torsdag 30 juni 2011

Såklart!

Såklart händer det något när jag är hundvakt. Typiskt.

Vår håriga houseguest började halta igår. Nu efter en natts vila har det bara blivit värre och hon stöder inte längre på höger framtass. Hon hoppar framåt på tre ben.

Har ringt runt till olika veterinärkliniker och fick till sist en tid till mitt förstahandsval, Västkustens djurklinik, idag klockan 15.15. Hoppas hon inte brutit något.

Daisy kan inte för allt i världen förstå varför hennes vän inte vill busa med henne. Hon gnäller och nafsar Kultu i örat och kommer med leksaker och försöker få till en dragkamp men Kultu vill bara ligga.

Nyss när vi var ute hoppade Kultu dock glatt efter Daisy på tre ben och vaktade barnen med stor entusiasm, skönt att se att tassen inte är olidligt sjuk i alla fall.

Något annat som hände nyss när vi var ute (och som nästan fick mig att börja gråta av ilska) var att en man kom och sa att barnen inte får leka på grannhusets lekplats. Gårdarna är så gott som en enda stor gård och att hålla ungarna borta från den roliga klätterställningen och rutschbanan på granngården är så gott som omöjligt. "Tuolla on tarha, menkää sinne leikkimään!" sa han när jag svarade att vi bor i grannhuset och ungarna tycker om att leka här. "Ja mitä nuo (pekade på hundarna) täällä tekee? Tämä ei ole mikään koirien ulkoiluttamisalue!!"

Jag ble helt paff. INGEN har någonsin jagat bort oss från granngården. Och INGEN har någonsin påpekat att jag inte skulle få ha lös vår hund. Hon är ju en familjemedlem och om vi går ut ska ju hon få följa med. Jag är dessutom väldigt mån om att ta fast henne alltid när jag ser andra männsikor, man kan ju aldrig veta om de tycker om hundar eller inte. Och jag ser till att hon inte gräver och förstör något och jag plockar ALLTID upp all skit som hon klämmer ur sig!

"Siitä huolimatta!" svarade gubben när jag påpekade ovanstående.

Jag blev så arg att jag inte fann ord. Sa så spydigt jag kunde att förlåt då, vi kommer inte hit igen. Kopplade fast hundarna och sa åt ungarna att nu går vi hem. Spottade giftigt ur mig åt den rökande gubben att plöocka du då upp dina tobaksfimpar så inte ungarna eller hunden äter dem. "Minä korjaan kyllä jälkeni!" sa han och började gå därifrån. "Niin varmaan!" svarade jag spydigt och gick min väg.

Så klart kom jag på en massa som jag skulle ha kunnat säga åt honom när jag kom hem. Jag skulle ha kunnat fråga honom exakt vad det är som stör (vituttar) honom:
- är det att mina barn leker på deras gård?
- är det att hundarna är lösa?
- är det båda ovanstående plus att han hörde att jag talar svenska? (Han hade nog inte räknat med att jag skulle kunna så bra finska att jag kunde ge svar på tal den jäveln.)

Nu är jag sur och tvär.

tisdag 28 juni 2011

Hundar och ungar...

Är hundvakt åt mammas goldenretriever Kultu denna vecka.

Ungarna och Daisy är förtjusta.

Mamma och pappa inte lika mycket.

Missförstå mig rätt nu. Kultu är världens underbaraste hund, så snäll och lugn. Hon låter barnen ligga med huvudet på hennes mage och se på TV, låter dem påta på hennes öron, titta i hennes mun, ja till och med sitta på hennes huvud (det får de inte för oss vuxna men hunden säger ingenting om de ändå parkerar rumpan där).

Saken är den att hon är stor och fäller en massa hår. Både hon och Daisy är ännu valpar så de busar och leker och håller på dagarna i ända. Och framför allt är vår lägenhet alltför liten för två vilda ungar och två vilda hundar.

Kultu och Daisy har dragkamp med diverse leksaker, jagar varandra runt i lägenheten för att få just den leksaken som den andra har och får en en tuggis så ska den andra också ha en. Det är underbart att se hur bra de trivs ihop, de springer i kapp utomhus och vill Daisy inte komma in säger jag bara "Kultu, hae Daisy!" så springer Kultu ut tillbaka och "hämtar" Daisy, det fungerar varje gång.

Kultu vaktar även barnen utomhus, särskilt lillebror, hon springer efter honom om han går för långt bort och håller hela tiden koll på var de är (hon stannar upp mitt i buset och ser sig omkring).

Men hon saknar sin egen matte, det vet jag. Hon tittar på mig med sina bruna ögon och ser frågande ut. Ska jag bo här nu? Hon ska med mig överallt, är jag borta ur ett rum mer än en minut kommer hon efter mig och lägger sig ner nära mig, det gäller även när jag helst skulle vilja vara ensam på toaletten, ska Kultu in så ska hon...

Hon är underbar. Hon är stor och har mycket muskelstyrka (hon skulle kunna dra omkull mig om hon ville när vi är ute och går), men är ändå så snäll, lugn och mild. Ibland känns det som om hon är en gammal själ i en "ny" hunds kropp, hennes ögon utstrålar visdom och förståelse. Jag minns att jag hade samma känsla angående vår goldenretriever Dino som vi hade när jag var liten och svärföräldrarnas goldenretriever Goldie, kanske är det något med rasen?

Daisydäremot, sänder inte ut några sådana vibbar. Men hon är underbar hon också, min lilla svarta hårboll. Hon ska också med på toaletten och skuttar av glädje när jag kommer ut ur duschen, som om jag varit borta flera timmar. Men hon är väldigt vild ännu och ska bita på allt och alla (!).

Gammal bild från april i år av radarparet.
Storleksskillnaden är dock fortfarande nästan lika stor som då.

torsdag 23 juni 2011

"Pippi Junkjunk"

Denna serie snurrar nonstop här hos oss för tillfället.

tisdag 21 juni 2011

[plats för rubrik]

Länge sen jag skrivit något på bloggen. Har inte haft så mycket att komma med. Magsjukan var en seg jävel och när vi äntligen kunde konstatera att även mor var kvitt den så slog en präktig sommarförkylning klorna i storasyster och sedan lillebror. Att hoppas att mor och far skulle få stå över denna gång var ju allt för mycket begärt. Så nu är vi alla krassliga och ynkliga, ungarna hostar något förskräckligt, lillebror hostar ibland så våldsamt att han spyr upp slem. Trevligt.

Beach 2011 har också blivit lidande denna vår. Får skylla mig själv och min bristande viljestyrka för att vågen visar några kilo mera än i januari, men sånt är livet antar jag. Har länge funderat på vad jag ska ta mig till för att få lite egentid och paus från krävande ungar och hemmets "fyra" väggar och nu har jag bestämt mig för att börja gå på gym (det billigaste i Vasa) för att så att säga slå flera flugor med en smäll.

Så är det midsommar snart igen. Här i Vasa har vi mindre somrigt väder och just idag blåser det något otroligt. Att åka norrut för att frysa och bli myggmat lockar föga så jag funderar allvarligt på att skita i allt vad "traditionellt-så-här-ska-man-fira-midsommar-på-rätt-sätt" heter och bara stanna hemma i Vasa och slappna av och ta det lugnt. MEN havet och villan lockar något otroligt så, vi får se.

Bryggan vid villan -06, före vi fixat till den efter vintern.

torsdag 9 juni 2011

JAH!

Kursen blev godkänd. Vitsit va bra! Nu tar jag sommarlov!

I höst väntar gradun och jobb.

Nu ska vi ut och kissa med hunden och sen bär det av på besök till lillemans familjedgvårdare.

onsdag 8 juni 2011

Sommaren kom

Sommaren kom till Vasa. Och jag hatar det. Man kan inte njuta av sommaren i vår lägenhet, det bara går inte. Det år så varmt så alla går omkring med shorts och bar mage eller i bara blöja eller i topp och trosor. Det är hemskt!! Vi måste flytta snart, jag står inte ut!

Annat nytt då? Kanden är inlämnad och godkänd av handledaren och kollad och OK:ad av urkund, nu ska den bara språkgranskas och det kan ta länge. Men den är färdig i alla fall. Och igår lämnade jag in min allra sista inlämningsuppgift till PF, om den blir godkänd betyder det att jag bara och endast har kvar gradun och den avslutande praktiken för en magistersexamen. Känner mig nöjd.

Jo, och så har jag sökt jobb och fått jobb!! De ringde idag och meddelade att jag fått jobb från och med den 15:e augusti på ett eftis i stan. Och jag som tyckte den intervjun gick så dåligt, för att inte tala om min 15 minuters samling med barnen (min "audition"), som enligt mig var en total katastrof, jag glömde allt som jag hade planerat och hela allting blev en salig röra men, ja, tydligen såg de något värt att satsa på hos mig ändå, eller så hade de inte tillräckligt många sökanden så alla som sökte fick jobbet. Hur som helst, nu har jag jobb, ett riktit jobb, mitt första riktiga-vuxen-jobb...

Avslutar med en bild av vår växande Daisy.