Nyt on leikit leikitty, ja silleee....

(sa läkaren om B:s dataspelande...)

Igår var jag på efterkontroll till rådgivningen. Det var en manlig läkare som det var svårt att öppna sig för och faktiskt berätta hur jobbigt det ibland är här hemma. Han antog också en massa saker utan att fråga, t.ex. att B aldrig hjälper till här hemma och är lat och ovillig att sköta ungarna. Jag fick sitta och lyssna på en lång föreläsning om hur jag borde gå ner i vikt. JAG VET! Egentligen borde jag ta till mig av tips som man får av en läkare men jag blir alltid så ledsen och defensiv när någon pratar om min vikt. Jag vet att jag är fet och borde gå ner i vikt men på något sätt tror "lilla" dumma jag att ingen märker att jag är fet om ingen påpekar det.

Men många saker som han sa träffade nog mitt i prick också, trots att han var en nästan 60-årig man utan egna barn. Jag vet inte hur han visste hur jag känner mig ibland. Som om jag inte duger eller klarar av något. På sistone har jag blivit jätteledsen bara någon antyder något negativt om mig, ens på skämt. Jag känner mig så uslig och värdelös att det är jobbigt. Jag skulle bara vilja att någon skulle säga hur bra jag är ibland, och det gjorde läkaren igår. Visserligen känner han mig inte alls och säger säkert samma sak till alla mammor som är lite nedstämda men det kändes skönt att någon sa rakt ut att jag förtjänar lite fritid, att jag klarar av allt som jag vill och att jag förtjänar att få hjälp med barnskötandet ibland.

Som det är nu tycker jag att jag inte har rätt att klaga och om jag klagar får jag dåligt samvete....

När jag försökte ta upp mitt behov av fritid och tid bort från kidsen med B igår blev han ju såklart arg och ledsen eftersom han trodde att jag antydde att han är en dålig pappa, vilket han absolut inte är. Det slutade med att jag fick dåligt samvete för att jag börjat härja om egen tid och sånt. Vad är det för fel på mig? Jag har väl rätt att yttra mig och begära lite tid för mig själv på samma sätt som B går och fiskar eller spelar dataspel... tror jag att han lämnar mig om jag börjar kräva lite mera fritid åt mig själv? Dumma, dumma kvinna!

Men så är det när man har dåligt självförtroende. Och det är i botten just nu, helt förintat och borta. Kalla mig dörrmatta om ni så vill.

Nu ska det vankas lunch här i huset före lilla b sparkar sönder köksskåpen.... det är så härligt med kids... hmm.. ibland...

Som en mamma sa efter att hon fått vara borta från ungarna ett dygn: "Ne rupes tuntumaan ihan kivoilta taas..."