En massa tanter

Igår var det rådgivningsbesök för lilleman. Vi är nu inne på vår fjärde rådgivningstant sen lilla b föddes, vår andra sen lilleman föddes. Lite av ett i-landsproblem är det men det är tungt att "hela tiden" byta tant. Varje gång får man börja om på nytt, de vet inte vem man är, hur familjesituationen är, de vet inte att vi helst kommer klockan 8 på morgonen, de vet inte hur amningen gått med någon av barnen, de vet knappt ens att vi har två barn. Suck.

Det känns tryggt att komma in och sätta sig i stolen och veta att den på andra sidan bordet känner mig, vet vem jag är. Vet att kolla efter dagar då klockan åtta tiden är ledig när vi ska boka nytt besök, vet att fråga lite om lilla b, frågar hur jag mår pga något vi diskuterade senast.

Jag berättade om lillemans nya sugteknik och om hur hopplöst det känns att fortsätta amma då det inte går att korrigera hans grepp, jag sa också att jag var lite orolig hur det påverkat hans viktuppgång. Då sa hon bara att det syns på hans kinder att han gått upp. MEN, han hade jättestora hamsterkinder redan då han föddes.... suck.

Nu är det väl bara att försöka "skola in" den här nya tanten då... Jag tyckte inte om henne, hon påminde mig om vår hälsosyster i högstadiet, usch.

Min morfar Paavali, snart 86 år, med barnbarnsbarnen Bella, 2 år och Olli, 4 månader. Bilden är tagen förra helgen då min bror Taneli, 8 år hade bestämt sig för att ha "Syyskutsut". Bella skulle absolut inte sitta i någons famn och bli fotograferad, hellre ville hon riva sönder Tanelis bionicles. Olli sov.