torsdag 4 september 2008

Misslyckad pessimist


Denna vecka har varit en enda stort fiasko. Särskilt igår sket det sig totalt. Jag har tränat 1 endaste gång, på söndagen. Jag har ätit mycket bröd och slarvat med frukosten. Jag har ätit choklad i massor och även chips. Jag är nere på det djupaste bottnen av alla. Vill inte ens veta om jag gått upp och hur mycket. Denna vecka suger!

Igår vaknade jag med en jävligt sjuk nacke, hade tydligen spenderat halva natten i en mindre bekväm ställning, jag kunde inte svänga huvudet åt vänster. Kan fortfarande inte göra det helt och hållet. Jag hade tid till tant Doktorn på Studenthälsan och var tvungen att cykla dit med unge och sjuk tå och stel nacke och mitt i regnvädret. Som TUR höll det upp just då vi cyklade till stan och tillbaka. Tant Doktorn skrev ut antibiotika som kräm och tabletter. Jag ska dessutom stryka på massvis med ovannämnda kräm, sätta på ett plåster OCH linda in den med plastfolie till natten. Det ni! 10 dagar ska jag äta antibiotika och jag hoppas att det hjälper för jag är utled på att hela tiden ha ont någonstans. På tisdag ska jag tillbaka till studenthälsan för då ska en sköterska försöka pilla in något under nagelkanten så nageln växer rakt och inte sticker in i köttet. Nice, hoppas att antibiotikan hunnit lugna ner inflammationen tills dess, annars kommer det ta jääääävligt sjukt!!!

Såhär såg det ut i april då de hade klippt bort en bit av nageln.


Jag bakade bröd igår, hade köpt en sån där form för bröd så det är bara att hälla dit smeten och kasta in i ugnen, inget rullande eller kavlande eller något sånt. MEN, såklart hade jag alltför liten form, eller för mycket deg för den jäääste och det svämmade över, såg ut som en avlång svamp. :) Delen som svämmat över blev knaprig och god, jag åt jättemycket av det, och känner av det i magen idag, usch.

I måndags firade vi vår årsdag med Geisha, satt och mumsade i oss Geishakonfekter och såg på Poirot från Sveriges TV4. Jag vet, inte direkt glamouröst men det dög, vi fick lite tid för oss själva för lilla b somnade snällt. Jag kom fram till att Geisha egentligen inte är så gott som jag tidigare tyckt. Det smakar egentligen ingenting, eller visst smakar det men den har inte samma fylliga härliga smak som mörk choklad. Fazers Tunna Blå, 70 % är favoriten just nu, så gott så gott, hela munnen fylls av chokladsmak, mums! Nu ska ni inte tro att jag INTE åt Geisha, för det gjorde jag, någonstans mellan 10-20 stycken konfekter slank ner. Och följande dag var jag besviken på mig själv. :( Vilken viljestyrka jag har.

Bristen på gemensam tid är ibland påfrestande. Vi är trötta och lilla b somnar sent på kvällarna. Vi hinner inte ägna oss åt varandra, vi hinner inte prata, vi hinner inte bara ligga och mysa, vi hinner/orkar inte ha sex. Den här veckan har varit en sån vecka. Jag skulle vilja umgås med min bästa vän men antingen är klockan redan för mycket och vi är båda trötta eller så är han trött och vill bara sova. Ibland känns det så ensamt bara. Den här veckan har dessutom präglats av vetskapen att han snart ska vara borta fem dagar och en del andra saker som trycker på oss båda och som vi inte tycks kunna få rätsida på. Denna vecka har alltså varit ett stort fiasko.

Jag har dessutom igen krisat angående PF. JAG VILL INTE! Men ändå gör jag. Idiot... Suck. Nåja, jag ska inte igen gå in på det här. Låt oss bara säga att jag mår dåligt. Känner mig inte tillfreds och är väldigt stressad. Fick en till kurs på halsen som jag trodde jag skulle slippa. Multikulturell pedagogik, och till den ska man lämna in arbeten som kräver alltför mycket arbete, hur i helvete ska jag kunna jämföra Finlands skolsystem med ett europeiskt land och ett u-land? Jag orkar inte engagera mig, jag vill inte och jag bryr mig för fan inte! VARFÖR GÖR JAG SÅHÄR!?

Den här veckan suger appung!

EN SAK är bra med denna vecka, precis som alla andra veckor. Lilla b. Hon har börjat gå mer och mer utan stöd. I söndags gick hon ca 2 meter från TV:n till soffan var jag satt och tog emot henne. Och minen, den minen, obetalbar. Varje gång hon märker att hon går utan stöd lyser hon upp som en sol. Hon börjar bli så stor, snart är det ett år sedan vi fick se henne för första gången, så liten hon var då. Just nu leker hon något med katten. Hon drar en leksak fäst vid ett band längs golvet och katten jagar den, och hon skrattar för full hals. Jag borde fota det.


Nu har jag klagat tillräckligt. Nu ska här bli lunch. Jag ska försöka att inte äta ihjäl mig.

2 kommentarer:

Maja sa...

Tu ska int känn de misslycka bara för att e komber liti bakslag då och då! Tu hadd ju äntå gaai ner rikti ordentlit - allt he kan int koma tibaka för att du ha fuska några da. Bit ihop bara å byri pånyytt direkt:) Å int imoron, tå ger du bara de sjölv ein extra da ti fusk - å ja veit memme sjölv hu he val:-S

Ja sku så vila vara ter å leik me lilla b å tala me te, utan na karan. Har så mytji som ja sku kuna sita å bubel om hu läng som helt, å som säkert e heilt onöödot å söis, men som ja äntå sku vila "dryfta" medde (visst låått e fint?;P).

Kände me så slaka å leid, sku vara så kul om vi sku bo i sama stad, så sku ja kuna koam tii elde tu koma hii bara utan orsak, såde bara å tala. Fast simskolan va fittit kald å fittit tung i år så va e så jävla kul ti umgas medde å hör dömde heilt sjuk juttuna din:D Ja saknar he. Å te:(

Emma sa...

Åh, maja min maja. Ja sku å vila att vi sku bo i sama stad, elder i alla fall liiiti närmari än nu... Ja sku å vila sita å bara prat om alltmöjlit sånde som egentligen int har na big point men som er fan så kul ti sita å funder på... elder bara sita tyst en minut elder två... alltjämt tå man råkas har man toko turbo på ti hend ga igenom allt så ja glömber hälften åv va ja sku sej så he låter mest som en mekanisk uppräkning åv va vi har gjort saan sist.. rikti morastyle... :P
Den här vikon har vari konsti å tung åv mang olika skäl, vitsi tå du sku va jer så sku ja få väder åv me me naan ader än B...
Deher vaal tillräcklit me material fö en roman, ska ta å skriv en mejl åt de iställi, bara ja får na tid över.
My point er, ja saknar te å!