Har varit lite tunnsått med blogginlägg den sista tiden. Orsak? Jag (vi) är dödströtta!!
Lilla b har börjat vakna på morgonsidan av natten (ca. 03.00 - 05.00) och gallskrika, springa runt i lägenheten och gråta. En natt den här veckan var hon uppe TVÅ (2) gånger!! HJÄLP! Vi dör snart av sömnbrist. Värts är att hon inte alltid somnar om efter en episod, nej, hon kan ligga en stund i sängen och sen börjar hon "hooa" och säga "pappa, pappa, giga giga kikikiii", sen klättrar hon upp i vår säng och börjar mangla på sin far. Efter en stund blir hon irriterad när ingen rör en fena och då är det bara att ge sig, ingen skillnad om klockan är halv fem på morgonen och ögonlocken väger ett ton.
Det känns så hopplöst. Ser inget ljus i änden av tunneln. Vi vet inte vad vi ska ta oss till. Inget hjälper på natten då hon får sina "skov"... Hon ropar efter tutten "ukku", "ukku" men lugnar sig inte när vi bjuder den åt henne, hon vill inte ens ha den i munnen, hon ska ha den i handen. "Pappa", "pappa" ropar hon också men inte verkar hon ha någon skillnad på oss. Hon väcker lilleman som också ställer till med skrikkalas. KAOS! Ingen av oss orkar mera känns det som, ändå måste man orka. Jag ville bara gråta en natt då jag satt i vardagsrummet i soffan och höll i en gallskrikande, sparkande tjej så hårt jag bara vågade.
Jag hoppas innerligt att hon inte minns något av hennes nattliga episoder på morgonen. För de är hemska. Hon skriker och skriker och skriker, gråter otröstligt och verkar ha total panik. Jag hoppas att hon inte minns dem på morgonen. Stackars liten i så fall.
Jag vet att barn kan få något som kallas nattskräck och då får de sådana "skov" nattetid. Men nattskräck passar bara delvis in på det lilla b har för sig. Kan det vara det ändå?
Det har gått så långt att jag inte ser fram emot varken en ny dag eller en ny natt. Det känns så tungt att veta att man inte kommer att få ordentligt med sömn för att orka med följande dag när man går och lägger sig. Hur ska man orka hitta på en massa roligt med sina ungar när man är utsliten och dödstrött?? Svar: Man orkar inte. Eller JAG orkar inte.
Jag försöker ge lilla b mycket uppmärksamhet och beröm på dagen. Ger henne kramar och pussar och berättar för henne hur mycket jag älskar henne. Försöker låta henne vara delaktig i så många hushållssysslor som möjligt. Låter henne hjälpa till att sköta lillebror. Försöker vara tydlig med gränssättningar och försöker ha en stabil rutin hela dagen igenom. Men kanske det bara inte går att göra något åt hennes "skov". Kanske växer de bort? Lite skrämmande är det nog att vänta på att det ska växa bort då jag läste i en artikel att om barn fortfarande lider av nattskräck efter 12 års ålder ska man kontakta läkare.... 12 ÅR!!!!!
Hon har blivit en jätteduktig liten tjej med en vilja av stål. Hennes temperament liknar mitt eget och ibland har jag svårt att handskas med henne just för att vi är så lika. MEN, hon har börjat lyda mig när jag säger ifrån. En dag denna vecka sa jag åt henne (jag stod och diskade) att hon inte får flytta stolen i köket för att komma åt "mjölskåpet" och strö salt överallt. Hon lydde mig och kom ner, men, hon såg på mig med arga ögon och en rynka i pannan, marscherade fram till mig, drog i mina byxor (som var lösa i midjan så de de föll ner till knäna) och slog mig på rumpan! Hah! Varifrån får hon allt??
I måndags var vi alla i Prisma för lilla b behövde nya skor och en mellansäsongsdräkt/overall. Hon ställde till med ett sånt skrikkalas så jag fick gå ut med henne och lilleman så länge B handlade. Han glömde ge nycklarna till bilen åt mig så där stod vi på parkeringen med en gallskrikande lilla b i huvudrollen, lilleman öppnade försiktigt ena ögat och iakttog storasyster där hon stod på kundvagnens barnsits och skrek i högan sky.
Härligt med ungar hörni!
Lite om lilleman då. Den söta tjockisen som blir 5 månader idag. Han har börjat backa. Han försöker komma framåt men det lyckas inte så bra ännu, så han far bakåt istället. Han ligger på mage och lyfter upp rumpan i luften, sen lyfter han upp överkroppen på raka armar, men aldrig de två samtidigt, han ser ut som en gungbräda. Sen "pausar" han med att ligga på mage, sträcka ut armarna åt sidorna och vifta febrilt med armarna samtidigt som han sprakar hårt med benen och "morrar". Han är söt vår tjockis. Och lilla b är helt tagen av honom, hon ska lyfta och sköta och ropar "heeej" åt honom hela tiden. Några pussar brukar lillebror också få, om han är snäll.
Förutom att öva på att krypa/åla sig fram tycker han om leken "Äta strumpa" som går ut på att se hur våt strumpan blir om man suger på den i fem minuter. Ser bra ut då han tar tag i fötterna och försöker få foten i munnen (och lyckas!). Tänk om man vore så vig...
Nu blev det ett superlångt inlägg igen... Men nu, till viktigare saker, som att FUNDERA på skolarbeten....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar