Dagen började dåligt. Natten innebar matningar med två timmars mellanrum och jag var trött trött trött klockan 8 då jag igen matade en gnällig bebis med luft i magen, lilla b vaknade såklart av oljudet. Jag som ville sova.
Det kändes som om allt gled mig ur händerna. Jag kände mig slö och klumpig. När jag slog ner ett glas när jag hastigt skulle torka av diskbänken med ungarna skrikande i bakgrunden ville jag bara skrika. När jag skulle kasta ifrågavarande glas i glasroskisen skar jag mig ordentligt och djupt, blodet bara strömmade och menade inte sluta. Nu VÄRKER det så in i helvete!
Idag fyller babyn en månad. Tänk vad tiden går fort. Nu gallskriker han också så.... hej då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar