Jag visste ju att den där slutuppgiften i sociologikursen inte blev till något, men jag tror jag blev godkänd i alla fall, betyg 2 av 5. Haha. I lärarens slutkommentarer reflekterades precis det som jag kände när jag skrev den. Han skrev att det var osammanhängande, dåligt förklarat och de olika tankegångarna bands inte ihop av någon röd tråd. Jag hade lust att skriva tillbaka att jag hade över 38 graders feber och kände mig lite osammanhängande, yr och ville bara få ihop de 3-4 sidor som krävdes, men what the fuck, godkänd är alltid godkänd.
Jag har haft väldigt dålig tur när det gäller att få tag på en skola att göra min undersökning för kanden i. Antingen så svarar de inte eller så blir det nej. SHIT! Borde kanske försöka med någon skola ute på landsbygden en bit från Vasa, kan tänka mig att skolorna här i trakten blir frågade hela tiden av klasslärarstuderanden. Ska ännu prova med en skola här i trakten, jag gjorde min fältpraktik i den skolan och läraren som jag hade som handledare då borde ha en årskurs sexa i år... vi ska se.
Gubben åker iväg till Norge på en arbetsresa imorgon kväll. Han blir bara borta en dag men jag är som vanligt skitnervös för att något ska hända honom, de ska ju ändå flyga. Jag hade tänkt att jag och ungarna skulle göra något roligt på torsdag men jag vet inte vad, det är för långt att köra till Kokkola för att besöka Touhutalo ensam med barnen och att åka till Tropiclandia ensam med dem är dömt att misslyckas.
tisdag 22 mars 2011
fredag 18 mars 2011
"Åå-i kekka koone!"*
(*Olli tvättar telefonen)
Jag har alltid tyckt det varit humoristiskt att läsa om folk vars ungar på ett eller annat sätt lyckas göra allehanda lustiga saker med sina föräldrars mobiltelefoner. Trycka ner dem i kakkablöjan, spola ner dem i toaletten etc. Samtidigt som jag suttit och skrattat har jag konstaterat att vi sluppit undan liknande terrordåd.
Tills nu. När jag höll på städa undan efter mellanmålet i köket hade lillebror klättrat upp på skrivbordet var vi har datorn och satt i allsköns ro och rörde om i muggen med kallt kaffe (som NÅGON lämnat kvar bredvid datorn) med min telefon. Storasyster var förtjust. Hela telefonen var våt och pep lite misstänksamt. Nu har jag tagit isär den så mycket som det går och har den på ett hushållspapper så den ska torka och hoppeligen fungera igen. Nu med mockadoft.
Snart ska jag ta itu med de 5 sista böckerna som jag tänkt använda till kanden, jag hoppas på att kunna lämna in teoridelen nästa vecka för en granskning. Ja och så hoppas jag verkligen att skolorna som jag frågat om jag får göra undersökningen i ska svara idag helst! (det där blev en konstig mening men jag orkar inte ändra den)
Jag har alltid tyckt det varit humoristiskt att läsa om folk vars ungar på ett eller annat sätt lyckas göra allehanda lustiga saker med sina föräldrars mobiltelefoner. Trycka ner dem i kakkablöjan, spola ner dem i toaletten etc. Samtidigt som jag suttit och skrattat har jag konstaterat att vi sluppit undan liknande terrordåd.
Tills nu. När jag höll på städa undan efter mellanmålet i köket hade lillebror klättrat upp på skrivbordet var vi har datorn och satt i allsköns ro och rörde om i muggen med kallt kaffe (som NÅGON lämnat kvar bredvid datorn) med min telefon. Storasyster var förtjust. Hela telefonen var våt och pep lite misstänksamt. Nu har jag tagit isär den så mycket som det går och har den på ett hushållspapper så den ska torka och hoppeligen fungera igen. Nu med mockadoft.
Snart ska jag ta itu med de 5 sista böckerna som jag tänkt använda till kanden, jag hoppas på att kunna lämna in teoridelen nästa vecka för en granskning. Ja och så hoppas jag verkligen att skolorna som jag frågat om jag får göra undersökningen i ska svara idag helst! (det där blev en konstig mening men jag orkar inte ändra den)
torsdag 17 mars 2011
Rapport:
Det som inte fick hända hände. Jag blev sjuk. Och GUD vad jag blev sjuk!
Redan på fredagen kände jag mig småkrasslig men jag trodde det berodde på träningsvärk från premiärturen på romaskinen. På lördag ville jag absolut inte åka på kurs till Jakobstad och mådde småilla hela dagen. På lunchen hos tant M orkade jag knappt hänga med i hennes utläggningar om någon ny granne som är uppe hela nätterna och spelar dunka dunka musik (jag visste inte att någon fortfarande använder det uttrycket) och stör henne.
Efter lunchen styrde jag bilen mot Karleby, hade redan bestämt mig på morgonen att jag ska åka och hälsa på den finaste vännen på jorden och jag tänkte inte låta lite krasslighet stå i vägen för det inte. Bästa vännen hade bakat jättegoda kex och var precis så underbar och gemytlig som bara hon kan vara. Vi pratade bort en massa minuter och sen åkte jag för att hälsa på min morfar på sjukhuset.
Min morfar såg ut att må bra (nu har han magsjuka meddelade mamma igår) och hans ansikte var rosafärgat och han satt upp i sängen. Sist jag såg honom orkade han inte prata så mycket och hans ansikte var grått . Denna vårvinter har vi flera gånger trott att slutet varit nära men han har kämparglöd min morfar. Min mamma och hennes man var där så vi pratade bort en 45 minuter före det var dags att bege sig vidare. Jag hostade och kände mig väldigt ynklig men skulle ännu och köpa blommor till Prisma.
Köpte ett jättefång med gula tulpaner till mammas man M för att beklaga sorgen efter hans mamma som dog förra veckan. Gula tulpaner är kanske inte rätt enligt någon etikettbok men jag tyckte det passade dem och det passade mig också, jag är inte så regelrätt. Jag stannade lite längre än jag hade tänkt hemma hos mor och vi pratade en lång stund om både svåra och lättsamma saker med goldenretrievern Kultu troget vid mammas fötter.
När jag äntligen kom tillbaka till Mjosund möttes jag av en pyjamasklädd storasyster som hoppade i min famn och sa " ja ha gyyyk et dejj" (jag har had dryft et de). Resten av kvällen spenderades på soffan med lite godis och en varm famn.
På söndag hade jag feber. Visserligen bara 37 grader men jag är som klubbad redan vid så låga temperaturer. Vi skulle till tant M så hon skulle få träffa barnen och jag hade inte alls lust, men vi klarade av besöket och efter det styrde vi mot Markby to see a woman about a dog*.
På kvällen mådde jag usligt. Det värkte överallt. Febertermometern visade 38,8 och jag trodde jag skulle dö. Hela natten plågades jag dessutom av en mördande huvudvärk som inte ville släppa trots att jag tog till alla möjliga konster.
Som tur stannade maken hemma på måndag. jag hade en deadline att passa och skrev den sista inlämningsuppgiften i sociologikursen i feberyra, undrar vad det blev till.... På tisdag var jag inte i skick men var tvungen att masa mig till PF för att gå en kurs. Näsan var så täppt så jag måste andas genom munnen så jag satt längst fram och gapade hela lektionen och kunde inte bry mig mindre om det som togs upp.
Är fortfarande inte frisk. Vill bara sova... och så undrar jag, hur mycket jävla snor ryms det egentligen i en näsa?? Har en miljon skolrelaterade uppgifter att få färdigt, för att inte nämna kanden, herregud, får jag nog den färdig i tid??? Nu måste jag bli frisk!!!!!
* Och en sån här liten sötnos flyttar hem till oss senare i vår...
Redan på fredagen kände jag mig småkrasslig men jag trodde det berodde på träningsvärk från premiärturen på romaskinen. På lördag ville jag absolut inte åka på kurs till Jakobstad och mådde småilla hela dagen. På lunchen hos tant M orkade jag knappt hänga med i hennes utläggningar om någon ny granne som är uppe hela nätterna och spelar dunka dunka musik (jag visste inte att någon fortfarande använder det uttrycket) och stör henne.
Efter lunchen styrde jag bilen mot Karleby, hade redan bestämt mig på morgonen att jag ska åka och hälsa på den finaste vännen på jorden och jag tänkte inte låta lite krasslighet stå i vägen för det inte. Bästa vännen hade bakat jättegoda kex och var precis så underbar och gemytlig som bara hon kan vara. Vi pratade bort en massa minuter och sen åkte jag för att hälsa på min morfar på sjukhuset.
Min morfar såg ut att må bra (nu har han magsjuka meddelade mamma igår) och hans ansikte var rosafärgat och han satt upp i sängen. Sist jag såg honom orkade han inte prata så mycket och hans ansikte var grått . Denna vårvinter har vi flera gånger trott att slutet varit nära men han har kämparglöd min morfar. Min mamma och hennes man var där så vi pratade bort en 45 minuter före det var dags att bege sig vidare. Jag hostade och kände mig väldigt ynklig men skulle ännu och köpa blommor till Prisma.
Köpte ett jättefång med gula tulpaner till mammas man M för att beklaga sorgen efter hans mamma som dog förra veckan. Gula tulpaner är kanske inte rätt enligt någon etikettbok men jag tyckte det passade dem och det passade mig också, jag är inte så regelrätt. Jag stannade lite längre än jag hade tänkt hemma hos mor och vi pratade en lång stund om både svåra och lättsamma saker med goldenretrievern Kultu troget vid mammas fötter.
När jag äntligen kom tillbaka till Mjosund möttes jag av en pyjamasklädd storasyster som hoppade i min famn och sa " ja ha gyyyk et dejj" (jag har had dryft et de). Resten av kvällen spenderades på soffan med lite godis och en varm famn.
På söndag hade jag feber. Visserligen bara 37 grader men jag är som klubbad redan vid så låga temperaturer. Vi skulle till tant M så hon skulle få träffa barnen och jag hade inte alls lust, men vi klarade av besöket och efter det styrde vi mot Markby to see a woman about a dog*.
På kvällen mådde jag usligt. Det värkte överallt. Febertermometern visade 38,8 och jag trodde jag skulle dö. Hela natten plågades jag dessutom av en mördande huvudvärk som inte ville släppa trots att jag tog till alla möjliga konster.
Som tur stannade maken hemma på måndag. jag hade en deadline att passa och skrev den sista inlämningsuppgiften i sociologikursen i feberyra, undrar vad det blev till.... På tisdag var jag inte i skick men var tvungen att masa mig till PF för att gå en kurs. Näsan var så täppt så jag måste andas genom munnen så jag satt längst fram och gapade hela lektionen och kunde inte bry mig mindre om det som togs upp.
Är fortfarande inte frisk. Vill bara sova... och så undrar jag, hur mycket jävla snor ryms det egentligen i en näsa?? Har en miljon skolrelaterade uppgifter att få färdigt, för att inte nämna kanden, herregud, får jag nog den färdig i tid??? Nu måste jag bli frisk!!!!!
* Och en sån här liten sötnos flyttar hem till oss senare i vår...onsdag 9 mars 2011
Icke-produktiv
Igår blev det inte mycket skrivet på teoridelen. Jag fick läst lite litteratur men när jag sen skulle sätta mig ner och försöka få in det jag läst i min redan befintliga text om samma sak så blev det tvärstopp.
Potträningen gick nog inte så bra igår... Storasyster tyckte att det var roligt att kissa på golvet för att sedan hoppa i pölen. Inte en enda gång lyckades vi tajma kissandet så det kom i pottan eller i wc-stolen (när jag försökte säga att nu går vi på pottan så blev fröken rosenrasande och totalvägrade). Suck. Men jag ger mig inte. Nu ska blöjan bort!
Potträningen gick nog inte så bra igår... Storasyster tyckte att det var roligt att kissa på golvet för att sedan hoppa i pölen. Inte en enda gång lyckades vi tajma kissandet så det kom i pottan eller i wc-stolen (när jag försökte säga att nu går vi på pottan så blev fröken rosenrasande och totalvägrade). Suck. Men jag ger mig inte. Nu ska blöjan bort!
tisdag 8 mars 2011
Utan tidning
Fick ingen tidning i morse. Det känns bara fel att dricka morgonkaffe utan Vasabladet framför sig.
Vi har påbörjat potträningen idag. "Ja vill icke vaja tooj!!" ropade storasyster när jag sa att hon nu är så stor så vi kan sluta ha blöja. Men efter ett missöde ska hon inte ha blöja utan väljer glatt ut ett nytt par "koosona" (trosor) åt sig. Vi får se, vi får se.
Gubben stack till jobbet idag trots lite feber. Han ansåg sig få vila mera på jobbet än hemma. Hur mycket jag än älskar min man så måste jag säga att det är skönt med en "normal" dag igen. Ungarna är betydligt lugnare och ingen ropar och gnäller och skriker. Stackars far vår som alltid får se det värsta av ungarna.
Jag ämnar fortsätta med min teoridel. Denna vecka måste jag även göra klart slutuppgiften till sociologi-kursen. Nästa vecka börjar vad jag hoppas kommer att bli min sista kurs på PF. Kemi i vardagen heter kursen och hör till valbara studier inom kandidatexamen.
Morgonens konstiga upplevelse: Jag snöt mig, det slog lock för ena örat, jag blev vinglig och illamående. var tvungen att lägga mig ner på köksgolvet och vänta tills det gick om. Storasyster kom och satte sig bredvid mig och sa "Åh mamma, du hööver icke vaja eissi, he bli no bja ije." (du behöver inte vara lessen, det blir nog bra igen) Sen hämtade hon en kudde och en filt och bäddade om mig. Vilken härlig liten tjej jag har! Lillebror däremot kastade sig med fart rakt på min mage och manglade runt på mig så jag hade hans fötter i ansiktet. Som tur "öppnades" örat snart och illamåendet och yrseln gick om.
Vi har påbörjat potträningen idag. "Ja vill icke vaja tooj!!" ropade storasyster när jag sa att hon nu är så stor så vi kan sluta ha blöja. Men efter ett missöde ska hon inte ha blöja utan väljer glatt ut ett nytt par "koosona" (trosor) åt sig. Vi får se, vi får se.
Gubben stack till jobbet idag trots lite feber. Han ansåg sig få vila mera på jobbet än hemma. Hur mycket jag än älskar min man så måste jag säga att det är skönt med en "normal" dag igen. Ungarna är betydligt lugnare och ingen ropar och gnäller och skriker. Stackars far vår som alltid får se det värsta av ungarna.
Jag ämnar fortsätta med min teoridel. Denna vecka måste jag även göra klart slutuppgiften till sociologi-kursen. Nästa vecka börjar vad jag hoppas kommer att bli min sista kurs på PF. Kemi i vardagen heter kursen och hör till valbara studier inom kandidatexamen.
Morgonens konstiga upplevelse: Jag snöt mig, det slog lock för ena örat, jag blev vinglig och illamående. var tvungen att lägga mig ner på köksgolvet och vänta tills det gick om. Storasyster kom och satte sig bredvid mig och sa "Åh mamma, du hööver icke vaja eissi, he bli no bja ije." (du behöver inte vara lessen, det blir nog bra igen) Sen hämtade hon en kudde och en filt och bäddade om mig. Vilken härlig liten tjej jag har! Lillebror däremot kastade sig med fart rakt på min mage och manglade runt på mig så jag hade hans fötter i ansiktet. Som tur "öppnades" örat snart och illamåendet och yrseln gick om.
måndag 7 mars 2011
Skriva skriva skriva...
Och så var vi uppe i tolv sidor. Shit! Snart måste jag ju börja begränsa mig...
Edit två minuter senare:
Nu låter det som om jag skulle vara jävligt aktiv, trots att jag själv inte anser det. Idag har jag skrivit kort om tre olika anti-mobbningsprogram (Vi mobbar int´, KiVa Skola och StegVis) och den infon har jag tagit från nätet från deras resp. hemsidor så det känns inte så väldigt aktivt tycker jag.
Edit två minuter senare:
Nu låter det som om jag skulle vara jävligt aktiv, trots att jag själv inte anser det. Idag har jag skrivit kort om tre olika anti-mobbningsprogram (Vi mobbar int´, KiVa Skola och StegVis) och den infon har jag tagit från nätet från deras resp. hemsidor så det känns inte så väldigt aktivt tycker jag.
Ny vecka, samma flunssa.
Kommer vi aldrig bli bättre? Kommer vi att vara sjuka resten av våra liv? ÖRK. Gubben är hemma idag och lillebror blir helt galen om pappa inte tillbringar varje sekund med honom. Storasyster är arg för att hon inte får se Wall-E för hundrade gången utan måste låta lillebror välja film ibland.
Jag skulle absolut absolut absolut inte orka skriva något på teoridelen idag, men jag måste för nattlånen ska in om ca 3 timmar. Nu gäller det att få huvudet att fungera optimalt (med ett ton snor i sig).
Jag skulle absolut absolut absolut inte orka skriva något på teoridelen idag, men jag måste för nattlånen ska in om ca 3 timmar. Nu gäller det att få huvudet att fungera optimalt (med ett ton snor i sig).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)