Jag påbörjade min avslutande praktik på allvar och hade mina första lektioner på tisdagen. Tyckte själv att de första lektionerna inte alls gick bra och blev modfälld när jag på onsdagen fick svidande kritik efter min handarbetslektion, som jag föresten genomförde med en helvetisk migrän med tillhörande illamående från underjorden. Tydligen var inledningen för tam, jag hade inte tillräckligt med egna arbeten att visa upp och det jag lärde ut var inte en utmaning för eleverna, ja och så höll jag i virknålen på fel sätt. INTE ett enda positivt ord om min undervisning!
För fan, visst kan jag ta kritik, men den ska vara konstruktiv och ger man kritik ska man ha NÅGOT positivt att säga också!! För eleverna gjorde sina smycken med stort intresse och jag tyckte jag var lugn och behaglig trots min dundrande huvudvärk. Nåja, jag märkte ju nog själv att det kanske var för lätt men med tanke på att jag själv ALDRIG förr hade gjort smycken av järntråd och pärlor och lärt mig allt under PÅSKLOVET tyckte jag att det gick riktigt bra.
Under min tredje modersmålslektion kom PF-handledaren för att auskultera min lektion. Efteråt hade vi handledning och hon gav positiv respons åt mig om mig som lärare men även kontruktiv kritik om hur jag kunde ändra mitt upplägg då jag själv kommenterade att jag haft svårt att hitta rätt nivå på mitt undervisningsstoff.
Sen blev det dags för handledning med handledaren på skolan. Och trots att jag själv visste att jag inte klarat av de första lektionerna särskilt bra var jag inte beredd på att hon skulle hoppa på min personlighet och ha långa predikningar om mig som person. Jag var så nära till tårarna då för jag visste inte riktigt vart hon ville komma med sina påhopp, på vilket sätt skulle detta hjälpa mig? Är jag så värdelös att allt jag gör är fel?
Jag läste högt på fel sätt, jag skulle inte ha fått sitta ner när jag läste, jag borde ha spatserat runt med boken som stöd och agerat ut historien åt eleverna, men jag ville inte göra så!!!!! Jag skulle inte ha fått göra en färdig ordlista åt eleverna, de borde ha gjort den själv etc etc. HUR ska man kunna pröva på sitt eget sätt att undervisa om handledaren prompt vill att man ska göra på hennes sätt??? Igen fick jag inte ett enda positivt ord trots att jag vet att SÅ uslig var jag inte!!
På matematiklektionen la hon sig i när jag delade ut läxorna. Jag sa att de inte behöver göra uppgift 13. Då ropar hon från bakre delen av klassen att jo, man får nog göra den om man vill. För faaan! Det ska låtsas vara min lektion, då ska väl JAG bestämma om läxorna också?! Eller?
Min handledare i engelska däremot gav mig ris och rosor i lika mängd, hon behöll ett professionellt uttryck och gav mig konkreta tips utan att dra ner mig som person i det hela, jag lämnade handeldningen efter engelskalektionen med gott humör trots att lektionen var en katastrof och jag gjorde mer fel än rätt.
I studeranderummet hörde jag dessutom att en som hade haft musik hade fått svidande kritik av musikläraren efteråt. Du kan inte sjunga och Du tar inte en enda ton rätt! Dessutom vet jag att nästan alla som har musik under denna avslutande praktik absolut inte ville ha det och har jobbat stenhårt i studeranderummet för att få till stånds en bra lektion.
Såna här personliga påhopp får mig att bli så arg, så får det inte vara!! Jag har börjat undra om jag ens vill bli lärare längre. För tydligen gör jag INGET rätt och har en sövande personlighet. Det känns ju bra att fortsätta med praktiken nu då nästa vecka. Är det ens någon vits att jag försöker??
Nu är jag dessutom förkyld och borde skriva på gradun och planera lektioner, har varit krasslig hela veckan och igår fick jag ge mig och stanna hemma. Få se nu då vilken sorts utskällning jag får på måndag. Jag är väl en svag människa som inte kan bita ihop och hålla några lektioner trots feber och täppt näsa.
(Det här blev väldigt negativt nu märker jag men hej, jag är så arg och ledsen och måste skriva av mig!)
2 kommentarer:
He va mycket kritik. Men har försteji att di e hård ti ge kritik åt nya lärare. Hoppas du har en bättre vecka denna ecka! ;)
Usch, de där praktikerna på Övis kan vara ett helvete. Kom ihåg att du inte är ensam om att tycka det. Och du är inte den första som får (oförtjänt) dålig kritik. Det är bara att bita ihop, hoppas att veckorna går snabbt och tänka på att verkligheten ute på fältet är så mycket bättre.
Skicka en kommentar