Avis?

Här sitter jag igen, på min lilla tygtron på Niklasvägen 1. I bassängen skumpar höggravida kvinnor upp och ner till takten av Weather Sisters It´s raining men. Jag smygkollade på dem när de trappade ner i bassängen och en av dem (den enda med bikini) hade en vackert rundad, slät, (och stor) mage, inte en endaste bristning. Annat var det med min mage, nästan över en natt förvandlades jag till en lilarandig zebra. Fortfarande suckar jag tungt när jag ser min äckelmage. Full med bristningar som inte bleknat värst mycket. Men å andra sidan kan jag inte hata min uschmage alltför mycket, jag fick ju min lilla söta b. Vad väljer man, en slät fin mage och ingen bebis eller en zebramage och en söt liten bebis? Visst, om jag kunnat undvika bristningarna och ändå få lilla b hade jag valt det men, det går som det går, jag smorde in mig med oljor och cremer och fick ändå bristningar, det var bara meningen så, inget att fästa någon större vikt vid (förutom när man känner sig ful som en kattspya och står och granskar varenda millimeter framför spegeln...).

Jag har inbegripigt och förstått att min kropp är som den är och den kropp jag skulle vilja ha kommer jag aldrig att få. Det är bara att göra det bästa av det man har. Jag ska börja tillverka väskor och plånböcker av min extrahud... Skämt åsido, jag kan gå ner i vikt och forma min kropp så gott det går, men det som är meningen är meningen, min byst kommer aldrig att vara fast och mina bröstvårtor kommer aldrig att peka upp mot stjärnorna och min mage kommer aldrig att vara slät och platt som en pannkaka hur jag än försöker, mina ben kommer inte att bli längre och min lilltånagel kommer inte att sluta se lustig ut. Men mina ben och armar kan bli smalare och vältränade, min rumpa kan bli mindre och fastare, min hållning kan bli bättre, mina bröst kan gifta sig med en superb BH och se bättre ut, min mage kan bli mindre och fastare, hela jag kan bli mera vältränad och mindre, det är egentligen bara frågan om att vilja och iiss... Och JAG besitter ju så mycket viljestyrka, det vet vi ju.. *blinkblink*

Faktiskt, jag vägde mig imorse. På min skitvåg visserligen men enligt den skulle jag ha nått mitt mål på 5 kilo till lilla b:s födelsedag, ska bli spännande att se vad digitalvågen visar i helgen hemma hos svärmor. Jag hoppas hoppas hoppas. Om jag nått mitt mål sätter jag upp ett nytt mål, -5 kilo till slutet av december. Men jag lovar inget före jag sett domen på digivågen.

Alltså, ibland är nog humöret på topp, ibland tycker jag väldigt mycket om mig själv, ibland accepterar jag livets gång och anat liknande svammel. Men för det mesta vill jag byta paradisdräkt. *hehe* Men det skulle vara skönt att hela tiden tycka om sig själv, det känns som bättre då på något sätt.

Svimmelsvammel, nu ska jag sätta punkt före jag börjar filosofera för mycket...

PUNKT.