And we survived

Första dagen ensam med barnen nästan avklarad, och det ser bra ut, vi lever alla tre.. ;) Lilla b har nog gett mig ett flertal ursäkter att gå bort och räkna till 10 men, looking good, några timmar kvar, då är B hemma och helgen kan börja.

Denna gulliga syn bjöd ungarna på imorse.

P.S. Saknar att ha folk runtomkring mig...

Sista semesterdagen

Imorgon blir det vanlig grå vardag igen, sambon börjar jobba igen efter att ha varit ledig i nästan en månad. Jag ska vara ensam hemma med ungarna, måste erkänna att jag är lite nervös, har ju blivit van med att ha ett extra par händer och ögon som hjälp. Det tar väl några dagar före man är inne i rutinerna igen.

De här sista dagarna har vi bara slöat och haft filmkvällar. Konstigt att vara hemma i vår lilla lägenhet, man blev van att ha naturen på tröskeln uppe i Öja. Saknar på ett sätt att vara där, trots att jag började sakna vårt eget hem. I Öja fanns alla så nära, och när vi bodde hos svärmor och svärfar så fanns det alltid folk runtomkring en, på gott och ont. Nu är det bara vi, bara jag, B, lilla b och lilla o.

Lilla b har börjat säga fler ord under de senaste veckorna. Nu säger hon tydligt "pappa" åt B (och ibland åt andra saker också), när hon ser en katt säger hon "kikki", fåglar är ibland "kaakaakaak" och tutten är "ukku". Hennes vanligaste ord är "kakka" eller "giga", och allt är antingen "kakka" eller "giga". När hon gjort nummer två kan hon peka på blöjan och säga "kakka". När hon ser en racerbil säger hon "ååghii" (= rorri racerbil, ett barnprogram). "Tii" (där) kan hon säga om man frågar henne var något är. "Kiikaa" betyder att gunga. "Mamma" säger hon icke, inte ens något ditåt. Men jag har börjat få hårda kramar av henne, det är mysigt.

Lilla b har också blivit duktig på att dricka ur mugg, tuttflaskan lämnar sakta men säkert bort för vår stora lilla dam. Jag som trodde det skulle bli svårt att få henne att sluta med tuttflaskan. Nu är bara problemet att hon dricker mindre när drycken serveras i mugg istället för flaska, men jag litar på att hon reglerar det själv som hon känner för det och att mängden ökar när hon blir vanare med muggen, för be om dricka det kan hon.

Vår lilleman har blivit ett riktigt charmtroll, han "pratar" mycket, mer än lilla b i motsvarande ålder. Hans magbesvär har blivit bättre och han är för det mesta en glad liten pilt som ler och umgås. Han trivs jättebra i sittern och i babygymmet (en matta med en båge över var det hänger en liten kyckling och en nyckelpiga), mycket bättre än lilla b någonsin gjorde. Han pratar med kycklingen och nyckelpigan i babygymmet och ler åt dem. Samma sak i sittern, Nalle Puh, Ior och Tiger (de hänger i en båge över sittern) tilldelas bländande leenden och långa utläggningar. Sparkar gör han också som besatt, ibland är det svårt att få blöjan på honom då han sparkar så mycket. Ännu har han inte svängt sig på sidan, men han gör försök hela tiden, han har bara inte kommit på att överkroppen också måste med åt sidan för att det ska lyckas... :) I skrivande stund lyfter han fötterna höööögt upp i luften och släpper ner dem igen med en duns, som sagt, bara överkroppen skulle hänga med också.

Lilla b tycker om att "sköta " lilleman. Ibland till min stora förskräckelse. Hon kommer springande med hans tutt jämt och ständigt, hon ger honom pussar och kramar. Klättrar upp i spjälsängen och sitter där med honom när han gråter (och annars också). "Pajar" honom för hårt eller kastar leksaker på honom. Just nu ligger hon bredvid honom i babygymmet (JA! Det är trångt då...) och pratar med honom, han ler tillbaka och följer noggrannt med när hon leker bredvid honom. De är så söta, mitt hjärta smälter för dessa två små gullungar.


Får man vara såhär lycklig som jag är ibland?

Harapanda

Vi kom iväg på vår lilla semesterresa mitt glasögonmissöde till trots. På lördag försov vi oss (såklart) och kom iväg 1½ timme senare än planerat. Väl framme i Haparanda visade det sig att det bara var bra att vi startade så sent, Ikea öppnade först 10 svensk tid och vi rullade in på parkeringen 10.55 finsk tid.

Vägen upp var tråkig, jag sov för att orka köra senare under dagen, vilket jag ändå inte fick trots att vi planerat att turas om. Så vår "umgås med varandra utan ungar"-dag började med att jag sov och B lyssnade på en ljudbok i podden.

Vi pausade lite förbi Uleåborg och drack skitäckligt kaffe, varför tar man inte bara kaffe med sig i en termos så man slipper dricka bensinstationernas pissblandning?

Efter pausen fortsatte B lyssna på sin bok och jag stirrade ut genom fönstret. Har vi faktiskt inget att säga varandra?? Efter en halvtimme eller så, när jag för tjugonde gången irriterat upprepade det jag just sagt åt B för att han inte hört, stängde han av podfanskapet och vi började skratta åt vägskyltarna, och jo, man kan ha roligt åt en å som heter "kuivajoki".

Vår trogna Asta (vår navigator) visade vägen (som visserligen gick RAKT upp) ända till gränsenn, då stängde vi av henne så hon inte skulle bli för patriotisk (hon är rikssvensk förstår ni...). Hon missade bara 3 kameror på vägen upp.

Ikea var stort och fullt med folk med irriterande stora kundvagnar. Krock och putt och skrammel hörde till varje minut. Vi gick länge i varuhuset och tittade och samlade på oss en hel del saker. När vi var klara med ikea-turen gick vi i diverse småbutiker och kom till slut fram till den butik jag väntat mest på (efter ikea alltså) nämligen Candy World, en butik full med godis!

Hemåt styrde vi när klockan nästan var sex, trötta och mätta. hemvägen var trööög och kändes lång. Särskilt då B började ha en enmans radioshow varvat med ett barnprogram med hans ena hand som en pratande dinosaurie. Han pratade nonstop i säkert 60 kilometer, jag höll på dö. När vi rullade upp på gården skrek jag bara "tyst tyst tyst"!!!

"Jaaaaa, och här på vänster sida ser vi sådanadär jättemarshmallows (= vita, runda höbalar) som man kan grilla"

När jag protesterade eller skrattade åt honom sade han:

"Jaaaa, och här till vänster ser vi en såndär paraplyfax och vi kan höra dess parningsläte..."

Det är länge tills nästa långresa med B, jag höll på bli galen av Bengt-Göran Björnssons radioshow.

Shit happens

Jag och svärmor tog ett aftondopp ikväll. När vi simmat en bit märkte jag att jag hade glasögonen på mig.

- Ja har ju glasögona på me, å int sa du na. Ja måst för döm på bryggon så int ja tappar döm fö ja har int na reserv.

Vi simmade till bryggan och jag gav glasögonen till grannen J.

- Lägg dömhe i fickon diin.

Tänkte ju att de skulle vara i allra säkraste förvar i någons ficka.

Vi simmade en stund till och när vi kom upp möttes jag av en ynklig J med gråten i halsen.

- Emma, ja tappa bort glasögona diin. Ti er antingen tedee i gräsi elder så har di fulli i vattni.

Han hade hjulat på gräset lite högre upp på stranden så vi började söka där. Jag fick ge upp för jag såg ingenting, skickade ner B istället. Han t.o.m. dök ner i leran vid bryggan och sökte men inga glasögon fanns att finna. Sitter här inne med mina solglasögon på, inte så trevligt, men bättre än ingenting, jag ser inget annat än suddiga bilder utan glasögon.

Imorgon bär det av till instrumentarium i Kokkola. Undrar hur länge det tar före man får de nya glasögonen?

Vår Ikearesa som vi planerat så länge blir antagligen inte av nu när mina nya glasögon äter upp vår budget... Jag som väntat och väntat... en heeel dag utan ungarna.... suck.

Nu blir jag gråtfärdig...

Liten sjukling

Lilla b har varit sjuk hela veckan. 38 graders feber utan andra symptom, om man inte räknar extrem gnällighet som ett symptom. På onsdag åkte vi in till hälsovårdscentralen i Kokkola och fick meducin. Tant Läkare konstaterade att det var öroninflammation. Nu mår lilla b bättre men är inte riktigt sig själv ännu.

Det är hemskt när ens barn är sjukt. Man vet inte VAD man ska göra för att underlätta. Eftersom hon inte kan prata och berätta vad det är som besvärar henne är det bara svårare. Jag suckar många gånger då hon är så vild och företagsam men nu när hon varit lugn och famnsjuk känns det bara konstigt och jag kommer på mig själv med att önska att hon skulle riva ner lite tidningar eller försöka spola ner en plastpåse i toaletten...

Hoppas hon mår bättre snart.

dop i ösregn

I lördags var det en underbar dag med strålande sol och glada människor. Lilla b var glad och lydig och skötte sig exemplariskt. Icke.

Det regnade katter och hundar (som man säger västerut) och luftfuktigheten var säkert en miljon. Svetten rann i fina strilar längs pannan och kinderna, håret som jag fönat och stylat och grejat med låg platt på huvudet. Människorna var visserligen glada och lilleman sov och var nöjd men lilla b härjade för fulla muggar och sprang med morbror T och grannen J i regnet (vilket resulterade i feber dagen efter). Hon blötte ner 3 omgångar kläder och söndrade ett glas när hon skulle "hjälpa" farmor att diska.

Att det var varmt, hett och kvavt räcker inte till för att beskriva luften i vardagsrummet under dopet. Jag trodde jag skulle rinna bort, torkade svetten ur pannan säkert hundra gånger och bad till Gud att prästen skulle fatta sig kort, helst bara säga "jag döper dig..." och säga att det var klart.

När lilleman äntligen var döpt och fotona fotade rusade hälften av festfolket ut på trappan för att "svalka" sig och i vissa fall röka en avstressande tobak.

Trots det usliga vädret (så går det när man ställer till dop utomhus) var det roligt att så många kunde komma. Det var roligt att träffa så många människor som man inte träffat på länge, visserligen hann jag inte säga många ord till dem men några få i alla fall.

Idag ska vi till Kälviä djurpark med lilla b, hon är gnällig redan nu så vi får se hur det går... :)

Jag har den stora äran att få presentera: Oliver Max Ingvald

Juhlakalu i festdress

slut på spärri!

Idag ska jag till frissan. Mitt hår ser ut som en oansad enrisbuske. Egentligen skulle jag vilja låta det växa långt igen men det ser för jävligt ut så länge man väntar på att det ska växa så nu ska jag till frissan och låta henne klippa till med saxen. Pannlugg ska jag ha också, något jag antagligen ångrar sen när det är kokhett och svettigt värre, men jag tycker om pannlugg.

Ungarna sover. Lilleman har haft luft i magen och varit vaken med jämna mellanrum och gnällt så jag har inte kunnat sova idag, jag är jätteväldigt trött. Gäsp! Nätterna är igen korta och innehåller inte så mycket sömn... suck. Tänk så mycket bättre jag skulle orka om jag bara skulle få sova???

Sitter och lyssnar på musik och småplanerar ett bröllop som nog säkert ska äga rum inom några år. Har hittat en härlig låt som jag skulle vilja att någon sjöng på vårt bröllop, vet bara inte vem... Hur vi ska få sparat ihop tillräckligt med pengar är den stora frågan... kanske man bara skulle stövla in på pastorskansliet någon dag??

Snart börjar B:s semester. På fredag styr vi fårrden mot Öja och där ska vi då husera i åtminstone ett par veckor... Skönt att slippa den här varma lägenheten och få vara ute på "egen" gård men... jobbigt att vara ti främands så länge... hur orkade vi förr hela somrar?

Svärmors blomsterprakt...