Just när jag hade sånt jävla flyt slår den till, höstförkylningen! Satan! Jag är däckad. Är inte dödssjuk utan sådär lite krasslig och halvfebrig och snorig. Men ändå tillräckligt dålig för att vara ynklig och slut. Tycker det är väldigt jobbigt, skulle hellre vara ordentlit sjuk så skulle man inte behöva fundera om man ska ringa och avboka eftermiddagens möte eller om man borde ringa och fixa en vikarie till jobbet för imorgon. Grrr.
Vi har slutat med tutt åt ungarna. I tisdags sa vi hej då till tuttarna och det har gått ganska bra. På tisdagskvällen var det ett jävla skrik och gråt men igår gick det redan bättre. Det är främst lilla b som står för gråtandet, hon har också vaknat och varit fly förbannad nu i nätterna två och sparkat och slagit runt sig samtidigt som hon gnyr, skriker och gråter. Det har varit tungt, men jag tänker inte ge mig, tuttarna ska bort nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar