fredag 26 april 2013

Han fattas mig.

Igår somnade min morfar in. Vi visste att tiden snart skulle ta slut men hoppades ändå på en dag till, en timme till, en minut. Han fick somna in lugnt med sin dotter bredvid. Det var dags för honom att gå, även om vi inte ville det. Saknaden är enorm och tomrummet stort.



On kotipiha tyhjä ja hiljainen,
  ei kuulu askelees poluilta sen.
sinä aina autoit ja ahersit
  ja paljosta huolta kannoit.
  Sua kiitämme isämme kaikesta
  ja siunaamme muistoas kaunista.

Inga kommentarer: