onsdag 26 november 2008

Ne ei tahdo mua ne tahtoo Ingallsin Lauran

... sietämään kaiken ja anteeks antamaan. Mut vielä mä nousen ja maailmalle nauran, vielä joskus teen niinkuin huvittaa...
- Maija Vilkkumaa; Ingallsin Laura

Jag och lilla b har haft några bra dagar faktiskt. Vet inte vad det beror på, om jag har lugnat ner mig eller om lilla b helt enkelt lärt sig lite om vad man får och inte får göra där hemma, vem vet? Ganska najs har vi haft det i alla fall.

Idag hängde jag upp julgardiner i alla rum. Tjuvstartade lite för jag orkar inte ställa till med ALLT det jag brukar på lillajul, måste ta det i små etapper. Nu är det sisådär mysigt hemma. De röda gardinerna skär sig något hemskt mot våra blåa mattor och dukar men, det ska vi åtgärda i helgen. Sovrummet blev bäst, mysigt och fint med de saker vi hade att använda. Ska fota och hoppeligen sätta in några foton i bloggen, när och om jag får en sådan möjlighet.

Vår dator är död. det går inte att rädda den. Känns konstigt att vara utan dator hemma. Som tur gick det att kopiera över allt vi hade på hårdskivan till vår externa hårdskiva så inget gick förlorat. Nu ska vi bara se om hemförsäkringen täcker datadöden? När B ringde till If tidigare i veckan lät det lite som om det skulle täcka det men... vi får se...

Har jobb 4 dagar denna vecka. Känns lite tungt faktiskt. Avklarade pianolektionen på måndag och fick till och med beröm av Siw, det kändes faktiskt bra, jag log hela vägen hem. Hon sa att jag har anlag för musik. Veckan avrundas med finska församlingens herrars bastukväll, gud vare mig nådig! Hoppas allt går smidigt denna gång.

Jag är fortfarande lite nere... är så trött hela tiden. Men det känns som sagt bättre nu. Tack Maja för msn-samtalet. Skönt att få vräka ur sig allt bara och veta att det finns någon som hör på, hur löjligt det än kan låta det man har att säga. Saknar dig så mycket. Igår gick jag där hemma och fällde en tår då jag tänkte på hur skönt det skulle vara att bo nära dig, få ta en promenad, eller bara fly iväg från allt till din lilla etta mitt emot Omena-hotellet. Känner mig så ensam här i Vasa ibland, så avskuren från allt och alla.

Nu ska jag hastigt printa ut lite info om olika daghem före det är dags att bege sig hem igen, klockan är redan 20:22...

Inga kommentarer: