Så här somnade lilla b en dag när jag skulle lägga henne. Hon var trött men skulle ändå springa upp hundra gånger, till slut somnade hon mitt i ett försök att klättra ur sängen, gulliga b.Idag ska vi igen norrut. Hade tänkt spendera helgen här i Vasa men det är nog så jävla varmt i lägenheten så vi sticker norrut. Måste dessutom gå igenom dopplanerna med svärmor också före nästa helg.
Prästen ringde idag och var förskräckt över att vi inte är gifta. "Nå då e de nog på tiden" sa han då han hörde att det är (bevare mig väl) vårt andra barn som ska döpas. Och vad gör jag då? Jo, jag börjar förklara varför vi inte är gifta... Jag blir så arg på mig själv... det är väl inte hans sak om vi är gifta eller inte. Grr! Tycker bättre om den andra prästen, han som döpte lilla b, men han är på semester nu. Hoppas han inte säger mera om det nästa lördag...
Lilleman har börjat le jättemycket. Visserligen ler han åt en nalle och en bild lika lätt som han ler åt mig men han är så söt! Skönt då hans magbesvär har lättat lite nu och han har börjat "umgås" lite mera med omgivningen istället för att hela tiden antingen gallskrika, sova eller äta.
Hur härliga de än är, mina ungar, så är det stundvis jättetungt att vara deras mamma. Sömnbrist och brist på egen tid gör det ibland till en mardröm att vakna på morgonen helt utan ork att ta itu med en ny dag. Inte får vi ha sängen för oss själva heller, lilleman ska sova mellan oss, annars ligger han och smågnäller i spjälsängen så man säkert ligger vaken. Lilla b började sova i spjälsängen när hon var ca 2 månader gammal och det var skönt, man fick breda ut sig på ett annat sätt då och om sanningen ska fram så sover man bättre när man inte har en liten ömtålig unge mellan sig i sängen, hur bred sängen än må vara.
Hela förra veckan gick jag och såg fram emot måndagen, för då skulle jag få ha lite egen tid. Jag hade bestämt mig för att åka till simhallen. Måndagen kom och jag packade simdräkten och handduken och stack iväg efter maten och lämnade med extremt gott samvete över ansvaret för två gnällspikar åt B. När jag kom till simhallen såg parkeringen väldigt tom ut, en enda bil stod där. Jag parkerade och hoppade ur och började fundera om simhallen nog har öppet?? Och nej, det hade de inte, hela juli skulle simhallen vara stängd stod det på en lapp på dörren. Det kändes som om jag ätit ett kilo småsten. Jag blev löjligt ledsen över att simhallen var stängd, jag skulle ju äntligen få ha lite ledigt från ungarna och bara få göra något som jag tycker om.
Jag åkte in till centrum och gick i affärer istället. Sökte efter ett par leggings till dopet, hittade lite kläder åt lilla b. Jag fick vara ensam men det var inte samma sak. Lite smådeppad återvände jag hem för att hjälpa B med nattningen. Mina batterier var fortfarande inte laddade.
På tisdag åkte vi till Malax och tittade på en syskonvagn som vi hittat via findit.fi, den var bra för det pris de skulle ha för den så vi slog till. Nu står en "ny" vagn i tamburen och luktar förråd. Har redan varit ut några gånger med ungarna i den, det känns skönt att veta att jag KAN gå ut med dem på dagarna nu.
Nu vaknar lilleman, jag hör hur han pruppar och gnäller i vardagsrummet. Lilla b borde väckas också. Dags att vara mamma igen.
Prästen ringde idag och var förskräckt över att vi inte är gifta. "Nå då e de nog på tiden" sa han då han hörde att det är (bevare mig väl) vårt andra barn som ska döpas. Och vad gör jag då? Jo, jag börjar förklara varför vi inte är gifta... Jag blir så arg på mig själv... det är väl inte hans sak om vi är gifta eller inte. Grr! Tycker bättre om den andra prästen, han som döpte lilla b, men han är på semester nu. Hoppas han inte säger mera om det nästa lördag...
Lilleman har börjat le jättemycket. Visserligen ler han åt en nalle och en bild lika lätt som han ler åt mig men han är så söt! Skönt då hans magbesvär har lättat lite nu och han har börjat "umgås" lite mera med omgivningen istället för att hela tiden antingen gallskrika, sova eller äta.
Hur härliga de än är, mina ungar, så är det stundvis jättetungt att vara deras mamma. Sömnbrist och brist på egen tid gör det ibland till en mardröm att vakna på morgonen helt utan ork att ta itu med en ny dag. Inte får vi ha sängen för oss själva heller, lilleman ska sova mellan oss, annars ligger han och smågnäller i spjälsängen så man säkert ligger vaken. Lilla b började sova i spjälsängen när hon var ca 2 månader gammal och det var skönt, man fick breda ut sig på ett annat sätt då och om sanningen ska fram så sover man bättre när man inte har en liten ömtålig unge mellan sig i sängen, hur bred sängen än må vara.
Hela förra veckan gick jag och såg fram emot måndagen, för då skulle jag få ha lite egen tid. Jag hade bestämt mig för att åka till simhallen. Måndagen kom och jag packade simdräkten och handduken och stack iväg efter maten och lämnade med extremt gott samvete över ansvaret för två gnällspikar åt B. När jag kom till simhallen såg parkeringen väldigt tom ut, en enda bil stod där. Jag parkerade och hoppade ur och började fundera om simhallen nog har öppet?? Och nej, det hade de inte, hela juli skulle simhallen vara stängd stod det på en lapp på dörren. Det kändes som om jag ätit ett kilo småsten. Jag blev löjligt ledsen över att simhallen var stängd, jag skulle ju äntligen få ha lite ledigt från ungarna och bara få göra något som jag tycker om.
Jag åkte in till centrum och gick i affärer istället. Sökte efter ett par leggings till dopet, hittade lite kläder åt lilla b. Jag fick vara ensam men det var inte samma sak. Lite smådeppad återvände jag hem för att hjälpa B med nattningen. Mina batterier var fortfarande inte laddade.
På tisdag åkte vi till Malax och tittade på en syskonvagn som vi hittat via findit.fi, den var bra för det pris de skulle ha för den så vi slog till. Nu står en "ny" vagn i tamburen och luktar förråd. Har redan varit ut några gånger med ungarna i den, det känns skönt att veta att jag KAN gå ut med dem på dagarna nu.
Nu vaknar lilleman, jag hör hur han pruppar och gnäller i vardagsrummet. Lilla b borde väckas också. Dags att vara mamma igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar