Tisdagsskriverier

Dag 2 ensam med ungarna snart avklarad. Jag är döslut. Lilleman verkar vilja umgås och äta tätt på kvällarna och halva natten... vilket betyder lite sömn för mig... GÄSP! Idag hade jag tänkt att vi alla tre skulle sova på dagen, men se nej, det tyckte inte kidsen. Lilla b somnade och lagom till det vaknade babyn och började gallskrika, han hade spytt och dett blev tvätt och klädbyte, mycket luft hade han i magen och några pruppar senare lugnade han sig vid bröstet. När han ätit och somnat smög jag in i sovrummet med babyn på armen för att sova en stund. När vi lagt oss började han smågnälla, vrida på sig och hicka, bara att hastigt stiga upp före lilla b vaknade av allt oljud. vi satte oss i soffan och han slutade hicka efter en stund, vi somnade.

Men att ha ett litet svettigt batteri tryckt mot bröstkorgen bjuder inte direkt in till någon lång sömn och när jag försiiiiiiktigt försökte lägga honom på "hans ställe" på den mindre soffan vaknade han ju såklart. Mera mat mamma och det med det samma! Lilla b vaknade kort därefter och nu sitter vi i köket och äter mellanmål. Lilla b tar turvist en tugga av 6 äppelklyftor, fräscht, det här med en i gången har hon tydligen missat.

Jag är hungrig. Skulle kunna äta en häst, eller ett sånt helstekt vildsvin som Obelix alltid äter i Asterix och Obelix. På menyn står det makaroner och maletkött idag, inte alls lika avancerat som ett vildsvin stekt över öppen eld, å andra sidan, är det gott måntro? Jag vill baka något, men vi har typ inga ingredienser, jag vill ha nötter och choklad i och det finns det ju förstås inte i vårt skåp. Har visserligen en sats supergoda bullar i frysen, med wienernougatfyllning, men de kan jag ju inte vräka i mig. Inte heller vill jag ha en semla med ost på (IGEN!).

Nu flyger det äppelklyftor i köket. Suck.

Idag har det varit regnväder igen. Inte mig emot. 7-8 grader visar termometern, lagom anser jag. Svettas ändå så det räcker. Men till midsommaren skulle det nog kunna bli lite bättre väder, kanske skulle vi våga oss ut till villan med vår flock då... Förra sommaren var det vackert väder och vi stack till villan på midsommardagen (om jag minns rätt) vi hann sitta och njuta av värmen en halvtimme max före det började hagla, stora iskulor föll ner från himlen. När det slutat var det bara att skynda hem med båten för efter det började det regna.

Har svårt att ställa om till normalt liv igen. Ibland blir jag så deppad då jag tänker på att mitt liv är just ddet här, att bara få dagarna att gå. Inget program, ingenstans att gå, inget. Om jag har tur får jag umgås med B på kvällen men annars går mina dagar ut på att vara ensam hemma med en unge som skriker och sover och nöter på mina bröst (man får säga så ibland!) och en som skriker och härjar och trotsar och inte talar ett vettigt ord ännu... OH joy! Hur härliga de än är så känner jag mig lite ensam ibland, ensam och leid.

Samtidigt tycker jag att det känns jobbigt att inte vara hemmaa med dem då den dagen kommer. Att bara se dem på kvällen och helgen. Kanske är jag lite rädd och nervös för att faktiskt ha ett liv utanför den här lägenheten, hur mycket jag än klagar på att jag vill ha något annat förutom det här. Studierna smakar trä igen och jag hamnade igen på efterkälken och missade en massa deadlines då babyn bestämde sig för att komma lite för tidigt. Jag vill studera något annat men samtidigt vill jag bara jobba så vi kan få allt som vi önskar, just nu en tvillingvagn och en större lägenhet.

Hmm.. jag är en kärring, aldrig nöjd verkar det som.... (lite smågodis skulle göra mig glad just nu)