Ensam

Jaha, nu är man ensam då. Eller, jag har ju lilla b förstås men ingen man. Han stack iväg med tåget tjugo över tolv idag. Jag och lilla b var och handlade till Prisma och när jag kom hem förstod jag att jag ska vara ensam i 5 dagar, helt ensam. Satt och grät på sängen som en liten unge. JAG VET, men jag är sån. Han är min bästa vän, min älskling, min värld, jag är alltid rädd för att något ska hända då vi är ifrån varandra, var det sista gången jag kramade honom? JAG VET, men jag är sån!

Nacken är fortfarande sjuk, lite bättre idag men fortfarande sjuk. Min tå är också fortfarande sjuk och ser ut som näsan på en alkoholist men jag vågar påstå att den är på bättringsvägen.

Lilla b:s tredje tand syns mer och mer för varje dag och hennes gnisslande går mig på nerverna, det iilar i hela kroppen när hon gnisslar tänder. Hua! Men hon är så söt då hon ler.

Det här var i juni då hennes två första tänder kikade fram i underkäken.