Jag har ca 2 månader på mig att gå ner 5 kg, det har jag bestämt mig för och när jag nu hållit på i 2 ½ vecka visar vågen redan minus ca 1,5 kg, vilket ju är i stil med en ordentlig bajskorv i toaletten men ändå... jag är nöjd, inte bara för den futtiga vikt minskningen utan även för att jag levt utan godis, ja det är sant, helt utan godis, i 2 veckor. Denna vecka har jag PMS och har därmed gett mig själv tillåtelse att synda, jag har ätit choklad, men observera, mörk choklad. Och det var så jävligt gott!!
Under de två veckor som jag nu inte ätit godis, jag som annars är heelt såld på godis, helst hela tiden och i stora lass ska det vara, har jag varit dödligt sugen på godis 2 gånger och hoppat på cykeln och stegat in över Siwas tröskel med siktet inställt på godishyllan, men väl framme har jag tittat på alla plattor och påsar och frågat mig själv: VARFÖR vill du ha godis? VAD är nyttan med att trycka i dig en påse eller en platta? Och hör och häpna, då har jag vänt på klacken och cyklat hem, för jag var nog inte så sugen trots allt. Och då har jag kännt mig stolt, för något sådant har jag aldrig klarat av tidigare.
Förstås har mitt humör pendlat fram och tillbaka denna vecka, det brukar vara så före mens. Jag har fuskat med maten, inte bara ätit choklad utan även ätit mera bröd än jag "skulle få" och ätit större portioner. Men jag försöker glömma gårdagen och ta nya tag följande dag, börja om på en blank sida, men det är svårt när man känner sig som en stor fet fläskpropp som aaaaldrig ens kommer att lyckas med att gå ner 5 kg så det är lika bra att sluta. 1,5 kg, det syns ju ingenstans, bah!
Hatar sånt humör, det är skit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar