Bilresan igår gick faktiskt bra, utom en smärre incident i Karleby, ja och var det inte en i Kvevlax också?
Hur som helst, det varken snöade, regnade aska eller radioaktivt regn och vägarna var så gott som "bara" (möjlig svartis räknas inte). Efter att ha passerat Oravais på ditvägen blev mina ögonlock vääääldigt tunga, en liten stund kan man väl blunda tänkte jag, tills jag kom på att det är JAG som kör bilen. Hm, skärpning. Jag kom fram till K:by var kvicksilvret var nere på minus 26. Jag uträttade mitt Viktiga Ärende och styrde bilen mot Prisma. I Prisma handlade jag bl.a. bananer och godis att ha som färdkost i bilen, B säger alltid att man hålls vaken om man har något att tugga på. En och annan falsksång brast jag också ut i på vägen hem men det pratar vi om med små bokstäver.
Incidenterna då? Jo, på ditvägen öppnades plötsligt ena bildörren så jag fick stanna och stänga den. Blev ordentligt skraj när lampan började lysa inne i bilen och det började höras ett förfärligt schåsande. I Karleby på Prismas parkering visade lampan på instrumentbrädan att en dörr igen var öppen. Jag steg ur för att kolla vilken dörr och när jag stängt förardörren gick alla dörrarna i lås! (Den gör så ibland, vår bil, låser alla dörrarna utan anledning). Jag trodde jag skulle börja gråta. Bilen var igång, inne i bilen var telefonen och börsen och ja, allt! Jag var ensam i Karleby, reservnyckeln hemma hos B och barnen i Vasa. Jag kunde inte ens ringa åt någon familjemedlem i Karleby för a) telefonen var inne i bilen, b) jag kunde inte lämna bilen eftersom den var igång (och så öppnar bilen dörrarna om en stund, IBLAND!) och c) jag var ju i Karleby på ett Hemligt Viktigt Ärende. Suck. Sen kom jag på att en av dörrarna var öppen, det visade sig vara bakluckan och efter lite milt våld fick jag upp den frusna bakluckan och kunde klättra in och öppna dörrarna. Efter det stannade jag inte bilen före hemma på parkeringen.
Slutet gott, allting gott. Nu pockar två förkylda ungar på min uppmärksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar