Om att frysa röven av sig

Igår yttrade sambon följande ord: "He er int na bra fö biln att böv kaldstartas, far du pedand elder gaand ti skolan?" Först blev jag förnärmad, cykla? Jag? Gå? JAG? Never mind att det är typ 1,5 km till skolan från vårt palats på Brändö, skulle jag bli tvungen att gå alternativt cykla?

Det var bara att underkasta sig och börja ruva på en lämplig hämnd. Nere i förrådet hittade jag en gammal vinterjacka köpt typ år 2000 på en basar i Turkiet, en fluffig, puffig pirat-adidasjacka som blivit sydd av en blind råtta tror jag. Ärmarna på denna mörkblåa skapelse är alltför stora, i en ärm ryms två stycken emma-armar och då ni, då vet ni att ärmen är breeeed. Väl iklädd denna jacka såg jag ut som en mörkblå melon med vita ränder. Hittade en ful bajsbrun stickad mössa att komplettera outfiten med och iväg bar det, på isiga trottoarer. På brändö bro visade termometern -10 och mina öron skrek på hjälp.

Vad hände med mössan jag hittade undrar ni, det undrade jag också på brändö bro, för mina öron höll på frysa rakt igenom så att minsta vindpust skulle ha kunnat pulvrisera dem.

Väl framme vid kunskapens hallar vred jag mig av cykelfanskapet, hade glömt att ta på mig långkalsonger så jag fick hjälpa benen lite på traven när jag skulle börja gå in i byggnaden. Försökte gömma mig bakom en pelare och lirka av mig min underbara adidasjacka, glömde jag nämna att dragkedjan är sönder och att man inte kan dra ner dragkedjan helt. Man måste alltså dra hela härligheten över huvudet.

Nåväl, jag brukar vara bra på att försvinna i mängden i PF och ingen brukar prata med mig, tills igår. Plötsligt kommer någon farande bakom en annan pelare och halvt skriker åt mig "Ja, så du beundrar mina lappar, är de inte fina?" Jag funderade vilka jävla lappar och visste inte ens att filuren pratade med mig till att börja med, frågade försiktigt om det var mig han pratade med och fick ett ja till svar, då märkte jag lapparna som någon rafsat ner något om gratis kaffe i havtornen eller vad det nu var och tejpat upp på pelarna. Han började gå runt pelaren som jag försökte gömma mig bakom och fortsatte "Nååh, ja har int fått nå svar, e di fina?" "Jå, jå, di er fina" kastade jag ur mig och ålade mig ur jackan och styrde stegen mot föreläsningen.

När jag grävde i min ryggsäck efter penna och papper hittade jag min mössa. Vilken tur att jag lagt penalen i den så att mina stackars pennor inte behövde frysa på väg till skolan.

Efter en lyckad föreläsning (som tog slut alltför snabbt) avslutades kursen och jag styrde stegen mot cykeln. Cyklade uppför en backe på väg hem och var nära att dö när jag blev anfådd och andades in iskall luft i häftiga stötar. Kurerade mig med glögg och pepparkakor när jag kom hem. Och på hemvägen mindes jag att man ska ha mössan på huvudet, inte som penalfodral.

Trots den fula formen, de överdimensionerade puffärmarna och den icke-fungerande dragkedjan så får min turkjacka betyget godkänt. Jag frös endast om öronen, benen (brist på kalsingar), fingrarna och näsan. Var den en räddare i nöden? Ja. Kommer jag att använda den igen? Tveksamt.

Och om det där med röven, ja, den är fortfarande aningen kall. :P