... men det tänker jag tammefan göra.
Idag har dagen Mardröm slutligen kommit. Har väntat på den en tid redan men inte trott att den skulle infinna sig, men nu är den här.
Jag har nått slutet på min fiskelina. Min ork är slut, mitt tålamod har flyttat till varmare länder och min mentala hälsa sög jag visst upp igår tillsammans med riskakesmulor från vardagsrumsmattan.
Jag orkar inte mera.
Jag satt på tambursgolvet idag och grät, som ett barn. Lilla b satt bredvid mig och grät hon också.
Jag är så trött, så trött så trött. Jag känner mig uttänjd och utsliten och överkörd av en ångvält som sedan backat över mig en gång till.
Jag orkar helt enkelt inte. Jag är hemma och springer efter lilla b varje dag, matar, byter blöjor, kramar om, leker. På kvällarna ska jag jobba jobba och jobba, ta emot löjliga klagomål av en sur tant som aldrig blir nöjd! Däremellan ska jag studera också, öva piano, sy plagg och skriva långa uppgifter om saker som inte intresserar mig ett endaste dugg. Jag är så slut nu, jag orkar inte.
Idag brast det bara. Det kändes hemskt. Jag bara inte orkade mera. Lilla b var gnällig och omöjlig. Hon har lärt sig att klättra upp på soffan nu och idag föll hon ner två gånger. Hon gnäller då hon inte får som hon vill, hon gnäller då hon får som hon vill, hon gnäller, gnäller och gnäller. Inget jag gör är rätt eller bra. Jag är bara skit. Jag orkar inte mera.
Jag vill också bli uppmärksammad. SE MIG, HÄR ÄR JAG! Se vilket jobb jag utför! Idag orkar jag inte vara mamma. Idag vill jag bara vara liten och ynklig.
Jag vill också umgås med andra vuxna, jag vill också ha någon att prata med, jag vill också ha bastukvällar och roliga kurser. Men får jag det? Nej. Jag får just och just en konversation med en vuxen per dag. TV-spel och TV-spel och TV-spel.... det tävlar jag emot. SE MIG!
Jag är självisk idag, tänker inte be om ursäkt. Jag har nått änden av min lina, det finns inget mera att ta av. Jag är trött.
2 kommentarer:
*halder om de en lillan stånd* Va uuslit ti hör att min kompis har e tungt:( Men ibland lättar e ti gråt en gang ordentlit, snyt se å tvätt ansikti. Å om du behöver na ader "vuxen" (detta inom SITUATIONSTECKEN eftersom ja noo e barnsliast mänskon som finns...) ti tala me så ere bara ti - tja, tu veit! Å kom ihåg att he e alder fö seint ti änder se. Man böver int alltjämt ro bååtn i land sjölv, imillanåt kan man ring sjöbevakning å, å fråg om di kan koma å bogseer in ein, för att man e fö tröitto i arman;) Stjöit om de!
Det är så bekant. Ilskan, frustrationen tar sig olika uttryck för alla. Jag brukar också gråta. Eller stänga in mig och vara trotsig som en tonåring. :( "Ibland måste man stanna upp helt, för att orka gå vidare"
Skicka en kommentar