En liten gåva

B kom hem från jobbet och vad hade han med sig.
Jo, en rosbukett och ett litet paket, och vad fanns i paketet? Ett armband från Kalevala, ett sådant (pekar åt höger) ->
Jag har redan fått ett halsband i samma serie samt ett par örhängen. Liljekonvalj är min lyckoblomma och jag tycker denhär serien är så vacker. (Men jag har den inte i silver utan i brons, hittade bara inte någon bild på den i brons.)
Vi hade kommit överens om att inte köpa något i år, men han hade gjort det ändå, tidigare år har det varit jag som ändå köpt något.

******************************************************

Jag jobbar igen denna måndag. Känns bra att ändå dra in lite pengar fast det inte är frågan om några stora summor. Men lite kläder har jag väl råd att köpa åt lilla b för dessa "hårt" förvärvade slantar. Som tur får jag fortfarande också hoppa in på helgerna om det behövs. Såklart skulle följande helg vara "ledig" men då är ju B borta i Dragsvik. Typiskt. Undrar om man kan få lyfta studiestöd för en endaste månad? Hmmm...

Jag har tappat all min lust att studera. Vill inte, orkar inte och ser ingen vits med det längre. Men jag måste i alla fall ta ut kandidatexamen. Eller måste och måste, det är väl ingen som håller en pistol mot mitt huvud, men jag vill nog själv ha NÅGOT i handen efter alla dessa år av imse vimse yrboll på Strandgatan 2.
Jag övervägde starkt att bara skita i allt och börja på ny kula någon annanstans men jag tror det är bra för mig själv att faktiskt avsluta något också. Hjälper mig att tro på mig själv.

Jag vet inte om jag ens vet vad jag vill. Har manglat runt detta ämne i mitt huvud och till pappers och i diverse bloggar till lust och leda. Jag känner mig lite vilsen. Vet inte riktigt var jag passar in här i världen. Måste passa på att be om ursäkt om någon tar illa upp då jag hela tiden mobbar allt som har med PF att göra. Det är bara jag som är en så liten förvirrad männsika som inte har något bättre att göra. Är egentligen bara lite avundsjuk på er som vet vad ni vill med ert liv, som har något som ni brinner för. Så ursäkta och ta mig med en nypa salt.

Har faktiskt "trakasserat" ett antal lärare på PF idag och försökt ta reda på hur mycket jag egentligen har kvar och hur jag på lättast möjliga sätt får allt avklarat, har t.o.m. försökt ta reda på vad man kan få för jobb med bara en PeK examen, men studiehandledartanten (eller vad hon nu är) säger bara nej, du får inte jobba som lärare för du är inte behörig. Men det var ju inte DET jag ville veta, jag ville veta om jag kan få NÅGOT arbete med den utbildningen? Det kan ju hända att jag ändå måste jobba med något före jag börjar studera det där ämnet som jag kommer att börja brinna för inom snar framtid, bäst att investera i en skumsläckare. Nåja, jag har ju detta höginkomstjobb att falla tillbaka på om allt annat skiter sig.

Jag ville väldigt gärna bli historialärare. Det brann jag verkligen för. Det var det jag ville bli om jag nu skulle studera till lärare. Men min lärare på PF tog mina förhoppningar och stampade på dem och kastade dem i papperskorgen. Jag frågade gång på gång hur jag kan studera vidare utan att lämna Vasa mer än jag absolut måste, han sa bara nej det går inte, nej nej nej... Senare fick jag reda på att han mer än villigt hjälpt en annan studerande som frågat samma sak, han hade tipsat om massor med kurser som man kan gå här i Vasa eller på nätet, detta samma vår som jag hade frågat. TACK så JÄVLIGT mycket! Förklarar det lite av min PF-avsky?

*****************************************************

Nu till annat då, inte kan vi ju bli bittra över den där vaggande gamla gubben heller. Idag har vi ju 6 års dag. Jag ler fortfarande då jag tänker tillbaka på den där septembermorgonen för 6 år sedan. Vi var så blyga och tafatta och ett litet misstag ledde till att vi fick reda på att vi gillade varandra. Jag tyckte B var den snyggaste jag någonsin sett och den absolut snällaste. Jag kunde inte tro att han tyckte om mig. Den morgonen fick jag krama honom första gången och jag hörde hans hjärta slå snabbtsnabbtsnabbtsnabbt. Jag kommer att sitta och mysa åt det minnet ännu när jag blir gammal och grå. Och läsa om den sommaren i min dagbok. Jag vet, jag är löjlig, men den sommaren var bäst. :)
Stranden, stjärnhimlen, kvällarna och nätterna, vännerna. Vad det var roligt att vara 18, hela världen låg för ens fötter och allt var möjligt.

*****************************************************

Lilla b har blivit stadigare på fötterna nu, visst vinglar hon ibland som en nyfödd kalv men det blir stadigare och stadigare, ibland tar hon ett steg eller två utan stöd och ser väldigt nöjd ut. T.o.m. med skorna på går det undan. Jag har investerat i en "kuradräkt" åt henne nu så hon kan krypa runt utomhus utan att bli våt eller alltför smutsig. Hon har t.o.m. små "kurahandskar" på händerna. "Kuradräkten" är jättebra att ha, vi har en tjock bomullshalare åt henne såhär till hösten och med den på kunde hon inte krypa utomhus i gräset, men med "kurabyxorna" kan hon krypa runt för fulla muggar. Det är bara att torka eller skölja av dem och så är det bara att smutsa ner dem igen, de håller också lite mot vinden om det blåser, helt perfekt för oss i detta skede.

Oj vad den här bloggen blev lång. Snart ska jag dessutom hem igen... vilket sätt att förtjäna pengar på, återigen sänder jag ett varmt tack till Maja!