Det här med att studera samtidigt som man är hemma med två barn på dagarna var inte en så bra idé, får jag konstatera igen en gång, jag känner mig helt utmattad av allt som borde göras och som jag inte hinner få gjort.
Den här veckan har jag haft så mycket på min "to do"-lista att jag låst mig totalt, har inte fått uträttat något. Kursen i Rysk säkerhetspolitik har inte alls lockat, har varit för trött för att följa med lärarens monolog och försöka lista ut VAD jag ska anteckna av allt det han säger, jag har åkt hem när vi haft paus, efter 1,5 timme. Jag har en tent imorgon som jag läst ca 30 sidor till tror jag, av 3 hela böcker. Ingen av böckerna är på svenska utan en är på engelska, en på norska och en på finska. Jag ville verkligen satsa på den här tenten men det blev nu som det blev, NÄR skulle jag ha haft tid/ork att läsa? På natten?
Med ungarna har jag knappt hunnit göra något alls, igår bakade jag och lilla b visserligen bullar, eller vi gjorde degen, lilla b var en baddare på att vispa, ägg och mjölk flög överallt i köket, för att inte tala om hur mjöligt det blev när vi kom så långt. Jag spenderade mer tid med att städa undan än att röra ihop degen. Satte lilla b i badkaret så länge jag städade undan men hon skvätte vatten i hela badrummet så jag fick krypa på alla fyra och torka upp med trasa efter henne. De ungarna, de ungarna.
Imorgon är det tent klockan 14 i kvarnen, klockan 17 ska jag vara i jakobstad på psykologikurs. Hehe, ingen stress alltså, ingen alls. Ibland undrar jag om jag ens använder hjärnan när jag planerar saker.... tvivelaktigt. Att trycka in två kurser kvällstid (rsp slutar ikväll, på måndag börjar kalla kriget) plus en kurs som går tre helger i Jakobstad, försöka göra några skoluppgifter och läsa till tre tenter, allt före jul ter sig inte särskilt smart, inte när man ska vara mamma på heltid och tvätta, städa, underhålla, byta blöjor, laga mat och bara finnas till för diverse filurer. Huh! Som man bäddar får man ligga, jag borde lära mig att bädda fördelaktigare.
Min pappa har nu fått "sika" enligt egen utsago. Han meddelade igår att han har 38 graders feber och känner sig klubbad. Kan ju vara en helt vanlig förkylning också men tydligen har den (förkylningen) meddelat att den är av gristyp. Anyway, saken är den att han är helt ensam hemma (jag räknar inte hunden som någon som kan stå till tjänst med exempelvis varm saft och näsdukar). Han sa själv att om febern stiger till 39 grader börjar han yra, ännu trevligare att vara ensam alltså, min pappa blir också superynklig när han är förkyld, han jämför det med att föda barn (han skulle bara veta). Hans sambo kommer hem på lördagmorgon (hon jobbar i Vasa) och trots att min farfar bor mindre än en kilometer från honom (i princip är de grannar) så tror jag inte att min farfar ställer upp som sjukskötare åt sin 52-årige son. Jag lovade att komma hem om han blir yr, ifall min farfar inte ställer upp, fast egentligen borde min bror åka hem, för han är redan förkyld och jag har två små (än så länge) friska ungar att tänka på.
Min träning har det gått åt helvete med. Saknar inspiration, motivation och en massa andra -tioner. Suck. Jag hittar inte tid och ork helt enkelt, och det irriterar mig, för jag vill så gärna satsa på att gå ner och bli hälsosammare. I två veckor har jag nu sagt, "imorgon ska jag skärpa mig", men det har bara skitit sig.
Nu måste jag väcka lilla b, lilleman manglar redan i vagnen här bredvid, jag har fällt ner ryggstöden på båda sidorna i ungarnas syskonvagn så han har en extra bred vagn att mangla runt i, lyx för en bebis?
Föresten, pluspoäng för mig, vi var ute idag, nästan en timme, jag var genomblöt av svett före jag hade klätt på båda ungarna, släpat ner vagnen från 5 våningen och ända bort till parken, men, vi var ute i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar