En onsdag.

Känner av en envis hosta och är trött, så trött. Dricker kaffe och slösurfar. Funderar på att ta en tupplur före jobbet. Jag kan verkligen inte bli sjuk nu.

WOW.

Så här gick det inte till när min man friade till mig. ;) Tänk att någon kommer på något sånt här?! Lyckans ost är hon, tjejen i klippet! :)



Hittade klippet på Charlotte Perellis blogg.

Regn.

Det regnar.

Jag ska cykla till jobbet.

Gummistövlarna är i Öja.

Som tur har jag en regnjacka och ordentliga galonbyxor (eller som vi säger här hemma "kurajacko" å "kurabyxona")

Jag måste hämta hem gummistövlarna samt köpa nya rejäla höstskor (hunden har bitit sönder mina gamla - jävla hundskrälle!) och en dräkt som tål lite väta och vind.

Igår såg jag ut som en dränkt katt tre gånger. Fösta gången efter morgonpromenaden med hunden, andra gången efter att ha cyklat till jobbet och tredje gången efter att jag cyklat hem från jobbet.

Enda gången det höll upp igår var när vi bestämde oss för att inte gå ut före mellanmålet på eftis. Typiskt!

Nu, dags att suit up (som Barney skulle säga) och bege sig iväg.

Lycka är:

ett par stövlar som sitter perfekt på foten och som dessutom är snygga och inte alltför dyra!

Ett sådant par hittade jag på Prisma idag. Utan klack och med ett ganska långt skaft som mitt ben rymdes i, i min egen storlek dessutom! Fatta lyckan! Vilken egoboost. Jag som känt mig som ett så stort fetto den sista tiden.

Väntar ivrigt på lönedagen nästa vecka, då ska jag handla ett par stövlar!! :)

Byxor.

Jag hatar att köpa byxor.

Jag har för korta ben och för stor bakdel och för stor mage för att byxshopping ska vara en angenäm upplevelse.

Men nu är det byxkris. Har ett enda par byxor med långa ben som jag kan ha på jobbet.

Jag har således beställt hem några par byxor från Ellos och hoppas att jag ska vara lika nöjd som jag brukar med deras byxor och jeans. Håller tummarna!

---- * ---- * ----

Hört på jobbet:

En förskoleelev: Hur många år är du?

Jag: 27

Förskoleeleven: Har du vari 40??

Haha... underbart det här med åldersuppfattning. :)

Länge sen sist

Jessus, har ju inte skrivit något på en månad... Hur sammanfatta det som hänt här under de senaste fyra veckorna? Hmm?

Semestern tog slut och jag började jobba. Det var spännande och pirrigt men jag fick så bra kolleger så det kändes snabbt mindre nervöst. För att inte tala om alla de underbara barnen, ah, de små liven, de är så härliga allihopa (närmare 80 stycken) på sitt eget speciella (och unika) sätt.

I min grupp (ca 25 stycken barn) har vi två klasser från årskurs ett och en förskoleklass så våra eftermiddagar går för det mesta åt till att leka butik, bygga lego, leka med bratz (barbiedockor är ju sååå out!), pyssla med hama-pärlor och vara ute.

Bild på hama-pärlor lånad härifrån.

Ungarna började på dagis en vecka före semestern tog slut och inskolningen gick riktigt bra för storasysters del. Sämre var det för lillebror som grät hjärtskärande varje gång vi lämnade honom hos dagmamman. När sedan den "riktiga" dagisstarten kom började det gå bättre för lillebror och han sa bara "hej då mamma" på morgonen och så gick han in i lekrummet och började leka. Storasyster däremot började gråta hemma vid frukostbordet och grät hela vägen till dagis (som är i grannhuset) och ännu när jag lämnade henne på dagiset. Det var hemskt.

Men nu har det börjat gå bättre igen. Ibland kan hon gråta lite men hon tycker ändå att det är roligt på dagis och hon har t.o.m. några kompisar, vilket jag var orolig att hon inte skulle få eftersom acceptabelt socialt beteende inte är en av vår prinsessas starka sidor. De har haft lite problem med att hon tar saker av andra och visar missnöje med att "spotta" (snarare fräsa) åt de andra barnen.

Lillebror har också han fått reprimander av dagmamman för att inte dra jämnt med en annan jämngammal pojke hos dagmamman. Han tar saker av honom (undrar VAR han har lärt sig det??) och i parken spiller han sand på en liten flicka i sandlådan. För det har han fått timeout på parkbänken.

Som förälder skäms man ju för att ens barn inte kan uppföra sig, det är ju en återspegling på oss föräldrar. Vi har inte lärt dem rätt.... :( Men vi försöker, ojoj vad vi försöker, men de är som katt och hund här hemma, bråkar och slåss och tar saker av varandra för att några sekunder senare snällt leka sida vid sida med sitt, för att sen slåss, bråka, ta saker.... ja ni fattar. Hoppas vi tillsammans med respektive vårdställe ska lära dem hur man beter sig...

Storasyster har äntligen fått tid till talterapin. På tisdag ska vi dit första gången och så ska vi se vart det tar oss. Hoppas på hjälp till storasyster då man märker att hon blir frustrerad när hon inte blir förstådd. Dessutom härmar lillebror henne så hans tal blir mer och mer likt hennes.... suck!

Bilden lånad härifrån.