Idag släpade jag mig iväg till fabbo lääkarn i arla morgonstund. Fick domen bihåleinflammation på vänster sida. Fick meducin och nässpray. Alla andra krämpor beror på någon virusinfektion och det tar ca 2-3 veckor att läka ut helt. Lagom till förlossningen alltså... Inte svininfluensa i alla fall..
På tal om den nya influensan (som INGEN kallar det för) så läste jag i dagens Vasabladet att vi nu fått två fall av inflluensan i södra Finland samt ett misstänkt fall i Karleby, det är ju nära det. Jag slängde alla kläder jag hade på mig till läkaren i tvätten och hoppade i duschen då jag kom hem, bara för säkerhets skull. Jag vet, onödigt och löjligt men, men... jag är väl det då.
För övrigt så är morfar ännu på sjukhus. Och hans tillstånd blir bara sämre och sämre. Jag borde åka hem och hälsa på honom men jag har varit så dösjuk här de senaste dagarna. Hostan river i halsen och magen är allt sjuk av allt hostande, babyn protesterar mot hostattackerna genom att sparka som besatt stundvis, skönt ändå att veta att babyn har det bra trots att jag mår pyton. Rösten har jag tappat igen, öronen värker, halsen är skitsjuk och det är hemskt att svälja. Det är tungt att vara hemma och ta hand om lilla b när man själv är helt poissa. Som om det inte skulle vara tillräckligt tungt att vara gravid med jättebaby...
Idag blir det inte heller någon tripp norrut. B måste jobba länge då han var hemma så länge jag var till läkaren. Jag ska ringa morfar och se hur han mår idag. Varför är det så långt mellan Karleby och Vasa? Tänk om jag inte hinner träffa honom?
Jag har funderat, om jag borde avsluta min blogg här och fortsätta blogga nu som då på x3m eller lunar... jag menar, det är ju bara jag som läser min blogg... ibland har min mamma sagt att hon läser den men... ja.. hmm.. vi får se...
Nu ringer det.. vem kan det vara??
onsdag 13 maj 2009
söndag 10 maj 2009
Morsdag
Vaknade med huvudet fullt av snor till en välbekant trall och ljudet av en prasslande plastpåse och en plottrande lilla b. Morgonmål på säng vankades det, tomaterna på smörgåsen hade en extrakrydda, lilla b:s saliv, fräscht. Kort och paket fick jag också, och en chokladplatta med 85 % choklad, mums. Tack älsklingar!
Sedan bar det av ut i parken, vädret är visserligen vackert men det blåser jävligt hårt. Jag börjar känna av en ordentlig förkylning nu, usch. Var ute en stund och tog en runda via Brändö torg för att se om glasskiosken var öppen men se nej, det var den inte. Kanske öppnar den först klockan 12.
Nu ska lilla b sova en stund, och jag hoppas på några minuter med min stora älskling.
Igår firades det i Öja. Jag besökte min mormors och farmors gravar, i ösregn. Min mamma var hemma på grund av det hemska regnvädret så jag satt där en liten stund också. Hade bara tänkt lämna presenten (en ros i kruka och annat som tålde det häftiga regnet) på gården under tak men när jag kom dit såg jag att en lampa lyste så jag ringde på och där var de alla tre, inte så roligt att åka på husvagnssemester i ösregn. Jag var genomvåt och började frysa, det straffar sig idag, jag känner att jag kommer att få hosta som ett körsbär på toppen av min förkylningssundae.
Jag saknar min farmor och mormor. Den här tiden för 8 år sedan hamnade min mormor in på sjukhus och på min namnsdag den 19:e dog hon. Senare samma sommar dog min farmor. Hon hann aldrig lära mig väva eller virka ordentligt. De hann inte träffa B och inte heller lilla b. Min mormor hann inte träffa T-man, han var i mammas mage ännu när mormor dog.
Morfar är fortfarande på sjukhus. Har varit där sen påskhelgen, på Libeckska. Det känns som om de inte anstränger sig särskilt hårt för att ta reda på vad som är fel på honom. Han är visserligen 85 år gammal men ändå, det är ju inget stort fel på honom. Igår lät han så trött när jag pratade med honom i telefon. Jag bad min mormor att inte ännu ta honom till sig, vi behöver honom ännu här hos oss en stund. Hoppas han får åka hem snart, han är annars så pigg och klar i knoppen.
Nä, nu ska jag skaka av mig dessa ledsamma tankar och gå och smaka på kladdmuffinsen jag bakade just, hoppas de är goda.
Sedan bar det av ut i parken, vädret är visserligen vackert men det blåser jävligt hårt. Jag börjar känna av en ordentlig förkylning nu, usch. Var ute en stund och tog en runda via Brändö torg för att se om glasskiosken var öppen men se nej, det var den inte. Kanske öppnar den först klockan 12.
Nu ska lilla b sova en stund, och jag hoppas på några minuter med min stora älskling.
Igår firades det i Öja. Jag besökte min mormors och farmors gravar, i ösregn. Min mamma var hemma på grund av det hemska regnvädret så jag satt där en liten stund också. Hade bara tänkt lämna presenten (en ros i kruka och annat som tålde det häftiga regnet) på gården under tak men när jag kom dit såg jag att en lampa lyste så jag ringde på och där var de alla tre, inte så roligt att åka på husvagnssemester i ösregn. Jag var genomvåt och började frysa, det straffar sig idag, jag känner att jag kommer att få hosta som ett körsbär på toppen av min förkylningssundae.
Jag saknar min farmor och mormor. Den här tiden för 8 år sedan hamnade min mormor in på sjukhus och på min namnsdag den 19:e dog hon. Senare samma sommar dog min farmor. Hon hann aldrig lära mig väva eller virka ordentligt. De hann inte träffa B och inte heller lilla b. Min mormor hann inte träffa T-man, han var i mammas mage ännu när mormor dog.
Morfar är fortfarande på sjukhus. Har varit där sen påskhelgen, på Libeckska. Det känns som om de inte anstränger sig särskilt hårt för att ta reda på vad som är fel på honom. Han är visserligen 85 år gammal men ändå, det är ju inget stort fel på honom. Igår lät han så trött när jag pratade med honom i telefon. Jag bad min mormor att inte ännu ta honom till sig, vi behöver honom ännu här hos oss en stund. Hoppas han får åka hem snart, han är annars så pigg och klar i knoppen.
Nä, nu ska jag skaka av mig dessa ledsamma tankar och gå och smaka på kladdmuffinsen jag bakade just, hoppas de är goda.
fredag 8 maj 2009
For ever sick...
Alltså, vi kommer att vara evigt sjuka i den här familjen. Lilla b har igen feber och snuva. Jag var uppe halva natten inatt med en killer huvudvärk som berodde på snor i bihålorna, i alla fall kom jag fram till det själv. När jag låg ner bultade det något förfärligt under ögonen och i pannan, jag baddade med kallt och med varmt men inget hjälpte, vanligtvis hjälper det med endera, jag kastade in 2 Panadol och konstaterade att huvudvärken nästan försvann då jag var uppe ur sängen, nåja, försökte ändå på att sova.
Vaknade halv 3 av den hemska huvudvärken som inte alls gett med sig. Försökte snyta mig, nix, inget behagade komma ut. Baddade hela aniktet med Carmolis, ni vet sådana örtdroppar som är bra till lite vad som helst, huvudvärk, magbesvär, förkylning... Jag masserade in dropparna i pannan på kinderna och strax under näsan, fy fan vad det sved! Men det kändes som om det hjälpte lite i alla fall. Jag bestämde mig för att sova sittandes i soffan resten av natten så jag bänkade mig där, efter en stund började jag ångra att jag inte tagit med mig en kudde och mitt täcke och öppnade ögonen och fy fan vad det sved i ögonen, vetinte om det runnit Carmolisdroppar i ögonen eller om ångorna från kinderna helt enkelt var för mycket men det sved så in i helvete och jag kunde knappt öppna ögonen, rusade in på wc för att tvätta mitt mentholosande ansikte och försöka rädda mina ögon. Det hjälpte, som tur.
Nu bestämde jag mig för att koka vatten för att ha att badda kinderna med, vetepåsen hade inte fungerat. Stod ovanför vattenkokaren och andades in ångorna med förhoppningar om att det skulle öppna snorkanalerna. Baddade lite Carmolis under näsan och kände att det började lossna lite, jag kunde snyta mig, najs. När min varmvattenflaska var klar kravlade jag ner i sängen bredvid en sambo som sov som en stock, därifrån fick man inga sympatier. Huvudet började bulta så fort jag satte huvudet på kudden men jag var så trött så jag orkade inte bry mig, baddade kinderna och pannan med varmvattenflaskan en stund och sen har jag nog somnat.
Vaknade efter vad som kändes som 15 minuter av att sambon meddelade att han åker till jobbet, lilla b gurglade och väsnades i sin säng och jag ville bara sova, huvudvärken var inte lika påtaglig men fortfarande närvarande i mitt stackars huvud...... Det fanns inget att göra, bara att stiga upp... under dagens lopp har det lossnat mer och mer, har snutit mig ganska många gånger, men jag känner fortfarande av en svag huvudvärk, suck.
I eftermiddag ska vi till Öja, igen, denna gång för att fira mor. Men inte min mor, nej, jag ska fira min svärmor. Min egen mor är inte hemma, det börjar kännas lite som om hon inte vill träffa oss... Nåja, vi ska i alla fall hemåt igen med allt vårt pick och pack, vi ska sova i en 120 cm bred bäddsoffa som är ganska obekväm att ligga i med gravidmage. Men jag har önskat att vi far hem igen imorgon på eftermiddagen, svärmor jobbar nämligen på söndag så vi ska fira henne imorgon på förmiddagen före hon åker till jobbet. Inte för att jag väntar mig att bli firad, men det skulle vara skönt att få vara hemma en dag, bara vi tre i lugn och ro. Okej, stryk detdär med lugn och ro... heh.
Babyn sparkar och busar, bra det för jag såg ett lite onehagligt program igår som fick mig att oroa mig för sånt som jag hittills (tack gode gud) inte oroat mig för... Programmet handlade om dödfödslar, usch... Nu sitter jag och nästan räknar alla sparkar per dag, bara för att försäkra mig om att allt är OK med guldklimpen.
Nu kom lillebror hit på en kaffekopp, dags att signa uut.
Vaknade halv 3 av den hemska huvudvärken som inte alls gett med sig. Försökte snyta mig, nix, inget behagade komma ut. Baddade hela aniktet med Carmolis, ni vet sådana örtdroppar som är bra till lite vad som helst, huvudvärk, magbesvär, förkylning... Jag masserade in dropparna i pannan på kinderna och strax under näsan, fy fan vad det sved! Men det kändes som om det hjälpte lite i alla fall. Jag bestämde mig för att sova sittandes i soffan resten av natten så jag bänkade mig där, efter en stund började jag ångra att jag inte tagit med mig en kudde och mitt täcke och öppnade ögonen och fy fan vad det sved i ögonen, vetinte om det runnit Carmolisdroppar i ögonen eller om ångorna från kinderna helt enkelt var för mycket men det sved så in i helvete och jag kunde knappt öppna ögonen, rusade in på wc för att tvätta mitt mentholosande ansikte och försöka rädda mina ögon. Det hjälpte, som tur.
Nu bestämde jag mig för att koka vatten för att ha att badda kinderna med, vetepåsen hade inte fungerat. Stod ovanför vattenkokaren och andades in ångorna med förhoppningar om att det skulle öppna snorkanalerna. Baddade lite Carmolis under näsan och kände att det började lossna lite, jag kunde snyta mig, najs. När min varmvattenflaska var klar kravlade jag ner i sängen bredvid en sambo som sov som en stock, därifrån fick man inga sympatier. Huvudet började bulta så fort jag satte huvudet på kudden men jag var så trött så jag orkade inte bry mig, baddade kinderna och pannan med varmvattenflaskan en stund och sen har jag nog somnat.
Vaknade efter vad som kändes som 15 minuter av att sambon meddelade att han åker till jobbet, lilla b gurglade och väsnades i sin säng och jag ville bara sova, huvudvärken var inte lika påtaglig men fortfarande närvarande i mitt stackars huvud...... Det fanns inget att göra, bara att stiga upp... under dagens lopp har det lossnat mer och mer, har snutit mig ganska många gånger, men jag känner fortfarande av en svag huvudvärk, suck.
I eftermiddag ska vi till Öja, igen, denna gång för att fira mor. Men inte min mor, nej, jag ska fira min svärmor. Min egen mor är inte hemma, det börjar kännas lite som om hon inte vill träffa oss... Nåja, vi ska i alla fall hemåt igen med allt vårt pick och pack, vi ska sova i en 120 cm bred bäddsoffa som är ganska obekväm att ligga i med gravidmage. Men jag har önskat att vi far hem igen imorgon på eftermiddagen, svärmor jobbar nämligen på söndag så vi ska fira henne imorgon på förmiddagen före hon åker till jobbet. Inte för att jag väntar mig att bli firad, men det skulle vara skönt att få vara hemma en dag, bara vi tre i lugn och ro. Okej, stryk detdär med lugn och ro... heh.
Babyn sparkar och busar, bra det för jag såg ett lite onehagligt program igår som fick mig att oroa mig för sånt som jag hittills (tack gode gud) inte oroat mig för... Programmet handlade om dödfödslar, usch... Nu sitter jag och nästan räknar alla sparkar per dag, bara för att försäkra mig om att allt är OK med guldklimpen.
Nu kom lillebror hit på en kaffekopp, dags att signa uut.
tisdag 5 maj 2009
35
Idag är det 35 dagar kvar till beräknad förlossning. Idag har graviditeten även nått 35 fulla veckor, det känns som 45...
Idag har jag släpat mig till kunskapens hallar för en sista session i pedagogisk filosofi, ped.fil. Vi skulle ha förberett ett diskussionsinlägg om vad som enligt oss själva är det värdefullaste med lärararbetet men jag har fortfarande inte ens skänkt frågan en tanke... Jag har en timme på mig ungefär, något ska jag väl få skrapat ihop. Ärligt talat, har jag ens en åsikt?
Jag sitter i den tysta datasalen och bredvid mig sitter en brud som badat i all världens parfym. Usch. Visst är det najs när folk inte luktar tre dagar gammal svett men lite måtta ändå... jag håller på få huvudvärk.
Livet fortsätter i samma gamla hjulspår på kaptensgatan 38, inget nytt under solen här inte. Jag har tråkigt och graviditeten tär på krafterna, tålamodet och orken. Förvärkarna kan göra riktigt ont och babyn gymnastiserar ordentlit stundvis. Har skitont i bäckenbenet, blygdbenet, ligamenten och allt vad fan det nu finns där nere som kan göra ont. På morgonen kommer jag knappt upp ur sängen, jobbigt.
Idag är sista dagen på min 6 dagars pickmaraton. Sista gången ska det pickas i fingret före och efter middagen ikväll... Skönt, jag hatar att picka mig själv, de gör ont juh! Min mamma har redan stämplat mig som diabetiker, vilket gör mig ledsen. Ibland känns det som om hon skulle bli lite skadeglad om jag skulle få graviditetsdiabetes, och såklart skulle hon meddela ALLA hon känner att jag har fått det, trots att man ber henne låta bli. Mammor.
Fick tid till mödrapolikliniken den 15 maj. Alltså om 2 veckor, så tydligen anser de inte att det är någon större panik med varken mig eller bebisen, då är vi redan nästan i vecka 37 och det är så gott som förlossningsdags... Herregud, hur stor är inte magen då! Jesus!!
Men tänk om jag har en 5 kilos bjässe i magen? Herregud, hur ska jag få ut den dunderklumpen? Vill inte ha kejsarsnitt.
Nej, nu ska jag återgå till frågan: "Vad är det värdefullaste med lärararbetet?"(Ja, hu fan sku ja veta he!)
Idag har jag släpat mig till kunskapens hallar för en sista session i pedagogisk filosofi, ped.fil. Vi skulle ha förberett ett diskussionsinlägg om vad som enligt oss själva är det värdefullaste med lärararbetet men jag har fortfarande inte ens skänkt frågan en tanke... Jag har en timme på mig ungefär, något ska jag väl få skrapat ihop. Ärligt talat, har jag ens en åsikt?
Jag sitter i den tysta datasalen och bredvid mig sitter en brud som badat i all världens parfym. Usch. Visst är det najs när folk inte luktar tre dagar gammal svett men lite måtta ändå... jag håller på få huvudvärk.
Livet fortsätter i samma gamla hjulspår på kaptensgatan 38, inget nytt under solen här inte. Jag har tråkigt och graviditeten tär på krafterna, tålamodet och orken. Förvärkarna kan göra riktigt ont och babyn gymnastiserar ordentlit stundvis. Har skitont i bäckenbenet, blygdbenet, ligamenten och allt vad fan det nu finns där nere som kan göra ont. På morgonen kommer jag knappt upp ur sängen, jobbigt.
Idag är sista dagen på min 6 dagars pickmaraton. Sista gången ska det pickas i fingret före och efter middagen ikväll... Skönt, jag hatar att picka mig själv, de gör ont juh! Min mamma har redan stämplat mig som diabetiker, vilket gör mig ledsen. Ibland känns det som om hon skulle bli lite skadeglad om jag skulle få graviditetsdiabetes, och såklart skulle hon meddela ALLA hon känner att jag har fått det, trots att man ber henne låta bli. Mammor.
Fick tid till mödrapolikliniken den 15 maj. Alltså om 2 veckor, så tydligen anser de inte att det är någon större panik med varken mig eller bebisen, då är vi redan nästan i vecka 37 och det är så gott som förlossningsdags... Herregud, hur stor är inte magen då! Jesus!!
Men tänk om jag har en 5 kilos bjässe i magen? Herregud, hur ska jag få ut den dunderklumpen? Vill inte ha kejsarsnitt.
Nej, nu ska jag återgå till frågan: "Vad är det värdefullaste med lärararbetet?"(Ja, hu fan sku ja veta he!)
fredag 1 maj 2009
Krapula, solsken och depp
B firade valborg med att vara ute och festa med sina gamla kompisar igår... Jag och lilla b stannade hemma, som vanligt... suck.
Jag är nere i en ordentlig svacka just nu. Vill inte göra annat än ligga i sängen och gråta. Hela mitt liv känns så obetydligt. Hela jag känns oviktig. Jag orkar inte skriva om allt som gör att det känns så men det gör nu bara det.
Jag känner mig inte som en kvinna längre. Känner mig inte som en bra mamma åt lilla b eller åt bebisen som tumlar i magen. Känns inte som om B skulle orka bry sig längre... Jag skulle kunna säga att det känns som om allt håller på att gå åt helvete... allt, precis allt!
Jag vill bara gråta.
Ingen lyssnar när jag vill prata, jag blir avbruten eller så märker jag att de är ointresserade... suck. Lilla b vill bara till pappa hela tiden...
På rådgivningen misstänker de graviditetsdiabetes eftersom babyn fortfarande växer ordentligt över kurvan. Det kändes som ett slag i ansiktet, vad är det jag gjort fel. Kan jag skada min bebis redan i magen? Nu ska jag picka mig igen och till min förskräckelse är värdena högre än förra gången... jag grät igårmorse när jag såg att mitt blodsockervärde före frukost var 6.1. Jag vill bara försvinna.
Jag är trött och känner mig utsliten och så otroligt ensam. Så ensam med allt. Så ensam....... Och så bitter och arg, jag är stundvis så arg, så arg på mig själv, på B på alla. Jag mår skit.
Igår var lilla b sjuk. Riktigt ordentligt sjuk, hon var inte alls sig själv, hon grät otröstligt, ville inte ha någon mat, ville bara sitta i famnen (de som känner vår lilla b vet att hon inte är någon sylikissa) och sov hela dagen. Jag var jätteorolig. På kvällssidan kvicknade hon till och var sitt gamla jag igen, hon åt till och med lite. B stack ändå iväg och festade. Frågade inte ens om jag nog orkjar vara ensam med lilla b hela kvällen också, inget "hur mår du"... nixpix. Visst, jag förstår, han vill träffa sina kompisar men NÄR ÄR DET MIN TUR? Jag hinner aldrig träffa Maja, jag måste alltid "offra" mig för något annat. Ibland tror jag att han bara har mig som kock, städerska och barnvakt. För jag känner mig verkligen inte som en uppsakattad partner... inte ens önskvärd eller delaktig i mitt eget liv.
Såklart drack han alltför mycket och spydde floder när han kom hem. Och idag har han krabbis, han ligger i sängen och ojar sig, ute skiner solen, lilla b gråter för att pappa inte stiger upp och leker, jag är ledsen och oroar mig för eventuell diabetes och skulle bara villa ta en paus... Måstee väl gå ut med lilla b så stora B får sova. Jag som ville fira första maj idag, gå till torget, äta en glass eller ta en kopp kaffe. Men nej, det är ju vad JAG vill, hur i helvete skulle det kunna slå in?!!
Bitterfittan signar ut och återgår till den glamourösa vardagen.
Jag är nere i en ordentlig svacka just nu. Vill inte göra annat än ligga i sängen och gråta. Hela mitt liv känns så obetydligt. Hela jag känns oviktig. Jag orkar inte skriva om allt som gör att det känns så men det gör nu bara det.
Jag känner mig inte som en kvinna längre. Känner mig inte som en bra mamma åt lilla b eller åt bebisen som tumlar i magen. Känns inte som om B skulle orka bry sig längre... Jag skulle kunna säga att det känns som om allt håller på att gå åt helvete... allt, precis allt!
Jag vill bara gråta.
Ingen lyssnar när jag vill prata, jag blir avbruten eller så märker jag att de är ointresserade... suck. Lilla b vill bara till pappa hela tiden...
På rådgivningen misstänker de graviditetsdiabetes eftersom babyn fortfarande växer ordentligt över kurvan. Det kändes som ett slag i ansiktet, vad är det jag gjort fel. Kan jag skada min bebis redan i magen? Nu ska jag picka mig igen och till min förskräckelse är värdena högre än förra gången... jag grät igårmorse när jag såg att mitt blodsockervärde före frukost var 6.1. Jag vill bara försvinna.
Jag är trött och känner mig utsliten och så otroligt ensam. Så ensam med allt. Så ensam....... Och så bitter och arg, jag är stundvis så arg, så arg på mig själv, på B på alla. Jag mår skit.
Igår var lilla b sjuk. Riktigt ordentligt sjuk, hon var inte alls sig själv, hon grät otröstligt, ville inte ha någon mat, ville bara sitta i famnen (de som känner vår lilla b vet att hon inte är någon sylikissa) och sov hela dagen. Jag var jätteorolig. På kvällssidan kvicknade hon till och var sitt gamla jag igen, hon åt till och med lite. B stack ändå iväg och festade. Frågade inte ens om jag nog orkjar vara ensam med lilla b hela kvällen också, inget "hur mår du"... nixpix. Visst, jag förstår, han vill träffa sina kompisar men NÄR ÄR DET MIN TUR? Jag hinner aldrig träffa Maja, jag måste alltid "offra" mig för något annat. Ibland tror jag att han bara har mig som kock, städerska och barnvakt. För jag känner mig verkligen inte som en uppsakattad partner... inte ens önskvärd eller delaktig i mitt eget liv.
Såklart drack han alltför mycket och spydde floder när han kom hem. Och idag har han krabbis, han ligger i sängen och ojar sig, ute skiner solen, lilla b gråter för att pappa inte stiger upp och leker, jag är ledsen och oroar mig för eventuell diabetes och skulle bara villa ta en paus... Måstee väl gå ut med lilla b så stora B får sova. Jag som ville fira första maj idag, gå till torget, äta en glass eller ta en kopp kaffe. Men nej, det är ju vad JAG vill, hur i helvete skulle det kunna slå in?!!
Bitterfittan signar ut och återgår till den glamourösa vardagen.
måndag 27 april 2009
Måndag
Jag är urusel på att komma på bra bloggrubriker...
Lilla b är hemma med mig idag. Vi vaknade 8 så jag tyckte det skulle ha blivit för stressigt för B att hinna till jobbet och föra lilla b till dagis. Nu får han dessutom en full arbetsdag, dvs. 8 timmar. Om lilla b skulle ha varit på dagis skulle han ha varit tvungen att sluta före 17 eftersom dagiset stänger då.
Här maler vi på som vanligt, lilla b kastar färgpennor runt sig och klättrar på köksstolarna. Jag har plockat fram lilldatorn och skulle sitta med lilla b vid bordet i köket medan hon målar i sin målarbok men... det blev kasta färgpennor och leka apa istället....
Jag har bestämt mig för att vi nu ska försöka oss på att ha ner köksbordsstolarna på golvet en stund och se om det skulle fungera, det känns så råddot då stolarna hela tiden ska lyftas upp så lilla b inte hittar på fanstyg... Äsch, nu hittade hon upp på arbetsbänken och in i råddskåpi, shit!
Yes, nu blir pappa B glad, hon hann måla mikron med en blå krita... najs... Förra veckan hittade hon en blyertspenna och målade hela wc-dörren grå så länge jag var där inne... som tur gick det att få bort med suddgummi och tallsåpa...
Igår hade vi kalas, jag hade bakat en tårta och vi stack till Amarillo och åt före vi kokade kaffe här hemma. Tårtan blev väl helt OK, hade provat en ny sorts fyllning, jordgubbar, vispgrädde och kvarg. Det var ganska fräscht men nja, inte kanske helt lyckat. Jag tror jag håller mig till jordgubbssylt och banan i fortsättningen, jag är föresten inte alls bra på att baka tårtor, men svärmor gör en otroligt god jordgubbstårta....
Jag fick pengar i present eftersom ingen (inklusive jag själv) visste vad jag behövde eller ville ha. Jag behöver visserligen nya skor och en vårjacka men det kan jag ju inte köpa nu, med svullna fötter och stor "ölmage"... Kanske surfar jag in på Ellos och ser om det finns något vackert till mig där?
Förkylningen har lättat lite nu, hos både mig och lilla b. Huvudet känns fortfarande tungt och snorfyllt men nu kommer det faktiskt ut något då jag snyter mig, alltid en förbättring. Halsen blir jättesjuk till kvällen och då är lilla Emma ynklig... Hoppas vi blir friska snart. Lilla b:s näsa rinner det fortfarande ganska mycket ur men sådär annars verkar hon må bättre och hon sover bra på nätterna, även om hon ibland snarkar som en karl.
Just nu leker hon att pennvässaren är en telefon, ser gulligt ut.
Idag verkar det bli en svalare dag, ingen sol ännu i alla fall, men klockan är bara lite över 10 ännu, så dagen har inte ens börjat ännu för många. Undrar om vi skulle våga oss ut på en liten cykeltur senare idag, undrar om det går att cykla med den här enorma kulan framtill? Vagnen är i bilen så det blir antingen cykeltur till park eller bara lite sandlådelekar här hemma på gården.
Natten till igår hade någon söndrat ett litet fönster vid ytterdörren på bottenvåningen, säkert för att komma in eller så bara i misstag mitt i fyllan. Nåja, hur som helst, en gammal äcklig finngubbe som bor på tredje våningen och som tror att han är heila röven hade enligt B (som var och hämtade grädde till Siwa) börjat fråga ut alla brudar som kom ut ur huset om det var någon av deras män som hade försökt komma in i huset... suck. Han var övertygad om att det var män som försökt komma åt någon av våra (!) kvinnor som söndrat fönstret... Jaa-aa...
Nu har jag nästan författat en roman, kanske vore det dags att fiti åv och se vilken kaos och förstörelse lilla b åstadkommit i samråd med frassen Felix... Jag tyckte jag såg lite serpentiner (?) flyga förbi här nyss... öööööh????
Lilla b är hemma med mig idag. Vi vaknade 8 så jag tyckte det skulle ha blivit för stressigt för B att hinna till jobbet och föra lilla b till dagis. Nu får han dessutom en full arbetsdag, dvs. 8 timmar. Om lilla b skulle ha varit på dagis skulle han ha varit tvungen att sluta före 17 eftersom dagiset stänger då.
Här maler vi på som vanligt, lilla b kastar färgpennor runt sig och klättrar på köksstolarna. Jag har plockat fram lilldatorn och skulle sitta med lilla b vid bordet i köket medan hon målar i sin målarbok men... det blev kasta färgpennor och leka apa istället....
Jag har bestämt mig för att vi nu ska försöka oss på att ha ner köksbordsstolarna på golvet en stund och se om det skulle fungera, det känns så råddot då stolarna hela tiden ska lyftas upp så lilla b inte hittar på fanstyg... Äsch, nu hittade hon upp på arbetsbänken och in i råddskåpi, shit!
Yes, nu blir pappa B glad, hon hann måla mikron med en blå krita... najs... Förra veckan hittade hon en blyertspenna och målade hela wc-dörren grå så länge jag var där inne... som tur gick det att få bort med suddgummi och tallsåpa...
Igår hade vi kalas, jag hade bakat en tårta och vi stack till Amarillo och åt före vi kokade kaffe här hemma. Tårtan blev väl helt OK, hade provat en ny sorts fyllning, jordgubbar, vispgrädde och kvarg. Det var ganska fräscht men nja, inte kanske helt lyckat. Jag tror jag håller mig till jordgubbssylt och banan i fortsättningen, jag är föresten inte alls bra på att baka tårtor, men svärmor gör en otroligt god jordgubbstårta....
Jag fick pengar i present eftersom ingen (inklusive jag själv) visste vad jag behövde eller ville ha. Jag behöver visserligen nya skor och en vårjacka men det kan jag ju inte köpa nu, med svullna fötter och stor "ölmage"... Kanske surfar jag in på Ellos och ser om det finns något vackert till mig där?
Förkylningen har lättat lite nu, hos både mig och lilla b. Huvudet känns fortfarande tungt och snorfyllt men nu kommer det faktiskt ut något då jag snyter mig, alltid en förbättring. Halsen blir jättesjuk till kvällen och då är lilla Emma ynklig... Hoppas vi blir friska snart. Lilla b:s näsa rinner det fortfarande ganska mycket ur men sådär annars verkar hon må bättre och hon sover bra på nätterna, även om hon ibland snarkar som en karl.
Just nu leker hon att pennvässaren är en telefon, ser gulligt ut.
Idag verkar det bli en svalare dag, ingen sol ännu i alla fall, men klockan är bara lite över 10 ännu, så dagen har inte ens börjat ännu för många. Undrar om vi skulle våga oss ut på en liten cykeltur senare idag, undrar om det går att cykla med den här enorma kulan framtill? Vagnen är i bilen så det blir antingen cykeltur till park eller bara lite sandlådelekar här hemma på gården.
Natten till igår hade någon söndrat ett litet fönster vid ytterdörren på bottenvåningen, säkert för att komma in eller så bara i misstag mitt i fyllan. Nåja, hur som helst, en gammal äcklig finngubbe som bor på tredje våningen och som tror att han är heila röven hade enligt B (som var och hämtade grädde till Siwa) börjat fråga ut alla brudar som kom ut ur huset om det var någon av deras män som hade försökt komma in i huset... suck. Han var övertygad om att det var män som försökt komma åt någon av våra (!) kvinnor som söndrat fönstret... Jaa-aa...
Nu har jag nästan författat en roman, kanske vore det dags att fiti åv och se vilken kaos och förstörelse lilla b åstadkommit i samråd med frassen Felix... Jag tyckte jag såg lite serpentiner (?) flyga förbi här nyss... öööööh????
söndag 26 april 2009
Testar ny leksak
Nu har jag äntligen fått lägga vantarna på vår nya leksak. Sitter i soffan och försöker skriva något på detta lilla tangentbord. Har redan flera gånger knappat in fel bokstav men det är väl en vanesak...
Kommer onekligen att tänka på min och Majas PF-tid, då skulle vi ha behövt en sån här liten grej att ha framför oss under maratonpauser i lektionsplanering, då skulle vi åtminstone ha sett aktiva ut... hehe...
Hur nödvändig en sån här liten dator sist och slutligen är vet jag inte ännu, men ganska najs är den, jag vet att jag slipper på nätet utan att tjata på B att pausa sina spel...
Tack B.
Nyt on kiire, för svärföräldrarna och pappsen är i Oravais, det betyder att de snart är här, jaiks! Jag som måste fixa håret, kasta på lite smink och klä på mig... Ja, och så ska vi hinna till Siwa och köpa grädde, garnera kakan, få lilla b att somna och plocka och ställa det sista i lägenheten, no stress alltså....
Kommer onekligen att tänka på min och Majas PF-tid, då skulle vi ha behövt en sån här liten grej att ha framför oss under maratonpauser i lektionsplanering, då skulle vi åtminstone ha sett aktiva ut... hehe...
Hur nödvändig en sån här liten dator sist och slutligen är vet jag inte ännu, men ganska najs är den, jag vet att jag slipper på nätet utan att tjata på B att pausa sina spel...
Tack B.
Nyt on kiire, för svärföräldrarna och pappsen är i Oravais, det betyder att de snart är här, jaiks! Jag som måste fixa håret, kasta på lite smink och klä på mig... Ja, och så ska vi hinna till Siwa och köpa grädde, garnera kakan, få lilla b att somna och plocka och ställa det sista i lägenheten, no stress alltså....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)