Herregud! Jag är sjuk, igen, eller fortfarande, eller vad man nu ska kalla det. Idag har jag varit helt utslagen, har sovit så gott som hela dagen. Halsen är sjuk och svullen, ibland kommer det ett par host-host som känns som om någon "sotade" halsen med taggtråd och näsan är full med snor som rinner ner i halsen och gör hostandet mera akut. Det gör ont överallt.
Och då har jag ännu inte redogjort för alla graviditetskrämpor som jag har därtill.
Magen är enorm. Den mäter lika mycket nu (snart vecka 33) som den gjorde i vecka 36 med lilla b. Det känns som om skinnet på magen skulle spricka sönder när som helst och alla rörelser som babyn gör gör ont. Det gör ont att svänga sig från ena sidan till den andra på natten och om blåsan blir för full är det rätt ut sagt smärtsamt att gå ens 2 meter till toaletten. Händer och fötter är svullna och jag kan börja svettas helt plötsligt utan någon orsak, plötsligt känner jag bara hur det rinner en droppe svett längs kinden, najs. Då kan ni ju tänka er hur mycket jag svettas då jag faktiskt gjort något också, som t.ex. gått en runda i Prisma eller kämpat med lilla b om vem som vinner kampen om utekläder eller ej då vi ska ut.
Aaah. Det är så trevligt att vara gravid. Kan inte veckorna gå fort nu så bebisen kommer ut och jag slipper känna mig som en elefant i antilopskinn.
Praktiken då. Ja den håller jag ju på med för fullt nu, en enda vecka kvar och ärligt talat vet jag inte hur jag ska orka. Jag är helt slut på kvällarna och har ingen energi kvar till något. Mina fötter är döda av att stå och gå runt i klassen och min kropp skriker efter mera sömn. Mina lektioner planerar jag sådär halvhjärtat och hoppas att det ska gå bra när jag väl är där och min lektion ska börja. Visserligen är det enklare att hålla en lektion i en riktig skola jämfört med övislektionerna, där blir man ju halshuggen om man inte planerat någon aktivitet för varje sekund. Man svettas blod om man märker att det fortfarande är 5 minuter kvar av lektionen och man inte har något kvar att göra.... Men så är det inte i den här klassen, blir man klar får de göra något annat som de har halvfärdigt eller läsa i sin pulpetbok tills det är rast.
Min handledare är också trevlig, även om vi inte riktigt är samma typ och har samma sorts humor. Jag tycker det är jobbigt att vara tvungen att hålla tillbaka min personlighet, men i ärlighetens namn, det är få som kan ta mig på rätt sätt. Inte ens min pappa förstår min humor, men det gör min farfar... hehe. På måndag ska jag vikariera min handledare hela dagen, mitt första vikariat ever, känns lite spännande faktiskt. Hoppas bara att min konstiga förkylning gått över tills dess.
Lilla b är också snuvig ännu. Men det håller på bli bättre. Nätterna går bättre och hon andas lite lättare nu. Dagarna på dagis förlöper också fint, i fredags hade hon pissat i pottan för första gången, duktig flicka. Hon gråter inte när jag lämnar henne där på morgonen, bara ibland och lite. När jag hämtar henne på dagen blir hon överlycklig, vilket värmer mitt hjärta, när vi är hemma verkar jag inte ha någon som helst betydelse för henne, men när jag hämtar henne på dagis springer hon leende emot mig.
Nu ska vi se på Disneydags och äta lite popcorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar