Slö söndag.

Gubben har 38 graders feber, mitt huvud är fullt av snor som vägrar flytta ut trots upprepade uppmaningar och snytningar och ungarna är småkrassliga och gnälliga.

Jag har två nattlån från Tritonia som jag måste avverka och skriva något ur före imorgon klockan 12 och jag vill inte. All tankeverksamhet går så långsamt...

Vi släpade våra förkylda arslen ur lägenheten till Smedsby på en lägenhetsvisning. Hade pappa Byggmästaren med oss för en närmare granskning (funderar nämligen på att bjuda på just den lägenheten) men han dissade både det ena och andra och talade dessutom öjadialekt med den stackars (finskspråkiga) mäklaren som knappt fick ur sig "ja de har fjärrvärme" på svenska.

Nu har han dessutom fått med sig gubben min på dissandet så jag får nog inte min soliga bakgård på just den adressen. Hmm.. the search continues.

Nu... en kaffekopp, en näsduk och ett nattlån före det är dags för nattning av de små.

Oh my god!

Hurraaa! Min favorit gick till final! :) Man blir så glad av denna låt.

Statusrapport

Rapport från Tritonia: kom hit just. Har efter mycken möda lyckats logga in på en dator. Har hittat en bok. Ska söka flera via nätet. Har feber. Kommer att gå hem efter att ha lyckats med uppdrag litteraturhämtning.

Teroidelen är nu uppe i 8 sidor, vilket betyder 1 sida helt ny text.

Agent glassmaskin loggar ut

Wau!

Eftersom jag skriver OM mitt prosemi så får jag använda den teori jag har skrivit i prosemit i kandidatarbetet, därför har jag nu denna morgon suttit och gått igenom mitt prosemi och valt ut de stycken som jag kan använda på nytt i kanden. Resultatet blev 7 sidor text.

Förutom detta har jag denna morgon skrivit ett helt nytt stycke till kanden.

Och en lampa tänds...

Jag börjar förstå varför ingen annan än jag tror på mitt kandidatarbetsskrivande i vår.

Även om jag skulle klara av att få allt inlämnat och klart så är det ju en massa jycklande med rätt formulering på rubriker, disposition etseetera etseetera. Oh crap!

Jag hade som bara tänkt skriva som en dåre, göra en (ny!) undersökning, analysera och diskutera och kasta in allt och sätta mig på min feta röv och invänta studiepoängen.

Någon presentation och opponering och sånt hade jag inte tänkt göra för det har jag redan gjort när jag skrev mitt prosemi.

Men, inget hindrar mig från att försöka ändå. Idag har jag jagat litteratur via olika bibliotek på nätet och gjort upp en preliminär innehållsförteckning. På lördag ska jag spendera många timmar på Trittis i hopp om att få något gjort.

Sånt sysslar jag med...

En torsdag

Dagens lärdom: Kalla köttbullar smakar bäst med senap på! Typiskt är det ju att man kommer fram till sådana viktiga slutsatser en dag då det inte finns en endaste liten senapstub i kylskåpet...

Ute är det vår! Solen skiner, snön smälter och fåglarna sjunger. Men här inne är vi, krassliga. Mitt huvud är fullt med snor, och det kommer inte ut!! :(

Jag har fått för mig att skriva mitt kandidatarbete på 2 ½ månad. På peffan har de inte många uppmuntrande ord att ge mig men, man kan ju försöka. Har man en gång fått en övermänsklig inspiration ska man väl rida vågen ut, eller hur? Håll tummarna. Själv tror jag nog att det går.

Grrrr!

Jag var ju tvungen att hojta hej före vi var över bäcken! Barnen är förvisso på bättringsvägen men annat är det med mor och far. Jag får inte övertygat gubben om att han är sjuk och att han borde stanna hemma och vila. Själv är jag småkrasslig och har en kaktus i halsen och önskar att jag hade ett jobb att stanna hemma från och bara sova, sova och sova. Det är jobbigt med sånt här som inte riktigt vill slå ut men heller inte vill gå om....

Idag har jag varit väldigt trött... och ungarna, ja ungarna har varit fulla av - ja ni vet, den där snubben i rött med eldgaffel och spetsig svans. När de för miljonte gången (kändes det som, i verkligheten var det väl femte) kastat alla sängkläder på golvet skrek jag (okej, höjde på rösten, men det blir som mer effekt om man skriver att man skrek) att jag inte orkar mer, varför kan de inte lyda, varför måste de härja, att nu blir jag arg och ledsen.

Jag bäddade sängen och gick till köket för att fortsätta diska.

Efter en stund kommer storasyster smygande in i köket och slår armarna om mitt ben och säger: "Åh mamma, du hööver icke vaja aij" (du behöver inte vara arg). Åh, min lilla plutt.

Fem minuter senare hade de vänt alla sängkläder på golvet igen plus dragit ut alla byxor ur klädskåpet... Som en extra bonus hade de dessutom lyckats ha isär storasysters säng.

NU hööver mamma sova!