I Vasabladet idag har de frågat ett antal ministrar om svenskan i Finland. Jag blir alltid så förbannad när det är "debatt" om svenskan och jag känner mig så liten och utan makt att påverka. Samtidigt är jag lite kluven, min mamma är finskspråkig (och ibland onödigt stolt över det, om man får säga så om sina föräldrar) så jag skulle vilja överföra lite av det finska arvet till mina barn, så de inte blir helt insöade finlandsvenskar som sitter under sin stubbe och bara skriker en massa över hur orättvist det är att vi måste kunna finska men "De" (finnarna") inte måste kunna svenska.
För att få ett fungerande Finland och en fungerande tvåspråkighet måste båda språkgrupperna arbeta tillsammans, det är plus minus noll om finlandsvenskarna gnäller att det är så orättvist och om finnarna gnäller att det är orättvist, någon fungerande lösning kan ju inte nås då.
Ofta tycker jag dessutom att de som får mest uppmärksamhet i svenskan i Finland-debatten är (som Bitte en gång för en tid sedan skrev i sin blogg http://bloggen.fi/paradox/) sura gamla gubbar som tittat upp under sin sten var de legat i tiotals år och vrker ur sig (ibland) ogrundade anklagelser och "muckar gräl". Aldrig får man höra om positiva saker som sägs om tvåspråkigheten, och det sägs ju nog positiva saker också.
Jag förstår inte varför man inte kan se på tvåspråkigheten som en rikedom istället för något så arbetsamt och onödigt och... ja. Utrikesminister Alexander Stubb svarar på frågan om svenskaundervisningen i finska skolor borde börja redan i årskurs fem istället för som nu, i årskurs 7: "Jag tycker att språkundervisningen - i bland annat engelska och svenska - över huvud taget ska börja så tidigt som möjligt. Ju fler språk finländarna kan, desto bättre." Exakt min åsikt! Jag önskar att jag vore bättre på tyska eller att jag fortsatt läsa franska, jag önskar att jag hade mera tid så jag kunde gå en språkkurs eller två.
På samma fråga svarar miljöminister Paula Lehtomäki följande: "Nej. För finskspråkiga är svenska verkligen ett främmande språk. Det kräver mycket jobb att lära sig svenska. Obligatoriska studier från och med femman är för tuft." Jag tänkte bara VA i HELVETE! när jag läste den kommentaren! På vilket sätt är svenskan mera främmande för finskspråkiga än finskan för somliga elever i svenskfinland??? Engelska kan jag förstå att man kommer i kontakt med via TV och videospel redan tidigt men nog är det också ett helt främmande språk, lika svårt att lära sig! Dessutom vet jag att många finska elever läser tyska redan i lågstadiet, på vilket sätt är det lättare?? Och varför ska finlandssvenskarna läsa finska från trean och börja "leka på finska" redan i ettan om finnarna tammefan börjar läsa svenska först i sjuan!! (Ja, jag vet... majoritet, mionoritet, men ändå! Alla minsitrar som de intervjuat i Vasabladet ansåg att Finland ska fortsätta vara ett tvåspråkigt land, men gör något åt språkfrågan då!!)
Dessutom, att börja med svenska i sjuan är som att skjuta sig själv i benet före man ska springa undan en argsint björn. På sjuan, ungarna kommer i tonåren, allt är skit, skolan suger och vänner och eventuella förälskelser är viktigare än något skolan har att erbjuda. DÅ ska man introducera svenskan och börja babbla om hur trevligt det är med tvåspråkighet osv. Dömt att misslyckas! Dessutom borde undervisningen i båda språken möjligtvis kunna ha en mera praktiskt orienterad undervisning, dvs. man vill ju att eleverna/ungarna/de finländska medborgarna ska våga/vilja/kunna uttrycka sig på det andra inhemska språket utan att vara rädda för att låta som om de rabblade upp något ur ett uppslagsverk från 1800-talet.
Ska avsluta mitt "raseriinlägg" med ett citat av migrations- och Europaminister Astrid Thors: "Finland ska vara ett land med två nationalspråk. Det att landet har två språk är en viktig identitetsfaktor: det visar att Finland är en nordisk demokrati."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar