Krapula, solsken och depp

B firade valborg med att vara ute och festa med sina gamla kompisar igår... Jag och lilla b stannade hemma, som vanligt... suck.

Jag är nere i en ordentlig svacka just nu. Vill inte göra annat än ligga i sängen och gråta. Hela mitt liv känns så obetydligt. Hela jag känns oviktig. Jag orkar inte skriva om allt som gör att det känns så men det gör nu bara det.

Jag känner mig inte som en kvinna längre. Känner mig inte som en bra mamma åt lilla b eller åt bebisen som tumlar i magen. Känns inte som om B skulle orka bry sig längre... Jag skulle kunna säga att det känns som om allt håller på att gå åt helvete... allt, precis allt!

Jag vill bara gråta.

Ingen lyssnar när jag vill prata, jag blir avbruten eller så märker jag att de är ointresserade... suck. Lilla b vill bara till pappa hela tiden...

På rådgivningen misstänker de graviditetsdiabetes eftersom babyn fortfarande växer ordentligt över kurvan. Det kändes som ett slag i ansiktet, vad är det jag gjort fel. Kan jag skada min bebis redan i magen? Nu ska jag picka mig igen och till min förskräckelse är värdena högre än förra gången... jag grät igårmorse när jag såg att mitt blodsockervärde före frukost var 6.1. Jag vill bara försvinna.

Jag är trött och känner mig utsliten och så otroligt ensam. Så ensam med allt. Så ensam....... Och så bitter och arg, jag är stundvis så arg, så arg på mig själv, på B på alla. Jag mår skit.

Igår var lilla b sjuk. Riktigt ordentligt sjuk, hon var inte alls sig själv, hon grät otröstligt, ville inte ha någon mat, ville bara sitta i famnen (de som känner vår lilla b vet att hon inte är någon sylikissa) och sov hela dagen. Jag var jätteorolig. På kvällssidan kvicknade hon till och var sitt gamla jag igen, hon åt till och med lite. B stack ändå iväg och festade. Frågade inte ens om jag nog orkjar vara ensam med lilla b hela kvällen också, inget "hur mår du"... nixpix. Visst, jag förstår, han vill träffa sina kompisar men NÄR ÄR DET MIN TUR? Jag hinner aldrig träffa Maja, jag måste alltid "offra" mig för något annat. Ibland tror jag att han bara har mig som kock, städerska och barnvakt. För jag känner mig verkligen inte som en uppsakattad partner... inte ens önskvärd eller delaktig i mitt eget liv.

Såklart drack han alltför mycket och spydde floder när han kom hem. Och idag har han krabbis, han ligger i sängen och ojar sig, ute skiner solen, lilla b gråter för att pappa inte stiger upp och leker, jag är ledsen och oroar mig för eventuell diabetes och skulle bara villa ta en paus... Måstee väl gå ut med lilla b så stora B får sova. Jag som ville fira första maj idag, gå till torget, äta en glass eller ta en kopp kaffe. Men nej, det är ju vad JAG vill, hur i helvete skulle det kunna slå in?!!

Bitterfittan signar ut och återgår till den glamourösa vardagen.