Leid

"Det var en gång ett litet knytt som bodde
alldeles ensam i ett ensamt hus.
Han var nog långt mer ensam än han trodde
på kvällen när han tände alla ljus
och kröp inunder täcket i sin bädd
och gnällde för sig själv, för han var rädd.
Därute gick hemulerna med stora tunga steg
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann.
Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär:
på natten blir det hemska mycket värre än det är."

Jag ska inte gnälla eller klaga högt nu. Har lärt mig att det leder ingen vart, ingen hör hur jag än skriker, hur mycket jag än försöker förklara. Döva öron och tomma blickar, nickar som inte ens betyder att man förstått. Jag vill prata med någon, snart når jag botten. Det blir nog bättre sen, säger de. Men tänk om det inte blir det då? Tänk om det blir värre, jag är redan lite rädd för vad jag tänker. Jag drunknar.

*************

Idag var jag till mödrapolikliniken och fick det bekräftat, bebisen är en bjässe. Motsvarar redan 38 veckor (idag 36+3) och väger ca 3800 gram, jaiks. Ska dit på nytt om nästan 2 veckor, om babyn fortfarande växer lika mycket sätts förlossningen antagligen igång. Det är inte roligt när bebisen börjar väga 5 kilo, sa läkaren... NO SHIT gubbstrutt. Vill du skita ut något som väger 5 kilo? En liten michelingubbe..

Jag längtar efter förlossningen, nej jag tycker inte om smärta, men jag vill få ut bebisen och se honom. Jag vill ha tillbaka min kropp och inte behöva gunga som en ankka när jag går, jag vill slippa alla krämpor och smärtor och humörsvängningar. Jag vill bara ha tillbaka mig själv.

*************

Wärtsilä ska sparka 80 stycken. B:s jobb är i fara, trevligt. En till sak att lägga till på mitt stora berg av saker som tynger ner mig. Hur ska vi klara oss? Finns det jobb att få? Suck.

*************

Hälsade på morfar idag. Han var i dåligt skick. Men jag hann i alla fall se honom och prata en stund med honom. Min röst försvann helt efter en halv timmes small talk och jag hostade nästan lungorna ur mig. Min morfar hör dåligt och jag har ingen röst att tala om nu när jaag är förkyld så jag fick anstränga mig att tala högt och tydligt trots mitt kraxande. Ska dit igen imorgon, hoppas min röst håller bättre då. Det är tungt, och svårt...