Tillbaka på min tron

Här är jag igen. På Niklasvägen 1 i Smedsby. Tillbaka på min tron, eller tillbaka på en nyare, obekvämare tron. Varför har de bytt ut den gamla stolen mot en sånhär ergonomisk skitstol som bara skaver i de nedre regionerna? Kung Emma är tillbaka men med såran röv!

Trodde inte att jag skulle komma tillbaka hit i våras när jag tackade för mig. Men nöjd är jag över att få tjäna lite extra pengar, även om det bara är 2 timmar i veckan. En liten paus hemifrån får man ju också och det är ju aldrig fel.

Jag tror att min kropp håller på att ställa till med lingonveckan så småningom (jag vet, intresseklubben antecknar så pennorna ryker). Är grinig, sugen på godis och trött. Har inte haft mens ännu sen förlossningen och Olli är 4,5 månader. Visserligen hade jag efterblödning i nästan en månad så... Men för att vara ärlig, det är najs att inte behöva fundera över en massa bindor och dagar i månaden och ha humör som svingar som en apa i lian (alltså värre än vanligt) men det är också najs när det rullar på och man vet att allt är som det ska, man blir van either way så att säga.

Denna vecka har inte varit en bra träningsvecka. Inte alls. Jag har varit lat och trött och slö. Min kropp har helt enkelt inte varit med på noterna för mina 4 träningspass i veckan. Jag är konstant hungrig trots att jag äter ordentligt. Jag erkänner, men bara för att du vrider min arm bakom ryggen så det gör ont, att jag ätit godis den här veckan. En dag var ungarna så omöjliga att jag tullade på lilla b:s överblivna lördagsgodis som jag gömt i ett av köksskåpen. Mina bnerver var så hårt spända att jag skulle ha kunnat räkna till 100 på balkongen utan att det gett någonsomhelst effekt. Lösningen var: godis och att slå dövörat till. Det fungerade jättebra, tills jag fick dåligt samvete för att ha ätit godis. Och vad gör idioten då? Jo, hon äter lite till godis. PUCKO!

I övriga nyheter: Lilla b fyller år på söndag. Min lilla racerbilfantast blir 2 år gammal. Tänk hon blir två år, det känns både mycket och lite. Ifjol var hon fortfarande en liten bebis och hennes humör var fortfarande mer likt ett lamms än ett lejons. Nu är hon envis och envis och envis, väldigt påhittig och amper. Hon sover dåligt på nätterna (tänk, ifjol sov vi alla hela långa nätter), tycker att pappa är bäst i världen, springer runt som en galning ibland men kan också sitta stilla och lyssna på när man läser en bok. Favoritboken just nu är "Visst kan Lotta cykla" av Astrid Lindgren, Vi läser den två gånger om dagen. På TV tittar hon helst på Rorri Racerbil, Hannas Hjälplinje och Nicke Nyfiken. Pratar gör hon icke, säger enstaka ord, men jag hoppas att hon ska börja prata mer och mer nu inom kort. Hon blir ju som en helt annan person då... hon förstår jättebra men det skulle vara mysigt om hon skulle prata lite med en också.

Imorgon fyller min pappa år, han blir 52 år gammal. Vi är alltså spegelvänt lika gamla, jag är 25 och han är 52. Herregud, jag är redan 25, men jag känner mig inte som en 25-åring...snarare som en, ja, hur gammal känner jag mig egentligen? Jag känner mig ung, punkt. Så om jag känner mig ung så varför skulle inte t.ex. min mamma som fyller 50 år i år kunna känna sig ung, eller yngre än hon är?

Jag och min mammas nya man Mauri diskuterade detta med ålder för ett tag sedan. Han sa att han minns när hans pappa fylde 50 år. Då pratades det om att man var gammal vid 50 och till presenterna hörde ofta en gungstol och ett par tofflor. Min farmor var ca 50 år när jag föddes. Men jag minns henne bara som en gammal tant (på ett bra sätt förstås) och inte alls som en kvinna som fortfarande var relativt ung och livskraftig med många år framför sig.

Min mamma blir 50 år nu och jag tvivlar på att lilla b och Olli kommer att minnas henne som en gammal tant... Inte ens sin farfar som just fyllt 62 kommer de att minnas som en gammal gubbe, så tror jag i alla fall. Tiderna förändras, förut var det tofflor och gungstol som gäklde vid 50, nuförtiden blir man ung på nytt. Ungarna börjar flytta hemifrån och man får tillbaka friheten man hade före barn och ansvar. Inte ens vid 70 är det passande med gungstol (om man inte vill ha det), istället sätter sig många 70-åringar på skolbänken igen och lär sig ett nytt språk eller går en datakurs. Trevligt tycker jag, vi blir alla gamla någon dag, synen blir säme och fötterna bär en kanske inte, men VARFÖR göra sig gammal i förtid genom att sätta sig ned och vänta på ålderdomen bara för att man nått en viss ålder? "Tss tss tss Störtlöjligt!"

Den första snön

Idag kom den första snön. När jag höll på ställa undan "lötkö-pötkönä" som jag haft i simskolan såg jag genom fönstret (läs glasväggen) att det snöade ute!! *yey* Jag må vara 25 år men det är fortfarande något magiskt över den första snön! Att det är grått och regnigt och att snön fort blev till slask spelar ingen roll, den första snön är härlig!!

Grattis B!

Vi gratulerar vår pappa Björn idag på hans 25 års dag! :)

En hel natt

Lilleman sov en hel natt. EN HEL NATT! Utan att vakna, alltså flera timmar i sträck! Otroligt. Han vaknade lite efter sju glad och nöjd. Jag är helt tagen. Om inte storasyster skulle lida av mardrömmar/nattskräck eller vad det nu är skulle vi ha fått sova en hel natt helt ostörda. Men att springa upp med storasyster några gånger per natt hör till, suck. Hoppas det går om snart.

Jag vet faktiskt inte vad lilla b:s nattliga skrikanfall beror på. Har försökt läsa om det skulle kunna vara nattskräck men enligt vad jag läst så inträffar sådana anfall sällan och typ en gång per natt. Lilla b vaknar VARENDA natt och flera gånger till gallskrik. Hon somnar oftast om bara man ger tutten åt henne och bäddar om henne men nu har det blivit så att hon ibland är svårare att lugna. Det är jobbigt när hon vaknar så man måste stiga upp och försöka så tyst som möjligt försöka få henne att lugna ner sig eftersom lilleman sover i sängen bredvid. Ibland väcker hon honom med sina skrik och då är det full kaos i sovrummet. Mamma och pappa är frustrerade för att de inte får sova, lilla b gnäller över något som mamma och pappa inte har någon aning om, lilleman skriker och gnäller och vill ha mat samtidigt som han inte vill ha mat. SUCK.

Ibland är det så svårt att vara förälder. Jag vill att lilla b ska ha bra nätter och sova gott utan att behöva vakna till mardrömmar eller vad det nu är. Men jag vet inte hur jag ska hjälpa henne. JAG vill också sova gott för att orka vara en bra mamma på dagarna. Hoppas bara att lilleman fortsätter sova hela nätter i fortsättningen, det skulle underlätta lite i alla fall.

En massa tanter

Igår var det rådgivningsbesök för lilleman. Vi är nu inne på vår fjärde rådgivningstant sen lilla b föddes, vår andra sen lilleman föddes. Lite av ett i-landsproblem är det men det är tungt att "hela tiden" byta tant. Varje gång får man börja om på nytt, de vet inte vem man är, hur familjesituationen är, de vet inte att vi helst kommer klockan 8 på morgonen, de vet inte hur amningen gått med någon av barnen, de vet knappt ens att vi har två barn. Suck.

Det känns tryggt att komma in och sätta sig i stolen och veta att den på andra sidan bordet känner mig, vet vem jag är. Vet att kolla efter dagar då klockan åtta tiden är ledig när vi ska boka nytt besök, vet att fråga lite om lilla b, frågar hur jag mår pga något vi diskuterade senast.

Jag berättade om lillemans nya sugteknik och om hur hopplöst det känns att fortsätta amma då det inte går att korrigera hans grepp, jag sa också att jag var lite orolig hur det påverkat hans viktuppgång. Då sa hon bara att det syns på hans kinder att han gått upp. MEN, han hade jättestora hamsterkinder redan då han föddes.... suck.

Nu är det väl bara att försöka "skola in" den här nya tanten då... Jag tyckte inte om henne, hon påminde mig om vår hälsosyster i högstadiet, usch.

Min morfar Paavali, snart 86 år, med barnbarnsbarnen Bella, 2 år och Olli, 4 månader. Bilden är tagen förra helgen då min bror Taneli, 8 år hade bestämt sig för att ha "Syyskutsut". Bella skulle absolut inte sitta i någons famn och bli fotograferad, hellre ville hon riva sönder Tanelis bionicles. Olli sov.

Sagostund

Vad vill du läsa? Hämta en bok så ska vi läsa lite.

Vad kommer lilla fröken b tillbaka med? Jo, Claes Ohlssons senaste katalog.

slött

Har inget och alltför mycket att skriva om... får inte någon början någonstans, kanske för att min hjärna är så full med en massa grejer som jag funderar på.

Lilleman sover fortfarande inte en hel natt utan vaknar ca 2 gånger. SUCK. Att lilla b är omöjlig om nätterna, hon drömmer antagligen mardrömmar, vaknar och skriker flera gånger per natt utan att riktigt vakna ordentligt och att B snarkar som en mindre fabrik gör inte saken bättre. Nu när lilleman har fått börja äta t.ex. potatispuré och majsvälling har vi försökt "tanka" honom inför natten, lite puré vid middagstid och så välling före läggdags, men det fungerar icke.

Skulle desperat behöva prata av mig men, ärligt talat, jag vet inte vem jag skulle prata med, det känns bara som om ingen orkar lyssna på mina problem. Har säkert varit hemma ALLTFÖR länge ensam med 2 under 2-åringar och utan vuxet sällskap, men jag känner mig bara som en störande liten fluga i mina vänners liv. Usch, hatar att känna så och ännu mer hatar jag att ha så mycket känslor och funderingar inne i mitt huvud som bara förvirrar mig och som jag inte kan prata med någon om... :(

Saknar en kram, en varm kram som sveper in hela mig undan alla andra krav. Finns ingenstans att fås.