Tredje gången gillt.

Skickade in gradun igen igår. Tredje gången nu. Hade "tightat till" det och fått ner sidantalet till 116. Jagade finlandismer, syftningsfel och stavfel tills allt jag läste lät fel. Nu får jag snällt vänta tills efter påsken på domen. Crap. Hade hoppats att handledaren skulle ha tid att läsa den före påsken men vad kan man. Min deadline överskreds med två veckor så jag kan ju inte förvänta mig att hon genast ska ha tid med min (såååå tråååkiga) gradu.

Men nu behöver jag inte peta i den på en tid framöver. Najs. GUD va det kan bli tråkigt att läsa sin egen text efter ca tjugoelfte gången. Man bara "jaaa, jaaaa... jag veeeet du tycker så och så och så....". Piaget hit och Vygotsky dit! *spyr lite i munnen*

Men NU ska jag googla lite påskpyssel. Pysslandet inför den äggiga högtiden börjar idag.

Here we go again

Okej. Lämnade just in gradun för andra gången (första gången i år dock, he he). Skäms lite faktiskt för jag vet att den kommer tillbaka en gång till så jag orkade inte lusläsa den på så stort allvar och fixa till alla stavfel och punkter och sådant.

Min handledare tyckte att 126 sidor var alltför långt för en gradu och bad mig "tighta till" det, sagt och gjort, den blev fyra sidor kortare. Hah!

Nåja. Nu ska vi se vad hon säger, handledaren min. Jag väntar med iver... not.

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!

Mina damer och herrar..... klockan är 03.34 och jag har just lämnat in min 126 sidor långa gradu för en sista granskning! 

JAG HAR LÄMNAT IN HELA GRADUN!

FATTA!!!

Jag är så trött... men ack så glad!!! 

Jag kan inte tro det....

Felixen

Nu finns inte min lilla goa frasselasse längre. Han blev 9 år gammal. Trots att han bott i Öja de senaste 3 åren är han och kommer alltid att vara min mjuka gulliga Felix.

Han hade varit sjuk i ungefär en vecka då svärmor tog honom till veterinären. Han fick medicin men när testresultaten kom tillbaka på fredag förra veckan såg det inte bra ut. Hans njurvärden var alltför höga. Han fick helgen på sig att repa sig, om han inte blivit bättre på måndag fanns det inget annat de kunde göra än låta honom somna in.

Han blev sämre redan på söndag men svärföräldrarna fick inte tag på en veterinär. Så på måndag åkte de iväg med honom till veterinären men Felix somnade in redan under bilfärden. Han fanns inte längre när de kom fram till veterinären.

De tog hem Felix och han fick sin sista viloplats bredvid Goldie på bakgården.

Hej då Felix! Du var en väldigt speciell katt. En vän under många år, med ett tröstande spinn och en värmande päls. Jag kommer att sakna dig!

"Niin vaikeni ääni tassujen, 

vaikeni liekki suuren sydämmen, 

jätti surun suuren, valtavan, 

sisintämme kalvaten.
On poissa katse tummiensilmien, 

ja kehräys - sitä kuule en.
Vaan jokainen kaunis muisto, 

hetko täynnä elämää, 

kun näitä muistelen en koskaan ilman sua jää."

Stress

Alltså jag är en mästare på att inte få "tumin ur röven" före det nästan är för sent. Jag tror att jag har läget under kontroll och har maaaaaaassor av tid kvar men så en dag går det upp ett ljus. Jag hade visst inte så mycket tid kvar och jag hade inte allt under kontroll. He he he...

Så är läget nu. Jag ska lämna in min gradu till opponent och handledare och en handfull andra graduskribenter på tisdag 20.11 och denna veckas måndag kom jag  på att jag kaaaanske borde skriva den färdig också före det. He he he. Så nu är det stress big time. För ju mera jag skriver desto mera kommer jag på som jag behöver ta upp eller jämföra det jag har med.

Läget var alltså inte under kontroll och jag hade inte oändligt med tid att slutföra gradun.

Hipp hipp hurra för mig.

Bryter tystnaden

Länge sen sist igen. Kan ju meddela att jobbet jag sökte i inlägget här nedanför inte blev mitt, ej heller de två lärartjänsterna som jag sökte i vår... och ingen av de 13 sommarjobbplatserna som jag sökte.

Så jag är hemmamamma denna sommar. Ganska skönt faktiskt, inga stressiga mornar, inget lämnande och hämtande från dagis... bara jag, en kaffekopp och VBL... och två ungar som är osams, en hund som jagar myggor och ett hus i total oordning.

Vi har flyttat. Lämnat Brändö för att bli Gerbybor. Än så länge är det bra, förutom den totala oordningen som råder inne, ute och överallt. Vi har en granne som redan har blivit min livslånga fiende. Det allra första han sa till mig var "ni ska hald hande hundn er tyst!", inget hej eller nåt. Jag blev helt ställd. Såklart hunden skäller när den är ensam ute med barnen och det kommer en främmande människa  nära dem och han dessutom har med sig en katt i koppel.Och jo, jag vet, det är störande med en skällande hund men lite skällande måste man ju räkna med... Daisy vaktar dessutom barnen så noga när vi är ute (och inne) och vill hela tiden ha koll på var alla familjemedlemmar är.

Förutom denna surgubbe så är det riktit najs här. På vår veranda är det som på någon playa i "Södern" och barnen badar i sina badkar och jag lapar sol så fort tillfälle ges. Jag har sått blomfrön och lite örter i krukor och det känns riktit trevligt att ha en egen gräsplätt att vara på. Men nästa sommar ska jag ha ett staket runt gården så jag slipper se surnisse när jag är ute.

Jag försöker dedikera förmiddagarna till gradujobb. Det går varierande bra. Ibland bråkar ungarna så jag inte får något gjort och ibland orkar jag inte sitta och plöja genom intervjuer eller klassrumsobservationer en enda minut till... och ibland flyter det på riktigt bra.

Sååå... nog blir det en ped.mag. av mig ännu.

Vakthunden Daisy a.k.a. D-dog

Velare...

Efter att ha listat många för- och nackdelar och velat fram och tillbaka mellan ja och nej, bestämde jag mig för att söka ett "nytt" jobb till hösten. Jobbet är som föreståndare på mitt nuvarande jobb.

Jag känner mig osäker och okunnig, kan jag verkligen vara "chef" åt 5 andra?? Man lär sig väl vartefter eller? Det finns ju andra sökande också, jag är kanske inte den lämpligaste kandidaten för jobbet, men, man kan ju alltid söka.