligt att träffa så många människor som man inte träffat på länge, visserligen hann jag inte säga många ord till dem men några få i alla fall.

Idag ska vi till Kälviä djurpark med lilla b, hon är gnällig redan nu så vi får se hur det går... :)

Jag har den stora äran att få presentera: Oliver Max Ingvald

Juhlakalu i festdress

onsdag 22 juli 2009

slut på spärri!

Idag ska jag till frissan. Mitt hår ser ut som en oansad enrisbuske. Egentligen skulle jag vilja låta det växa långt igen men det ser för jävligt ut så länge man väntar på att det ska växa så nu ska jag till frissan och låta henne klippa till med saxen. Pannlugg ska jag ha också, något jag antagligen ångrar sen när det är kokhett och svettigt värre, men jag tycker om pannlugg.

Ungarna sover. Lilleman har haft luft i magen och varit vaken med jämna mellanrum och gnällt så jag har inte kunnat sova idag, jag är jätteväldigt trött. Gäsp! Nätterna är igen korta och innehåller inte så mycket sömn... suck. Tänk så mycket bättre jag skulle orka om jag bara skulle få sova???

Sitter och lyssnar på musik och småplanerar ett bröllop som nog säkert ska äga rum inom några år. Har hittat en härlig låt som jag skulle vilja att någon sjöng på vårt bröllop, vet bara inte vem... Hur vi ska få sparat ihop tillräckligt med pengar är den stora frågan... kanske man bara skulle stövla in på pastorskansliet någon dag??

Snart börjar B:s semester. På fredag styr vi fårrden mot Öja och där ska vi då husera i åtminstone ett par veckor... Skönt att slippa den här varma lägenheten och få vara ute på "egen" gård men... jobbigt att vara ti främands så länge... hur orkade vi förr hela somrar?

Svärmors blomsterprakt...

måndag 20 juli 2009

Helgen i bilder

Vi åkte norrut i helgen för att planera dop, och tur var det för det var ju stekhett!! På fredagskvällen fick vi gå på dejt, svärmor skötte ungarna. Vi gick på bio och såg den nya Harry Potter filmen, den var OK. Skönt att få göra något på tumis.

På söndag fick vi riktigt sommarväder och jag tog sommarens första dopp i Mjosundsviken, kallt! Lilla b simmade med mig med flytvästen på. Hon skrattade och plaskade men var stundvis lite rädd, det hindrade henne inte från att protestera när det var dags att gå upp...


Lilla b har även sagt sitt första riktiga ord (något som vi väntat på i ett år ungefär) i helgen, nämligen pappa. :)

När det är varmt ska det badas i pool...

Blåläppad (men glad) badare

Lillebror får njuta av sommaren i skuggan, med mössa på.


Och vad gör lilla b idag när jag är upptagen på annat håll? Jo, "leker" lite i köket... Det var spaghetti överallt och fröken själv hade parkerat i diskhon och fyllde diverse byttor och glas med vatten. Behöver jag ens nämna att golvet var vått, väldigt vått och att fröken b gallskrek när det var dags att sluta leka...


fredag 17 juli 2009

Alla är vi trötta

Här råder det sömnbrist. Gud vad jag skulle ge många slantar för en 8 timmars natt. Lilleman har visserligen börjat sova ganska bra nu, inatt fick jag sova 5 timmar i sträck, men vad hjälper det när man har mååånga timmar att ta igen? Hur som helst, tack lilleman, för bättre nätter.


Så här somnade lilla b en dag när jag skulle lägga henne. Hon var trött men skulle ändå springa upp hundra gånger, till slut somnade hon mitt i ett försök att klättra ur sängen, gulliga b.

Idag ska vi igen norrut. Hade tänkt spendera helgen här i Vasa men det är nog så jävla varmt i lägenheten så vi sticker norrut. Måste dessutom gå igenom dopplanerna med svärmor också före nästa helg.

Prästen ringde idag och var förskräckt över att vi inte är gifta. "Nå då e de nog på tiden" sa han då han hörde att det är (bevare mig väl) vårt andra barn som ska döpas. Och vad gör jag då? Jo, jag börjar förklara varför vi inte är gifta... Jag blir så arg på mig själv... det är väl inte hans sak om vi är gifta eller inte. Grr! Tycker bättre om den andra prästen, han som döpte lilla b, men han är på semester nu. Hoppas han inte säger mera om det nästa lördag...

Lilleman har börjat le jättemycket. Visserligen ler han åt en nalle och en bild lika lätt som han ler åt mig men han är så söt! Skönt då hans magbesvär har lättat lite nu och han har börjat "umgås" lite mera med omgivningen istället för att hela tiden antingen gallskrika, sova eller äta.

Hur härliga de än är, mina ungar, så är det stundvis jättetungt att vara deras mamma. Sömnbrist och brist på egen tid gör det ibland till en mardröm att vakna på morgonen helt utan ork att ta itu med en ny dag. Inte får vi ha sängen för oss själva heller, lilleman ska sova mellan oss, annars ligger han och smågnäller i spjälsängen så man säkert ligger vaken. Lilla b började sova i spjälsängen när hon var ca 2 månader gammal och det var skönt, man fick breda ut sig på ett annat sätt då och om sanningen ska fram så sover man bättre när man inte har en liten ömtålig unge mellan sig i sängen, hur bred sängen än må vara.

Hela förra veckan gick jag och såg fram emot måndagen, för då skulle jag få ha lite egen tid. Jag hade bestämt mig för att åka till simhallen. Måndagen kom och jag packade simdräkten och handduken och stack iväg efter maten och lämnade med extremt gott samvete över ansvaret för två gnällspikar åt B. När jag kom till simhallen såg parkeringen väldigt tom ut, en enda bil stod där. Jag parkerade och hoppade ur och började fundera om simhallen nog har öppet?? Och nej, det hade de inte, hela juli skulle simhallen vara stängd stod det på en lapp på dörren. Det kändes som om jag ätit ett kilo småsten. Jag blev löjligt ledsen över att simhallen var stängd, jag skulle ju äntligen få ha lite ledigt från ungarna och bara få göra något som jag tycker om.

Jag åkte in till centrum och gick i affärer istället. Sökte efter ett par leggings till dopet, hittade lite kläder åt lilla b. Jag fick vara ensam men det var inte samma sak. Lite smådeppad återvände jag hem för att hjälpa B med nattningen. Mina batterier var fortfarande inte laddade.

På tisdag åkte vi till Malax och tittade på en syskonvagn som vi hittat via findit.fi, den var bra för det pris de skulle ha för den så vi slog till. Nu står en "ny" vagn i tamburen och luktar förråd. Har redan varit ut några gånger med ungarna i den, det känns skönt att veta att jag KAN gå ut med dem på dagarna nu.

Nu vaknar lilleman, jag hör hur han pruppar och gnäller i vardagsrummet. Lilla b borde väckas också. Dags att vara mamma igen.

tisdag 14 juli 2009

Lite bilder:

Äntligen kan jag förminska bilderna så jag kan ladda upp dem på bloggen. Här kommer några, varsågoda.


Syskonkärlek? :)


Midsommarbild från Mjosund


Lilla b badar med kläderna på hemma hos gammelmorfar midsommaren -09



Lilleman sussar sött hemma på soffan (ca. 6 veckor gammal)


Inte den bästa bilden av oss men... den fångar oss ganska bra, eller?? ;)

fredag 10 juli 2009

Sömnbrist med stooort S!

Jag drömmer om en hel natts sömn....

Hur kändes det nu igen att vakna utvilad efter en hel natts sömn? Hur var det när man hade energi och ork och gott humör och inte bara väntade på att få lägga sig ner och sova 5 minuter så man orkar igen? Jag minns inte...

Igår sov lilleman en maratonnatt... det var 7 (SJU!) timmar mellan matningarna men då var han nog vaken också men ändå, han hoppade över första nattmatningen och sov till 3. Han somnade ca klockan 10. Det här är ju en sällsynt lyx som man borde dra nytta av men, såklart finns det ett men, jag kunde ju inte sova... TYPISKT! Orsak 1: Lilleman sov i sin vagn i tamburen och jag i sovrummet, visserligen inte ens 5 meter ifrån honom men ändå, jag låg och oroade mig för att han skulle sluta andas. Orsak 2: Lilla b vaknade och storgrät några gånger och B sov som en klubbad bäver bredvid mig och reagerade inte på något från denna värld. Orsak 3: Ovannämnda bäver snarkade som en brunstig gris med täppt tryne och gjorde det således omöjligt för mig att sova utan att konstant väsa "Läx på sidon!" och sparka honom på smalbenen.

En längre vila än vanligt har alltså undgått mig inatt. Och ja, jag är lite bitter.

Vi borde skaffa en större lägenhet. Lilla b borde få ett eget rum för så här kan det inte fortsätta länge till, ingen av oss (förutom den klubbade bävern) sover bra på nätterna. Samtidigt är jag lite tveksam över att ha lilla b i ett annat rum. Hon stiger nämligen upp på morgonen utan att meddela att hon vaknat och kan hitta på vad som helst så länge man sover. Som vi har det nu märker man i alla fall att hon stiger upp och kan rusa efter henne.

Det "dåliga" vädret fortsätter. Men jag klagar icke. Skönt med svalare dagar, det är ändå varmt här inne hos oss utan gassande sol och stillastående luft. Vi ska bege oss norrut idag, de har ju lovat bättre väder tills imorgon (hoppas det stämmer). Om det är fortsatt dåligt väder lär vi väl ångra att vi inte stannade i Vasa men men, i Öja får ju lilla b leka utomhus på gården i alla fall och vi får lite avlastning.

Nu, lite tvätt och packning.