Jag brukar inte vara en sådan som pratar en jättemassa om min tro eller andras tro eller ja... jag brukar helt enkelt inte nämna religion i mitt vardagliga liv om det inte är i en diskussion som handlar om olika religioner och hur hela religionen får lida för att några individer eller grupper gör något som smutskastar hela tron. Anyway, det var inte det jag skulle skriva om. Ja ska nämligen be er om något som jag aldrig gjort förut.
Vi har en tuff period i vårtliv just nu. Jag vill inte skriva om några detaljer men mina små böner skulle behöva lite hjälp på traven. Jag bryr mig inte om VAD du tror på eller hur du tror, men jag vill ändå att du skulle be lite för oss just nu. Eller bara ha oss i dina tankar.
Jag vet vad du antagligen tänker: nu är hon allt bra skenhelig. Och kanske jag är det enligt somliga mått men inte enligt mig själv. Jag tror på Gud, man kan väl säga att jag har en ytterst privat relation till religionen men i grund och botten tror jag nog på någon högre makt. Jag tror också på, ja, hur ska jag uttrycka mig? Ursäkta det engelska uttrycket men det beskriver bäst vad jag tror, "What goes around, comes around". Alltså, allt vi gör har en konsekvens och förr eller senare måste vi ta itu med de konsekvenserna. Jag brukar kalla det för "Universum" i brist på bättre uttryck. (Kan ju hända att det är en del av min religion också, men nu är det så här jag förklarar det)
Vår nuvarande situation har jag gjort upp med "Universum" om. Jag kan inte förklara det bättre än så. Jag har "lovat" att om det blir så, så gör jag så. Närmare in på det vill jag inte gå.
Att skriva och publicera detta känns som att stå naken mitt på torget i Vasa. Känner att jag blottar en del av mig själv som jag helst håller gömd och privat. Funderar faktiskt på att radera allting. Men det finns något som ändå säger mig att jag ska trycka på "Publicera inlägg".
Här skulle det egentligen stå en massa text som förklarar och berättar en del om mig och ja, ni vet, ni som känner mig känner mig inte som den människa som jag just skrivit om, skrev en massa förklaringar och andra ord efter varandra... men jag raderade det, ni får ta mig som jag är, jag är jag och jag finns till och existerar på många sätt. Jag har viktigare saker att tänka på än vad ni tycker eller inte tycker om mig och ja... vill inte verka arg eller defensiv men... det jag skrivit är så privat... jag känner mig så blottad och öppen... samtidigt är jag rädd... rädd för att jag inte är tillräckligt stark just nu... rädd för ******* ****** **** *** ******** *********.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar