Bad feeling...

Efter att ha kollat abo-mejlen en gång i timmen de senaste dagarna så fick jag svar idag angående kandidatavhandlingen. Och jag har en dålig känsla i magen, handledaren svarade bara och endast: "Tisdag 12.4 klockan 11 kan vi träffas och tala om din avhandling, alternativt klockan 15 samma dag." Shit alltså, jag svarade att klockan 15 passar bra och frågade rakt ut om det var något problem med avhandlingen...

Nu ska jag alltså gå och bita på naglarna i över en vecka samtidigt som jag måste färdigställa resten av avhandlingen för att hinna få in den före slutet av april. Jaiks.

Jag kanske överreagerar....

Smörris

Lycka är en ostsmörgås med gurka på. Så jävla gott just nu. Och en kopp kaffe till.

Undersökningen är gjord. Nu ska här analyseras och sånt. Hoppas det går smärtfritt.

Just nu försöker jag bemästra ett verktyg som ska hjälpa mig att göra begreppskartor på datorn. Än så länge har jag skrivit en bubbla, nu ska jag bara försöka lista ut hur man drar pilar från en bubbla till en annan (samt hur man gör en till bubbla)... hmm... borde man kanske göra den för hand ändå???

Nu ska jag bre en ost- och gurksmörgås till. Bara fö snååltanden, som min man skulle säga.

Edit senare:

Nu har jag gjort en fin begreppskarta över näringsämnena kolhydrater, fetter och proteiner med hjälp av verktyget som jag laddade ner från internet här. Nu är bara problemet att jag a) inte kan skicka den år min man så han kan printa ut den, b) inte kan printa ut den själv då vi saknar printer och c) inte vet hur jag ska spara den på ett USB-minne så jag kan printa ut den i skolan. (Nu är jag inte helt handikappad när det gäller datorer utan verktyget sparar kartorna på ett konstigt, för mig okänt, sätt som gör att JAG inte vet hur jag ska komma åt dem utanför programmet.)

Såååå... det lönade ju sig att sitta i timmar och knåpa med kartan på datorn om jag inte kan få ut den därifrån... Hoppas gubben kan och vet hur när han kommer hem.

Tears of joy!

Fatta alltså!!! Jag har just skickat in min teoridel för granskning till handledaren på PF! Jag är alltså (enligt egen åsikt) klar med teoridelen nu... SHIT! Shit shit shit shit!

Jag gråter nästan, så skönt känns det!!

Nu hoppas vi att handledaren inte sågar den totalt...

Undvikande beteende...

Har kollat mejlen, läst några bloggar och kollat om det finns nya lägenheter på etuovi.com. VAD ska jag nu hitta på för att undvika att skriva det sista på kanden?

Jag har en egen deadline för teoridelen idag och jag har 1,5 böcker kvar att gå igenom. Men nu börjar det vara så färdigt att det börjar bli svårt att klämma in något mera i texten utan att det blir klumpigt och konstigt.

Imorgon ska jag göra undersökningen. Hoppas det går bra och att jag får bra svar (= svar som jag kan använda).

Nästa vecka har guuben semester. Undrar vad vi ska hitta på... B själv vill åka till Kaustby och åka snowboard en dag men jag är inte så hågad. Har ingen större lust att stå i pulkabacken med två små monster en hel dag. Med storasyster skulle det kanske gå ganska bra men lillebror skulle gnälla efter en halvtimme.

Nu, tillbaka till saltgruvorna.

Spurt?

Ja-a, hur blev det nu med den där spurten? Inte så spurtigt kan jag meddela, men jag har tvingat mig att jobba lite med teorin i alla fall. Har flyttat några stycken, formulerat om några meningar, läst lite text, skrivit pyttelite nytt... men för det mesta har jag nog bara försökt undvika allt. Not good, not good.

Fick nästan panik när jag insåg att handledaren kan totalsåga allt jag skrivit och säga att det här inte alls duger. Fuck. Är inne på min sextonde sida nu, 10-15 var det rekomenderade antalet, har på känn att jag (igen) har en massa onödigt med.

Men, nu ska vi inte vara negativa i förväg, det kan ju gå bra också, det kan gå riktigt bra... vi hoppas på det!

Nu ska här badas bastu! Ha en trevlig lördagkväll!!

Den här bilden är så missvisande, för så här städat är det för det mesta inte i vårt badrum.

P.S. Ni har ingen aning om hur underbart det var att ha en snarkande klump bredvid sig igen i sängen i natt... obeskrivligt!

Två dagar...

... utan far försmäktar vi i denna lägenhet.

Men idag kommer han hem. På grund av dåligt väder och en idiotisk hängflygare så blev flyget till Oslo försenat igår, vilket betydde att de missade flyget till Helsingfors och var tvugna att sova en natt till i Oslo.

Barnen har varit totalt omöjliga! De har jävlats, trotsat, härjat, stökat till, klottat och gråtit. Mamma är dum och pappa ska komma hem nu har varit jarongen här hemma nu i dagarna två. Jag har varit så trött och arg och haft dåligt samvete för att jag varit arg och.. ja... det ska bli skönt att få hem den andra föräldern och äkta hälften. Jag säger det igen, hatten av för alla ensamstående föräldrar!!

Har inte fått något gjort på kanden, men i helgen ska jag spurta. Nästa vecka är det ju undersökning som gäller. (Förtränger väldigt effektivt alla andra studierelaterade uppgifter som borde lämnas in, jag ska tammefa-an få kanden färdig före slutet av april!)

"Ekkar"

Som min dotter skulle säga så "ekkar" (älskar) jag en viss skola här i vasatrakten denna vackra men blåsiga torsdag. Jag hittade äntligen en lärare som gick med på att låta mig göra min undersökning i sin klass. YES! Och nästa vecka dessutom... En kandidatexamen före hösten kanske går ändå...

Skärpning!

Nu måste jag skärpa mig. Nu måste jag skriva lite på kanden. Men jag orkar inte, de sista fyra böckerna är på engelska och jag får huvudvärk av att försöka processera texten i dem. Men jag måste...

NU! Före ungarna vaknar ska jag ha åstadkommit 2 textstycken. Bara att sätta igång.

Edit fem minuter senare.... JAG SA NU!


Edit mycket senare:

I did it! Tre hela stycken fick jag ihop före lillebror vaknade. Najs. Nu sitter de i köket och tittar på påskgodis i Lidls reklamblad. "Kii Åå-i, kåkken!" ropar storasyster och pekar på alla chokladägg (kåkken = påsken). "Googii" (godis) svarar lillebror och pekar på en påse med jelly beans.

Jaahapp.

Jag visste ju att den där slutuppgiften i sociologikursen inte blev till något, men jag tror jag blev godkänd i alla fall, betyg 2 av 5. Haha. I lärarens slutkommentarer reflekterades precis det som jag kände när jag skrev den. Han skrev att det var osammanhängande, dåligt förklarat och de olika tankegångarna bands inte ihop av någon röd tråd. Jag hade lust att skriva tillbaka att jag hade över 38 graders feber och kände mig lite osammanhängande, yr och ville bara få ihop de 3-4 sidor som krävdes, men what the fuck, godkänd är alltid godkänd.

Jag har haft väldigt dålig tur när det gäller att få tag på en skola att göra min undersökning för kanden i. Antingen så svarar de inte eller så blir det nej. SHIT! Borde kanske försöka med någon skola ute på landsbygden en bit från Vasa, kan tänka mig att skolorna här i trakten blir frågade hela tiden av klasslärarstuderanden. Ska ännu prova med en skola här i trakten, jag gjorde min fältpraktik i den skolan och läraren som jag hade som handledare då borde ha en årskurs sexa i år... vi ska se.

Gubben åker iväg till Norge på en arbetsresa imorgon kväll. Han blir bara borta en dag men jag är som vanligt skitnervös för att något ska hända honom, de ska ju ändå flyga. Jag hade tänkt att jag och ungarna skulle göra något roligt på torsdag men jag vet inte vad, det är för långt att köra till Kokkola för att besöka Touhutalo ensam med barnen och att åka till Tropiclandia ensam med dem är dömt att misslyckas.

"Åå-i kekka koone!"*

(*Olli tvättar telefonen)

Jag har alltid tyckt det varit humoristiskt att läsa om folk vars ungar på ett eller annat sätt lyckas göra allehanda lustiga saker med sina föräldrars mobiltelefoner. Trycka ner dem i kakkablöjan, spola ner dem i toaletten etc. Samtidigt som jag suttit och skrattat har jag konstaterat att vi sluppit undan liknande terrordåd.

Tills nu. När jag höll på städa undan efter mellanmålet i köket hade lillebror klättrat upp på skrivbordet var vi har datorn och satt i allsköns ro och rörde om i muggen med kallt kaffe (som NÅGON lämnat kvar bredvid datorn) med min telefon. Storasyster var förtjust. Hela telefonen var våt och pep lite misstänksamt. Nu har jag tagit isär den så mycket som det går och har den på ett hushållspapper så den ska torka och hoppeligen fungera igen. Nu med mockadoft.

Snart ska jag ta itu med de 5 sista böckerna som jag tänkt använda till kanden, jag hoppas på att kunna lämna in teoridelen nästa vecka för en granskning. Ja och så hoppas jag verkligen att skolorna som jag frågat om jag får göra undersökningen i ska svara idag helst! (det där blev en konstig mening men jag orkar inte ändra den)

Rapport:

Det som inte fick hända hände. Jag blev sjuk. Och GUD vad jag blev sjuk!

Redan på fredagen kände jag mig småkrasslig men jag trodde det berodde på träningsvärk från premiärturen på romaskinen. På lördag ville jag absolut inte åka på kurs till Jakobstad och mådde småilla hela dagen. På lunchen hos tant M orkade jag knappt hänga med i hennes utläggningar om någon ny granne som är uppe hela nätterna och spelar dunka dunka musik (jag visste inte att någon fortfarande använder det uttrycket) och stör henne.

Efter lunchen styrde jag bilen mot Karleby, hade redan bestämt mig på morgonen att jag ska åka och hälsa på den finaste vännen på jorden och jag tänkte inte låta lite krasslighet stå i vägen för det inte. Bästa vännen hade bakat jättegoda kex och var precis så underbar och gemytlig som bara hon kan vara. Vi pratade bort en massa minuter och sen åkte jag för att hälsa på min morfar på sjukhuset.

Min morfar såg ut att må bra (nu har han magsjuka meddelade mamma igår) och hans ansikte var rosafärgat och han satt upp i sängen. Sist jag såg honom orkade han inte prata så mycket och hans ansikte var grått . Denna vårvinter har vi flera gånger trott att slutet varit nära men han har kämparglöd min morfar. Min mamma och hennes man var där så vi pratade bort en 45 minuter före det var dags att bege sig vidare. Jag hostade och kände mig väldigt ynklig men skulle ännu och köpa blommor till Prisma.

Köpte ett jättefång med gula tulpaner till mammas man M för att beklaga sorgen efter hans mamma som dog förra veckan. Gula tulpaner är kanske inte rätt enligt någon etikettbok men jag tyckte det passade dem och det passade mig också, jag är inte så regelrätt. Jag stannade lite längre än jag hade tänkt hemma hos mor och vi pratade en lång stund om både svåra och lättsamma saker med goldenretrievern Kultu troget vid mammas fötter.

När jag äntligen kom tillbaka till Mjosund möttes jag av en pyjamasklädd storasyster som hoppade i min famn och sa " ja ha gyyyk et dejj" (jag har had dryft et de). Resten av kvällen spenderades på soffan med lite godis och en varm famn.

På söndag hade jag feber. Visserligen bara 37 grader men jag är som klubbad redan vid så låga temperaturer. Vi skulle till tant M så hon skulle få träffa barnen och jag hade inte alls lust, men vi klarade av besöket och efter det styrde vi mot Markby to see a woman about a dog*.

På kvällen mådde jag usligt. Det värkte överallt. Febertermometern visade 38,8 och jag trodde jag skulle dö. Hela natten plågades jag dessutom av en mördande huvudvärk som inte ville släppa trots att jag tog till alla möjliga konster.

Som tur stannade maken hemma på måndag. jag hade en deadline att passa och skrev den sista inlämningsuppgiften i sociologikursen i feberyra, undrar vad det blev till.... På tisdag var jag inte i skick men var tvungen att masa mig till PF för att gå en kurs. Näsan var så täppt så jag måste andas genom munnen så jag satt längst fram och gapade hela lektionen och kunde inte bry mig mindre om det som togs upp.

Är fortfarande inte frisk. Vill bara sova... och så undrar jag, hur mycket jävla snor ryms det egentligen i en näsa?? Har en miljon skolrelaterade uppgifter att få färdigt, för att inte nämna kanden, herregud, får jag nog den färdig i tid??? Nu måste jag bli frisk!!!!!

* Och en sån här liten sötnos flyttar hem till oss senare i vår...

Icke-produktiv

Igår blev det inte mycket skrivet på teoridelen. Jag fick läst lite litteratur men när jag sen skulle sätta mig ner och försöka få in det jag läst i min redan befintliga text om samma sak så blev det tvärstopp.

Potträningen gick nog inte så bra igår... Storasyster tyckte att det var roligt att kissa på golvet för att sedan hoppa i pölen. Inte en enda gång lyckades vi tajma kissandet så det kom i pottan eller i wc-stolen (när jag försökte säga att nu går vi på pottan så blev fröken rosenrasande och totalvägrade). Suck. Men jag ger mig inte. Nu ska blöjan bort!

Utan tidning

Fick ingen tidning i morse. Det känns bara fel att dricka morgonkaffe utan Vasabladet framför sig.

Vi har påbörjat potträningen idag. "Ja vill icke vaja tooj!!" ropade storasyster när jag sa att hon nu är så stor så vi kan sluta ha blöja. Men efter ett missöde ska hon inte ha blöja utan väljer glatt ut ett nytt par "koosona" (trosor) åt sig. Vi får se, vi får se.

Gubben stack till jobbet idag trots lite feber. Han ansåg sig få vila mera på jobbet än hemma. Hur mycket jag än älskar min man så måste jag säga att det är skönt med en "normal" dag igen. Ungarna är betydligt lugnare och ingen ropar och gnäller och skriker. Stackars far vår som alltid får se det värsta av ungarna.

Jag ämnar fortsätta med min teoridel. Denna vecka måste jag även göra klart slutuppgiften till sociologi-kursen. Nästa vecka börjar vad jag hoppas kommer att bli min sista kurs på PF. Kemi i vardagen heter kursen och hör till valbara studier inom kandidatexamen.

Morgonens konstiga upplevelse: Jag snöt mig, det slog lock för ena örat, jag blev vinglig och illamående. var tvungen att lägga mig ner på köksgolvet och vänta tills det gick om. Storasyster kom och satte sig bredvid mig och sa "Åh mamma, du hööver icke vaja eissi, he bli no bja ije." (du behöver inte vara lessen, det blir nog bra igen) Sen hämtade hon en kudde och en filt och bäddade om mig. Vilken härlig liten tjej jag har! Lillebror däremot kastade sig med fart rakt på min mage och manglade runt på mig så jag hade hans fötter i ansiktet. Som tur "öppnades" örat snart och illamåendet och yrseln gick om.

Skriva skriva skriva...

Och så var vi uppe i tolv sidor. Shit! Snart måste jag ju börja begränsa mig...

Edit två minuter senare:

Nu låter det som om jag skulle vara jävligt aktiv, trots att jag själv inte anser det. Idag har jag skrivit kort om tre olika anti-mobbningsprogram (Vi mobbar int´, KiVa Skola och StegVis) och den infon har jag tagit från nätet från deras resp. hemsidor så det känns inte så väldigt aktivt tycker jag.

Ny vecka, samma flunssa.

Kommer vi aldrig bli bättre? Kommer vi att vara sjuka resten av våra liv? ÖRK. Gubben är hemma idag och lillebror blir helt galen om pappa inte tillbringar varje sekund med honom. Storasyster är arg för att hon inte får se Wall-E för hundrade gången utan måste låta lillebror välja film ibland.

Jag skulle absolut absolut absolut inte orka skriva något på teoridelen idag, men jag måste för nattlånen ska in om ca 3 timmar. Nu gäller det att få huvudet att fungera optimalt (med ett ton snor i sig).

Slö söndag.

Gubben har 38 graders feber, mitt huvud är fullt av snor som vägrar flytta ut trots upprepade uppmaningar och snytningar och ungarna är småkrassliga och gnälliga.

Jag har två nattlån från Tritonia som jag måste avverka och skriva något ur före imorgon klockan 12 och jag vill inte. All tankeverksamhet går så långsamt...

Vi släpade våra förkylda arslen ur lägenheten till Smedsby på en lägenhetsvisning. Hade pappa Byggmästaren med oss för en närmare granskning (funderar nämligen på att bjuda på just den lägenheten) men han dissade både det ena och andra och talade dessutom öjadialekt med den stackars (finskspråkiga) mäklaren som knappt fick ur sig "ja de har fjärrvärme" på svenska.

Nu har han dessutom fått med sig gubben min på dissandet så jag får nog inte min soliga bakgård på just den adressen. Hmm.. the search continues.

Nu... en kaffekopp, en näsduk och ett nattlån före det är dags för nattning av de små.

Oh my god!

Hurraaa! Min favorit gick till final! :) Man blir så glad av denna låt.

Statusrapport

Rapport från Tritonia: kom hit just. Har efter mycken möda lyckats logga in på en dator. Har hittat en bok. Ska söka flera via nätet. Har feber. Kommer att gå hem efter att ha lyckats med uppdrag litteraturhämtning.

Teroidelen är nu uppe i 8 sidor, vilket betyder 1 sida helt ny text.

Agent glassmaskin loggar ut

Wau!

Eftersom jag skriver OM mitt prosemi så får jag använda den teori jag har skrivit i prosemit i kandidatarbetet, därför har jag nu denna morgon suttit och gått igenom mitt prosemi och valt ut de stycken som jag kan använda på nytt i kanden. Resultatet blev 7 sidor text.

Förutom detta har jag denna morgon skrivit ett helt nytt stycke till kanden.

Och en lampa tänds...

Jag börjar förstå varför ingen annan än jag tror på mitt kandidatarbetsskrivande i vår.

Även om jag skulle klara av att få allt inlämnat och klart så är det ju en massa jycklande med rätt formulering på rubriker, disposition etseetera etseetera. Oh crap!

Jag hade som bara tänkt skriva som en dåre, göra en (ny!) undersökning, analysera och diskutera och kasta in allt och sätta mig på min feta röv och invänta studiepoängen.

Någon presentation och opponering och sånt hade jag inte tänkt göra för det har jag redan gjort när jag skrev mitt prosemi.

Men, inget hindrar mig från att försöka ändå. Idag har jag jagat litteratur via olika bibliotek på nätet och gjort upp en preliminär innehållsförteckning. På lördag ska jag spendera många timmar på Trittis i hopp om att få något gjort.

Sånt sysslar jag med...

En torsdag

Dagens lärdom: Kalla köttbullar smakar bäst med senap på! Typiskt är det ju att man kommer fram till sådana viktiga slutsatser en dag då det inte finns en endaste liten senapstub i kylskåpet...

Ute är det vår! Solen skiner, snön smälter och fåglarna sjunger. Men här inne är vi, krassliga. Mitt huvud är fullt med snor, och det kommer inte ut!! :(

Jag har fått för mig att skriva mitt kandidatarbete på 2 ½ månad. På peffan har de inte många uppmuntrande ord att ge mig men, man kan ju försöka. Har man en gång fått en övermänsklig inspiration ska man väl rida vågen ut, eller hur? Håll tummarna. Själv tror jag nog att det går.

Grrrr!

Jag var ju tvungen att hojta hej före vi var över bäcken! Barnen är förvisso på bättringsvägen men annat är det med mor och far. Jag får inte övertygat gubben om att han är sjuk och att han borde stanna hemma och vila. Själv är jag småkrasslig och har en kaktus i halsen och önskar att jag hade ett jobb att stanna hemma från och bara sova, sova och sova. Det är jobbigt med sånt här som inte riktigt vill slå ut men heller inte vill gå om....

Idag har jag varit väldigt trött... och ungarna, ja ungarna har varit fulla av - ja ni vet, den där snubben i rött med eldgaffel och spetsig svans. När de för miljonte gången (kändes det som, i verkligheten var det väl femte) kastat alla sängkläder på golvet skrek jag (okej, höjde på rösten, men det blir som mer effekt om man skriver att man skrek) att jag inte orkar mer, varför kan de inte lyda, varför måste de härja, att nu blir jag arg och ledsen.

Jag bäddade sängen och gick till köket för att fortsätta diska.

Efter en stund kommer storasyster smygande in i köket och slår armarna om mitt ben och säger: "Åh mamma, du hööver icke vaja aij" (du behöver inte vara arg). Åh, min lilla plutt.

Fem minuter senare hade de vänt alla sängkläder på golvet igen plus dragit ut alla byxor ur klädskåpet... Som en extra bonus hade de dessutom lyckats ha isär storasysters säng.

NU hööver mamma sova!