Usch. Jag har en verkligt låång negativ period just nu. ALLT känns så omotiverat, onödigt, tungt, svårt och inget verkar gå som jag vill.
Känns bara som om jag inte har något syfte. Jag bara nöter på golvet här hemma varje dag, byter blöjor, lagar mat, diskar, städar, tvättar...
Är ensam, ensam, ensam och ensam. Saknar the good old Vasa-days med M... Saknar lite mera uppmärksamhet och erkännande av B. Saknar bekräftelse från mina barn, varför är pappa så jävla bra?
What´s the point? Jag kommer ändå aldrig att bli färdig, jag kommer ändå aldrig att få gå de kurser jag vill, jag kommer ändå aldrig få göra det jag vill, jag kommer ändå aldrig att bli en supermamma, jag kommer ändå aldrig att klara av att gå ner i vikt, jag kommer ändå aldrig att bli den jag vill...
Jag har liksom tappat bort mig själv lite.
Orkar inte vara såhär negativ hela tiden.
Over and out. En maskin med kläder väntar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar