En lång biltur

Usch. Idag ska jag ensam till Karleby med bil en sväng, jag har ett (som M skulle uttrycka det) Mycket Viktigt Ärende där.

Jag tycker inte om att köra bil ensam så långt när det är halt och mörkt och snöfall och vulkanutbrott och what not. Men att ta med ungarna på en biltur fram och tillbaka till Karleby är dömt att misslyckas, jag menar 2 x 120 km på en eftermiddag med två barn som ääälskar att sova i bilen = två barn som är vakna heeela natten. Nej tack.

Lilleman har blivit så duktig sen jag senast uppdaterade bloggen. Han har blev 7 månader två dagar före jul och sen dess har han fått två tänder till ( saldot ligger nu på 4 stycken och en till på väg ser jag) och han har lärt sig att dra sig upp och stå, han har även börjat "prata" mera och säger saker som "Hä-Gä", "Gi-Gi", "Hee-hee" och "Mm-A". Det sistnämnda särskilt då han gråter och försöker krypa upp i min famn, vågar man tro att han kallar mig mamma? Njah, jag tror inte det, 7 månader verkar vara lite för ungt för sådant... men man kan ju skita i vad som är sannolikt och bara tolka det till vad man vill. Det tänker jag göra, för det tog lilla b 2 år och 2 månader att börja kalla mig för mamma, istället för "Eeee" som hon kallat mig tills förra veckan.

Igår hade vi storstädning, ni vet, sånt som vanligt folk gör FÖRE jul, men vi, vi är lata som få och orkade inte ta itu med det före julen (vi skulle ju ändå vara i Öja under jul så why bother??) men nu började det blåsa så stora dammtussar över golven att det blev storstädning med stort S i lägenhet 22. Nu är det skinande rent och trevligt med blå gardiner och dukar.

Nej nu, nu ska jag fiti åv och börja plocka med mig sådant jag behöver för min biltur... synd att jag inte äger en termos, annars skulle KAFFE stå överst på listan.

Vi hörs, om jag klarar mig helskinnad hem. (Litar jag på min körförmåga? Eeh, nej!)