Ou maj gadd!

Vilken dag vi hade igår!

Lilleman hade luft luft luft, ja en maaaassaaa luft i magen och gallskrek så gott som hela dagen. Inget jag gjorde var bra. Lilla b var sur för att hon inte fick uppmärksamhet. Jag var döslut och gnällig och hatade vår lägenhet och allt i den! Var led mig själv för att jag inte kunde göra något för lilleman så det skulle kännas bättre. Kunde bara ha honom i famnen och försöka massera magen lite... Nämnde jag redan att det var satans jävla hett i lägenheten?

När B kom hem fortsatte rumban. Lilla b ökade sin klagovisa eftersom pappa gick med babyn i famnen och hon ville också upp. Jag ville bara fly fältet. Ville flytta in i kylskåpet och bo i en härlig kall cocoon med en korsordstidning och en godispåse, untouchable för man och barn.

Lilleman hade ändå en bra natt, tack och lov. Men imorse började samma cirkus igen. Efter vad som kändes som en vecka av gråt somnade lilleman på soffan. Nu ligger han där och småpruttar och vilar sig. Jag försöker vara så tyst som möjligt, vill inte väcka den (baby)björn som sover...

Han är fortfarande lite snorig. Vi borde kanske åka till hvc och visa upp honom... men han är bara täppt ibland... suck. Det är så svårt att veta. Å andra sidan är han fortfarande så liten så man borde nog kolla upp det. Men att sitta i timtal och vänta med en gnällig bebis är inget jag ser fram emot. NU borde man känna någon läkare som man kunde fråga....

När jag var liten bodde det en läkare i samma by och mina föräldrar ringde alltid åt honom när vi var sjuka. Vi fick åka dit och så undersökte han oss och skrev recept. Ingen timlång väntan där inte.

Nu vaknar han... dags att börja gå runt runt runt i lägenheten och vyssja och smånynna och säga "det blir nog braaa"....